Fortfarande tid för ullsockar

Där fick jag så jag teg. Fick snö alltså! Det har kommit en del nu av den varan, sen jag skrev sist om hur lite snö vi fått, och hur mild vinter vi haft...

Särskilt igår morse var det riktigt besvärligt, då hade det snöat sen kvällen innan och det var tung, blöt, riktigt kompakt snö. Sån man kör fast i! Jag fastnade första gången då jag backade ut ur garaget.

Så att fortsätta att virka sockar är inte fel, man får nog användning för dem ett tag till! Jag har gjort ett andra par av det regnbågsfärgade och det svarta garnet. Fick nämligen för mig att testa att göra en häl-kil  på dem. Skulle det gå att göra det när jag virkar dem så här sidledes? Javisst. Några korta varv fram och tillbaka. På det sättet kunde jag minska antalet varv längre fram på foten och passformen blev ännu lite bättre.

Jag har också roat mig med mitt kypertmönster - här har det blivit till en disktrasa. Jag har använt dubbel tråd av vanligt bomullsgarn, som jag har ganska mycket av på lager. (Så kallat virkgarn - ett uttryck som jag retar mig på varje gång jag läser det, eftersom jag anser att man kan virka i vilket garn som helst???)

Ett enkelt sätt att beskriva mönstret är: två luftmaskor och en fastmaska virkad omkring de två förra varvens luftmaskbågar. Mönstret förflyttas ett steg för varje varv, på så sätt uppstår diagonalränderna!

Här ett diagram:

De runda ringarna är som vanligt luftmaskor, de fyllda ringarna är smygmaskor. Plustecknen är fasta maskor och plustecknen "med lång svans" betyder då en fast maska virkad omkring två varvs luftmaskor.

Igår snöfall, idag solsken!

Och ni vet, nu för tiden är ju allting trådlöst.

Eller nergrävt.

Men inte elströmmen - inte här omkring.

Så därför går det alltid en linje tvärs över alla bilder jag tar av det här berget...

Virkad kypert

Har jag en alltför stor mani på att virka väskor? Virkningen lämpar sig så perfekt just för dessa sorts projekt! ...så jag kan inte låta bli. Och det senaste året har jag virkat och gett bort just väskor och kassar av olika slag till folk som fyllt år. Tex till kompisarna i min syjunta. Nu är det en som fyllt år igen - tack för fikat igår, mer än sju sorters kakor!!!  Och inte kunde jag bryta den tradition som jag själv startat med väskvirkningarna...

Denna gång har jag hittat på ett mönster som jag kallar Kypert.

 Kypert är namnet på en vävteknik som är ganska vanlig, tex i vanligt jeanstyg. 

Jag har virkat mönstret som en variant på mossvirkning (tweed), som jag ägnade så mycket energi åt tidigare i vinter. Jag gjorde två luftmaskor i stället för en och de fasta maskorna över två varv i stället för bara ett. Alltså omkring luftmaskbågarna på de två varven nedanför. Jag kan beskriva det senare om någon är intresserad av hur man gör.

(Jag är helt medveten om att detta intresse för själva virkningens inre väsen är något som jag delar med extremt få personer här i världen...)

Så här ser mönstret ut på nära håll.

Efter ett tag kom jag på att jag även kunde vända lutningen på de sneda ränderna åt andra hållet.

Nedan ser man mönstret så som det ser ut på väskan, varven går alltså uppifrån och ner/nedifrån och upp. Färgerna är väldigt olika på bilderna, beroende på olika ljus vid olika fototillfällen, som vanligt. I verkligheten är färgen faktiskt mörkare, mer marinblå.

*** *** ***

En sak jag gärna vill berätta är att jag har hittat en ny virkbok som jag tycker är värd att rekommendera. (Jag hittar ofta både nya och gamla virkböcker, men inte alla är värda att rekommendera !!!) Denna tycker jag är bättre som nybörjarbok än någon jag sett tidigare. Den heter Virka steg för steg, och författaren heter Sally Harding. Här finns alla grunderna beskrivna med tydliga bilder, och i "rätt ordning"! Det börjar med material och redskap, grundmaskor och alla vanligaste tekniker. (Mossvirkning heter i den här boken tweedmönster, alltså samma som på engelska.) Snäckor, muscher, klasar, popcornmaskor, reliefmaskor. Hur man läser diagram! -Detta som jag tycker är så bra! Virkmönster borde ritas hellre än skrivas, i de fall det går.- Sicksackmönster, filémönster, ökningar och minskningar och kantspetsar, rundvirkning, några olika rutor... Det finns några förslag på virkningar med metalltråd, snöre, plastremsor och mattrasor. Sedan finns det tjugo enkla projekt: korg, kudde, babyfilt, nalle, väst, sjal, halsduk, pulsvärmare, babymössa mm.

