Hjärtan och ränder

Jag ville virka sockar med något mönster. Jag har gjort så många slätstrukna par vid det här laget att jag vet att jag klarar att få till ett par som sitter bra på foten - med smygmaskvirkning. Ville utöka repertoaren.

I de här två paren har jag gjort som en panel på vardera sidan med flerfärgsvirkning. Se tex Anette Petavis beskrivning av tekniken!

Jag har samtidigt använt mig av tekniken med avig virkning, dvs virkat vartannat varv avigt för att få ytan att se "rät" ut. 

Här är min beskrivning av vad jag menar med avig virkning! 

Resten av sockarna är virkade vartannat varv med den ljusa och vartannat varv med den mörka färgen. Gäller även foten där jag lyckats greja till mönstret med en annan kombination av aviga och räta smygmaskor...

Raggsockans dag

Idag är det raggsockans dag fick jag veta i nåt reklam-mail.

Då vill jag passa på att visa mina sockar, ett par brun-grå som jag virkade i maj i år.

De är smygmaskvirkade, dvs virkade helt och hållet i smygmaskor. Nej, nu ljuger jag visst; hälen är ju virkad med fasta maskor! Se där. Men resten är alltså smygmaskor.

Jag tycker fortfarande att det var en god idé med den lite kraftigare hälen.

Mönstret är från 2014, och det finns på ravelry, heter Cabled slip stitch socks.

Nu skriver jag inga smygmaskmönster mer, intresset är för litet.

Men mina sockar har jag kvar!

Virkning i värsta vintern

En blek vintersol ligger lågt över horisonten. Inte är den till mycket hjälp för en otålig virknörd inte. (Med svag syn och starka glasögon.) Här krävs starka arbetslampor! Vi har möblerat med såna i varje rum.

Och allt detta snöande. Jag har skottat SÅ mycket snö den här vintern!

Borde väl inte klaga, eftersom jag också gillar att åka skidor (bara jag får göra det i min egen takt, och utan att bli jagad av någon annan i skogen).

Men är man en virknörd så är man, inget ska hindra mig från att virka. Den här vintern har jag åstadkommit både vantar, mössa, sockar till olika familjemedlemmar, och kanske lite annat som jag inte minns just nu. De underliga vantarna på bilden ovan är särskilt utformade för att användas vid cykling. Ja jag har tydligen en son som är modig nog att cykla på vintern. Och han ville till och med ha vantarna dubbla så de skulle bli riktigt varma. 

De är smygmaskvirkade i ullgarnet med det passande namnet Ylle (Järbo garn). Virknålen är 5 mm. 

Innervantarna är i färgen 15403 (den beigeaktiga färgen) och yttervantarna i färgen 15405 - den snygga blå!

En till svart och gul mössa som behövs för att de jag har gjort tidigare börjar vara uttjänta...

Sockar i blandade restgarner: de är också smygmaskvirkade.

De vita handledsvärmarna har jag gjort åt en vän som önskade ett par åt sin mor. Jag har gjort två par, ett i merino och ett par i alpacka - så får hon välja dem som hon tycker bäst om.

De är smygmaskvirkade med mönstret till Humulus som en sorts bas, sedan har jag lagt till några mönstervarv på handryggen så jag fick den här lite bredare mönsterbården.

Håller också på med några större projekt - som kanske blir klara någon gång under våren. Det ena är en tröja virkad på snedden, helt improviserat - har ingen aning om hur detta ska sluta! Det rosa garnet är färgat med koschenill, jag fick några härvor av det i höstas och tror att det ska räcka till en tröja om jag blandar med garn från mitt rätt stora garnlager...

Nedan syns till sist ett pågående projekt med virkade flätmönster. Det är inte smygmaskor den här gången. Nu håller jag på och testar att virka flätmönster med maskor i tredje maskbågen. Tekniken att virka dem horisontellt - längs med varven i stället för tvärs över varven - är dock densamma som jag tidigare har använt till mina smygmaskmönster. Det som jag har kallat short row cables. 

Smygmaskor på längden och på tvären

Mitt i sommaren sitter man och knåpar med sockar och mössor och andra ullgarnsprojekt. Är detta helt sunt?
Ja, just idag är det i och för sig inte någon hetta i luften - tio grader och regn.

