Snöskottningsvantar

Hela hösten gick utan något större snöfall. I oktober och november hade vi visserligen vitt på marken, men det var mest frost. Det snöade några flingor ibland, men det blev liksom aldrig något. Bara någon centimeter på marken, gräs och strån stack upp genom snölagret. Men så igår kom snön ordentligt i stället. Ska det vara så ska det liksom. Allt på en gång! Har skottat snö nu fram till lunch.

Till snön passar det med ett par nya kraftiga vantar i helull! Jag hade köpt två härvor Järbos Svensk ull för ett tag sedan utan att ha någon särskild plan med garnet. Ville bara känna på det.

Färgerna går väl fram dåligt på bilderna då ljuset är minimalt den här tiden på året men vantarna är i alla fall virkade i grönt och vitt.  De är inte virkade på längden som jag haft för vana att göra ibland, utan virkade i rundvarv. De vita maskorna är stickmaskor. De gröna däremellan är vanliga fasta maskor.

Stickmaskor är det som på engelska kallas för center single crochet, shallow stitch, split stitch eller waistcoat stitch. Man sticker virknålen mellan de två vertikala trådarna som är under maskans topp där man vanligtvis virkar. Det går rätt trögt, det är ju trångt med garn just där i mitten av maskorna. Jag har ibland gjort försök att använda tekniken till mönstervirkning men det är dels besvärligt, dels blir maskorna verkligen väldigt låga, så man måste eventuellt kompensera i mönstret. Och resultat  blir rätt stabbigt. Nåja, just till ett par riktiga snöskottningsvantar passar det bra. Och genom att blanda med  vanliga fasta maskor så blev vantarna ändå överkomliga att göra! Och resultatet lagom tätt.

Mönstret är som vanligt ganska improviserat...  Jag tycker att det enkelt randiga blev bättre än det rutiga. Och hjärtat kunde ju ha varit placerat lite högre opp i stället för längst ner i ytterkanten... Kanske gör jag en tillfixad version av vantarna vid något tillfälle. Kanske gör jag det i ett lite tunnare garn då. Inget bestämt.

Just nu känns det ganska säkert att vi får en vit jul i alla fall.
 

Yarn under

Vad står det i ett svenskt virkmönster att man gör när man hakar nålen om garnet och drar fram det genom maskan? I engelskspråkiga mönster heter det "yarn over" dvs "garn över". Man lägger garnet över nålen när man drar fram det. Jag kollar mina svenska virkböcker. Det uttrycks i stort sett på samma sätt i alla böcker: "gör ett omslag runt nålen och dra garnet genom öglan" - "gör ett omslag (linda garnet runt virknålen)" - "lägg garnet om nålen". Och så finns i alla böcker en illustration där man ser hur garnet läggs över virknålen.

Men man kan ju alltså lägga garnet under virknålen i stället. Det är det jag gjort i min lilla provvirkning här ovan. Nedre halvan är fasta maskor virkade i bakre maskbågen och i övre halvan är maskorna virkade under båda maskbågarna. I båda fallen har jag lagt garnet under virknålen. Maskorna blir liksom mindre och tätare, hela virkningen blir fastare. Jag vet inte exakt vad man kan använda den här kunskapen till men jag är som vanligt intresserad av själva kunskapen i sig!

På engelska heter det yarn under. Vad kan det heta på svenska? Underslag?

Och hur kom jag att börja fundera på detta? Jo jag läste en artikel i Moorit.

 

Moorit är ett oberoende virkmagasin som har sin bas i Skottland och drivs av  Alyson Chu. Man vill råda bot på bristen på tryckta publikationer för virkare. Hur underbart låter inte detta?! Man fokuserar på bärbara moderna plagg och accessoarer i naturfiber. Bara virkade plagg, ingen stickning. 

De vill vara inkluderande på alla olika plan, värdesätter diversitet och arbetar mot rasism och andra former av diskriminering. 

Upplagan som jag har här är nummer 3 - höst-vinter 2022. Den innehåller tio virkmönster, är tjock som en bok (136 sidor) och med lyxiga bilder.

