Late Vacation

Till slut blev det ett mönster av den här sjalen ändå! Det finns i min ravelry-store.

Jag kallar det Late Vacation. 

Jag är så glad att jag fick ihop det, efter så många olika försök.

Virkad flerfärgspatent

Mera crochet brioche! Eller virkad flerfärgspatent som jag tycker det skulle kunna heta på svenska. Jag har fortsatt att utforska detta ett tag nu. Jobbat på ett specifikt mönster också, som jag tidigare nämnt. Puh, det är kämpigt. Att få det som man vill ha det, och att beskriva det så att folk förstår.

Min idé var att jobba på diagonalen. Jag ville också få in något mer än bara raka ränder. Då blev det några vågiga ränder, och det var ju inte så mycket kanske, men jag gillar dem. Och så några partier som är ribbade på andra ledden... Första prototypen gjorde jag med olika restgarner (finns en bild i inlägget från september). Steg två är denna i gult och blått, bilden här ovan och de två nedan. Den är också ett restgarnsprojekt, i stort sett, med flera olika garner inblandade. Men jag var fortfarande inte säker på hur jag skulle göra de tvärribbade delarna, så de är virkade på tre olika sätt i samma halsduk... Jag ville känna, titta och jämföra.

Bestämde till slut att denna variant med reliefstolpar skulle bli bäst. På den här bilden syns båda sidorna av samma del av sjalen, gult på ena sidan och blått på den andra.

I väntan på att jag skulle hitta ett passande garn hann jag virka en smalare variant i vitt och grönt. De vågiga ränderna och de tvärribbade delarna är med på samma sätt. Den här är virkad i garnet Tropik, som är så mjukt och lent.

Slutligen har jag virkat en ganska stor och bred sjal i ett garn som heter Verona Fine från Cewec. Det är 53% ull och 47% akryl och känns mjukt och fint. Jag valde två färger som jag tyckte liknade de gula och blå nyanserna från min tidigare prototyp. Vad jag kan tycka nu efteråt är att det blev lite väl flammigt och oroligt liksom med dessa båda multifärgade garn. Man borde väl ha haft ett enfärgat tillsammans med det multifärgade. Men det är ju lätt att säga efteråt! Hå hå ja ja.
Efter blockning blev storleken ca 220 x 40 cm.
Nedan en hopklistrad bild där man ser båda sidorna samtidigt, en blå-grön sida och en gul-beige-brun sida. I de tvärribbade partierna byter färgerna plats.
Och mönstret är nog inte så långt borta nu!

(På marken syns resterna av årets första snö, som vi fick häromdagen, närmare bestämt den 3e oktober!)

Crochet brioche

Ett nytt intressant tema för min virkmani! Jag har djupdykt ner i crochetbrioche. Eller briochecrochet -  eller ja, vad ska det heta egentligen? Och framför allt, vad heter det på svenska?

 Brioche, franskt frukostbröd (främst), troligen härstammande från landskapet Brie. Brödet är ett lätt och luftigt vetebröd med kraftig smörsmak. Detta uppnås genom att kraftigt bearbeta (knåda) degen elastisk och smidig innan rumstempererat smör tillsätts degen.

Citat: Wikipedia.

Mycket konstigt (eller ska man säga komiskt) att ordet även kan betyda patentstickning! Ja det är alltså det man försöker efterlikna när man virkar "brioche". Kanske sticktekniken också härstammar från Brie?

 Patentstickat är töjbart, tjockt och fluffigt. Och så kan det ju vara så där förföriskt tvåfärgat - med en dominerande färg och en kontrastfärg liksom bakomliggande. Och den där tvåfärgade patentstickningen är väldigt inne just nu, gärna till stora sjalar.

När man försöker skapa en virkad variant, vad är det då man mest vill kopiera? Svaret verkar vara olika för olika crochetbrioche-mönster. Jag tänkte göra en liten sammanställning här av vilka varianter jag har hittat hittills.

Men hallå. NYTT? Visst har jag gjort detta tidigare, inte är det något direkt nytt tema för mig? Nej, precis, men nu finns det plötsligt många andra som skapar olika randiga mönster som kallas crochetbrioche eller briochecrochet.

Jag skapade min virkade flerfärgspatent 2012 (som jag alltså kallar det på svenska) - se mitt blogginlägg från januari 2012: Tvåfärgsvirkning.

Tre år senare vågade jag publicera ett mönster: Oliksidig halsduk och strax därefter ett till, Geologens halsduk.

 Båda mönstren finns på ravelry att ladda ner gratis och på svenska! 

