Ärmar virkade

 Angående vårt "fågelproblem". (Snacka om i-landsproblem, jag vet, jag är alltså missnöjd med vilka småfåglar jag får se utanför mitt fönster. Men ändå.)  Tack för era kommentarer. Jag kontaktade faktiskt jourhavande biolog som Pysselfarmor föreslog. Den jourhavande biologen skickade mig vidare till Sveriges ornitologiska förening, att ställa min fråga där på deras forum, vilket jag gjorde. Jag kan säga så här: ornitologerna har inte gett mig några andra svar än de jag fått här på bloggen av er. Som att domherrarna nog dyker upp senare, att det har med snömängden att göra och liknande.

Jag återkommer väl med information ifall jag får se några domherrar...

Så har jag virkat ärmar på den pågående virkningen "sonens tröja". Eftersom han så sällan är hemma så provar jag tröjan på mig själv. Nu vågar jag inte fästa eller klippa av några trådar, för precis som förut så vet jag ju inte om storleken är rätt. Om jag får riva upp och göra om ärmarna. Nu får den vara så här tills jag kanske far till stan nästa helg, då kan jag ta med tröjan så han får prova.

Det är ju så jag jobbar med mina virkningar - virka, prova, gör om tills det blir lagom. (Men vi har mätt hur långa ärmarna skulle vara, det är bara det att beräkningarna inte alltid stämmer. Jag vet inte varför!)

Jag har virkat med en 7 mm virknål och genomgående i bara ena maskbågen för största möjliga smidighet. Det är ju inte räknat som riktigt klokt att försöka virka tröjor men jag lovar att den här känns hur skön som helst och jag skulle gärna ha den själv. Garnet är olika ullgarn och blandullgarn (sockgarn).

Kan också tala om, när det gäller mina studier, att jag nu fått veta att jag är godkänd på den första kursen (medicin 1) - vilket naturligtvis känns bra.  Vi har nu  (alltså för två veckor sedan) börjat kursen omvårdnad, och denna veckas läxa handlar om sänglägeskomplikationer. Hur det än är, det är svårt att känna att det är lika intressant som att se om ett eget virkmönster kommer att fungera eller inte..

Ha det bra i höstmörkret!

Bara en liten fråga

För några veckor sedan skaffade vi och hängde upp ett sånt här hus för fågelmat. Förr har svärfadern varit den som hållit småfågelstammarna vid liv i den här byn, men nu har han ju flyttat på särskilt boende, så vi kände vårt ansvar att överta uppgiften.

Jag tyckte om den här modellen, både för utseendet och för att fåglarna inte kan gå omkring i maten. De sitter på en pinne och tar fram fröna ur hålen.

Talgoxar, blåmesar och talltitor kommer hit och äter. Nu till min fråga: Var är domherrarna? Jag vet att de vill ha solrosfrön - och det är solrosfrön vi har fyllt huset med. En person sa till mig att domherrar inte kan sitta på en sån där liten pinne och plocka frön ur hålet, att de skulle vara för stora eller "ha benen för långt bak". Är det verkligen möjligt??? "Löjligt" tänkte jag, men som sagt så har ju inga domherrar kommit och ätit från vårt fina fågelhus.

Ett sånt där öppet matbord där fåglarna trampar omkring i maten har man ju hört skulle vara mera ohygieniskt, men just ett sådant hade svärfadern, och det var fullt av domherrar hela vintern. Ska det verkligen vara ett sånt som krävs för de röda julfåglarna?

Solen lyser!

En virkad sol, som kompensation för den riktiga!  Den har ju varit ganska snål mot oss på slutet, även om jag inte vill klaga för jag såg den faktiskt en stund idag.

Fast bilden... ni förstår kanske att det är en mössa.

Den här bilden har jag visst tagit en gång förut...  (Jämför här om ni vill.) Det var till förra julen jag gjorde en gul och svart mössa till Jägarn, nu var det dags för en ny.  Den här gången har jag haft ett svart och ett gult nystan, inget randigt garn, så nu jag har mer koll på rändernas placering. Med det självrandande garnet såg ränderna aviga ut här och där, som ni ser om ni tittar efter - och det slapp jag nu. Dessutom fick jag alltså en sol på köpet den här gången!

Och tänk att mössan blev klar just nu ikväll då Jägarn satt framför en hockeymatch, vilken slump. För det kan ju inte betyda att han gör det ofta? Hockeyn är inte riktigt samma som på gamla bilden, den gången var det Skellefteå som spelade på teven, idag är det landslaget. I skrivande stund leder tyvärr Tjeckien med tre-ett.

 Men tekniken i mössan är fortfarande densamma, det är ribbvirkade smygmaskor, och verktyget är min hemmagjorda virknål!

Ett gammalt ufo

En slät grå tröja kan alltid dekoreras med en virkning!

Egentligen har jag ju inte tid att virka, men att avsluta och göra klart ett gammalt ufo, det har jag kunnat göra i alla fall. Här är en sak som är skapad i ren experimentlusta. (Ungefär som det mesta jag gjort alltså.) Det var roligt att hitta på mönstret, och sedan när jag väl sett hur det blev så var projektet ointressant, jag orkade inte göra färdigt utan började på andra saker.