Och här är den intressanta undersökningen gjord av Faye Dashper-Hughes. Hennes namn känner jag igen från The crochet circle podcast.  Här i Moorit har hon jämfört hur virkning med olika maskor påverkas av att garnet läggs under i stället för över virknålen. Tack Fay för din seriösa inställning till virkning!

(Podden har hon tyvärr slutat med nu, nummer 79 är den sista.)

Ett sockgarn är ett sockgarn är ett sockgarn

I augusti fick jag frågan om att skriva ner ett mönster för hur jag gör mina smygmaskvirkade sockar. Alltså ett grundmönster. Jag startade omedelbart genom att virka upp ett antal i olika storlekar. Sedan har en massa andra saker kommit emellan... som det brukar göra. Nu försöker jag återuppta arbetet. 

Och då blir jag så fundersam när jag ställs inför detta: att olika garn beter sig på olika sätt. Det är det bilden här ovan visar. Till höger en socka som jag virkat med ett sockgarn som heter Sockz (från Falkgarn). På banderollen står det 210 meter per 50 gram. Sockan blev bra, tyckte jag, men lite för liten för mig och min storlek 39-fot. Okej, den får gå som storlek 36-37 då. Så jag börjar om, men med ett annat garn. Jag lägger till både på antalet maskor och varv. Men när den är färdig är den ändå inte större än den första! Garnet i den här sockan är Järbos Junior Raggi. Det är 200 meter på 50 gram. Borde alltså inte vara tunnare än Sockz-garnet (hellre tvärtom då), ändå blir maskorna mindre på något sätt. 

Man tänker ju att garner är utbytbara. Hm. Den som ska provvirka mitt mönster bor inte i Sverige så hon använder helt säkert ett helt annat garn än något av dessa två köpta i Sverige som jag använt. Och vad går man efter när man byter? (Jo de här siffrorna.) 

Ska jag lägga till ytterligare på maskantalet? Känns ju säkrast just nu.

Samtidigt: se nedan. Sockan går ändå på min fot! En socka ska ju ha "negative ease" som det heter, dvs vara mindre än foten man sätter den på, men vara töjbar så den sträcks ut. Den här sockan funkar, men det är på gränsen... Verkar som garnen har olika stretchighet?... Att de två sockorna ser ut att vara precis samma storlek när de bara ligger bredvid varandra, men att den virkad i Junior Raggi har mera stretch i sig, blir större när man tar den på. Båda garnen innehåller 75% ull och 25% polyamid och är superwashbehandlade, det som kallas sockgarn.

Nåja, såna här små svårigheter är väl till för att övervinnas! Dessutom är mitt bas-sockmönster justerbart på tre ställen. Det går alltså att prova under arbetets gång och lägga till eller dra ifrån efter behag.

Bara att kämpa på.

På västfronten något gammalt

2015 var jag på virkkurs med Maria Gullberg. Jag har skrivit om det här. 

Det var på Textilarkivet i Sollefteå. Nu finns inte textilarkivet kvar längre. Synd!

I samband med kursen var det ordnat en utställning med olika typer av virkade föremål. (Egentligen var det kanske tvärtom, att det var kursen som var ordnad i samband med utställningen...) Bland annat fanns den här fantastiska röda jackan utställd. Den är från 1800talet. Tekniken är krokning, eller tunisisk virkning som det också kallas. När jag såg den, och resten av virkutställningen för den delen, fäste jag mig väl inte så särskilt mycket vid den. Jag såg den som ett virkat museiföremål bland alla många andra. Som om det skulle finnas en uppsjö av liknande grejer från 1800-talet och framåt. Virkade plagg i olika utföranden. Jag hade ingen kunskap eller förståelse för hur lite sånt det finns!

Jag har nu återsett den röda 1800-talsjackan! Den finns inte utställd någonstans, utställningen 2015 var en engångshändelse, men jackan finns bevarad i alla fall och jag har fått ynnesten att komma och titta på den.

Jag tror att den är hopsydd av bakstycke, framstycken och ärmar. Varven tror jag är vertikala, uppifrån och ner eller nerifrån och upp, alltså inte vågrätt över kroppen. Jag är ju ingen tunisiskvirkare, men det är de där lodräta trådarna som man brukar se som jag tänker på, varje maska har en lodrät tråd på det färdiga materialet. Här på jackan ligger de vågrätt.

