Eftersläpande smygmaskvirkningsprojekt

När jag satt på kyrkhelgen i Skellefteå och smygmaskvirkade, så ville jag ha några olika projekt att jobba på. Jag påbörjade då bland annat den här jeansblå sjalen, som jag virkade med en 9 mm virknål. En av mina handsnidade!

 Det här garnet heter Soft Raggi, består av bambu och akryl - och 5% elastan. Det är nog tänkt till sockstickning, men den silkeslena känslan och bambuglansen gav mig idén att testa göra en sjal av det.

 Fastän jag använt en så grov virknål så blev det inga hål, det blev ingen spetsvirkning precis. Nej i stället har det blivit ungefär som en rätstickning. Tjockt och gosigt, och töjbart på längden och tvären. Och jag antar att det är det där elastanet som drar ihop virkningen. Det känns väldigt speciellt att jobba med det här garnet, liknar inget annat - som om det var gjort av gummiband.

Under de där dagarna i Skellefteå påbörjade jag också ett par randiga handledsvärmare och en mössa med flätmönster - nu till slut färdiga!

För att inte bli helt uttråkad av att bara virka fram och tillbaka på sjalen provade jag att göra några hålvarv och på slutet ett sorts strukturmönster bestående av aviga och räta maskor. 

Hålmönstret syns knappt alls pga garnets otroliga förmåga att dra ihop sig!

Jag har några nystan kvar av det där garnet, fast i en annan färg - jag måste verkligen testa att virka ett par sockar av det.

Smygmaskor på längden och på tvären

Mitt i sommaren sitter man och knåpar med sockar och mössor och andra ullgarnsprojekt. Är detta helt sunt?
Ja, just idag är det i och för sig inte någon hetta i luften - tio grader och regn.

Det här är en samling smygmaskvirkningsalster! Jag har gjort alltihopa för att ta med det till stan på ett särskilt evenemang nästa helg: det kallas kyrkhelgen. Jag ska visa smygmaskvirkning, jag gör det för Vuxenskolans räkning och de vill att jag ska ha några saker att sälja... Som jag alltid har sagt att jag ALDRIG skulle. Men nu gör jag det bara för att visa att det går, att tekniken finns. Om tillräckligt många är intresserade kan vi sedan starta en studiecirkel!
Jag har försökt göra så många olika saker som möjligt, utan att börja på något omöjligt som skulle ta för mycket tid. (Har kopierat sånt jag redan gjort tidigare.) Det är ändå inte mer än några veckor sedan jag fick frågan att vara med. Och det är fortfarande några dagar kvar, jag borde hinna göra en eller ett par saker till... Jag vill ju visa på de oändliga möjligheterna!

På jakt efter den perfekta virksockan

Smygmaskvirkning har den egenskapen att man kan skapa ett töjbart material, det är nog det som fascinerar mig och som fått mig att fortsätta experimentera med det. En sak som behöver töjbarhet är sockar, och i några år nu har jag jobbat på att utveckla en bra modell för smygmaskvirkade sockar. Så här ser den senaste versionen ut. 

Lustigt nog sitter alla sockar bra på min egen fot, hur jag än virkar dem, men det är lite kinkigare med makens. När jag har mätt med måttband har det också visat sig att proportionerna är ganska olika!

Det är för att få herrsockarna att sitta bra som jag börjat göra hälpartiet högre och högre.

Det fina blågröna garnet i de två mindre sockparen är Järbo Mellanraggi, färgen heter 28219.

Jag virkar vidare...

Vantar, vantar

Oktober, november, december höll jag på med vantar. Ja, i inlägget från den 23 oktober visade jag visst även arbetsgången för mina kombinerade smygmask- och flerfärgsvirkningsvantar.

Steg ett - ett par för korta vantar smygmaskvirkas.

Steg två - två cylindrar virkas med flerfärgsvirkning och ett valt mönster. Varje cylinder plattas till och sys ihop till en ring som passar i storlek att träs över handleden.

Steg tre - de två ringarna sys fast som muddar på de för korta vantarna. Färdigt!

Jag såg att det blev snyggare med två varv av varje färg än bara ett som i det första paret.

Jag virkar ett varv i bakre maskbågen och tillbakavarvet avigt i främre maskbågen.

Innan jag blev helt nöjd med proportionerna mellan de olika delarna hade jag virkat en hel hop med vantpar. Antingen var det nån del jag tyckte var för liten, eller för stor, för kort eller för lång, för vid eller för trång... Hur svårt kan det vara?!

