Himmel och hav!

 Himmel-och-hav-väskan är klar! Den är till och med överlämnad till mottagaren. Jag vill genast meddetsamma tala om att det vita på sidan av väskan är ett flygplan på väg uppåt. Inte en fiskmås på väg att dyka! Jag kanske kunde ha förtydligat det tex med några broderstygn, eller jag vet inte hur, men jag hann inte lägga ner mer arbete på väskan.

På andra sidan fick jag in solen. Den här väskan är gjord till en som tycker om att vara ute och resa till sol och värme.

Hela väskan är virkad med dubbelt bomullsgarn, och den är ganska stadig.

Handtagen klippte jag till av en sorts långa band som jag hade på lager, det är en kraftig kvalitet ungefär som skärp. Jag gjorde dem flexibla på samma sätt som när jag gjorde tekoppväskan för nåt år sen: de kan användas korta som handtag på en kasse eller långa som axelband.

Jag virkade dubbla hål i väskans överkant och vek ner kanten och sydde fast den som en fåll. Handtagen träddes genom hålen och syddes ihop så som syns på bilden.

Sen fodrade jag väskan med ett tunnt tyg.

Smygmaskvirkning: blå sockar, röd bok

Det är aldrig lätt att slita sig från en virkning och man kan bli sittande alldeles för länge! Man vill se hur mönstret utvecklar sig, bara ett varv till för att få se hur det blir, och bara ett varv till, och ett till...  Jag gör några varv varje dag på himmel-och-hav-väskan, och det är så himla spännande att se hur mönstret växer fram. Ändå har jag inte riktigt lyckats bli klar med den.

Här är i stället en bild på ett par smygmaskvirkade sockar, som jag haft färdiga ett tag redan. De

 är virkade "med avigan utåt" liksom de vita/grå som jag visade strax före nyår.

Jag har gjort den här sockmodellen i så många versioner nu att jag börjar känna mig ganska nöjd...

När det gäller frågan om hur hårt eller löst man ska virka smygmaskvirkning, och varifrån de olika uppfattningarna kommer, så har jag forskat vidare. Jag bestämde mig för att gå "tillbaka till källan" - urkällan, boken av Kerstin Jönsson. Den enda bok som finns på svenska om smygmaskvirkning. Jag har inte haft den i min ägo tidigare - men nu har jag det. För länge sedan lånade jag den på biblioteket och lärde mig själva grundtekniken, därefter har jag inte tittat i den. Tills nu då.

Ja, jag vet, jag är en boksamlare. Andra samlar på sig garn, jag samlar på mig böcker.

Naturligtvis står det på flera ställen om hur löst man måste hålla garnet. Framför allt står det att man ska virka med den speciella smygmaskvirknålen, att det är det riktiga och rätta sättet.

Men jag gör ju ändå som jag vill jag, och den där smygmaskvirknålen dumpade jag när jag hade konstaterat att det inte gick att virka med den...

Boken innehåller i alla fall många fina mönster och bilder på vantar och några mössor. Dessutom tycker jag mycket om de inledande sidorna om hur författaren kom i kontakt med smygmaskvirkningen, och de historiska berättelserna om de virkande kvinnorna och deras livsöden. Att läsa om Fina som bara hade en hand, men ändå kunde virka vantar genom att arrangera virkkroken på ett speciellt sätt, det är rörande.

Nyaste virkboken

 En ny bok har tillkommit i min samling av engelskspråkiga virkböcker. Den heter   Crochet ever after och virkdesignern bakom den heter Brenda KB Andersson.

Jag är ganska imponerad av hennes virkdesign.

 Boken innehåller18 virkmönster inspirerade av klassiska sagor. Jag var bland annat intresserad av att se hur den här härliga rödluvahuvan var gjord. Den kallas Little Red's infinity hood, och är en infinity scarf med huva. Heter det tubhalsduk på svenska? Halsduk med huva har jag sett förut, men denna sitter alltså ihop hela vägen runt.

Det finns också ett intressant sockmönster (viktigt att jämföra med alla mina egna virkade sockar!) Det vitsiga namnet är Magic Bean Stalk-ings, och det fina mönstret på sockans sida är alltså en bönstjälk, som i Jack och bönstjälken.