Ärmarna tror jag däremot är virkade vågrätt - men inte runt hela armen, det gick en söm längs ärmens undersida. Vilket betyder att ärmens form är gjord med ökningar och minskningar, och det syns här på bilden.

Baksidan visar två sömmar samt hur formningen, den tydliga midjan och den utsvängda nederdelen ser ut att ha åstadkommits med förkortade varv.

Hur alla dekorationsplupparna är gjorda vet jag naturligtvis inte heller. Fanns det ett mönster? undrar jag.  Vem krokade jackan? Och när? Kunde hon (troligen inte en han) skapa själv? Är detta det enda hon gjorde? Det är det jag har så svårt att tro! Kunde man göra denna jacka så prydlig och perfekt och med alla detaljerna så måste man ha gjort andra saker tidigare.

Tyvärr finns det ingen information om vem som krokat jackan, inte var den kommer ifrån eller exakt hur gammal den är. Men vilken tur att den är bevarad ändå!

Vet ni att det finns något som heter Digitalt museum? Där kan man söka och hitta bilder på museiföremål. Jag vet inte hur stor del av museernas innehåll som är digitaliserat men jag antar att det är en pågående process. Jag har letat en hel del där bland bilderna på sista tiden. Där hittade jag helt plötsligt en väst som var registrerad som virkad. Av bilden var det omöjligt att avgöra om så verkligen var fallet, och dessutom fanns tillsammans med västen ett gammalt dokument där det stod "broderad med röda blommor på svart botten". Var den virkad? Begreppsförvirringen är ibland stor när det gäller att skilja på olika tekniker, men virkning och broderi är ändå två olika saker! Jag skickade en fråga till museet för att få veta, och det fantastiska är att västen visade sig verkligen vara virkad.

Nu har jag sett även den i verkligheten! Med sjalkrage och fickor och virkad framsida och ett annat tyg på ryggen.

Västen finns i på Örnsköldsviks museum.

Den kallas för brudgumsväst.

Den har ett helt otroligt blommönster flerfärgsvirkat i svart och rött. Maskorna är så små att det går 44 maskor på en decimeter (jag mätte 22 maskor per 5 cm). Tekniken är alltså densamma som i de virkade pälsbältena, samma som i Korsnäströjorna, samma som i Dalarnas virkade mössor och hjärtvärmare. Fasta maskor virkade i bakre maskbågen och hela tiden åt samma håll, från rätan.

Inga ökningar eller minskningar eller förkortade varv syns här. Västens framstycken måste vara klippta ur ett helt virkat platt tygstycke! Att man gjorde så har jag läst om på flera ställen. Man virkade tyget för att man inte hade möjlighet eller råd att få tag på det fina tyg man annars hade velat ha. Virkningen skulle likna ett vävt tyg, därför virkade man så tätt och hårt. Vilket också gör resultatet mer hållbart och slitstarkt.

Vi kunde konstatera att det svarta garnet kom från olika färgningar, då man ser att det blekts på olika sätt på olika varv. Samt att västen verkar vara sydd på symaskin. 

Men precis som med den krokade jackan så finns det inga mera uppgifter sedan! Inte vem som virkat, inte varifrån plagget kommer eller när det är tillverkat. Det ska var från någonstans inom Örnsköldsviks kommun, det är vad man vet, och ha funnits på museet i hundra år.

Hade upphovsmakaren ett mönster att tillgå? Kopierades kanske något modetyg, eller komponerades blommorna av virkaren? Mönstret är så genialiskt komponerat. Se tex blommornas placering på västen, det kan inte vara en slump att blommorna sitter spegelvänt mitt emot varandra på höger och vänster sida.

Precis som när det gäller den röda jackan så tänker jag att den som virkade den här västen gjorde inte det som sitt första virkförsök. Måste ha gjort andra grejer tidigare.

Tack till Maggis Frisk i Örnsköldsvik och Ylva Bergstedt i Sollefteå för att ni ställde upp och visade mig de virkade skatterna!

