Grill och gräll-gnäll

Det var så roligt att filta ull i tvättmaskin som jag gjorde med den randiga kylväskan att jag var tvungen att fortsätta.

Jag testade för övrigt väskan med en matlåda och två kylklampar en dag, och kylklamparna tinade aldrig upp på hela dagen!

Nu har jag gjort två omaka grillvantar.

Först gjorde jag en grön- och grårandig. Den tvättades i 40 grader tillsammans med en vanlig tvätt, precis som jag gjorde med väskan. 

 Före filtningen var den 32 cm lång och 18 cm bred. Efteråt var den 27 rest 14 cm. Den hade krympt 16% på längden och 22% på bredden.

 Den är smygmaskvirkad - jag vet inte om siffrorna skulle bli annorlunda med andra sorts maskor.

Och jag tyckte den blev väldigt bra. Det vill säga, den var perfekt för mig, passade min hand perfekt - men inte makens/Jägarns! Han sa att den var för liten.

Det var bara att dyka ner i ullgarnssamlingen igen och leta några ytterligare restgarner.

Nu ska jag göra den ordentligt stor, tänkte jag, och titta, visst ser den tillräckligt stor ut? Den nyvirkade intill den färdigfiltade.

Efter tvätten är de mer lika i storlek, men jag lyckades ändå med min intention att få den andra något större.

Nu var ju Jägarn tvungen att klaga lite ändå: på de alltför grälla färgerna! Han tyckte det var en "gräll grillvante"...

Det var ju meningen!

Som det är den här tiden på året

Det är början av sommaren, fast två veckor kvar till semestern.
Maskrosorna som i år täckt ängarna mer än jag kan minnas nånsin tidigare har nu blommat färdigt och vissa fält är helt vita av de luddiga bollarna...

 
Jag har bonsaiträden att ta hand om. De kräver ganska mycket just den här intensiva perioden, början av sommaren, så de tar stor del av min fritid.
Och så har vi ju plötsligt ovanpå alltihopa skaffat några får! (Men nej - jag ska inte starta nån fårfarm och inte lära mig spinna. De här djuren ska bara hjälpa oss att hålla landskapet öppet.)


Ändå kan jag inte låta bli att virka! Det kan man göra inomhus och därmed slippa bli uppäten av myggen, som plötsligt har kommit i massor.

Måste då en sommarvirkning vara en bomullsvirkning? Jodå jag har ju en sån på gång också. Provlappen till den visade jag redan i början av april.  Då trodde jag väl att den skulle vara klar vid midsommar... kallade den till och med för Midsommarblomster på ravelry.

Jag hade kommit ganska långt när jag började tycka att jag hade tänkt fel. Det var bara att repa upp. Den består av två långa remsor, fortfarande inte särskilt breda, som ska virkas ihop så småningom. Om och när det blir något av den ska jag visa upp den!
Kanske för att den blev ett sånt långsamt projekt så har jag ägnat mig åt en massa andra, små, projekt under tiden - disktrasorna tex. Här kommer nu ytterligare snabba projekt som blivit klara under tiden midsommarblomstren har segat på.

Nämligen två virkade påsar med viktiga funktioner: den lilla grå gjorde jag som ett stötdämpande skydd till sonens filmkamera.

Den något större är en filtad ullväska. Tvärtom vad vissa anser så är detta en typiskt perfekt sommarvirkning! Den tjocka filtade ullen ska fungera som en isolering för att bära med sig något kallt, som man vill ska hålla sig kallt! Viktigt i sommarhettan - den som vi tror ska komma.


I båda de här påsarna har jag blandat garner lite hur som helst och virkat med dubbel tråd. Man kan ta två tråkiga enfärgade garn och virka dem tillsammans och få en jätteläcker effekt! En del blandningar kan se ut som raggsockar, lite tråkigt tycker jag, det uppstår oftast om det är två väldigt olika färger, tex svart och vitt. Om man däremot tar tex ljusgrått och mörkgrått så blir det i stället mera av en melerad effekt. Det kan också vara så olika färger som blått och brunt men med samma ljushet, då kan de också smälta ihop visuellt till en fin melerad helhet.

I de tre olika rosaaktiga ränderna har jag virkat en tråd av ett "karamellfärgat" garn tillsammans med en rosa, en gul respektive en röd tråd.

Som nyvirkad var ullpåsen sladdrig och stor.
Efter filtning i 40 grader i tvättmaskinen är den så stel att den står för sig själv!

Till sist lite ull i en mer naturell form: våra buskröjare!

Rutigt och randigt

Mera disktrasor.

Bara för att jag blev så förtjust i det röda och lin-grå!

En rutig och en randig.

För att få så lite grått som möjligt mellan de grå ränderna drar jag hela nystanet genom den sista öglan så den blir låst.

När jag passerar med det röda virkar jag vändmaskan omkring den grå tråden.

När det är dags för den grå igen drar jag upp den genom den första maskan. Bara en enkel tråd (inga luftmaskor eller annat) löper längs ytterkanten av det röda.

Ketchup och spenat?

Jag hittade på mönstret för att ha till en kofta, sen tyckte jag att det kan passa till vad som helst. Tex disktrasor, som gärna får ha lite textur Jag har gjort en grön - som spenat - och en röd - som ketchup!

