tisdag 18 januari 2011

Att ställa sig själv framför kameran



Efter en tung jobbarhelg som jag avslutade med att även jobba måndagen och därpå en körövning på kvällen så fick jag till slut sovmorgon och en ledig dag. Då jag fick se solen skyndade jag mig ut för att fotografera min virkade kofta i dagsljus. Den har växt såpass att den nu ser ut som en väst. Det är "bara" ärmarna kvar!

Jag har lärt mig att använda självutlösaren på kameran. Dvs jag vet hur den fungerar - men från det till att få till en bild som jag själv accepterar är steget visst för långt. Jag gjorde så många försök att fotografera koftan på mig själv att jag blev iskall, stå ute utan ytterkläder - vill man inte så lång stund! Ingen av bilderna kunde jag sedan stå ut med att se, så då gjorde jag som vanligt och hängde den på en galge.


Sedan fick jag oväntat besök av en släkting till maken/jägarn, och han satt här tills det blev dags att börja laga middag... Ingenting hade jag hunnit tyckte jag, men OK, man får väl vara glad för sällskapet, det är minsann inte så ofta det händer att någon bara dyker upp så där utan förvarning.

Folk över huvud taget, är ju något som blir mer och mer sällsynt i trakten.

...

Har lyckats göra färdigt den grå halsduken också. Den är virkad i ett mjukt garn av 60% merinoull och 40% akryl.Det heter Linie 20 Cora. Jag har använt en 8 millimeters virknål för att få den tillräckligt "luftig". den är ungefär 185 cm lång, utlagd på golvet, och för att få till den längden behövdes 162 maskor. Det är alltså mindre än en maska per centimeter. Den är gjord i enbart halvstolpar, som virkas om tråden mitt på förra varvets halvstolpe i stället för i själva maskan, det är på det sättet maskorna lägger sig bakåt och bildar ränderna.

(Hur visste jag att jag skulle ha just 162 maskor? Svar: det visste jag naturligtvis inte, utan som vanligt började jag virka, såg efter hur det blev, rev upp och började om. Några gånger, tills jag var nöjd.)
(Hur visste jag att jag skulle använda virknål 8? Svaret är detsamma. Jag började med en 5 mm-virknål, men resultatet blev för kompakt och hårt.)




Och så tycker jag att lite självironi måste man ha, så om ni bortser från de löjliga gesterna som de här händerna tycks visa, så kan ni få se en av mina självutlösarbilder. För den här tycker jag blev så rolig då finnspetsen råkade komma med i bakgrunden!



12 kommentarer:

Mia stickar sa...

Så långt du hunnit på koftan, ser ut att bli fin! Halsduken ser också fin ut, mjuk och go. Man kan behöva prova en hel del innan man kommer fram till virk eller sticknålsnummer som är lämpligt. Siri hon är ju söt som vanligt.
Jag har också varit ledig idag efter en lång jobbarhelg med ett femtiårskalas, efterlängtad sovmorgon!

R´s sa...

Hi hi, vad jag känner igen mig. Att bli fotograferad är inte det som man längtar efter mest. Men jag tycker absolut inte att du har något att skämmas över, din hund spetsar ju till bilden lite extra : )

Fiff sa...

Spännande! Det blir kul att se koftan klar sen! heja självutlösare! bilden blev väldigt fin med ljuset, o vovven. Jag brukar ta massor med bilder, så är det nån som duger för det mesta ;-)

Sylke sa...

Det blir en fin jakke når den er ferdig. Skjerfet er også flott, det blir en fin effekt. Holder på med en lue i omtrent samme teknikk, men hekler i runder med flere farger.

ÄNGLASTINA sa...

Jättesnygg kofta.

Cecilia sa...

Jag brukar fota mig själva ca 20 gånger med armen utsträckt så långt det går...och sedan ber jag dottern...
Din kofta blir jättefin och det var roligare att se den på dig än bara hängande!

Halsduken ser härlig ut fast jag tycker den ser stickad ut; du kan nog göra en del saker med virknål som jag aldrig hört talas om! :-)

Lia sa...

Very beautiful, this vest! I like it very much!

Gunilla sa...

Di´n kofta kommer att bli jättefin, halsduken ser jättegosig att ha på. Ja det här med oväntat besök tillhör inte vanligheterna nu förtiden ,alla är så upptagna tyvärr , för visst är det kul när någon oväntat dyker upp, det var mer vanligt förr . Ha en bra dag/kram

Emilia sa...

Så fin koftan blir - och underbar bild!

Fröken Linda sa...

Din kofte ser helt underbar ut. Gleder meg till og se slutresultatet. Din halsduk skulle falle min man i smaken. Stakkaren har bara fått ett mobilfodral av mig, hihi. Har akkurat virkat en halsduk till Tonåringen i gul/svart...usch så tråkigt, men han blev glad iallerfall. Ha det bra / Kram

Mmatilda sa...

En halsduk i gult och svart har jag faktiskt fortfarande inte gjort åt min man, men jag vet att han skulle uppskatta det!

Det löjliga med hundbilden - det som jag inte tycker om - är att det ser ut som jag försöker göra nån slags balett-pose...

Tack för alla komplimanger!

Eva sa...

Fina bilder tycker jag absolut, jag skulle vilja ha din kofta som väst, snyggt mönster. Tack för inspirationen nu vill jag virka en väst a la 70_tal