Randiga vantar

 Jag skulle vilja tacka Siw för tipset om pannlampa! Det blir nog nästa grej för mig att testa.

 Vad jag har testat nu är ett (för mig) nytt virksätt igen.

 När man virkar med två färger, alltså mönster där man använder två färger på samma varv, så kan man virka in den tråden som inte används. Det brukar kallas flerfärgsvirkning, och det har jag skrivit om flera gånger förut. Jag gillar det så himla mycket! För vad jag inte gillar är när det ligger lösa trådar på baksidan. Så blir det ju när man stickar, om man stickar mönster. Och, hm, även när man smygmaskvirkar! 

 Smygmaskan virkas ju inte runt någon annan maska utan bara igenom, eller hur man ska uttrycka det.

 Så alla mina smygmaskprojekt har alltid varit enfärgade, eller så har jag randat genom att byta färg vid varvbyte. Att ha med mig två trådar på samma varv har jag helt och hållet undvikit. Tills nu!

För någon gång måste man våga. De här vantarna har jag smygmaskvirkat med varannan maska av ett rött/ljusrosa garn och varannan av ett brunt. Färgövergången från ljust till rött finns i själva garnet, som är Mellanraggi, och tydligen hade jag använt några meter av det ena nystanet innan jag satte igång med vantarna, för ni ser ju att färgerna är inte riktigt synkroniserade mellan höger och vänster. 

Det var svårt att hålla en jämn spänning i garnet då man ska lämna den där lösa biten på baksidan. Det behövs också mycket fler maskor per varv än när man har bara en tråd, och det måste absolut ha med den där bakomliggande tråden att göra. Jag började de här vantarna med 24 maskor runt om i nederkanten. När jag gick över till den randiga delen ökade jag till 28 och sedan ökade jag några maskor per varv ända upp till tummen. På de två översta bilderna syns ju att vantarna ändå är som smalast en bit upp i det randiga. Det ser ut som jag har minskat där jag i själva verket ökat.

När man ser på baksidan, alltså insidan av vanten så ser man de bakomliggande trådarna.De gör förstås vanten dubbelt så tjock, vilket inte är helt fel!

Precis som jag brukar så har jag virkat båda vantarna parallellt. Några varv på den ena, några på den andra. Bland annat för att jag då kan improvisera och göra ökningar och minskningar allteftersom utan att anteckna eller försöka hålla några siffror i minnet, inte längre än en liten stund i alla fall.

Lite blodad tand fick jag. Lust att prova fler gånger. Få det snyggare och prydligare. Och göra nån variation på ränderna...

Ett ljus i mörkret?

Ni vet hur det är under vintern: mörkt. Hur ofta har jag inte klagat över det mörkret?! Man ser ju inte vad man gör! Jag står ibland under en arbetslampa med händerna och virkningen bara centimeter från själva lampan för att se vad jag gör. För att klara att sticka nålen på rätt ställe i en mörkblå eller bara vanlig virkning. Så mindes jag att någon nämnt för mig om virknålar med inbyggd belysning. Efter att ha irriterat mig på den mörka årstidens begränsningar så länge så bestämde jag mig till slut för att kolla upp det där med de lysande virknålarna. Jag hittade dem via Bautawitch på etsy, här. Jag köpte tre storlekar, 2,5 mm, 4 mm och 6,5 mm.

Jag önskar att jag kunde skriva en positiv "recension" av de lysande virknålarna och säga att alla mörkerproblem nu är lösta - men riktigt så bra var de inte. Visst lyser de i mörkret och visst är det möjligt att virka några maskor i dålig belysning om det kniper - men någon ersättning för riktig belysning är det ändå inte tal om. Åtminstone mina ögon blir lite bländade av den lysande virknålen. Den är väldigt ljusstark i förhållande till virkningen som man har under den. Den belyser ju också bara ungefär en enda maska i taget och då är det ändå inte helt lätt att hitta rätt punkt att sticka ner nålen.

Men OK. Ibland kan man säkert ha nytta av dem, om man måste sitta i bilen och virka de sista maskorna på en presentvirkning medan man åker till mottagaren... Ja eller så.

Jag kan erkänna att de är väldigt sköna att hålla i och bekväma att virka med - helt okej alltså om man bortser från själva ljusfunktionen!

Vad har jag virkat på slutet då? Kunde inte avsluta min mossvirknings-samling utan att testa en mörkare färgskala. Sånt här kan man göra när man har många restgarner, det behövs så lite av varje, bara en liten tuss av varje färg.

Så det blev några ytterligare muddar och armband.

Nu känner jag mig mätt på det här, åtminstone för tillfället. Jag har hunnit börja på några nya projekt, mer om det en annan gång!