Inga särskilda finesser med dessa halsdukar kanske men de är exempel på det grundläggande briochemönstret, så som jag skapade det från början. Tekniken bygger på att använda reliefmaskor, virka vartannat varv med ena och vartannat med andra färgen; och låta maskornas översida bilda ränder så att arbetets framsida och baksida blir olika. Resultat blir både tjockt och fluffigt samt superstretchigt.  Varsågod att testa! Om man inte orkar göra en halsduk kan man orka en disktrasa. Jag har gjort ett antal sådana.

Bristen på intresse från omvärlden gjorde i alla fall att jag inte omedelbart gick vidare med tekniken utan fortsatte virka allt möjligt annat. Ja det vill säga, åt mig själv (och till nära och kära) har jag använt den här tekniken till en hel del. 

Alldeles nyligen har jag gjort en helt vanlig rak halsduk av det ursprungliga mönstret och det är den som syns på första bilden i detta inlägg. Den snygga fotomodellen är min svärdotter!

Bilden nedan visar några av de saker jag har liggande här hemma som är virkade i samma teknik.

ANDRA BRIOCHE-VARIANTER ATT JÄMFÖRA MED

(Eftersom jag inte testat alla mönster i världen så kan den som gjort det gärna rätta mig om jag skulle säga något i det följande som kanske inte skulle vara helt korrekt.)

1.Först kan jag nämna en halsduk som ser ut att vara gjord på samma sätt som mina, fast med avklippt garn efter varje varv och bara med maskor framifrån:

Faux Brioche Scarf  av Jessie Rayot. Om man gillar fransar är det naturligtvis ett steg enklare (bara en sorts maska).

2. Det som jag uppfattar som vanligast är att virka reliefstolpar och "använda dem vertikalt" om jag får använda det uttrycket - jämfört med mina mönster där jag använder dem horisontellt. Medan jag låter maskornas topp bilda ränder så används maskornas kropp/stam/stolpe (?saknar ordet?) i de här mönstren. De bildar lodräta ränder på framsidan och vågräta ränder på baksidan. Men man kan även skapa andra mönster än bara ränder och det är kanske det roligaste, man kan tex korsa maskorna som när man gör flätmönster. Tatsiana Kupryianchyk alias Lilla Björn är väl den som verkligen lyckats skapa några populära mönster på det här sättet, och jag erkänner att de är snygga. Men jag borde givetvis också nämna Mamachee som verkar ha gjort flera liknande mönster, och före Lilla Björn. 

Ett liknande som jag själv provat att virka är Ninety Degrees Cowl av Deanne Ramsay. Den rullar sig längst upp och längst ner som synes, och på en tubhalsduk passar det ju ganska bra. Man kan till och med rulla ner lite mer med flit för att visa båda sidor.

Stretchigt och fluffigt? Ja inte helt stumt i alla fall. 

3. De som jag inte omedelbart från en bild kan räkna ut hur de är gjorda: (och därför kan beundra)

Vajra infinity scarf  av Arunima Goel  och
Breathtaking Brioche Cowl   av Juliette Bezold
När det gäller dessa kan jag inte säga någonting om stretchighet eller fluffighet, kan bara konstatera att de är snygga på bild.

4. Det finns flera ytterligare exempel på virkmönster som kallas för brioche, men jag nämner inga fler här. Kan i stället tala om att jag förändrat min grundteknik en liten aning och håller på att skriva på ett mönster. Första testet med den nya varianten är en långsmal sjal som ÄR olik på ena och andra sidan, fast det är inte jättetydligt i de här ljusa färgerna. Nästa projekt (det som blir ett mönster) är lite annorlunda...

Virkad gardin?

Jag gjorde en sjal. Det blev en gardin.

Det började med att jag ville testa hur mycket "spets" jag kunde få till med smygmaskvirkning. Min älskade smygmaskvirkning! Som bara duger till tjocka mössor vantar och sockar. Skulle det inte gå att göra ett tunnare, lite genomskinligt resultat?

Så jag gjorde den här trekanten. (Före blockning ser den helt tät ut.)

För att få ett spetsmönster provade jag att virka en luftmaska mellan varje smygmaska. Dvs: en smygmaska i främre maskbågen, en luftmaska, hoppa över en maska, upprepa. Efter vändning virkades nästa varv med smygmaska på smygmaska och luftmaska över luftmaska. Efter att ha virkat en bit ändrade jag och virkade smygmaskan på luftmaskan och luftmaskan över smygmaskan. De två versionerna syns här ovan, till vänster i bilden. De ser lite olika ut som ni ser. Det roliga är att efter blockning ser de nästan helt lika ut! Till höger i bilden.