Provade olika mönster på varje par.

Jag hade ett nystan "Kunstgarn" (från Hjertegarn - visst är det snyggt men) som räckte till tre par vantar, och efter det fanns det ändå kvar av garnet!

(Okej, jag vet, garnet användes bara till 50% av vantarna eftersom de är randiga och jag använde lika mycket av andra garner... Men ändå.)

Till sist fick jag till ett par som jag tyckte var lagom. Lagom stora, lagom långa, lagom perfekta att sticka händerna i. Virkade med mjuk merinoull i stället för "Kunstgarnet". Dem gav jag bort, de andra paren har jag liggande här hemma, och några av dem är faktiskt använda.

Slip stitch crochet

I have translated my page about Slip stitch crochet into English!  This didn't happen in an afternoon, I have been working on the translation now and then for some time.

Jag har kompletterat och uppdaterat min sida om smygmaskvirkning litegrann. Lagt till några bilder och bytt ut några.

 Och, som ni ser, översatt den till engelska.

Virkat i Hemslöjden

Wow, Hemslöjden skriver om virkning!

I det senaste numret kan man läsa inte mindre än två artiklar om virkning. Den ena handlar om flerfärgsvirkning och om en nyligen utkommen bok i samma ämne. Den andra handlar om Olek, som gjort ett konstvirk i Avesta.

Den nya virkboken heter "Folklig virkning - Nås socken Dalarna", och den finns här i mitt virkbibliotek den också.

Boken är full av fantastiska bilder från en inventering av flerfärgsvirkade föremål som gjordes i Nås i Dalarna på 1990-talet.

Artikeln i Hemslöjden refererar innehållet i boken och lyckas dessutom få in en bit av sin egen historia genom att erkänna hur hemslöjdsrörelsens förgrundsgestalter sett ner på virkning genom tiderna och bland annat bidragit till att virkade föremål inte samlades in eller noterades på samma sätt som stickade, vävda, broderade, till och med knypplade föremål (och allt möjligt annat).

Men just flerfärgsvirkning har haft en lite privilegierad ställning inom hemslöjden. I de fallen den användes i folkdräkterna.

Jag flerfärgsvirkar på mitt eget sätt jag. Inte enligt traditionen, inte så hårt och fast som möjligt. Här är mitt senaste bidrag till nytänkande: De här vantarna är smygmaskvirkade med en flerfärgsvirkad mudd - alldeles nyss färdiga! Smygmaskvirkningen gör vantarna smidiga och bekväma. Flerfärgsvirkningen ville jag ha dit för att kunna göra mönster, eller ja den här gången blev det bara ett årtal.

Stumheten i det flerfärgsvirkade sitter främst på ena hållet, längs med varven. Det är lätt att förstå om man betänker att det finns en invirkad tråd av den icke använda färgen, och den ligger längs med varven genom hela flerfärgsvirkningen. Bakom varje vit maska en svart tråd, som följer varvet, bakom varje svart maska en vit tråd, som följer varvet. Men på höjden, tvärs över varven, är virkningen fortfarande rörlig, töjbar.

Därför räknade jag ut följande sätt att få en mönstrad mudd på en vante: virka en tub, platta till den och sy ihop den till en ring, sy fast den på vanten.

Jag har tidigare provat att virka fram och tillbaka, med aviga maskor på tillbakavarven, se tex här. Men om man vill slippa att virka avigt, om man väldigt gärna vill ha rätan mot sig hela tiden: så kan man virka runt på det här sättet och få en dubbel virkning. Mudden på en vante kan ju gärna vara dubbel, det blir inte något negativt utan bara plus! 

För övrigt gjorde jag på samma sätt förra vintern när jag virkade axelbandet till min nya handväska. 

På det här sättet går mudden lätt att dra över handen, med sitter ändå så tätt runt handleden att ingen snö ska komma in, när den tiden kommer...

Måste erkänna också att vantarna är bara nästan perfekta. De blev en aning små, jag hade inte tagit med i beräkningen hur mycket vanten och mudden skulle måsta överlappa varandra för att det skulle se bra ut. Men jag ser dem som en prototyp (som vanligt). Håller redan på med nästa par, som förstås ska bli helt perfekta (?!)...

Och när virkade jag en grytlapp senast?

Bara för att ni ska få se de vackra höstfärgerna visar jag här en nyvirkad grytlapp! Jag brukar använda mig av det naturliga ljuset när jag fotar, tex i fönstret på det här sättet.

