En hel tulpanbukett!

Tack för alla fina kommentarer om mina tulpanmuddar! 

Här ser ni att det blivit flera par, lite olika.

Jag är hemma med förkylning, har varit hemma från jobbet flera dagar och även gått miste om en syjuntaträff - nu igen, jag blir så trött på det, det får lov att bli lite kurering och förfriskning här nu.

Vädret är soligt och fint idag, men det blåser alldeles för mycket för att man som sjukling skulle våga sig ut... Snöhögarna krymper alltmer, det har gått fort sista veckan så nu kan man beskriva det som att marken är bar, men att det ligger kvar snö som varit hopskottad i högar. Ja och i skogen ligger snön kvar förstås, på skuggiga ställen.

Jag tänkte faktiskt lägga ut mönster till muddarna, och håller på och skriver på det.

Jag har använt blandade restgarner till dessa, det behövs inte särskilt mycket per par, varje färdigt par väger ca 35 g.

En "restgarnscirkel" som handlar om att använda sina restgarner har jag sett  här- ganska träffande tyckte jag! För visst är det typiskt att fastän man startar ett projekt som går ut på att göra slut på gamla garner, så saknas det ändå något, någon viss färg - så man måste köpa till några nystan för att få ihop det hela!

Tulpanparet längst till höger på bukettbilden är virkat med vanliga fasta maskor och stolpar - i samma garn som de andra - förutom det rosa då, som är olika i alla muddarna. Eftersom det finns så många virkare som ännu inte upptäckt smygmaskvirkningens alla fördelar så tänkte jag göra ett "vanligt" mönster också. Och det gick lika bra! Jag virkade dem fram och tillbaka i bakre maskbågen. De sitter jättebra:

Själva blomman hade jag först en hel del problem med att få till - så när jag hade kämpat ett tag kom jag på att leta om någon annan virkat tulpaner. Det är ju gott om virkade blommor i övrigt. Det visade sig att just tulpaner är inte så vanliga bland de virkade blommorna, det finaste exemplet jag hittade är detta, som är väldigt bra som en applikation, men svårt att införliva i mina muddar. Någon annan kanske kan, men annars ska jag som sagt försöka förklara hur jag gjort min version av virkade tulpaner.



När det gäller de smygmaskvirkade muddarna så kommer här, i väntan på själva mönstret, en enkel principbeskrivning av det virksätt som jag använt. Lite repetiton alltså, bara för att jag blev så förtjust i det elastiska och snygga resultatet, så jag tycker det är värt att visa:

 När man virkar från rätan: virka smygmaskorna i bakre maskbågen

När man virkar från avigan: virka i främre maskbågen

Framsidan blir tät och slät.

Baksidan får ett ribbat utseende - och resultatet blir elastiskt!

Ha det gott!

Handledsvärmarna

Fågelsång på morgnarna och svartgrå smutsfärg på de krympande snödrivorna är de vårtecken vi håller oss med här omkring än så länge - men det är ju inte så illa det! Särskilt fågelsången är ju lättare att uppskatta än skitgrå snöhögar...

Så mina tulpanmuddar får stå för blomsterprakten ett tag till. (Ett litet vilt blommande undantag - se längre ner.) Som synes är mina tulpaner ganska bleka i färgen jämfört med levande blad...

De rosa blombladens toppar, som sticker ut utanför kanten, de ville vika sig så mycket bakåt att jag blev tvungen att göra något åt det. Jag gjorde då själva blomman dubbel, alltså med en likadan på insidan, som så att säga håller emot och drar åt motsatt håll, på det sättet håller den sig stabil. På den ena mudden gjorde jag det efteråt (eftersom jag inte visste i förväg att det skulle bli så) och sydde ihop sedan. Det syns litegrann i kanterna pga det här garnets flammiga färg. På den andra mudden virkade jag blomman dubbel redan från början. Det fungerar hur som helst, och dessutom gör det blomman till en liten luftig kudde att vila handen på tex när man sitter framför datorn!

Vill gärna visa hur jag virkat dessa.

När jag virkar från rätan, bilden ovan, virkar jag smygmaskor i bakre maskbågen. När jag virkar från avigan, bilden nedan, virkar jag smygmaskor i främre maskbågen. På bilden kan det se lite förvirrande ut som om den just virkade maskan är fel, det beror på att den dras ut som smygmaskor gör, som jag skrivit om förr nån gång.