Den röda är gjord exakt efter grundmönstret, fram och tillbaka med aviga varv på "tillbakavägen".

Jag har virkat med dubbelt garn (virknål 4 mm) - en tråd av lin och en av bomull. Bara lin känns väldigt stumt att virka med och maskorna kan bli ojämna och fula...

Den gröna har jag virkat runt, då har man rätsidan mot sig hela tiden, det blir inga tillbakavarv och inga aviga maskor:

Börja i mitten och virka runt, vartannat varv med ena färgen och vartannat med den andra. De två fasta maskorna i hörnen var svåra att rita ut så de har jag mixat ihop till en liten stjärna, den betyder inget annat än två vanliga fasta maskor om luftmaskbågen. På de yttre varven har jag inte ritat hela varvet utan bara ett hörn, men det är bara att fortsätta på samma sätt varvet runt. Likaså är det enkelt att fortsätta upprepa de fyra varven tills man har uppnått önskad storlek.

Kofta med barnsligt gul kant

 Tiden ska räcka till så mycket den här tiden på året så mina virkningar tappar lite fart... Men nu har jag till slut fått ihop den blå koftan! 

Det var till halsen och framkanten på den som jag gärna ville ha det gula garnet. En snygg kontrast mot det blå tänkte jag. Och vilken ton av gult det än skulle bli hade jag räknat ut att det skulle se bättre ut än att använda det ljusa garnet som det var. Vet inte om jag kan ändra mig nu efteråt.

 Jag håller ju fortfarande på med en minskning av mitt garnlager och har tänkt att inte köpa något nytt förrän jag åtminstone har minskat lagret ordentligt. Så därför blir det såna här lösningar, med tröjor randade av vartannat varv ett garn och vartannat ett annat. Garnerna är ju aldrig köpta för att "det här ska bli det" och "det här ska bli det" utan bara några nystan då och då för att "kanske kan man göra något av det här nån gång"... I framtiden kommer jag naturligtvis aldrig att göra så. Alltid planera vad jag ska göra och alltid följa mina planer. (Obs ironi.)

På bilderna tycker jag koftan ser ut som en barntröja. Som en barnpyjamas - blev det barnsligt med de gula kontrasterna och det blå som en blå flanellpyjamas? Men liten är den i alla fall inte, den är absolut gjord i fullvuxen storlek!

På den här bilden kan man även se att ärmarna inte är riktigt samma färg som kroppen. På kroppen är det svart och blågrönt, på ärmarna är det ett grått garn jag mixat med samma blå.

Men det är ju bara jag som ska ha den, hur noga får man vara?

Det gula runt halsen och längs framkanten har jag virkat med halvstolpar. 

Knapparna kommer från en gammal kasserad kofta.

På axlarna har jag gjort smygmaskvirkade flätor. Det var lite av en utmaning - och och ni vet att jag gillar att utmana mig själv med mina virkningar! Det gick nämligen inte att göra de här "flätade flätorna" på samma sätt som mina tidigare flätmönster, som "bara" ser tvinnade ut. Jag var tvungen att prova och prova tills jag fann lösningen.

Med orangea flätor på axlarna kan man väl säga att det är en sorts Pippikofta jag har gjort?

Den får väl duga åt mig i alla fall!

Till sist ett grattis till alla mammor på mors dag!

Lökfärgning

Jag har färgat garn!

Hade några vita och ljusgrå nystan som jag tyckte skulle se bättre ut i en starkare färg. Och lökskal hade jag sparat länge.

Sånt här borde man kanske spara till sommaren att syssla med, så man kan göra det ute. Jag vet. Men jag har nu en särskild idé om vad garnet ska vara till så jag ville absolut inte vänta. Medan jag höll på vid spisen och slaskade och blaskade tvivlade jag ändå stundvis på om det verkligen var värt allt detta besvär "bara för att färga lite garn" - var det verkligen värt alla arbetsmoment, allt slask och plask, kollande och hållande av temperatur, all disk som uppstod?

Efteråt var jag helt säker.

På att det var värt besväret.

Färgen kom alltså från lökskal men jag kan inte låta bli att tänka på hjortronsylt när jag ser den...

Eller - de något mörkare - mer som senap?

Garnet betade jag med alun och vinsten.

Hur mycket lök man skulle ta var ganska luddigt men jag öste ner i grytan så mycket som fick rum. Och när det blivit blött och kokat ihop lite öste jag ner mera.

Rätt så nöjd!

Ingen amigurumi precis

Virkning är en spännande och variationsrik teknik som kan användas till så mycket. Man kan virka tunna eller tjocka saker, platta eller tredimensionella, dukar och grytlappar, en sjal eller en kofta eller en nalle. En del virkar kakor! Man kan virka hårt eller mjukt, det kan bli tunna fina spetsar eller slitstarka väskor. Man kan virka i exklusiva garner eller med mattrasor, plastremsor, snören. Eller metalltråd. Det har konstnären Ann Uddin gjort! Hon har virkat hästar.

Om man har vägarna förbi Gotland kan man se något av hennes verk på Gotlands museum  (fram till den 24 maj) tillsammans med andra konstnärer som håller sina ateljéer öppna den 14-17 maj.

Visst är den ganska häftig, den virkade hästen?!