Början på en tröja

Nej nu får det vara nog med pillandet med små detaljer och tunt garn! Nu har jag tagit fram den stora virknålen och det tjocka garnet. Jag har upptäckt hur bra min tvättkorg fungerar som garnkorg. Alltså till att ha nystanet i när jag virkar - ingen risk att det rullar iväg, det kommer aldrig upp över den höga kanten.

 Här på bilden ligger hela virkningen där.

Tanken är att det ska bli en tröja, det som jag har börjat på nu. Jag försöker använda upp några olika garner jag haft liggande. Hur den kommer att se ut när den är färdig är som vanligt helt okänt än så länge...

För övrigt har det ju blivit höst och det är ganska fint - de dagar det inte regnar.

Om ni inte har förstått det förut så erkänner jag mig härmed som en stor naturromantiker!

"Våran" sjö, som jag ser varje dag från köksfönstret. Antagligen mitt vanligaste fotomotiv?

 Nu ska jag läsa vidare...

Ha en trevlig helg!

 

 

Ännu fler hundar

Kan inte lämna mina hundar, måste förbättra och förbättra tills jag är nöjd. Jag har pysslat på bussen på mina studiedagar och stulit mig till några minuter här och där.

Många bäckar små gör en stor å,

och en maska då och då gör slut på en hel trå'!

Men det gjorde jag inte - slut på hela "trå'n" alltså. Vad jag har gjort är i alla fall ännu en väska av det lustiga garnet som ser ut som lin eller hampsnöre, som jag använt till både västerbottensväskan och mitt pocketbokskydd. Ändå har jag fortfarande ett nystan kvar.

Det lustiga är att på nära håll ser man en glänsande tråd som följer med hela vägen, men det glänsande syns inte på bilderna (och nästan inte i verkligheten heller). Garnet heter Flox Star från Marks&Kattens. Det är 68% bomull och 32% viskos. Jag köpte det en gång från en reakorg.

Själva hundmönstret är ändrat igen i några detaljer.

       Eftersom mönstret från början var ritat för att virka fram och tillbaka (och med aviga maskor på tillbakavarvet) så har jag gjort det den här gången också. Därför fick jag lov att virka ihop väskan i sidan. Här syns också snöret som jag dragit ihop den med - taget från en uttjänt jacka.

Färgskalan i själva hundarna har jag fått ihop med hjälp av fem olika restgarner. Lägger man till den blå randen blir det sju olika garner - och med bottenfärgen åtta!

Det är ju så roligt att göra väskor, för man behöver inte tänka på storlek eller passform. Det är bara att skapa mönster fritt! Mitt liv är just nu extremt inrutat. Det här fria skapandet är ventilen som behövs för att klara det andra.

Bokomslag*

Blev det nåt av de där hundarna eller?

Jag har virkat, repat upp och gjort om dem ett antal gånger.

Precis som nån kommenterade så är det inte helt lätt att få till det virkade mönstret.

Men jag gillar den virkade ytan.

 

Sedan satte jag ihop det virkade stycket med resår på baksidan som ett pocketboksomslag*. Tanken med resåren var givetvis att det skulle passa böcker av olika storlek.

Jag måste också visa det fina bokomslaget, eller bokmärket kanske, som inspirerade mig att göra en sån grej, även om det inte finns några likheter i övrigt. Det finns här, hos Annasimplecrochet.

Tanken med hundmönstret var även att jag skulle kunna använda det till diverse annat, som också nån påpekade. Så fastän alla hundarna inte riktigt kommer fram här (eftersom jag har vikt ihop stycket) så tycker jag att det varit värt mödan att lägga ner tid på det, och att jag kommer att kunna använda det till andra saker.

En sak till måste jag berätta.
För att fylla en del luckor i min kompetens - på jobbet, det som inte har något med virkstaden att göra, så kommer jag under tre terminer att studera på distans ("fritidsstudier") och jobba samtidigt. Det kallas för omvårdnadslyftet. En dag i veckan ska jag vara i stan, sedan ska jag läsa och göra inlämningsuppgifter på kvällar o helger o annan ledig tid. Jag kommer att ha noll och intet i fråga om fritid framöver. Eller rättare sagt, det har redan börjat, vi har hunnit ha två träffar och jag har hunnit skriva mina första inlämningsuppgifter. Så det kommer nog att bli dåligt med uppdateringar på den här bloggen framöver, och nu vet ni varför.