 Jag måste tacka maken/Jägarn som är tagit de här bilderna, trots han är väldigt förkyld och trött och dålig, och har varit det ganska länge nu - egentligen har han inte varit riktigt frisk sedan påsk. Så det här fotograferandet som jag velat ha hjälp med är en större prestation än det kanske verkar.

Och så vill jag nämna en annan som just virkat ett par muddar: det är Marremorr, titta gärna på hennes blogg! Tidigare i vinter har jag mest beundrat alla hennes fina vantar i många olika modeller och mönster, och en hel massa annat!

På undersköterskeutbildningen har vi nu klarat av delkursen i psykiatri. Det betyder att halva kursen är avklarad! Vi har en delkurs kvar på den här terminen, etik och människans livsvillkor tror jag den hette, och sen är det bara en termin kvar. Det är jobbigt att ha hemuppgifter att göra på sin fritid, sitta vid datorn och skriva men inte om virkning... men för varje sak man klarat av känns det desto bättre efteråt!

Norra skogsägarnas maskiner har rensat upp här omkring så att vi fått bättre utsikt både på framsidan ner mot sjön och på baksidan mot tjärnen. I tjärnen ligger idag ett svanpar i den lilla öppna vattenytan där bäcken mynnar. De låg där obekymrat igår också, medan maskinerna var här och bullrade på! Och häromdagen väcktes jag av tranor som trumpetade ut sin ankomst, men dem har vi inte sett till sedan, kanske hade de bara stannat här över natten på väg längre norrut. Det visar sig.


Och så då årets första vårblomma, en ensam liten tussilago:

Önskar alla en fin vårdag!

Tulpaner!

 I väntan på riktiga vårblommor håller jag på och skapar mina egna i mjukt garn! Kan man föreställa sig detta som en tulpan? (Färgerna är det som vanligt lite si och så med, det ska vara grönt och rosa.) Det är ett smygmaskprojekt, och jag är väldigt förhoppningsfull om det! Mönstret skapas av att man vänder mitt i och gör korta varv. Jag har kommit på att det påminner om hur man väver bildväv, fast här i virkningen har jag ingen varp att fästa garnet på. Den som har vävt bildväv kanske håller med mig (eller så inte). Nedan syns första test-tulpanerna, gjorda i flera delar och sedan hopsydda, därav den klumpiga formen. Efter mycket räknande och ritande på rutigt papper har jag lyckats få ihop en sorts ritning som jag nu virkar efter.

De små vita partierna mellan blombladen fick utgå när jag gjorde den slutliga versionen för jag kunde inte räkna ut hur jag skulle komma dit utan att klippa och virka med små garnsnuttar, eller få långa lösa trådar på baksidan. Sånt vill man ju undvika.

Jag virkar alltså i smygmaskor: i främre maskbågen på rätan och i bakre maskbågen på avigan. Effekten är stretchig utan att se direkt ribbad ut. Egentligen tycker jag inte så mycket om närbilder av garn, det ser så hårigt och dammigt ut, särskilt när det är lite mohair i garnet, som här. Men - för den pedagogiska effekten gör jag det ändå:

Det vita partiet på bilden är fyra varv brett, alltså två varv virkade från rätan och två virkade från avigan (fram - tillbaka - fram - tillbaka). Det gröna är sex varv, dvs tre varv åt vardera hållet. Se så fina skarpa kanter det blir mellan de olika färgerna! Liksom så ovanligt prydligt. Ett par handledsvärmare har jag tänkt att det ska bli av tulpanerna.

...

Fastän jag mest experimenterar fram egna, nya sätt att virka så läser jag även om gamla... Fick nyligen hem ett par böcker med riktigt gamla mönster... Jag har köpt dem från Slöjdmagasinet, som säkert de flesta känner till. Där har jag även förhandsbeställt Maria Gullbergs nya virkbok som ska komma ut i juni.

Den nya wirkboken är så ny som från året 1848! (En så kallad faksimilupplaga tryckt 1981.)

Vad sägs om ett par fruntimmersskor? Dessa ser väl häftiga ut. Tyvärr är det helt omöjligt att tyda mönstret, det har mera kuriosa-värde.

Att man inte börjar i tån utan på ena sidan är den enda vink man får om hur skon är konstruerad... Och i slutet står det:

Detta slags skor, som äro bland de vackraste, i fråga om virkning, böra göras hos skomakarn; men vill man göra dem sjelf, så virkar man en sula, efter ett passande pappersmönster.

Många nystan blir det

 

En låda med blandade bomullsgarn (och lite av diverse andra kvaliteter).

