Ett gammalt ufo

En slät grå tröja kan alltid dekoreras med en virkning!

Egentligen har jag ju inte tid att virka, men att avsluta och göra klart ett gammalt ufo, det har jag kunnat göra i alla fall. Här är en sak som är skapad i ren experimentlusta. (Ungefär som det mesta jag gjort alltså.) Det var roligt att hitta på mönstret, och sedan när jag väl sett hur det blev så var projektet ointressant, jag orkade inte göra färdigt utan började på andra saker.

Jag har använt ett av mina favoritgarn, nämligen tropik (50% bambu 25% bomull 25% akryl) - jättemjukt och skönt. Och "tungt". Det  var redan när jag hade virkat min vita kofta och sett hur hängig den blev som jag tänkte: "Perfekt garn om man vill göra något som ska hängigt" och så startade jag denna virkning som skulle bli en sjal.

När jag jobbat en bit på den bestämde jag mig i stället för att sy ihop den mitt fram. Så nu kan jag väl få kalla den pelerin. För nåt år sen diskuterade jag ordet pelerin (i detta inlägg) när jag hade läst det någonstans

Lacy capelet brukar liknande saker kallas när man läser engelskspråkiga virkmönster. Googla på det ordet så får ni se många fina mönster!

Den är såpass vid att man kan röra sig och inte bli instängd som i en tvångströja. Ibland tycker jag att liknande saker ser ut som tvångströjor när man ser dem på bild.


Om jag orkade (hade tid) skulle jag virka dit en mönsteromgång till. Men men. Nu får den vara färdig så här.

Bak- och framstycke

 .

På väg till nån fest mellanlandade sonen/Datanörden i hemmet en liten stund i lördags kväll, en blixtvisit. Då passar det väl med en blixtbild, tagen i all hast, ett litet bevis på att den virkade tröjan åtminstone blivit ett framstycke och ett bakstycke. Jag har virkat ihop dem provisoriskt. Så det är inte en väst ni ser här fast jag ser att det ser ut så. Han ser väldigt finklädd ut också med vit skjorta men det var någon form av utklädning...

Jag var helt beredd på att göra om både fram- och bakstycket, hade inte fäst en enda tråd innan provningen - men som tur var såg det hela alldeles rätt och bra ut! Jag fick godkänt, så nu kan jag både fästa trådarna och börja lista ut hur ärmarna ska göras.

Det som ser ut som ett sprund mitt fram är just det också, men jag ska sy ihop det, det behövdes inte. Innan provningen var jag orolig hur trång halsöppningen skulle bli, men den visade sig vara alldeles tillräcklig den också.

Jag har virkat denna inte uppifrån och inte nerifrån utan från sida till sida. Eller säger man tvärtom? Ni ser ju åt vilket håll varven ligger.

Mycket mer virkat än så här har det inte blivit på sista tiden.

Det har varit extremt regnigt här omkring på sista tiden, men igår övergick regnet i snö så nu är allting vitt. Fast jag tror att det håller på att tina bort igen och tur är väl det, för jag har inte grävt ner alla mina bonsaier ännu.

Vi har bytt till vinterdäck åtminstone på en av bilarna.

Studierna går bra men det blir väldigt lite tid över till annat.

(Min spökvirkare. Dvs den som i hemlighet virkat alla mina alster?)

Början på en tröja

Nej nu får det vara nog med pillandet med små detaljer och tunt garn! Nu har jag tagit fram den stora virknålen och det tjocka garnet. Jag har upptäckt hur bra min tvättkorg fungerar som garnkorg. Alltså till att ha nystanet i när jag virkar - ingen risk att det rullar iväg, det kommer aldrig upp över den höga kanten.

 Här på bilden ligger hela virkningen där.

Tanken är att det ska bli en tröja, det som jag har börjat på nu. Jag försöker använda upp några olika garner jag haft liggande. Hur den kommer att se ut när den är färdig är som vanligt helt okänt än så länge...

För övrigt har det ju blivit höst och det är ganska fint - de dagar det inte regnar.

Om ni inte har förstått det förut så erkänner jag mig härmed som en stor naturromantiker!

"Våran" sjö, som jag ser varje dag från köksfönstret. Antagligen mitt vanligaste fotomotiv?

 Nu ska jag läsa vidare...

Ha en trevlig helg!

 

 

Ännu fler hundar

Kan inte lämna mina hundar, måste förbättra och förbättra tills jag är nöjd. Jag har pysslat på bussen på mina studiedagar och stulit mig till några minuter här och där.

Många bäckar små gör en stor å,

och en maska då och då gör slut på en hel trå'!

Men det gjorde jag inte - slut på hela "trå'n" alltså. Vad jag har gjort är i alla fall ännu en väska av det lustiga garnet som ser ut som lin eller hampsnöre, som jag använt till både västerbottensväskan och mitt pocketbokskydd. Ändå har jag fortfarande ett nystan kvar.

Det lustiga är att på nära håll ser man en glänsande tråd som följer med hela vägen, men det glänsande syns inte på bilderna (och nästan inte i verkligheten heller). Garnet heter Flox Star från Marks&Kattens. Det är 68% bomull och 32% viskos. Jag köpte det en gång från en reakorg.

Själva hundmönstret är ändrat igen i några detaljer.

       Eftersom mönstret från början var ritat för att virka fram och tillbaka (och med aviga maskor på tillbakavarvet) så har jag gjort det den här gången också. Därför fick jag lov att virka ihop väskan i sidan. Här syns också snöret som jag dragit ihop den med - taget från en uttjänt jacka.