*Uppdatering, en stund senare: Man har påpekat för mig att det kanske inte heter bokomslag, det som jag virkat... Bokomslaget är ju själva framsidan på en bok. Ursäkta. Jag kallar det väl för ett pocketbokskydd i stället! Ordet kom av sig själv utan närmare eftertanke.

Spegelblankt

Min virkade hund såg så ensam ut att jag tyckte den behövde sällskap. Det ska vara flera hundar, när det så småningom blir något av detta.

Alltså blev det som det brukar bli med mina virkningar: jag får en enkel idé som börjar med några kryss på ett rutat papper... Sen ska iden slipas på, och förfinas och förbättras, och av någon anledning så växer mitt mönsterpapper samtidigt, tills det inte ryms på ett A4 längre, utan jag behöver flera hoptejpade delar, och jag kan inte ha med det var som helst utan behöver ett halvt bord framför mig när jag ska virka...

Igår var jag ute och körde bil i det vackra vädret. Nu när semestern är slut även för dem som har lagt den sent, nu har vi fått riktig sommarvärme några dagar.

 Det var varmt och vindstilla och jag blev alldeles sentimental av ljuset och skönheten, det spegelblanka vattnet, det gröna gräset och den blå himlen.

Jag körde en omväg bara för att resan skulle räcka längre och kom bort mig ett tag på en väg där jag aldrig varit förut. Sedan hamnade jag plötsligt vid en badstrand som jag kände igen. Det var faktiskt där jag lärde mig simma - för så där en fyrtio år sedan... Har aldrig varit där sen dess. Jag vågade inte ta upp kameran, för det låg fullt med avklädda människor på stranden, och jag tänkte att de skulle bli oroliga om jag började fota. (Jag tycker att jag fick ihop några blanka vattenbilder ändå!)

Ännu mer nostalgisk blev jag av att stå där och känna igen mig. Så tänkte jag: "då ska jag fara och titta där vi hade stugan också", för det var i närheten.

Där vår gamla stuga låg en gång finns nu ett stort, växande villaområde. De nyaste husen såg väldans dyra ut, tänk vilken kontrast till vår hundraåriga stuga, där vi hade så underbara somrar när jag var barn.

 Spegelblankt!

Sen på kvällen gick vi en promenad, jag och Jägarn, alldeles här i omgivningarna. Vi fick då se något som åtminstone jag inte sett här förut. Syns det på bilden vad det är?

 Till sist en bild på vår "egen" sjö, från en annan vinkel än den vanliga. Jag har gått upp på berget och tittar ner - och vårt hus ligger där nere på andra sidan!

Nu laddar jag för att jobba ikväll och i helgen. Vi får se om värmen håller i sig några dagar till?

En trevlig helg till alla!

Springande hund

Jag håller på med en hund. Ja det är väl bäst att jag talar om från början vad det ska föreställa, så ingen behöver genera mig, eller sig själv, genom att gissa fel. Här syns två prototyper, den röda är äldst och den blå  en nyare version. En smal hund, ja det är det, och så ska den framför allt se ut som den springer.

Jag tycker själv att jag förbättrat den från den första till den andra, och nästa version ska bli ännu bättre. De taggiga kanterna ska bli slätare, det går nog genom att dra igenom garnet med nästa varvs färg. Har för mig att jag gjorde så på min svarta väska. Eller genom att virka i bara ena maskbågen, då skulle hunden bli lite tjockare också...

De här provbitarna har jag virkat med aviga maskor på vartannat varv.

Vad kan man virka med en hund på då? Vi får väl se...

Två steg fram och ett tillbaka

Många bäckar små blir en stor å, och många varv blir en stor duk... nån gång. Jag har mätt min evighetsvirkning och den är nu ca 95 cm i diameter. Men den behöver bli ännu större om den ska passa där jag har tänkt ha den!

Igår var jag hos min 83åriga mamma i stan. Hon är egentligen mera av en vävare än en virkare, men nu hade hon slagit till och gjort några virkade grytlappar som jag tycker var rätt konstnärliga.

Mina egna projekt går både framåt och bakåt... hå hå ja ja.

Till alla som undrar

Till alla som googlar och undrar...

och funderar på om det finns några hjortron i år.

Jodå, de finns!

Kunde inte låta bli att visa denna skörd som plockades av sonen/datanörden och maken/Jägarn nu på kvällen medan jag pustade ut och tog igen mig efter dagens kaffeservering.

 Det blev fyra burkar.