Småpyssel

 Oj, det har gått länge nu sedan senaste inlägget på den här bloggen, både jul och nyår har hunnit passera och idag är det redan trettondagen. Bloggen har blivit lite lämnad åt sitt öde under tiden, det har varit mer mat och sociala aktiviteter i stället... Pojkarna har varit hemma, och även min 84åriga mamma var hos oss i två veckor. Tyvärr har vädret varit grått och tråkigt mest hela tiden. (Som i resten av landet verkar det.) Och mamma blev nästan som en fånge här i huset, eftersom marken och vägarna utanför varit täckta av blankis hela tiden. Inte läge att gå ut och riskera att bryta benen!

 Lite virkning har det blivit ändå, några maskor då och då. Och vad har jag pysslat med då? Jo mossvirkning.

Jag har försökt kolla upp om det här ska kallas något annat, men mossvirkning verkar användas mest, och det stämmer så bra med det engelska namnet moss stitch. Det är när man virkar varannan luftmaska och varannan fastmaska, så att fastmaskan virkas omkring luftmaskan på varvet inunder. Det används flitigt i de populära pippimönstren.

Jag har inte gjort några pippimönster, men i alla fall utforskat diverse olika mönstervarianter som man kan åstadkomma, och jag har gjort det genom att virka en liten samling armband.

Det började med att jag gjorde två armband av det lilla paljettgarn som var över efter "frost-sjalen". Jag virkade ett på längden och ett på tvären. Precis som med virkning i allmänhet så blir resultatet här töjbart på höjden och mera stumt på längden, därför har det ena armbandet knäppning och det andra är runt och kan dras över handen.

Jag har virkat med en färg, med två färger och med många färger.

Jag har virkat prickigt, randigt och mönstrat.

Jag har virkat på längden och på tvären.

Med knappar och utan.

Smala och breda.

Knapparna är återbruk från diverse plagg, utom den stora röda som jag gjort någon gång av cernitlera. (Till en väska om jag tänker efter, jag gjorde en hel hög knappar men använde bara två.)

För varje sak jag gjort har jag fått flera idéer om nya varianter att testa. Om jag gör verklighet av några av dem så blir det snart fler bilder att visa.

De vita prickarna som (kanske?) kan uppfattas på de här bilderna är snöflingor, eftersom vädret även idag envisades med att krångla till det för mig...

Några armband blev så breda att de får kallas muddar eller handledsvärmare, men de hör ändå till min  moss stitch collection!

Frostigt värre!

Vi har passerat andra advent och snart är det lucia. Alla tycks vara i full färd med julförberedelser. Här i huset råder däremot ett stillsamt kaos, det ligger ett tjockt lager damm över både golv och möbler. Man rör sig försiktigt för att inte störa de vilande dammråttorna. Ingen har påbörjat någon julstädning ännu, ännu mindre bakning. Däremot var Jägarn duktig i helgen och lagade lite mat, flera saker på en gång och stoppade i frysen. Medan jag studerade den näst sista hemläxan. Och fotade frostrosor-sjalen, som till slut blivit klar!

 Kan bara inte låta bli att jämföra det här garnet med frost och glittrande snö, det är så självklart att det går inte att stå emot. Så här blev alltså frostrosorna till slut, med paljetter och allt!

Något snöglitter ser man inte till i det rådande dimmiga vädret, men frostigt är det. Och gissa om det var kallt att stå ute och försöka ta dessa bilder! Det blåste iskallt och mina fingrar domnade bort efter bara en liten stund.

Mönstret och sjalen som helhet känner jag mig i alla fall nöjd med.

Jag fortsätter att sätta etiketten flerfärgat garn-experiment på mina continuous-mönster, fastän jag egentligen inte tycker att det är så mycket av experiment längre. Och så är det ju ett klumpigt ord! Men nu finns de alla samlade under samma etikett, från de första som jag gjorde i februari 2011 och till denna.

Det har länkats till min blogg från en sticksida - vilket känns lite underligt, men kul ändå!

Den heter 365 saker du kan sticka eller virka.

Man har gjort en länk till blommönstret jag använt för den här sjalen, fastän sjalen inte ens var riktigt klar... Ja men nu är den ju det i alla fall!

Här och här hittar ni mönstret på blomman.

Ha det bra alla virkare, och virka på!

FO - filt med svårfångade färger!

Här kommer ett inlägg utan några virktekniska detaljer. Jag har gjort färdigt den gröna filten!!! Som nu är en filt av blandade färgprover och restgarner.

Och i mörkret som råder den här tiden på året så är det inte lätt att fånga färgerna på bild. Utomhusbilderna får en stark blåton och inomhusbilderna håller sig i det gulröda färgområdet. Ändå har jag varit ute precis mitt på dagen för att fota, då det borde vara som ljusast. Och inne har jag använt blixt. Nej det är inte lätt... Verkligheten är nånstans mittemellan som ni förstår!

Särskilt de vackra gröna lupinfärgerna gick inte alls att få fram på bild, jag tycker de ser mest gråa ut...