Det här är en samling smygmaskvirkningsalster! Jag har gjort alltihopa för att ta med det till stan på ett särskilt evenemang nästa helg: det kallas kyrkhelgen. Jag ska visa smygmaskvirkning, jag gör det för Vuxenskolans räkning och de vill att jag ska ha några saker att sälja... Som jag alltid har sagt att jag ALDRIG skulle. Men nu gör jag det bara för att visa att det går, att tekniken finns. Om tillräckligt många är intresserade kan vi sedan starta en studiecirkel!
Jag har försökt göra så många olika saker som möjligt, utan att börja på något omöjligt som skulle ta för mycket tid. (Har kopierat sånt jag redan gjort tidigare.) Det är ändå inte mer än några veckor sedan jag fick frågan att vara med. Och det är fortfarande några dagar kvar, jag borde hinna göra en eller ett par saker till... Jag vill ju visa på de oändliga möjligheterna!

På jakt efter den perfekta virksockan

Smygmaskvirkning har den egenskapen att man kan skapa ett töjbart material, det är nog det som fascinerar mig och som fått mig att fortsätta experimentera med det. En sak som behöver töjbarhet är sockar, och i några år nu har jag jobbat på att utveckla en bra modell för smygmaskvirkade sockar. Så här ser den senaste versionen ut. 

Lustigt nog sitter alla sockar bra på min egen fot, hur jag än virkar dem, men det är lite kinkigare med makens. När jag har mätt med måttband har det också visat sig att proportionerna är ganska olika!

Det är för att få herrsockarna att sitta bra som jag börjat göra hälpartiet högre och högre.

Det fina blågröna garnet i de två mindre sockparen är Järbo Mellanraggi, färgen heter 28219.

Jag virkar vidare...

Höstprojekt

Några höstprojekt.

Temperaturen sjunker, naturen gör sig beredd för vinter - då får vi människor göra det också.

Jag har smygmaskvirkat ihop sockar och vantar. De första sockarna är virkade av restgarner, lite blått, lite vitt, lite grönt.

Vantar: testade att randa på längden - liknande det senast virkade vantparet, fast nu med smalare ränder (ett varv).

Ett annat par sockar - dessa är virkade i Raggi, färg 15128. Jättesnygg blågrön färgblandning - något mer grön än vad den ser ut på bilden här.

Julklappssockar

Nu har jag virkat sockar igen. Jag gör det med den här smygmasktekniken som jag brukar skriva om med jämna mellanrum.

För resultatet blir så bra så jag ser ingen anledning att börja sticka sockar.

Till paret på bilden nedan (julklapp till yngre sonen) har jag använt ett garn från Falkgarn som heter Sport, färg 608.

Till de grå på bilden ovan (julklapp till maken) har jag använt mest Tresko från Sandnes garn, tretrådigt färg 1042, men också blandat med lite restgarner i blått och brunt.

Smygmaskvirkning: blå sockar, röd bok

Det är aldrig lätt att slita sig från en virkning och man kan bli sittande alldeles för länge! Man vill se hur mönstret utvecklar sig, bara ett varv till för att få se hur det blir, och bara ett varv till, och ett till...  Jag gör några varv varje dag på himmel-och-hav-väskan, och det är så himla spännande att se hur mönstret växer fram. Ändå har jag inte riktigt lyckats bli klar med den.

Här är i stället en bild på ett par smygmaskvirkade sockar, som jag haft färdiga ett tag redan. De

 är virkade "med avigan utåt" liksom de vita/grå som jag visade strax före nyår.

Jag har gjort den här sockmodellen i så många versioner nu att jag börjar känna mig ganska nöjd...

När det gäller frågan om hur hårt eller löst man ska virka smygmaskvirkning, och varifrån de olika uppfattningarna kommer, så har jag forskat vidare. Jag bestämde mig för att gå "tillbaka till källan" - urkällan, boken av Kerstin Jönsson. Den enda bok som finns på svenska om smygmaskvirkning. Jag har inte haft den i min ägo tidigare - men nu har jag det. För länge sedan lånade jag den på biblioteket och lärde mig själva grundtekniken, därefter har jag inte tittat i den. Tills nu då.

Ja, jag vet, jag är en boksamlare. Andra samlar på sig garn, jag samlar på mig böcker.

Naturligtvis står det på flera ställen om hur löst man måste hålla garnet. Framför allt står det att man ska virka med den speciella smygmaskvirknålen, att det är det riktiga och rätta sättet.

Men jag gör ju ändå som jag vill jag, och den där smygmaskvirknålen dumpade jag när jag hade konstaterat att det inte gick att virka med den...

Boken innehåller i alla fall många fina mönster och bilder på vantar och några mössor. Dessutom tycker jag mycket om de inledande sidorna om hur författaren kom i kontakt med smygmaskvirkningen, och de historiska berättelserna om de virkande kvinnorna och deras livsöden. Att läsa om Fina som bara hade en hand, men ändå kunde virka vantar genom att arrangera virkkroken på ett speciellt sätt, det är rörande.

Pumlor i granen och sockar på fötterna!