Jag har använt ett av mina favoritgarn, nämligen tropik (50% bambu 25% bomull 25% akryl) - jättemjukt och skönt. Och "tungt". Det  var redan när jag hade virkat min vita kofta och sett hur hängig den blev som jag tänkte: "Perfekt garn om man vill göra något som ska hängigt" och så startade jag denna virkning som skulle bli en sjal.

När jag jobbat en bit på den bestämde jag mig i stället för att sy ihop den mitt fram. Så nu kan jag väl få kalla den pelerin. För nåt år sen diskuterade jag ordet pelerin (i detta inlägg) när jag hade läst det någonstans

Lacy capelet brukar liknande saker kallas när man läser engelskspråkiga virkmönster. Googla på det ordet så får ni se många fina mönster!

Den är såpass vid att man kan röra sig och inte bli instängd som i en tvångströja. Ibland tycker jag att liknande saker ser ut som tvångströjor när man ser dem på bild.


Om jag orkade (hade tid) skulle jag virka dit en mönsteromgång till. Men men. Nu får den vara färdig så här.

Bak- och framstycke

 .

På väg till nån fest mellanlandade sonen/Datanörden i hemmet en liten stund i lördags kväll, en blixtvisit. Då passar det väl med en blixtbild, tagen i all hast, ett litet bevis på att den virkade tröjan åtminstone blivit ett framstycke och ett bakstycke. Jag har virkat ihop dem provisoriskt. Så det är inte en väst ni ser här fast jag ser att det ser ut så. Han ser väldigt finklädd ut också med vit skjorta men det var någon form av utklädning...

Jag var helt beredd på att göra om både fram- och bakstycket, hade inte fäst en enda tråd innan provningen - men som tur var såg det hela alldeles rätt och bra ut! Jag fick godkänt, så nu kan jag både fästa trådarna och börja lista ut hur ärmarna ska göras.

Det som ser ut som ett sprund mitt fram är just det också, men jag ska sy ihop det, det behövdes inte. Innan provningen var jag orolig hur trång halsöppningen skulle bli, men den visade sig vara alldeles tillräcklig den också.

Jag har virkat denna inte uppifrån och inte nerifrån utan från sida till sida. Eller säger man tvärtom? Ni ser ju åt vilket håll varven ligger.

Mycket mer virkat än så här har det inte blivit på sista tiden.

Det har varit extremt regnigt här omkring på sista tiden, men igår övergick regnet i snö så nu är allting vitt. Fast jag tror att det håller på att tina bort igen och tur är väl det, för jag har inte grävt ner alla mina bonsaier ännu.

Vi har bytt till vinterdäck åtminstone på en av bilarna.

Studierna går bra men det blir väldigt lite tid över till annat.

(Min spökvirkare. Dvs den som i hemlighet virkat alla mina alster?)

Början på en tröja

Nej nu får det vara nog med pillandet med små detaljer och tunt garn! Nu har jag tagit fram den stora virknålen och det tjocka garnet. Jag har upptäckt hur bra min tvättkorg fungerar som garnkorg. Alltså till att ha nystanet i när jag virkar - ingen risk att det rullar iväg, det kommer aldrig upp över den höga kanten.

 Här på bilden ligger hela virkningen där.

Tanken är att det ska bli en tröja, det som jag har börjat på nu. Jag försöker använda upp några olika garner jag haft liggande. Hur den kommer att se ut när den är färdig är som vanligt helt okänt än så länge...

För övrigt har det ju blivit höst och det är ganska fint - de dagar det inte regnar.

Om ni inte har förstått det förut så erkänner jag mig härmed som en stor naturromantiker!

"Våran" sjö, som jag ser varje dag från köksfönstret. Antagligen mitt vanligaste fotomotiv?

 Nu ska jag läsa vidare...

Ha en trevlig helg!

 

 

Ännu fler hundar

Kan inte lämna mina hundar, måste förbättra och förbättra tills jag är nöjd. Jag har pysslat på bussen på mina studiedagar och stulit mig till några minuter här och där.

Många bäckar små gör en stor å,

och en maska då och då gör slut på en hel trå'!

Men det gjorde jag inte - slut på hela "trå'n" alltså. Vad jag har gjort är i alla fall ännu en väska av det lustiga garnet som ser ut som lin eller hampsnöre, som jag använt till både västerbottensväskan och mitt pocketbokskydd. Ändå har jag fortfarande ett nystan kvar.

Det lustiga är att på nära håll ser man en glänsande tråd som följer med hela vägen, men det glänsande syns inte på bilderna (och nästan inte i verkligheten heller). Garnet heter Flox Star från Marks&Kattens. Det är 68% bomull och 32% viskos. Jag köpte det en gång från en reakorg.

Själva hundmönstret är ändrat igen i några detaljer.

       Eftersom mönstret från början var ritat för att virka fram och tillbaka (och med aviga maskor på tillbakavarvet) så har jag gjort det den här gången också. Därför fick jag lov att virka ihop väskan i sidan. Här syns också snöret som jag dragit ihop den med - taget från en uttjänt jacka.

Färgskalan i själva hundarna har jag fått ihop med hjälp av fem olika restgarner. Lägger man till den blå randen blir det sju olika garner - och med bottenfärgen åtta!

Det är ju så roligt att göra väskor, för man behöver inte tänka på storlek eller passform. Det är bara att skapa mönster fritt! Mitt liv är just nu extremt inrutat. Det här fria skapandet är ventilen som behövs för att klara det andra.