Virkade sockar

Förra helgen drog stormen Hilde förbi, lämnande en del spår efter sig i landskapet. Förödelsen går förstås inte att jämföra med hur det ser ut inåt landet, men det ligger ändå tallar och granar huller om buller i skogarna med rötterna opp i luften, även här omkring. Jag och Jägarn har varit ute och besiktat den egna marken. (Fast det är verkligen ingen fara med omfattningen, jag ville bara poängtera ett dramatiskt inslag i mitt glesbygdsliv...) Jag jobbade under stormhelgen och även jag fick stanna bilen och lyfta undan granar och grenar för satt ta mig fram på söndagsmorgonen. Sedan fick jag jobba i ficklampssken pga långvarigt strömavbrott...

Här syns i alla fall en del av det handarbete jag pysslat med på sista tiden. Jag har inte slutfört några pågående virkprojekt utan sysslat några olika varianter av sockar.

 Mina första sockar virkade jag i våras, ett par gröna och ett par randiga.

Nu ville jag testa några variationer. De svartgrågula gjorde jag till Jägarn av svart garn som fanns kvar från solmössan, grått från lodjursvantarna och gult från båda projekten. Och så har jag satt dem på Marremorrs sockblockare!

De blåa sockarna har Petozi gjort mönster till.

Alla dessa sockar är smygmaskvirkade, men på lite olika sätt.

Och nu ska jag berätta det viktigaste: jag har gjort en ny upptäckt igen, som handlar om smygmaskvirkning:

Det finns två olika sätt att få maskorna tillräckligt stora vid smygmaskvirkning för att resultatet inte ska bli hårt. Det ena är att använda en traditionell bred smygmaskvirknål eller en riktigt tjock vanlig virknål. Om man håller garnet som vanligt och i övrigt virkar som vanligt så blir maskorna då samma storlek som omkretsen på nålen. Så har jag gjort och det trodde jag var det enda sättet.

Dvs hur det funkar när man använder den där skedformade traditionella virknålen - kan jag ens säga att jag vet det? Om det finns någon som har gjort det - kan ni inte meddela mig!

 Det andra sättet är att använda en lika smal virknål som vid "vanlig" virkning men att hålla garnet så löst i handen att maskorna blir stora ändå. Att liksom inte dra åt, eller ha någon spänning i garnet, inte hålla emot. Känns svårt för mig, och en smula obegripligt, men tydligen är det i alla fall så som många gör, och som många mönster anger att man ska göra.

För att ytterligare utreda detta område så har jag även skaffat en engelsk bok om smygmaskvirkning. Den heter "Learn Short Row Slip Stitch", författaren heter Nancy Nehring. Bok och bok för resten, "häfte" är nog mera korrekt i det här fallet.

Så hur menar den här författaren att man ska göra? Det står "When making slip stitch fabric, work a little looser than normal." I mönstren anges exempelvis virknål 4 mm för att få 22 maskor per 10 cm.
När jag gjorde de blå sockarna här ovan använde jag en 5,5 mm virknål och fick då ihop ca 27 maskor per 10 cm:

Och tycker att "tyget" som bildas blir alldeles perfekt lagomt tjockt.
För att få ner virktätheten till 22m/10 cm skulle jag bli tvungen att använda min 8 mm virknål, eller åtminstone en på ca 7 mm.
Kollar för säkerhets skull på några grejer jag har här hemma som jag virkat med den 8 mm egensnidade, och mycket riktigt: mellan 19 och 20 maskor per 10 cm har jag på de grejerna.

Och jag som brukar säga att jag är en lösvirkare!

Avokadofärgat - kattfärgat!

Avokadofärgat ullgarn!

Hade läst att man skulle kunna få en "gammalrosa" färg genom att färga med avokado. Den här färgen tycker jag dock är mer åt det orangea hållet än rosa.

Jag tog reda på om man skulle använda kärnorna eller skalen eller båda, svaret var att det nog blev snyggast färg med bara kärnor - eller var det tvärtom, var det bara skal det skulle vara? Hur som helst orkade jag inte bry mig om att separera de där fruktresterna utan sparade alltså både skal och kärnor

Garnet som jag använt är ett nystan som jag hade kvar av det vita ullgarnet som jag använde till lupinfärgning i somras. När inga lupiner fanns kvar att färga med så tänkte jag att det sista nystanet får väl bli en annan färg.

Hur färgtonen blev kan väl bero både på garnet, betningen (alun, endast) eller ph-värdet på vårt vatten - eller på nåt helt annat, utanför min kunskap.
Jag har inte heller tillsatt något annat amne, som tex ammoniak, som jag sett att andra gjort när de färgat med avokado.

En ganska trevlig färgton tycker jag i och för sig att det är. Den ser ut litegrann som trä, inte helt olik vårt köksbord eller parketten i vardagsrummet.
Eller för resten katten!

Av det kattfärgade garnet har det blivit några rundlar till min gröna filt.

 I stället för grön kan man väl säga att det blir en filt för blandade färgprover...

Inatt har vi fått den första snön. Visst ÄR det vackert?!!!