Jag tycker till och med att denna bok är bättre som allmän grundvirkbok än den som jag har rekommenderat tidigare (Stora boken om virkning). Denna har en bättre prioritering av vad som är himla bra att kunna om man vill lära sig virka aktuella grejer!

Så kan jag inte låta bli att undra: Vad har hänt med vintern? Varken kallt eller någon snö att tala om. Hela vintern har varit mild som i april - och då menar jag både jul, nyår, och de normalt kalla månaderna januari och februari. Nu blir det väl barmark innan första april? Eller kommer vintern tillbaka?

Brukar det se ut så här? (Bild från dagens skidtur!!!)

Bor jag fortfarande på samma breddgrad som tex den gången för tjugo år sedan då vi var ute på första maj och gick på skaren och mätte upp en meters snödjup? 

Man kan undra...

Senaste sockarna

De senaste sockarna har jag virkat av ett finskt garn, Sju bröder, och ett garn som heter "Austermann Step 6 Irish rainbow". Därför kallar jag dessa för Finsk-iriska regnbågssockar!

Det irländska är egentligen inte irländskt utan ett tyskt garn, ett riktigt lyxgarn, med aloe vera och jojoba-olja!

Är de för färggranna för att vara herrsockar?

De är virkade nerifrån och upp, och på tvären. Först tån, sedan foten och benet, och sist hälen - utan att klippa av garnet på något ställe!

(Att det handlar om smygmaskvirkning, det nämner jag inte ens, men så är det naturligtvis...)

Jag fick dem faktiskt nästan helt symmetriska, gissa hur! Jo så blev det genom att jag tog garnet från insidan och utsidan av samma nystan. Det där med symmetrin var helt oplanerat, anledningen till att jag använde nystanets båda ändar samtidigt var att jag som vanligt virkade sockarna parallellt, ett varv på den ena, ett på den andra osv.

Stövelmuddar!

 Som omväxling till virkningar där man måste läsa mönster och räkna maskor måste man göra enkla saker utimellan!

Så här är ett par stövelmuddar!

 Först irriterade det mig att jag inte fann något svenskt namn för dessa, som kallas för boot cuffs på engelska. Det är som en kortare variant av benvärmare som täpper till överkanten på stövlarna eller kängorna. Jag sökte lite för att se vad andra har kallat dem.

 Hos Kungen och Majkis hittade jag ett exempel på fina virkade bootcuffs, och där föreslås flera svenska namn:

stövelmuffar

fejkbenvärmare

 vadvärmare

stövelmanschett

 Emilia kallar sina för stövelskaft, hennes är stickade, och några ytterligare stickade stövelskaft har jag hittat här och där.

 Sen visade det sig att stövelmuddar faktiskt är ett ord som används på svenska på ganska många ställen, så nu har jag adopterat det ordet.

Jag har som sagt gjort dessa på enklast möjliga sätt, inget finlir. De går att ha uppvikta eller nedfällda.

Virkat framochtillbakavarv med halvstolpar i bakre maskbågen tills det räckte runt benet, virkat ihop till en cylinder, klart! Tjugoen maskor per varv, tjugofem varv.

Garnet är gammalt återanvänt grovt ullgarn (varning alltså till de av mina vänner som inte gillar ull... men jag har inte dessa mot huden, utan bara utanpå byxorna!)

 OK, jag ska också erkänna att jag ville ha dem en liten aning vidare i ena änden, och för att åstadkomma det vände jag där med tre luftmaskor, och i den smalare änden med två. Bara den lilla skillnaden gjorde att de blev så här:

Jag läser mönster

Har startat en ny virkning. Tänkte den här gången att jag skulle ta mig an att virka från ett mönster, och verkligen följa det. Inte sväva ut och göra några egna uppfinningar, utan verkligen följa mönstret!

Det är en kofta, och den ser stor och kraftig ut på bild som en hel jacka. Mönstret heter Better than his sweater.

För att hålla reda på alla upprepningar i mönstret så började jag med att rita ut det på ett rutat papper åt mig själv. För en bildmänniska som jag själv - en otrolig förenkling!

Hur lång tid detta projekt ska ta... återstår att se!

