söndag 19 juli 2015

Blev det till slut nåt bärbart...?



... jo - en blommig sommartopp!
- sommartunn, kortärmad, i naturvit bomull.

Efter mycket vånda och stort besvär.
Det började redan i våras, kanske när jag såg den virkade tröjan i elloskatalogen. Nog kan väl jag virka mig en egen tröja till sommaren tänkte jag.

Idén jag hade var att virka två sidostycken, halvor, i stället för ett framstycke och ett bakstycke. Eftersom det som vanligt handlade om improvisation skulle det vara enkelt att lägga till eller dra ifrån ett eller flera varv på bredden allteftersom jag provade mig fram. Längden kändes som mindre viktig för passformen.

Jag tänkte redan från början att sidostyckena skulle vara böjda så att de skulle gå att sätta ihop mitt fram och mitt bak och bilda en v-formad halsöppning.
Och jag visste redan från början att jag skulle fylla i mellanrummet mellan halvorna bak i nacken med en trekantig bit.
Hur denna trekantiga bit skulle utformas hade jag inte klart för mig. Jag gjorde flera provbitar. Faktum var att jag var så säker på att den där lilla kilen som bara var en utfyllnad skulle vara den viktigaste delen på hela tröjan - så jag började fundera på hur den skulle se ut innan jag ens gjort sidostyckena.

När jag väl gjort dem kändes det helt självklart att jag helt enkelt skulle göra en fyllnadsbit i samma mönster som sidorna...

 Jag virkade två långa böjda stycken - tyckte sedan att proportionerna inte blev bra, att det blev för lite maskor till ärmhål, att vinkeln på böjningen var fel. Så jag rev upp alltihopa och började om från början.
När jag ännu en gång hade två långa (140 cm) böjda remsor tyckte jag att de var OK - men jag hade nu ingen aning om hur jag skulle få till ärmhålen! Kände mig helt blåst, tom och utan vägvisare för det fortsatta arbetet.

Jag började virka andra saker. tog fram tjockt garn och stor virknål, vilket kändes som en avkoppling efter virkandet med den smala. Virkade och tovade mig en väska och två grillvantar.  Visste fortfarande inte hur jag skulle göra ärmarna men tyckte till slut att jag var tvungen att ta tag i projektet ändå. Jag gjorde som jag brukade. Några maskor, några varv - hur ser det ut?



 Så här såg styckena ut när jag format ärmhålen. Bilden är kanske lite förvirrande, för det är ju inte mittenpartierna som ska sitta ihop utan ytterkanterna. Om man viker delarna på mitten ser det ut så här:



Då förstår man kanske bättre hur de är tänkta att passa ihop.

Delarna virkades ihop och runt ärmarna virkade jag ett par varv stolpar.
 Själva "sömmarna" - fram, bak och i sidorna - blev inte jättesnygga, jag var så inne på att lägga till ytterligare vidd att jag gjorde dem för vida. Som vanligt.


Och vad blev det av den där trekantiga biten bak i nacken? Bara en obetydlig brygga för att hålla ihop sidorna:





Puh, att den blev klar ändå! Innan hösten...




söndag 5 juli 2015

Grill och gräll-gnäll



Det var så roligt att filta ull i tvättmaskin som jag gjorde med den randiga kylväskan att jag var tvungen att fortsätta.
Jag testade för övrigt väskan med en matlåda och två kylklampar en dag, och kylklamparna tinade aldrig upp på hela dagen!

Nu har jag gjort två omaka grillvantar.




Först gjorde jag en grön- och grårandig. Den tvättades i 40 grader tillsammans med en vanlig tvätt, precis som jag gjorde med väskan. 
 Före filtningen var den 32 cm lång och 18 cm bred. Efteråt var den 27 rest 14 cm. Den hade krympt 16% på längden och 22% på bredden.
 Den är smygmaskvirkad - jag vet inte om siffrorna skulle bli annorlunda med andra sorts maskor.

Och jag tyckte den blev väldigt bra. Det vill säga, den var perfekt för mig, passade min hand perfekt - men inte makens/Jägarns! Han sa att den var för liten.



Det var bara att dyka ner i ullgarnssamlingen igen och leta några ytterligare restgarner.
Nu ska jag göra den ordentligt stor, tänkte jag, och titta, visst ser den tillräckligt stor ut? Den nyvirkade intill den färdigfiltade.



Efter tvätten är de mer lika i storlek, men jag lyckades ändå med min intention att få den andra något större.



Nu var ju Jägarn tvungen att klaga lite ändå: på de alltför grälla färgerna! Han tyckte det var en "gräll grillvante"...

Det var ju meningen!