Så här mellan jul och nyår brukar jag visa bildbevis på virkade julklappar som jag gjort och förärat familjen. I år har jag ju mest ägnat mig åt sockvirkning hela hösten, och många av sockarna har jag redan visat bilder på. Här kommer i alla fall två par till, som legat i julklappspapper. Båda paren är smygmaskvirkade och båda är gjorda enligt min grundkonstruktion för plattvirkade sockar.

När det gäller smygmaskvirkning och det som jag funderade på i början av den här månaden, kan jag berätta att jag verkligen kontaktade Vashti Braha och försökte få ett klargörande eller en tydlig beskrivning av vad hon menar med "hook-led gauge". Och det har visat sig att vi nog menar ungefär detsamma! Hennes beskrivning att virknålen ska passa i mellanrummet mellan maskbågarna, det är detsamma som jag menar med att storleken på maskan ska avgöras av storleken på virknålen.

Det kändes positivt att få veta!

Sedan vill jag bara berätta en annan rolig sak. Idag råkade jag höra ett avsnitt av programmet Språket. Jag hörde det i bilen medan jag var ute och körde i jobbet.

Dagens avsnitt var en repris, och det handlade om ord som har med julen att göra. Bland annat pratade de om ordet pumla som betyder julgranskula. Ordet verkar mest användas i trakten av Luleå och däromkring, och jag hade inte hört det förut.
Här är en länk till programmet (men jag vet inte hur länge det är tillgängligt).


Ca fem minuter in i programmet talar de om pumlan. Det intressanta är förstås att ordet pumla skulle  komma från ett gammalfranskt ord som betyder "litet äpple". Jag tycker kopplingen till mina virkade julgransäpplen är klockren!

Ordet har nyligen blivit accepterat att komma in i Svenska akademiens ordlista. För alla som tycker om ordet finns också en förening som heter Pumlans vänner... 

Farsdagssockar

Ännu ett par virkade sockar! Dessa gjorde jag åt Jägarn och han fick dem igår på fars dag. De är virkade i garnet Sju bröder, jag hade fortfarande kvar en del av det.

Efter ganska mycket testande av olika sätt att virka sockar så har jag alltså utvecklat en sorts konstruktionsmodell för plattvirkade sockar. (Om man virkar fram och tillbaka så det blir en platt bit som man sen syr ihop, vad heter det då? Nu kallar jag det plattvirkat, till skillnad från rundvirkat.) Dessa är inte smygmaskvirkade utan virkade med vanliga fasta maskor. Precis som de vit/beiga jag gjorde åt mig själv.

 Den här konstruktionsmodellen fungerar både för smygmaskvirkning och vanlig virkning

För att det ska bli någorlunda bra hänger det litegrann på att sömmen görs på så sätt att den inte känns. Många oroar sig för att göra sockar på det här sättet pga det måste till en söm någonstans.

Samma grundkonstruktion har jag nu använt till alla de sockar jag gjort på den här sidan midsommar - undantaget de rödgröna med förlängda maskor - de är ju rundvirkade.

Har Far trampat ihjäl katten eller spelar den bara en vanlig fotkudde?...

Mera sockar

Jodå här har det virkats flera par sockar! Hösten är ju här på allvar, och vi har redan snö. 

Bilden ovan är ett par vintervarma herrsockar smygmaskvirkade i Raggi.

(Måste få visa denna bild från häromdagen när snön kom!)

Så nog är det bra med varma sockar på kalla golv. Framifrån ser de visst helt enfärgade ut...

...men bakifrån syns det att de passar bäst på en skellefte-aik-supporter. Eller nån annan som gillar gult och svart.

Totalt annorlunda är dessa som jag virkat av blandade garnrester i rött och grönt. De är virkade med förlängda maskor, som jag skrev om i juni. Någon sa till mig att just förlängda maskor skulle vara bäst för sockvirkning. Tja...

 Men lite roliga och åtminstone färgglada är de.

Om signaturen A-C är intresserad av meningsutbyte så får du gärna höra av dig till adressen som syns i marginalen, jag kan tyvärr inte se din adress.

Varma fötter

Nu kunde jag inte hålla mig längre. Jag har tagit fram virknålen igen.

Varma fötter och virkade sockar vill man ha! 

Ja fast jag vet ju hur många som tror att det är i princip omöjligt att virka sockar, eller åtminstone att virka såna som är sköna och sitter bra på foten. Men jag har verkligen grottat ner mig i sockvirkning nu sedan jag grävt ner bonsaiträden för vintern.

Alla tidigare sockar jag gjort har varit smygmaskvirkade. Som ni vet så anser jag smygmaskvirkning som en alldeles särskilt bra teknik - särskilt för projekt som sockar! Så tänkte jag: men skulle det gå att göra en version med vanliga fasta maskor?

