Mera sockar

Jodå här har det virkats flera par sockar! Hösten är ju här på allvar, och vi har redan snö. 

Bilden ovan är ett par vintervarma herrsockar smygmaskvirkade i Raggi.

(Måste få visa denna bild från häromdagen när snön kom!)

Så nog är det bra med varma sockar på kalla golv. Framifrån ser de visst helt enfärgade ut...

...men bakifrån syns det att de passar bäst på en skellefte-aik-supporter. Eller nån annan som gillar gult och svart.

Totalt annorlunda är dessa som jag virkat av blandade garnrester i rött och grönt. De är virkade med förlängda maskor, som jag skrev om i juni. Någon sa till mig att just förlängda maskor skulle vara bäst för sockvirkning. Tja...

 Men lite roliga och åtminstone färgglada är de.

Om signaturen A-C är intresserad av meningsutbyte så får du gärna höra av dig till adressen som syns i marginalen, jag kan tyvärr inte se din adress.

Varma fötter

Nu kunde jag inte hålla mig längre. Jag har tagit fram virknålen igen.

Varma fötter och virkade sockar vill man ha! 

Ja fast jag vet ju hur många som tror att det är i princip omöjligt att virka sockar, eller åtminstone att virka såna som är sköna och sitter bra på foten. Men jag har verkligen grottat ner mig i sockvirkning nu sedan jag grävt ner bonsaiträden för vintern.

Alla tidigare sockar jag gjort har varit smygmaskvirkade. Som ni vet så anser jag smygmaskvirkning som en alldeles särskilt bra teknik - särskilt för projekt som sockar! Så tänkte jag: men skulle det gå att göra en version med vanliga fasta maskor?

Det gick ju att göra tulpanmuddarna, ursprungligen smygmaskvirkade, i en "vanlig" version. Det borde gå med ett par sockar också.

Kom inte och tala om för mig att det finns massor av virkmönster till sockar. Jag vet det också.

Jag vet å ena sidan att det finns massor av sock-virkmönster, å andra sidan att det finns massor av folk som inte tycker man kan virka sockar alls.

Om man hittar Billigt garns sida om att virka sockar får man båda uppfattningarna liksom tillsammans i ett paket. Både att det inte går, men här är ändå länkar till mönster, ungefär...

Oavsett andras uppfattning - här är i alla fall mina virkade tjocksockar. Virkade sidledes med bara fasta maskor. Fasta maskor i tre olika versioner om man vill vara noga. Ribbvirkning med fasta maskor i bakre maskbågen känner de flesta till, det har jag använt i skaftet. Själva foten är virkad enligt slätvirkningsprincipen: ena varvet fasta maskor i bakre maskbågen, andra varvet aviga fasta maskor i främre maskbågen.

Hälen och tån är virkade i främre maskbågen.

Hela arbetsgången och konstruktionen är densamma som till mina flätmönstrade finsockar. De som jag håller på och kämpar och försöker skriva ner mönstret till...

Och någon bra bild har jag inte precis men visst syns sockarna i alla fall.

Virkledigt

Det har blivit en paus i virkandet, jag kommer att ägna all min begränsade fritid åt bonsai en tid. Får se hur länge det blir.

Svart

Virkning är en fantastisk teknik ändå. Den passar lika bra till mjuka sockar som till en stel hatt i dubbelt bomullsgarn... Det gäller ju bara att anpassa tekniken efter ändamålet, välja garn, virknålsstorlek och olika maskor, allt efter vilken effekt man vill ha. Och många slags maskor finns det! Jag har gjort mitt bästa för att visa på alla variationer som jag hittat, men den här hatten har jag virkat med vanliga stolpar, sedan är den även fodrad inuti med ett tunt tyg.

Vitt

Det blir långt mellan inläggen här. Virkat har jag dock gjort, här är mina vita sommarsockar.

De är virkade i Drops Fabel (75% ull, 25% polyamid). Det är första gången jag virkar ett par sockar i så tunt garn, jag har bara gjort raggsockstypen tidigare. Det är jätteroligt att ha fått till dessa.

De är smygmaskvirkade och så stretchiga att de sitter som gjutna. OCH går lätt att dra på och av utan att det tar emot över hälen.

Hälen har jag gjort tätare än själva sockan för att den ska vara starkare.

Flätmönstret är nästan identiskt med det på mössan som jag gjorde i våras. Jag har kommit på en liten förändring som jag tycker gör utseendet en liten aning bättre. Jag håller nu på och skriver på mönstret till dessa sockar. Huvva så besvärligt att få till tillräckligt bra bilder så det syns hur man gör.

Semestern är slut, det heta sommarvädret har gått över i hällregn men vi har åtminstone ingen översvämning, skolorna har börjat, svampen börjar komma i skogen (DET gillar jag), jag ska jobba i helgen, jag väntar på en virkbok som ska komma med posten, snart är det val (förvirrande), men innan dess ska jag till Göteborg på ett bonsaimöte (roligt!), för övrigt händer det väl inte så mycket.

Ha det bra alla virkare, och virka på!

Min 120 centimeters blåa blomma

Många menar att sommaren är en tid för att avsluta virkningar som man har liggande - de där retsamma ufona. Det har jag gjort nu: en duk som påbörjades sommaren 2011. Till slut bestämde jag att den inte behöver bli större, nu är den ca 120 cm tvärsöver.

Från början var den bleka kaffelattefärgade mitten (som låter bättre än beige) tänkt som en bakgrund som jag skulle sy eller virka ett mönster på - men den idén gav jag upp. Den släta ytan är så trevlig i sig själv. I stället gjorde jag duken större och större med den ljusblå färgen och allra sist blev det ett varv med en något mörkare blå.

Det känns så skönt att ha avslutat denna!

Så här ser den ut i sin helhet, min blåa blomma:

en ny bok

I min nyaste bok finns inget att läsa, men...

Där finns mina virknålar! Ja inte alla, men en hel hög i alla fall.

Detta virknålsfodral har jag gjort av en finare sortens anteckningsbok, en tygbit och några nitar.

 Anteckningsbokens sidor, med alla sina virkrelaterade anteckningar (otestade idéer och otestbara idéer), rev jag först ut så bara pärmen blev kvar. Det var den jag var ute efter. Jag ville försöka göra något där jag kunde förvara även mina handsnidade trävirknålar utan att oroa mig för att de skulle riskera att brytas.

Så jag sydde ett virknålsfodral med smala fack enligt vanlig modell, sedan nitade jag fast det på insidan av pärmen. Nitarna köpte jag på Slöjddetaljer, de heter skruvnitar. Dem kan man skruva ihop med en vanlig skruvmejsel, det var ju en fördel, men å andra sidan var de nån millimeter för stora så jag fick lägga en liten ring och en kartongbit emellan pärmen och tyget runt varje nit. Nästa gång ska jag prova en annan sorts nitar, som jag tror är mindre. Jag har fler virknålar fortfarande stående i en glasburk...

Skitnöjd är jag med denna virkbok!

Sommaren är rekordvarm, verkar vara så i hela landet... För mig fick det gärna komma lite regn nu...