Smygmaskvirkning: nio basmönster

Som en fortsättning på mitt förra inlägg om smygmaskvirkning kommer här nio andra grundläggande maskkombinationer. De kan fungera som en bas, utifrån vilken man hittar på nya kombinationer, nya mönsterbilder.

När jag tittade på min särskilda sida om smygmaskvirkning, som har funnits ganska länge nu, tyckte jag att den behövde uppdateras. Jag gör ju ständigt nya erfarenheter! Så jag har helt enkelt tagit bort den, men mycket av det som stod där kommer här i förnyad och förbättrad version!

Jag har kopierat (ungefär!) Rachels symboler för smygmaskor, och sedan lagt till ett par egna.

Det känns naturligt att börja med rundvirkning som är det traditionella virksättet när det gäller smygmaskvirkning.

Rundvirkning. 

Man virkar runt i ring. Man vänder alltså aldrig arbetet utan har rätan mot sig hela tiden. 

1. Smygmaskor i bakre maskbågen i rundvirkning  (B)

vänster - smygmaskor i bakre maskbågen  - horisontella maskor - "rätan"

höger - baksidan av samma virkning - även här horisontella maskor

I rundvirkning går alla varv åt samma håll, se pilarna. Det ger en annan mönsterbild än en virkning med samma maskor där man vänder och virkar fram och tillbaka.

Exempel: Sju varv längst upp och längst ner på mudden är virkade i bakre maskbågen. Man gör ofta på det sättet, använder B-maskorna som en kant i början och slutet. 

2. Smygmaskor i främre maskbågen i rundvirkning  (F)

vänster - smygmaskor i främre maskbågen  - vertikala maskor

höger - baksidan av samma virkning - horisontella maskor

Exempel: De traditionella vantarna är virkade så här och får det typiska utseendet. Hela vanten utom nederkanten är virkad med F-maskor. Precis som i den svartrosa mudden ovan är vanten här kantad med B-maskor för att hålla F-maskorna på plats. De skulle annars rulla upp sig.

Vändvirkning.
Man vänder virkningen vid varvets slut och virkar fram och tillbaka.

3. Ribbvirkning med smygmaskor i bakre maskbågen  (B/B)

Det vanligaste som har blivit ganska populärt är att virka fram och tillbaka i bakre maskbågen. Det är väldigt lätt, man hittar lätt rätt ställe att sticka virknålen. Och det blir väldigt elastiskt, detta är resår! Om man inte drar ut det blir det väldigt tjockt eftersom varven lägger sig liksom på varandra. Elasticiteten funkar på höjden dvs tvärs över varven, därför virkar man oftast saker på det andra hållet än normalt.

Båda sidorna ser likadana ut på det här arbetet.

vänster - smygmaskor i bakre maskbågen, vändvirkning

höger - samma provlapp vänd på tvären och utdragen till nästan dubbla storleken. När man släpper efter drar den ihop sig igen.

Exempel: massor av mössor - och annat. För att utnyttja teknikens fördelar - elasticiteten - går varven uppifrån och ner, och nerifrån och upp i stället för runt huvudet. Jag använder virksättet till all slags resårvirkning - sockskaft, vantmuddar med mera.

4. Ribbvirkning med smygmaskor i främre maskbågen  (F/F)

Att virka fram och tillbaka i främre maskbågen ger också ett fint stretchigt resultat, men inte med samma elasticitet som i bakre maskbågen. Båda sidor ser likadana ut.

5. Smygmaska med omslag  (OM)

Även en smygmaska kan göras med omslag. Den görs så: Gör ett omslag, stick virknålen i nästa maska (här bakre maskbågen), omtag och dra upp en ögla, = tre öglor på nålen. Dra den sista öglan genom de två första, färdigt. Maskan räknas som smygmaska eftersom man drar igenom utan att göra ytterligare omtag.

Den kan virkas i bakre eller främre maskbågen, den kan även virkas avigt i båda dessa  versioner.

Det som nu har blivit väldigt populärt är att den virkas i vändvirkning i bakre maskbågen, så att resultatet ser ut ungefär som patentstickning. Man kan åstadkomma många fina reliefmönster med den här tekniken!