Det gick ju att göra tulpanmuddarna, ursprungligen smygmaskvirkade, i en "vanlig" version. Det borde gå med ett par sockar också.

Kom inte och tala om för mig att det finns massor av virkmönster till sockar. Jag vet det också.

Jag vet å ena sidan att det finns massor av sock-virkmönster, å andra sidan att det finns massor av folk som inte tycker man kan virka sockar alls.

Om man hittar Billigt garns sida om att virka sockar får man båda uppfattningarna liksom tillsammans i ett paket. Både att det inte går, men här är ändå länkar till mönster, ungefär...

Oavsett andras uppfattning - här är i alla fall mina virkade tjocksockar. Virkade sidledes med bara fasta maskor. Fasta maskor i tre olika versioner om man vill vara noga. Ribbvirkning med fasta maskor i bakre maskbågen känner de flesta till, det har jag använt i skaftet. Själva foten är virkad enligt slätvirkningsprincipen: ena varvet fasta maskor i bakre maskbågen, andra varvet aviga fasta maskor i främre maskbågen.

Hälen och tån är virkade i främre maskbågen.

Hela arbetsgången och konstruktionen är densamma som till mina flätmönstrade finsockar. De som jag håller på och kämpar och försöker skriva ner mönstret till...

Och någon bra bild har jag inte precis men visst syns sockarna i alla fall.

Vitt

Det blir långt mellan inläggen här. Virkat har jag dock gjort, här är mina vita sommarsockar.

De är virkade i Drops Fabel (75% ull, 25% polyamid). Det är första gången jag virkar ett par sockar i så tunt garn, jag har bara gjort raggsockstypen tidigare. Det är jätteroligt att ha fått till dessa.

De är smygmaskvirkade och så stretchiga att de sitter som gjutna. OCH går lätt att dra på och av utan att det tar emot över hälen.

Hälen har jag gjort tätare än själva sockan för att den ska vara starkare.

Flätmönstret är nästan identiskt med det på mössan som jag gjorde i våras. Jag har kommit på en liten förändring som jag tycker gör utseendet en liten aning bättre. Jag håller nu på och skriver på mönstret till dessa sockar. Huvva så besvärligt att få till tillräckligt bra bilder så det syns hur man gör.

Semestern är slut, det heta sommarvädret har gått över i hällregn men vi har åtminstone ingen översvämning, skolorna har börjat, svampen börjar komma i skogen (DET gillar jag), jag ska jobba i helgen, jag väntar på en virkbok som ska komma med posten, snart är det val (förvirrande), men innan dess ska jag till Göteborg på ett bonsaimöte (roligt!), för övrigt händer det väl inte så mycket.

Ha det bra alla virkare, och virka på!

Fortfarande tid för ullsockar

Där fick jag så jag teg. Fick snö alltså! Det har kommit en del nu av den varan, sen jag skrev sist om hur lite snö vi fått, och hur mild vinter vi haft...

Särskilt igår morse var det riktigt besvärligt, då hade det snöat sen kvällen innan och det var tung, blöt, riktigt kompakt snö. Sån man kör fast i! Jag fastnade första gången då jag backade ut ur garaget.

Så att fortsätta att virka sockar är inte fel, man får nog användning för dem ett tag till! Jag har gjort ett andra par av det regnbågsfärgade och det svarta garnet. Fick nämligen för mig att testa att göra en häl-kil  på dem. Skulle det gå att göra det när jag virkar dem så här sidledes? Javisst. Några korta varv fram och tillbaka. På det sättet kunde jag minska antalet varv längre fram på foten och passformen blev ännu lite bättre.

Jag har också roat mig med mitt kypertmönster - här har det blivit till en disktrasa. Jag har använt dubbel tråd av vanligt bomullsgarn, som jag har ganska mycket av på lager. (Så kallat virkgarn - ett uttryck som jag retar mig på varje gång jag läser det, eftersom jag anser att man kan virka i vilket garn som helst???)

Ett enkelt sätt att beskriva mönstret är: två luftmaskor och en fastmaska virkad omkring de två förra varvens luftmaskbågar. Mönstret förflyttas ett steg för varje varv, på så sätt uppstår diagonalränderna!

Här ett diagram:

De runda ringarna är som vanligt luftmaskor, de fyllda ringarna är smygmaskor. Plustecknen är fasta maskor och plustecknen "med lång svans" betyder då en fast maska virkad omkring två varvs luftmaskor.

Igår snöfall, idag solsken!

Och ni vet, nu för tiden är ju allting trådlöst.

Eller nergrävt.

Men inte elströmmen - inte här omkring.

Så därför går det alltid en linje tvärs över alla bilder jag tar av det här berget...