Det speciella med grytlappen är att den är smygmaskvirkad. Mönstret finns här. (På norska, men går att förstå ändå. Pjoning = smygmaskvirkning.)

Garn: Soft cotton.

Höstprojekt

Några höstprojekt.

Temperaturen sjunker, naturen gör sig beredd för vinter - då får vi människor göra det också.

Jag har smygmaskvirkat ihop sockar och vantar. De första sockarna är virkade av restgarner, lite blått, lite vitt, lite grönt.

Vantar: testade att randa på längden - liknande det senast virkade vantparet, fast nu med smalare ränder (ett varv).

Ett annat par sockar - dessa är virkade i Raggi, färg 15128. Jättesnygg blågrön färgblandning - något mer grön än vad den ser ut på bilden här.

Humulus

Humulus är det vetenskapliga namnet på humle, Humulus lupulus mer exakt. Humle har ett slingrande växtsätt, därför tyckte jag att mina torgvantyar kunde få låna namnet.

Det var visst så länge sedan som i februari som jag berättade om att jag höll på med dessa halvvantar. Ja tiden går! Sedan dess har jag haft mönstret på provvirkning hos några smygmaskvirkare.

Den högra och den vänstra ser olika ut när de ligger så här, men när de sitter på handen matchar de både i passform och storlek.

Riktigt färdigt är det ändå inte ännu, mönstret, det är en långsam process. Testvirkning, korrekturläsning, omskrivning, små små förändringar och förbättringar. Misstag ska rättas till, otydligheter ska förtydligas. Det handlar ju om att beskriva en ny teknik.

Det vita paret är virkat i Drops Alpaca. Själva slingermönstret är gjort på samma sätt som i mina smygmaskvirkade sockar, men resten av vanten är virkad i ett nytt mönster: ena varvet virkas smygmaskorna i bakre maskbågen, nästa varv virkas avigt i främre maskbågen. Varför har jag inte provat denna kombination tidigare? Vet inte, men jag gillar det! Kommer absolut att använda det mera i framtiden.

Det rosa paret är virkat i ett akrylgarn, ovanligt för att vara mig, men jag ville testa skillnaden:

Garnet heter Krabat Lyx från Falkgarn. Garnet är lite tunnare än Alpaca så dessa är något mindre i storlek än det vita paret.

Snart, snart, ska mönstret vara färdigkollat.

Bästa tiden

Visst är den här tiden den bästa på hela året? Ljust på dagen men inga mygg, och inget gräs att klippa. Av någon anledning accepterar jag bättre att skotta snö än att klippa gräs.

Bara ett problem - fortfarande lite för kallt utomhus för att sitta ute och virka...

Så inomhus har jag åstadkommit den här ojämna paraden av torgvantar. Jag har gjort dem för att skriva ner mönstret. Var bara tvungen att göra så här många innan jag blev riktigt nöjd med form och storlek - men nu till slut tycker jag att jag är det, nöjd. Återstår skrivandet, beskrivandet.

Det blir i så fall det fjärde mönstret med "short row cables", min egen smygmaskvirkningsteknik för att göra såna här flätmönster.

Men om ni vill titta på något alldeles extra märkvärdigt virkat, så läs här om Yulia Ustinova, en rysk konstnär som virkar fantastiska skulpturer!

De är helt enkelt enastående, one of a kind, jag har inte sett något liknande tidigare.

Randiga vantar

Utan att filosofera särskilt mycket över att vi gått över gränsen till ett nytt år tänkte jag visa ännu en julklappsvirkning. (Om man räknar kalenderår, blir 2016 mitt sjunde år av bloggande, kanske är det dags att lägga av då?)

Det här är i alla fall ett par vantar som jag gjorde till äldre sonen. Han sliter inte ut sina sockar i samma takt som sin bror och far, och därför gjorde jag inga sockar åt honom. I stället passade jag på att testa en ny randning.

Vantarna är virkade av tunt garn som jag tagit dubbelt: en grön och en vit tråd tillsammans. De grå ränderna är däremot virkade i enkelt, lite tjockare garn (detaljer här).

Tekniken är smygmaskvirkning, som vanligt höll jag på att säga. Jag har virkat upp och ner längs vanten: ett varv virkas i bakre maskbågen, nästa varv virkas avigt i främre maskbågen. Så får man dessa prydliga ränder.