Sedan tyckte jag att den släta vita trekanten var ganska tråkig! Jag tog alla mina vita och vitaktiga garnrester och virkade ett gäng blommor...

...som därefter virkades fast på kanten av sjalen.

Sedan improviserade jag vidare och byggde på kanten varv för varv tills den blev ganska bred (och garnet tog slut).

De här blommorna och hela kanten är alltså inte smygmaskvirkade - bäst att jag talar om det. Bara sjalens mittdel.

Och när man ser den mot ljuset så är den tunn och fin, som jag ville.

Om jag vill använda den som en sjal plockar jag väl ner den från fönstret...

Blommor i fruset landskap!

Jag hade egentligen nånting annat i tankarna när jag köpte det här garnet, ett nystan av varje färg. Men nu var det en sån här sjal det blev i alla fall.
Garnet heter Zenta (från Permin). Det är 50% ull, 30% silke och 20% nylon.
Jag har virkat efter mitt blommiga mönster, som kan hittas i ett äldre inlägg här, men ville göra en rak, rektangulär sjal den här gången.

Så här har jag mixat färgerna i ett kubistiskt mönster.

Och här är det blommiga mönstret en gång till, nu utan kanter, och med tre stolpar utanför den yttersta blomman på varje sida, så att det blir symmetriskt:

Jag virkar stolparna i främre maskbågen för ett lagom luftigt resultat.
Till den här rektangulära sjalen började jag med 55 maskor, då ryms det sex blommor på varje rad.


Jag vill gärna påminna om hur enkelt mönstret är egentligen, så jag visar den här bilden med "spegeleffekten" igen! När man kommit en bit på väg behöver man inte försöka komma ihåg var i mönstret man är, man tittar bara på blomraden som är under den förra, och gör en spegelvänd blomma i förhållande till den som man har rakt nedanför. Det är det den här bilden ska illustrera.

Vädret har varit rätt vintrigt sista tiden, så jag började leta efter inomhus-arrangemang för att fota sjalen... Jag som annars alltid vill ha äkta dagsljus och utomhusbilder, ja helst sol förstås! Men soltimmarna är få den här tiden på året, och när det snöar, regnar och blåser om vartannat, så är det lätt att man blir kvar inomhus...

IN ENGLISH:   The original pattern from 2016 is here!

Nävarnas hus

Tänk att man kan ändra sig om nästan allting. Tänk att man kan ge upp nästan alla sina principer! I somras gav jag ju med mig och satte mig och sålde virkade alster på en marknad (som jag berättade om i juni). Varför jag har varit så emot det är för att det där producerandet tar tid från experimenterandet. 

Att experimentera och upptäcka och hitta på nytt är ju det mest spännande med virkningen, det som driver mig.

Men sen är det ju det där att vad är det för mening med att upptäcka och uppfinna om ingen får veta om det? Det var roligt att få visa smygmaskvirkning för folk IRL, och helt annorlunda än att skriva blogg kan man säga! 

Så nu har jag fortsatt vidare på den banan, alltså som hantverksförsäljare. Det som jag fick över i Skellefteå lämnade jag lite senare in på en hantverksbod i Burträsk som heter Nävarnas hus.

Och det ena behöver ju inte utesluta det andra, fast visst skulle det behövas några fler timmar på dygnet. Mössan och de svarta vantarna på bilderna ovan är exempel på en ny variant av tvåfärgad ribbvirkning som jag testat fram. I mössans uppvik syns hur baksidan ser ut.

Hur sakerna känns kan man däremot inte visa med en bild! Det är därför som det är så bra att grejerna ligger där till försäljning på Nävarnas hus så att folk kan ta i dem, dra i dem och klämma och känna!

För det är i första hand hur sakerna känns som är den stora fördelen med smygmaskvirkning, om ni frågar mig.

Ovan några av mina mössor, sockar och vantar bland fina smycken och tovade fåglar (av andra hantverkares hand)... Och nedan några bättre bilder på de två blå mössorna, fotade i somras då det fortfarande fanns dagsljus.

Sen kan jag även berätta att jag numera också finns på Instagram. Där heter virkstaden Annas virkstad - jag tog helt enkelt tillbaka mitt tilltalsnamn Anna. Det finns förstås många både Annor och Matildor på Instagram, ja till och med några virkstäder. Det sista tycker jag är kul, eftersom det i alla fall inte fanns någon virkstad 2010 när jag startade min blogg. Jag valde ju namnet för att det var unikt.