En annan egenskap som den här maskan har är att den täcker lite större ytor snabbare än andra smygmaskor. Den kan i det fallet jämföras med en vanlig fast maska. 

6. Vändvirkning B/aF

Varv ett virkas i bakre maskbågen. Vänd. Varv två virkas avigt i främre maskbågen.

Resultatet påminner om när man virkar rundvirkning i bara bakre maskbågen på det sättet att maskorna är horisontella. Men tittar man noga ser man att i det här fallet lutar maskorna  vartannat varv åt ena hållet och vartannat varv åt andra hållet. I rundvirkning lutar de alla åt samma håll.

Vänster - framsidan. Höger - baksidan. Men man kan som vanligt välja själv vilken sida man vill ha till framsida resp baksida!

Exempel: Huvuddelen av dessa halvvantar är virkade i detta mönster. Varven går nerifrån och upp, uppifrån och ner.

7.Vändvirkning F/aB

Varv ett virkas i främre maskbågen, och varv två avigt i bakre maskbågen. På det sättet härmar denna varvvirkning utseendet hos  "smygmaskor i främre maskbågen, rundvirkat" - genom att alla maskor är vertikala på framsidan.
Precis som med den rundvirkade versionen vill detta virksätt rulla ihop sig om man virkar bara en platt bit utan andra maskor/maskkombinationer omkring. Man kan då göra en kant runt om av maskor i bakre maskbågen, tex en resårmudd för att motverka rullningen.

Vänster - framsidan, eller den sida man ser när man virkar räta maskor - vertikala maskor

Höger - baksidan, eller den sida man ser när man virkar aviga maskor - horisontella maskor

Exempel - en socka. Jag vill peka på delen "B" och delen "C". Båda dessa är virkade med F/aB: runt hela foten har jag vänt den "aviga" sidan utåt, och bak på hälen syns "rätan", dvs den sida som oftast räknas som rätsida. Men vem bestämde vilken sida som är fram och vilken som är baksida? Kanske tar man det utifrån vilken sida man har mot sig när man virkar de räta maskorna, det blir då "rätan" - och den sida man ser när man virkar de aviga maskorna blir då automatiskt "avigan".

8. Vändvirkning F/B eller B/F

Vartannat varv virkas i främre maskbågen, vartannat i bakre maskbågen. Inga aviga maskor!

Vänster - den sida man ser när man virkar i bakre maskbågen, B

Höger - den sida man ser när man virkar i främre maskbågen, F

Den ena sidan får en tät yta, den andra en glest ribbad. Jag har upptäckt att andra smygmaskvirkare uppfattar den ribbade sidan som framsida, medan jag i första hand uppskattar den täta-släta!

Se tex mina tulpanmuddar!

9. Vändvirkning med smygmaskor i tredje maskbågen  (T)

TILL SIST:

Smygmaskan (liksom andra virkmaskor) har en tredje maskbåge. Den är lite av en "doldis"!  Den finns bakom, lite nedanför den bakre maskbågen och syns egentligen först när man vänt virkningen: då ligger den framför främre maskbågen.  Den är den lilla bit av garn som förbinder en maska med nästa. 

I bilden har jag markerat tredje maskbågen på sex maskor från förra varvet och en pil som markerar hur vi virkar genom den närmaste för att åstadkomma en smygmaska i tredje maskbågen.

Om smygmaskan med omslag (OM) är "lätt som en plätt" kan den här maskan få representera motsatsen - lite besvärlig att lära sig, lite jobbig att virka. För att lyckas använder man helst en ännu större virknål än vid annan smygmaskvirkning. 

Virkas i vändvirkning. Den bildar då en väldigt stark resår! (Det är i och för sig även möjligt att virka den runt, men jag har inte ännu kommit på något bra användningsområde för det sättet att virka. Luta i så fall maskornas överkant en aning mot dig för att från framsidan kunna se den tredje maskbågen och sticka nålen däri.)

Vänster: T-maska virkad fram och tillbaka

Höger: samma provlapp vänd på tvären och utsträckt

Jag har använt den här tekniken några gånger med två färger för att skapa en effekt av flerfärgspatent (brioche). Ovan i en mössa, nedan ett par sockar (det randiga i sockskaftet, runt hjärtanmönstret).