På utomhusbilderna här ser vantarna mer bruna ut än de är, beroende på det rödtonade ljuset från den lågt stående vintersolens strålar. Bilden togs på juldagen, så vi hade tydligen lite sol då. Sen har det varit väldigt grått.

Dessutom är det isigt och halt överallt utomhus, väldigt tråkigt och framför allt riskabelt, både för biltrafik och promenader! Därav att man inte går utanför dörren utan att hålla sig i en spark, eller något annat.
 Min mamma, 86, som varit hos oss över jul och nyårshelgen, har varit som en fånge inomhus just pga halkan. Jag har skjutsat henne med bilen de ca 100 meterna ner till vägen några gånger för att vi skulle kunna ta en promenad då och då. Vägen är något mera vågrät än vår sluttande gårdsplan och dessutom faktiskt bättre sandad.
 Nu längtar jag efter ett vackert mjukt vitt täcke av fluffig kall snö!

Julklappssockar

Nu har jag virkat sockar igen. Jag gör det med den här smygmasktekniken som jag brukar skriva om med jämna mellanrum.

För resultatet blir så bra så jag ser ingen anledning att börja sticka sockar.

Till paret på bilden nedan (julklapp till yngre sonen) har jag använt ett garn från Falkgarn som heter Sport, färg 608.

Till de grå på bilden ovan (julklapp till maken) har jag använt mest Tresko från Sandnes garn, tretrådigt färg 1042, men också blandat med lite restgarner i blått och brunt.

Mitt konstigaste virkuppdrag hittills!

Jag brukar kunna hitta på allt mellan himmel och jord att virka. Men den här gången hittade jag inte på något själv, utan det var äldste sonen som hade en idé om en virkning, en liten inredningsdetalj till hans bil...

Nej jag hade nog aldrig kunnat tänka ut att virka en sådan.

Ni ser ju var den sitter, runt växelspaken, det är som en mössa för växelspaken, eller ska man säga en tröja? För att det som sitter där under är slitet och trasigt. Nu ser det väl fräscht ut?

Om bilen hade varit en Polo hade jag kallat det en polokrage förstås, men nu är bilen en Golf.

Den har fått ny klädsel, och jag skulle försöka matcha den här "påsen" till den.

 Färgen var ganska lätt att fixa, eftersom jag fortfarande har ett rätt bra lager av bomullsgarn efter svärmor. Ungefär liknande blev det i alla fall.

Men utformningen av själva påsen var värre! Det blev en sned bit här, en där, tills det hela räckte runt där det skulle sitta.

Alltihopa är smygmaskvirkat.

Även den blå dekorranden. Den är jag särskilt stolt över, eftersom jag kunde få till en sån här slinga (med min short-row-cables-teknik) med en avvikande bakgrundsfärg. Det hade jag inte gjort tidigare.

Nu är semestern slut och imorgon börjar jag jobba igen. 

Tiden går alltför fort.

Rätt som det är har vi väl snö och vinter... Hå hå ja ja.

Grill och gräll-gnäll

Det var så roligt att filta ull i tvättmaskin som jag gjorde med den randiga kylväskan att jag var tvungen att fortsätta.

Jag testade för övrigt väskan med en matlåda och två kylklampar en dag, och kylklamparna tinade aldrig upp på hela dagen!

Nu har jag gjort två omaka grillvantar.

Först gjorde jag en grön- och grårandig. Den tvättades i 40 grader tillsammans med en vanlig tvätt, precis som jag gjorde med väskan. 

 Före filtningen var den 32 cm lång och 18 cm bred. Efteråt var den 27 rest 14 cm. Den hade krympt 16% på längden och 22% på bredden.

 Den är smygmaskvirkad - jag vet inte om siffrorna skulle bli annorlunda med andra sorts maskor.

Och jag tyckte den blev väldigt bra. Det vill säga, den var perfekt för mig, passade min hand perfekt - men inte makens/Jägarns! Han sa att den var för liten.

Det var bara att dyka ner i ullgarnssamlingen igen och leta några ytterligare restgarner.

Nu ska jag göra den ordentligt stor, tänkte jag, och titta, visst ser den tillräckligt stor ut? Den nyvirkade intill den färdigfiltade.

Efter tvätten är de mer lika i storlek, men jag lyckades ändå med min intention att få den andra något större.

Nu var ju Jägarn tvungen att klaga lite ändå: på de alltför grälla färgerna! Han tyckte det var en "gräll grillvante"...

Det var ju meningen!