Till sist en bild av en av de saker jag virkar på för tillfället. En bredare sorts sjal med samma grundmönster som "en långsjal". Jag la upp 55 maskor till att börja med och använder mig alltså bara av mittdelen av mönstret.

Eftersläpande smygmaskvirkningsprojekt

När jag satt på kyrkhelgen i Skellefteå och smygmaskvirkade, så ville jag ha några olika projekt att jobba på. Jag påbörjade då bland annat den här jeansblå sjalen, som jag virkade med en 9 mm virknål. En av mina handsnidade!

 Det här garnet heter Soft Raggi, består av bambu och akryl - och 5% elastan. Det är nog tänkt till sockstickning, men den silkeslena känslan och bambuglansen gav mig idén att testa göra en sjal av det.

 Fastän jag använt en så grov virknål så blev det inga hål, det blev ingen spetsvirkning precis. Nej i stället har det blivit ungefär som en rätstickning. Tjockt och gosigt, och töjbart på längden och tvären. Och jag antar att det är det där elastanet som drar ihop virkningen. Det känns väldigt speciellt att jobba med det här garnet, liknar inget annat - som om det var gjort av gummiband.

Under de där dagarna i Skellefteå påbörjade jag också ett par randiga handledsvärmare och en mössa med flätmönster - nu till slut färdiga!

För att inte bli helt uttråkad av att bara virka fram och tillbaka på sjalen provade jag att göra några hålvarv och på slutet ett sorts strukturmönster bestående av aviga och räta maskor. 

Hålmönstret syns knappt alls pga garnets otroliga förmåga att dra ihop sig!

Jag har några nystan kvar av det där garnet, fast i en annan färg - jag måste verkligen testa att virka ett par sockar av det.

Som en sommargardin

Som en sommargardin fladdrar den i vinden, den tunna sjalen jag har virkat! För det är ju fortfarande sommar, fastän semestern är över. Jag plockade fram en hög med restgarn, som bara hade det gemensamt att de innehåller mer eller mindre bambu.
Bambugarn får ett fint fall tycker jag, och jag tror jag har sagt det förut. Dessutom är det liksom glänsande!
(En nackdel - det delar sig gärna, vilket kan vara lite jobbigt förstås.)
Nu har jag satt ihop de här garnresterna till en luftig sommarsjal.

Jag har gjort den lagom smal och på snedden. Började med ett mini-varv på sex maskor och ökade sedan varvens längd. Diagonaleffekten uppstår genom att öka två maskor på ena sidan och minska en på den andra. Alla garnändarna har jag sedan virkat in under kanten med det röda garnet.

På nära håll syns det luftiga mönstret som jag blev så förtjust i! Efter ett grundläggande startvarv virkas mönstret så: en fm i främre maskbågen, en lm, en fm i främre maskbågen, en fm omkring lm. Se bilden nedan. (Där syns bara grundmönstret, inte ökningarna.) Man virkar alltid omkring luftmaskan.

Min odiskreta sjal

Den är färdig, min Discrete Geometry!

 

Många maskor blir det med nästan bara fasta maskor! 

Efter blockning är sjalen 150 cm lång och 25 cm bred, fast lite bredare i den ena ändan. Det är för att de första varven är virkade med en lite större virknål än resten. Jag hade nämligen börjat med en 3,5 mm, men tyckte mönstret blev liksom för oklart  då, med stora hål, så jag bytte till en 3 mm och då blev mönstret tydligt och fint. Brydde mig inte om att repa upp det virkade utan lät det bara bli en bredare kant.

Hela sjalen är virkad i fasta maskor, och några enstaka stolpar i kanterna. Många maskor blir det!

Mönstret består av sex varv som upprepar sig, och jag har använt fyra färger för de sex varven vilket gör att det blir tre mönsterrapporter innan mönstret kommer igen.

Dessutom finns det färgskiftningar både i det blå och det ljusblå garnet. 

Det blå garnet är tex mera turkost i ena ändan av sjalen och mer blålila i den andra, medan det ljusblå (som ser nästan vitt ut på mina bilder) har en kortare rytm. Vissa partier är det nästan beige och lierar sig med varvet intill.

 Alla garner står på min projektsida på ravelry.

I mönstret är sjalen helt vändbar och lika på båda sidor, men jag kunde inte låta bli att göra ena sidan till framsida för att få mönstret att framträda ännu tydligare och finare. Jag har helt enkelt virkat tillbakavarven med aviga maskor. Det syns kanske mest om man tittar noga (baksidan är till vänster i bilden ovan).