Den är svärmors, eller alltså som ni förstår den var svärmors. Jag har fått den eftersom ingen annan har intresse av garnet... För mig är det förstås en guldgruva, med en så stor variation av färger kan jag riktigt måla med garn:

Jag har börjat på en väska av detta garn från svärmorslådan. Med en speciell text - den är tänkt till en viss person. (Hon läser inte det här.)

Jag började med en randig rund botten och fortsatte sen uppåt. Färgränderna går lite flytande över i varandra, vilket jag åstadkommit genom att virka hela väskan i dubbelt garn, det går då bra att byta en tråd i taget så att säga. Ett par varv med två likadana grå trådar, sen ett par varv med en grå och en blå tråd, sen några varv med två blåa, osv. Färgövergångarna är jätteroliga att tänka ut och göra, ja bokstäverna också. Man vill hela tiden göra ett varv till för att se hur det blir!

Det svarta garnet är någon mystisk knottrig konstfiberkvalitet, men jag har ju aldrig varit rädd för att blanda lite hur som helst. Jag tyckte det fungerade jättebra när det blandades med bomullstrådarna.

***

Att mitt förra inlägg var ett aprilskämt och inte på riktigt tycker jag själv är riktigt synd...

Avancerade planer för hösten

Jag har fått veta att det kommer att starta en utbildning i avancerad virkning på Umeå universitet.


Umeå universitet i samarbete med Västerbottens museum startar en utbildning i avancerad virkning. Det är museets fina samlingar av virkade folkdräktsdetaljer och hushållstextilier från Västerbottens inland som gör denna satsning möjlig. Kursledare blir Anna-Lisa Gunnarsson som tidigare undervisat på högre textilutbildningar i Riga och Helsingfors.


Utbildningen startar i höst. Det står att det är en distansutbildning med träffar på universitetet en gång per månad. Kursen ska innehålla allt från rät- och slätvirkning till tät- och flätvirkning - jaquardvirkning, krokning, tunisisk och bosnisk virkning - mönsterkonstruktion för virkade kläder - Och man får fri tillgång till Anna-Lisas alla mönster! Sen det bästa av allt: att läsa mönster och att skriva mönsterbeskrivningar. Är det inte som gjort för mig?

Kommer jag att söka? Kan man låta bli när en sån chans dyker upp??? Självklart kommer jag att söka! Det enda problemet är att jag inte är klar med undersköterskeutbildningen förrän till jul, så det blir ännu mer dubbelarbete än vad jag har just nu... men jag satsar på att klara det!

Läs här om utbildningen, kanske är det någon mer som är intresserad?

Lodjursvantar

 

Jag har virkat ett par lodjursvantar till Jägarn. Mönstret har jag kopierat från väskan jag gjorde för femton år sen - ändrade bara några små detaljer och lade till några prickar på ryggen.

 Vantarna är virkade med fasta maskor på utsidan handen och smygmaskor på insidan (och i mudden). Bytte alltså virknål efter halva varvet. Det roliga var att maskhöjden matchade helt perfekt!  Så nu vet jag att jag kan blanda fasta maskor (virkade med en 4 mm virknål) med smygmaskor (virkade med 8 mm) - dvs att varven blir lika höga. En ganska rolig upptäckt, får se om jag får användning för den nån mer gång.

 Jag har pysslat med andra virkningar också på sista tiden, kanske blir det något att visa framöver.

Randiga sockar

Ett andra sockpar har blivit till! Gissa om jag är stolt. Jag gjorde dem efter samma mönster som sist: Stretchy crochet socks av Lisa Fulcher.  Med ungefär samma modifieringar för att passa garnet Raggi och min tjocka smygmaskvirknål. Jag har bara minskat varvantalet ytterligare så passformen är ännu bättre. Längden har jag behållit eftersom jag gillar att de går en bit upp.

De här sockarna virkas med smygmaskor i främre maskbågen, fram och tillbaka. Mina mössor, och resårkanten till vantar med mera, brukar jag göra i smygmaskor i bakre maskbågen. Båda de virksätten blir resårliga. Det är en aning besvärligare att virka så här tycker jag, men det är värt det för resultatet är så bra!

Eftersom mitt ben är så mycket tjockare än själva foten så la jag till några korta varv där bak så att sockarna blev vidare kring benet...
Den här gången lyckades jag även få sömmen i sidan, som det är i originalmönstret, den syns i kanten av det helblå alldeles intill första gröna randen.  På bilden ovan är det längst till höger, på bilden nedan nästan längst till vänster. Jag sydde den med en vanlig stoppnål och tycker jag fick den så diskret att den inte stör alls.