 Och när jag såg de här mönstrade vantarna tänkte jag nästan att Brenda måste ha varit här i närheten i Norrland en eftermiddag i januari när solen går ner tidigt:

Det är en fin bok, fast just nu kommer jag knappast att virka något av projekten. Jag läser ju som sagt virkböcker för att ta reda på hur andra gör sina saker. Vad jag håller på med för tillfället är i stället en väska med hav- och himmel-tema:

Klar om nån vecka eller två?

Pumlor i granen och sockar på fötterna!

Så här mellan jul och nyår brukar jag visa bildbevis på virkade julklappar som jag gjort och förärat familjen. I år har jag ju mest ägnat mig åt sockvirkning hela hösten, och många av sockarna har jag redan visat bilder på. Här kommer i alla fall två par till, som legat i julklappspapper. Båda paren är smygmaskvirkade och båda är gjorda enligt min grundkonstruktion för plattvirkade sockar.

När det gäller smygmaskvirkning och det som jag funderade på i början av den här månaden, kan jag berätta att jag verkligen kontaktade Vashti Braha och försökte få ett klargörande eller en tydlig beskrivning av vad hon menar med "hook-led gauge". Och det har visat sig att vi nog menar ungefär detsamma! Hennes beskrivning att virknålen ska passa i mellanrummet mellan maskbågarna, det är detsamma som jag menar med att storleken på maskan ska avgöras av storleken på virknålen.

Det kändes positivt att få veta!

Sedan vill jag bara berätta en annan rolig sak. Idag råkade jag höra ett avsnitt av programmet Språket. Jag hörde det i bilen medan jag var ute och körde i jobbet.

Dagens avsnitt var en repris, och det handlade om ord som har med julen att göra. Bland annat pratade de om ordet pumla som betyder julgranskula. Ordet verkar mest användas i trakten av Luleå och däromkring, och jag hade inte hört det förut.
Här är en länk till programmet (men jag vet inte hur länge det är tillgängligt).


Ca fem minuter in i programmet talar de om pumlan. Det intressanta är förstås att ordet pumla skulle  komma från ett gammalfranskt ord som betyder "litet äpple". Jag tycker kopplingen till mina virkade julgransäpplen är klockren!

Ordet har nyligen blivit accepterat att komma in i Svenska akademiens ordlista. För alla som tycker om ordet finns också en förening som heter Pumlans vänner... 

Annat att göra

 Här är det mest annat än bloggande att tänka på nu, men här är några bilder på diverse virkade och stickade juldekorationer, tomtar, dukar o annat som kommer fram vid den här tiden. Det mesta är från mammas och svärmors händer! De har (haft) sina olika specialiteter.

Och eftersom jag inte vet när jag härnäst har något virkrelaterat att rapportera så vill jag redan nu önska alla en riktigt 

GOD JUL!

Virka äpplen till granen

Titta gärna in på Nordiska museets julblogg!

Där finns mycket om jultraditioner och julpyssel, och kring den 7e dec finns mönster till dessa virkade äpplen att hänga i granen!

Smygmaskvirkning och virkfasthet

Denna smygmaskvirkning. Så fantastisk! Så outforskad. Jag har den ständigt i skallen och nu har jag fått en ny uppenbarelse som jag bara måste meddela.

Vad är virkfasthet? Hur många maskor man har per längd färdigvirka yta.

När det gäller så kallad "vanlig" virkning så är det alltid utskrivet noggrant i alla mönster vilken virknål man ska använda, tex 1,5 mm eller 3 mm eller något annat, för att få den rätta virkfastheten till just den virkningen. Alla vet att det blir skillnad mellan en sak som är virkad med 1,5 mm och en virkad i samma garn med  en 3 mm virknål. För att tjockleken på virknålen, diametern, avgör hur stor varje maska blir.

När man läser om smygmaskvirkning gäller detta plötsligt inte! För mig obegripligt.

Då ska garnet hållas löst i handen utan spänning, eller varje maska ska dras ut eller förlängas utöver den storlek som man får av virknålen. Maskan ska formas "på fri hand"!

 Det kan uttryckas så här:

det som är det speciella med virkade smygmaskor är att man drar upp maskan en bit på virknålen, så att virkningen blir lös.

eller så här:

När man har stuckit virknålen genom maskan från varvet innan, och gjort ett omslag om nålen och dragit genom, då ska man göra en lång maska, eller att man säger en LÖS maska.