Färgskalan i själva hundarna har jag fått ihop med hjälp av fem olika restgarner. Lägger man till den blå randen blir det sju olika garner - och med bottenfärgen åtta!

Det är ju så roligt att göra väskor, för man behöver inte tänka på storlek eller passform. Det är bara att skapa mönster fritt! Mitt liv är just nu extremt inrutat. Det här fria skapandet är ventilen som behövs för att klara det andra.

Bokomslag*

Blev det nåt av de där hundarna eller?

Jag har virkat, repat upp och gjort om dem ett antal gånger.

Precis som nån kommenterade så är det inte helt lätt att få till det virkade mönstret.

Men jag gillar den virkade ytan.

 

Sedan satte jag ihop det virkade stycket med resår på baksidan som ett pocketboksomslag*. Tanken med resåren var givetvis att det skulle passa böcker av olika storlek.

Jag måste också visa det fina bokomslaget, eller bokmärket kanske, som inspirerade mig att göra en sån grej, även om det inte finns några likheter i övrigt. Det finns här, hos Annasimplecrochet.

Tanken med hundmönstret var även att jag skulle kunna använda det till diverse annat, som också nån påpekade. Så fastän alla hundarna inte riktigt kommer fram här (eftersom jag har vikt ihop stycket) så tycker jag att det varit värt mödan att lägga ner tid på det, och att jag kommer att kunna använda det till andra saker.

En sak till måste jag berätta.
För att fylla en del luckor i min kompetens - på jobbet, det som inte har något med virkstaden att göra, så kommer jag under tre terminer att studera på distans ("fritidsstudier") och jobba samtidigt. Det kallas för omvårdnadslyftet. En dag i veckan ska jag vara i stan, sedan ska jag läsa och göra inlämningsuppgifter på kvällar o helger o annan ledig tid. Jag kommer att ha noll och intet i fråga om fritid framöver. Eller rättare sagt, det har redan börjat, vi har hunnit ha två träffar och jag har hunnit skriva mina första inlämningsuppgifter. Så det kommer nog att bli dåligt med uppdateringar på den här bloggen framöver, och nu vet ni varför.

*Uppdatering, en stund senare: Man har påpekat för mig att det kanske inte heter bokomslag, det som jag virkat... Bokomslaget är ju själva framsidan på en bok. Ursäkta. Jag kallar det väl för ett pocketbokskydd i stället! Ordet kom av sig själv utan närmare eftertanke.

Spegelblankt

Min virkade hund såg så ensam ut att jag tyckte den behövde sällskap. Det ska vara flera hundar, när det så småningom blir något av detta.

Alltså blev det som det brukar bli med mina virkningar: jag får en enkel idé som börjar med några kryss på ett rutat papper... Sen ska iden slipas på, och förfinas och förbättras, och av någon anledning så växer mitt mönsterpapper samtidigt, tills det inte ryms på ett A4 längre, utan jag behöver flera hoptejpade delar, och jag kan inte ha med det var som helst utan behöver ett halvt bord framför mig när jag ska virka...

Igår var jag ute och körde bil i det vackra vädret. Nu när semestern är slut även för dem som har lagt den sent, nu har vi fått riktig sommarvärme några dagar.

 Det var varmt och vindstilla och jag blev alldeles sentimental av ljuset och skönheten, det spegelblanka vattnet, det gröna gräset och den blå himlen.

Jag körde en omväg bara för att resan skulle räcka längre och kom bort mig ett tag på en väg där jag aldrig varit förut. Sedan hamnade jag plötsligt vid en badstrand som jag kände igen. Det var faktiskt där jag lärde mig simma - för så där en fyrtio år sedan... Har aldrig varit där sen dess. Jag vågade inte ta upp kameran, för det låg fullt med avklädda människor på stranden, och jag tänkte att de skulle bli oroliga om jag började fota. (Jag tycker att jag fick ihop några blanka vattenbilder ändå!)

Ännu mer nostalgisk blev jag av att stå där och känna igen mig. Så tänkte jag: "då ska jag fara och titta där vi hade stugan också", för det var i närheten.

Där vår gamla stuga låg en gång finns nu ett stort, växande villaområde. De nyaste husen såg väldans dyra ut, tänk vilken kontrast till vår hundraåriga stuga, där vi hade så underbara somrar när jag var barn.

 Spegelblankt!

Sen på kvällen gick vi en promenad, jag och Jägarn, alldeles här i omgivningarna. Vi fick då se något som åtminstone jag inte sett här förut. Syns det på bilden vad det är?

 Till sist en bild på vår "egen" sjö, från en annan vinkel än den vanliga. Jag har gått upp på berget och tittar ner - och vårt hus ligger där nere på andra sidan!

Nu laddar jag för att jobba ikväll och i helgen. Vi får se om värmen håller i sig några dagar till?

En trevlig helg till alla!

Springande hund

Jag håller på med en hund. Ja det är väl bäst att jag talar om från början vad det ska föreställa, så ingen behöver genera mig, eller sig själv, genom att gissa fel. Här syns två prototyper, den röda är äldst och den blå  en nyare version. En smal hund, ja det är det, och så ska den framför allt se ut som den springer.

Jag tycker själv att jag förbättrat den från den första till den andra, och nästa version ska bli ännu bättre. De taggiga kanterna ska bli slätare, det går nog genom att dra igenom garnet med nästa varvs färg. Har för mig att jag gjorde så på min svarta väska. Eller genom att virka i bara ena maskbågen, då skulle hunden bli lite tjockare också...

De här provbitarna har jag virkat med aviga maskor på vartannat varv.

Vad kan man virka med en hund på då? Vi får väl se...