Långrandig halsduk

En halsduk har jag virkat i ett underbart garn som heter Alpakka Silke från Sandnes Garn. (70% baby alpacka och 30% silke.)

 Jag köpte mörkgrått och silvergrått, men har även blandat in några ränder i blått och beige av ett garn i liknande kvalitet som jag hade sen förut.

Denna är till äldste sonen - den yngre fick en liknande förra året. (Därav garnresterna.)

 

Den är virkad på längden, och det "avancerade mönstret" består av enkla varv med fasta maskor eller stolpar. En del varv är virkade från ena hållet och en del från det andra, för att det inte skulle bildas en framsida och en baksida, utan båda skulle se ut lika mycket som framsida, även om de blir lite olika.

En skillnad mot förra årets upplaga är att jag gjort randningen på denna nästan helt symmetrisk, medan ränderna på den förra var helt huller om buller.

Vädret håller sig på den mörka sidan, det är grått grått grått. Jag börjar undra om solen finns kvar över huvud taget...

Och det sista avsnittet av Äkta människor handlade ju precis om det som jag sa!  Om vad det är att vara människa, gränsen för det mänskliga. Jag skrev visst samma sak för två år sedan. Vad betyder det att vara människa? Att kunna göra fel. Det är det jag har gillat med hela serien ända från början. Människorna är så mänskliga, så fulla av fel och brister. Precis så där ofullkomliga och knäppa är vi ju.

"Det är inte dom som är idioterna," sa han där i slutet i domstolen, "det är vi."

Randiga vantar nr 2

Jo då, vi var i Umeå och såg invigningen av kulturhuvudstadsåret. Tillsammans med många tusen andra, säkert inte bara umebor utan även inresta som vi, såg vi invigningsshowen igår kväll. Oavsett hur bra eller halvbra det funkade att se en sån show på det sätt och det avstånd som det var, så var det en speciell upplevelse att vara där tillsammans med så många andra. Så det känns roligt att vi var där!

Och vad är virkning om inte kultur? Så här kommer ett kulturinlägg:

 - ett par vantar som jag virkat på samma sätt som mitt första randiga par. Jag ville undvika den smala midjan som de första vantarna fick vid övergången från nederkanten till det randiga mönstret, så jag såg till att utöka maskantalet ordentligt just i övergången, det lyckades jag med tycker jag. Sedan tänkte jag mig kanske inte för helt och hållet utan gjorde ändå samma ökning för tummen som sist. Därför fick de här vantarna, som är gjorda till maken/Jägarn, ganska vida tummar - ser inte så snyggt ut, men gör dem bekväma!

Att hitta ett tillfälle att fota dem har varit helt hopplöst - jag som helst vill ha dagsljus. Till slut tog jag dessa bilder i skenet av den lampa vi har på tomten. Som ni ser är det lite si och så med skärpan...

Virkfakta: hela vanten är smygmaskvirkad runt runt i spiral. Nederkanten är virkad bara i bakre maskbågen, resten av vanten i främre maskbågen, precis som vanliga traditionella smygmaskvirkade vantar. Varannan maska brun, varannan blå/grå. Jag håller de två trådarna på varsin sida om pekfingret när jag virkar.

Jag började med 28 maskor i kanten, ökade med 8 maskor till 36 vid övergången till det randiga. Sedan ökade jag ytterligare upp till 46 maskor vid tumhålet. (Skulle ha räckt med ca 40-42?) Minskningen i toppen av vanten är gjord med fyra maskor per varv, två i varje sida, tills 10 maskor återstod som jag drog ihop.

Garn: det blå heter Sport från Falkgarn, med en snygg blandning av blå toner.

Det grå är Raggi.

Det bruna är ett gammalt nystan som heter Alafoss Icelandic LOPI light, som jag inte vet exakt varifrån det härstammar.

Ikväll ska jag se sista avsnittet av Äkta människor! Folk reagerar ibland lite konstigt när jag talar om hur bra jag tycker att den tv-serien är. Som om jag tittade på barnprogram. "Jaha, vad är det? - det har jag aldrig sett", är en vanlig kommentar. Och jag som tycker att det är så bra! Det är så filosofiskt, handlar om vad som är mänskligt - eller ska man säga var gränsen går för det mänskliga. Man har också lyckats med konststycket att skapa en konflikt, men inte tvinga tittaren att hålla på den ena eller andra sidan. Nej, som tittare har man verkligen förståelse för båda sidor, och tycker att alla har rätt - och det är imponerande!