Jag har skrivit om detta tidigare för ungefär ett år sedan. Det var då jag just hade upptäckt den här skillnaden, och blev så förvånad och förvirrad. När jag för visst antal år sedan började smygmaskvirka var det helt självklart att virka på med samma garnspänning i handen som jag redan var van vid. För att resultatet inte skulle bli alltför tätt och hårt så bytte jag virknålsstorlek uppåt och uppåt tills jag var nöjd.

 Hur det funkar att virka med den gammaldagsa platta smygmaskvirknålen vill jag inte gå in på eftersom när man använder den så virkar man på ett helt annat sätt. Jag provade ju den också från början och tyckte inte det funkade alls.

  

Ovan- Samma virkning, samma virkfasthet, samma storlek på maskorna - olika virknålar. Om man ska göra som på nedre bilden så måste man forma maskan "på fri hand".

Och den där maskan som ska dras ut på fri hand: den kan ju råka dras ut olika mycket från person till person. Alltså är det ett osäkert projekt både att skriva mönster och att läsa mönster för smygmaskvirkning. Mönsterskrivaren har ett handlag, den som läser ett annat = virkfastheten går inte att uppnå med samma virknål. 

Dessutom måste man dra exakt lika mycket i garnet för varje maska, vilket kräver träning innan man får det jämnt och snyggt.

 Fördelarna som jag ser med att använda den tjockare virknålen jämfört med den smalare:

1. Den som redan har lärt sig att virka "som vanligt" kan omedelbart börja smygmaskvirka utan att resultatet blir ojämnt. Maskorna blir jämnstora utan att man behöver träna in ett speciellt smygmaskvirkningshandlag.

2. Mönster för smygmaskvirkning blir lättare att läsa rätt.

Och nu har jag träffat på någon som gör som jag, som håller med om ovanstående om den tjockare virknålen. Yes! Ett tag trodde jag att jag var ensam i världen, men det verkar inte riktigt så trots allt.

Sedan senast jag gjorde några noteringar på den här bloggen har jag till slut skrivit färdigt mönstret till de vita smygmaskvirkade sockarna. Det finns nu på ravelry, och jag måste tala om att det är på engelska liksom mönstret till mössan.

För att våga publicera mönstret hade jag tre personer till att testvirka det. Alla tre sa att de använde en mycket mindre virknål än jag för att få samma virkfasthet (och därmed storlek på sockarna). Jag blev osäker hur jag skulle skriva i mönstret, men de var ju i majoritet, så till slut skrev jag 3,5 mm som passade dem bäst. Själv hade jag använt 5 mm.

Men nu plötsligt har jag alltså fått kontakt med en som vill använda samma stora virknål som jag. Hon har berättat för mig om "hook led gauge".  Gauge betyder just virkfasthet, och den som har hittat på det här uttrycket är Vashti Braha. Ni kan läsa om hook led gauge här. Uttrycket skulle väl kunna översättas till virknålsledd virkfasthet.  "Storleken på maskorna ska bestämmas av storleken på virknålen" brukar jag säga, och jag tycker det ligger ganska nära.

 I slutet av texten står själva essensen av det hela, hur man avgör om man har hook led gauge eller inte.

"As you crochet, the space between the two top loops of each stitch should look large enough to fit the size of the crochet hook you're using." Alltså ungefär: när du virkar ska utrymmet mellan de två maskbågarna se ut tillräckligt stort för att passa storleken på den virknål du använder.

Och lite svårt är det att tolka, det finns ju liksom inget utrymme mellan de två maskbågarna, de ligger ju tätt mot varandra, utom just den som man har virknålen i. 

Men om man menar att varje maska ska vara ungefär lika bred som virknålens diameter - då stämmer det väldigt bra.

Här har jag markerat avståndet från den ena maskans mittpunkt till motsvarande på nästa. Det stämmer på samma sätt med virknålen.

Jag ska gräva vidare i detta...

Vashti - är det detta du menar?

I skogen bakom vårt hus pågår avverkningen för fullt. (Där jag fotade min bruna vantar tidigare i höst.) Jodå, de tre asparna står kvar, och även en dunge träd på själva bergstoppen.

Världen är rätt svartvit just nu. Visst ser de här bilderna ut som fotograferade med gammal svartvit film! Jag var tvungen att lägga dit min mössa på för att testa om det var nån färg på bilden: