Små och stora krokar

Virke och virkning hör verkligen inte ihop. Eller? När jag spanar efter virkböcker på Bokbörsen eller Tradera kommer det ofta upp även virkesböcker, ha ha.

Och ibland arbetar jag faktiskt med andra sorts krokar än virknålar, tex med en sån här lyftkrok! (timmersax)  Den är som ett sorts löst handtag som man kan haka fast en trästock med för att kunna lyfta den. Den använder jag när jag hjälper min man i skogen, tro't eller ej.

Den är givetvis bra mycket större än någon av mina virknålar, även om jag har en förkärlek för att virka med stora virknålar. De här bambuvirknålarna, nedan, är de som jag använt mest på sista tiden. Dvs till mina smygmaskprojekt; jag virkar ju ibland andra saker också, och då använder jag helt vanliga smala virknålar.

Älskar faktiskt bambuvirknålarna! Köpte ett helt set för ett tag sedan. Ett par stycken hade jag väl dessförinnan (de ljusare), så jag visste att jag tyckte om dem. 

Se det fina tumgreppet en bit ner från kroken räknat.

På bilden syns också att jag spetsat till de flesta nålarna för att få den eftertraktade formen anpassad för smygmaskvirkning. Det är verkligen så enkelt att göra det med just dessa bambunålar! De har en riktigt bra form redan från början.

På min sida om smygmaskvirkning visar jag hur man kan slipa till en virknål till perfekt form. Där gör jag det på ett ganska dåligt utgångsmaterial - men med en av de här bambuvirknålarna är det bara lite sandpapper på sidorna som behövs.

Varför kallar man dem ens för nålar, när de är upp till centimetertjocka och faktiskt helt nål-olika?!

På engelska heter de ju hook, alltså verkligen krok. 

Jag förstår naturligtvis att när virknålarna används att virka spetsar med så är det fråga om smala spetsiga verktyg, ja, alltså mer nål-lika än de tjocka träpinnarna som jag använder.

I  Encyklopedia of needlework (Therese de Dillmont, 1886) används faktiskt båda orden hook och needle om virknålen "Hooks, or needles, as they are generally called" står det där. Vidare att de som ska användas till tjockt ullgarn eller bomull är gjorda av trä, ben eller sköldpaddsskal, och de smalare av stål för finare tråd.

Det är väl bara sköldpaddsskalet som bytts ut mot plast nu för tiden då. Tur för sköldpaddorna.

Smygmaskvirkat på sistone:

En mössa. Ja, det är inte exakt densamma men den påminner om mitt allra första publicerade smygmaskvirkningsmönster "Manfreds hat". Det finns på ravelry på engelska. Min ambition är att  skriva ner dessa mönster på svenska. Det är det jag jobbar på, men hur lång tid ska det ta?

Jag har också virkat en halsduk. Här har jag använt mig av smygmaska med omslag. (Half double slip stitch eller yarnover slip stitch - googla gärna på de orden.)

Till slut måste jag också få visa lodjursmössan jag virkade åt barnbarnet! Den är jag mest stolt över.

Tälja virknålar

Att tälja sina egna virknålar är eventuellt det mest nördiga och onödiga man gör. Om man tänker på priset för en virknål i plast, som man dessutom kan hitta på vilken matvaruaffär som helst, så framstår ju hantverket att tälja egna virknålar som ren dumhet. Å andra sidan, om man börjar tänka så, då kan man ju fortsätta med att grubbla över meningen med hantverk eller handarbete över huvud taget. Gissa om jag har grubblat. Just nu är det i alla fall en mani bland mina övriga att tälja egna virknålar av olika träslag.

Anledningen till att jag över huvud taget började med den här speciella formen av träslöjd var att jag inte tyckte de vanliga virknålarna dög till smygmaskvirkning, det var just när jag hade börjat med det. Jag ville ha en virknål som var spetsigare i toppen än de vanliga som man kan köpa. Till slut tänkte jag att jag nog skulle kunna göra mig en egen, precis sån jag ville ha den. Med en träpinne och en kniv, man kan inte veta om det går förrän man tar testat. Den jag gjorde blev så bra att det sedan blev en till, och en till, och en till...

Hur man kan spetsa till en vanlig köpt trubbig virknål så den passar bättre för smygmaskvirkning har jag skrivit om här.

Men den här gången visar jag en bildserie om hur man kan tälja sin egen virknål - i vilken form man vill, trubbig eller spetsig, tjock eller smal, med grund eller djup hals, av vilket träslag man vill och avsedd för vilka virkningar som helst!

Jag vill också tala om att jag sökt efter om någon annan gjort en beskrivning av hur man kan göra, visst borde det finnas? Här finns en sån beskrivning. Jag gör inte riktigt på samma sätt som den hemslöjdskonsulenten - så här kommer min version:

Jag börjar med en träkvist i lämplig storlek. Rönn hade jag aldrig provat tidigare, så den här gången letade jag upp en passande, någorlunda rak kvist från en rönn. Jag använder en färsk kvist. Tidigare har jag provat bland annat björk, ek, äppelträd, en, syren, ölandstok och aronia. Att kvisten har sidokvistar som här på bilden gör ingenting, bara de inte sitter just i toppen där man ska försöka forma själva kroken. Diametern på den färdiga virknålen kommer att bli lite mindre än kvisten eftersom barken ska skalas bort och pinnen sedan ska putsas slät och fin. Mindre diameter än knappt 5 mm har jag inte vågat göra av rädsla att den färdiga virknålen ska brytas av för lätt.

Det andra som behövs är en kniv. Man använder förstås den kniv man själv föredrar, jag använder en sån här universalkniv med utbytbart blad. Slutligen behövs några olika sandpapper, ett grövre och ett finare. På de sandpapper jag har här just nu står det P120 och P240.

Börja med att skala av barken och skär/slipa bort resterna av sidokvistarna så att det blir en slät och fin pinne som känns bra att hålla i handen.

Forma toppen: Skär med kniven fram en ungefärlig form, putsa sedan med sandpapper, först det grovkorniga sedan det finare, så den blir så jämn som möjligt runt om.
Den ser onödigt spetsig ut här på bilden men det brukar jag finjustera allra sist.

 Känn efter hur virknålen ska hållas, om det är någon skillnad åt vilket håll (tex om den inte är helt rak utan ska hållas i ett visst läge). Gör ett rakt snitt eller litet jack tvärs över där ingröpningen ska vara för kroken. Jag gör helst "huvudet" lite längre än det är brett.

Med kniven tar jag sedan bort flisa för flisa så halsen blir djupare. Sedan gör jag även ett jack lite snett uppåt på vardera sidan, för att påbörja "spåret" som ska leda garnet.

När jag har kommit så här långt fortsätter jag bara med sandpapper för att finslipa halsen och spåret. Jag viker en liten bit av sandpapper och drar den snett uppåt genom spåret, omväxlande åt höger och vänster. På det sättet gör man halsen djupare och slätare, och spåret gradvis bättre och bättre.
På den här bilden syns det att det plötsligt gick en flisa från huvudet. Aj aj. Jag bedömde att det skulle gå att använda virknålen ändå, slipade bara lite ytterligare för att det lilla hacket skulle märkas av mindre. Det får ju inte finnas några vassa kanter nånstans som garnet kan fastna i.

Nu är det provvirkning som gäller. Det är då det visar sig om virknålen funkar. Är kroken tillräckligt djup? Finns det nåt litet vasst hack nånstans? Är spetsen för vass eller för trubbig? Det är bara att justera till de små detaljerna tills man är nöjd!

Till slut när man fått den form man vill ha slaskar man på med vanlig matolja som får dra in i träet ett tag innan man torkar av den. Jag brukar ha den inoljade virknålen liggande över ett kaffefat över natten och är den oljig fortfarande efter det så torkar jag av den. (Men det brukar den inte vara, den brukar ha torkat helt och all olja ha dragit in i träet.)

Sedan är det bara att börja virka! Själva målet med resan. Kanske upptäcker man att man måste justera formen ytterligare.

Eller så börjar man fundera på vilka fler träslag som finns tillgängliga i närheten... Nästa virknål kanske ska vara av en lite annan modell? Kortare, längre, tjockare, med tumgrepp, eller med djupare krok eller spetsigare topp?... ... ...

Hårt virke

Oj vilken sommardag vi har haft idag! 20 grader varmt, våren formligen exploderar.

Så jag skulle ägna den här dagen åt trädgårdsarbete, kratta gräs och sånt. Och så skulle jag klippa ner en buske, en ölandstok. Den var jätterufsig, för den var ganska gammal. Ful. När jag kämpade med de hårda grenarna insåg jag vilket bra virke de måste vara att tälja virknålar av.

Sagt och gjort. Jag kunde helt enkelt inte låta bli! Sparade några lämpliga pinnar, så raka som möjligt, karvade lite med min mattkniv, sandpapprade och provvirkade några varv. Oljade in med matolja.

Två virknålar blev det, en ca 4,5 mm och en 8 mm.

Mer träslöjd blir nya virknålar!

Här är det senaste tillskottet till min samling av hemgjorda virknålar! Dessa har jag täljt av syrenträ. Visst ser de lite läckra ut, nästan som godis?

 Det har blivit en mani att prova olika sorters trä att göra virknålar av, så min lilla samling av egna virknålar har växt till en hel kollektion, ett set med alla storlekar mellan 5 och 10 mm. Ja storlekarna är ju som ni förstår ungefärliga, och det finns även fler av samma storlek.

Jag har använt de träslag som råkar finnas i vår trädgård. Plus björk och en, som var de första jag gjorde.

Man ska ju ändå såga bort nån gren ibland, då har jag passat på att spara en liten kvist - om jag hittat nån någorlunda rak.

Det är roligt att se hur olika de är i färgen, det blir en hel palett. Från vänster till höger:

1. björk

2. syren

3. äppelträd

4. rödblommande prydnadsapel

5. äppelträd

6. syren

7. ek

8. en

9. den här minns jag inte vad det är

10. aronia

Visst är det roligt att jag kan skryta med en ek i vår norrländska trädgård? Men det är ingen tusenårig jätteek som man inte når runt stammen, utan en cirka meterhög buske som sett ungefär likadan ut i tolv år.

Om man vill göra en virknål för smygmaskvirkning men inte vill börja helt från grunden så kan man köpa en och bara forma om toppen. Hur man gör har jag beskrivit i min sammanfattning om smygmaskvirkning.
(Jag vet att det finns virknålar som är bättre än den jag använde till bilderna där. Man måste ju inte börja med sämsta utgångsmaterialet, men det var enkelt att göra min poäng tydlig om vad som är målet med omformningen.)

För att kallas en sammanfattning är det kanske en lång sida att läsa, men jag ville samla allt på ett ställe.
Titta gärna på bilderna och se hur många olika mönster man kan få ihop, fastän jag bara visar de grundläggande varianterna!

Smygmaskvirkning och virkfasthet

Denna smygmaskvirkning. Så fantastisk! Så outforskad. Jag har den ständigt i skallen och nu har jag fått en ny uppenbarelse som jag bara måste meddela.

Vad är virkfasthet? Hur många maskor man har per längd färdigvirka yta.

När det gäller så kallad "vanlig" virkning så är det alltid utskrivet noggrant i alla mönster vilken virknål man ska använda, tex 1,5 mm eller 3 mm eller något annat, för att få den rätta virkfastheten till just den virkningen. Alla vet att det blir skillnad mellan en sak som är virkad med 1,5 mm och en virkad i samma garn med  en 3 mm virknål. För att tjockleken på virknålen, diametern, avgör hur stor varje maska blir.

När man läser om smygmaskvirkning gäller detta plötsligt inte! För mig obegripligt.

Då ska garnet hållas löst i handen utan spänning, eller varje maska ska dras ut eller förlängas utöver den storlek som man får av virknålen. Maskan ska formas "på fri hand"!

 Det kan uttryckas så här:

det som är det speciella med virkade smygmaskor är att man drar upp maskan en bit på virknålen, så att virkningen blir lös.

eller så här:

När man har stuckit virknålen genom maskan från varvet innan, och gjort ett omslag om nålen och dragit genom, då ska man göra en lång maska, eller att man säger en LÖS maska.

Jag har skrivit om detta tidigare för ungefär ett år sedan. Det var då jag just hade upptäckt den här skillnaden, och blev så förvånad och förvirrad. När jag för visst antal år sedan började smygmaskvirka var det helt självklart att virka på med samma garnspänning i handen som jag redan var van vid. För att resultatet inte skulle bli alltför tätt och hårt så bytte jag virknålsstorlek uppåt och uppåt tills jag var nöjd.

 Hur det funkar att virka med den gammaldagsa platta smygmaskvirknålen vill jag inte gå in på eftersom när man använder den så virkar man på ett helt annat sätt. Jag provade ju den också från början och tyckte inte det funkade alls.

  

Ovan- Samma virkning, samma virkfasthet, samma storlek på maskorna - olika virknålar. Om man ska göra som på nedre bilden så måste man forma maskan "på fri hand".

Och den där maskan som ska dras ut på fri hand: den kan ju råka dras ut olika mycket från person till person. Alltså är det ett osäkert projekt både att skriva mönster och att läsa mönster för smygmaskvirkning. Mönsterskrivaren har ett handlag, den som läser ett annat = virkfastheten går inte att uppnå med samma virknål. 

Dessutom måste man dra exakt lika mycket i garnet för varje maska, vilket kräver träning innan man får det jämnt och snyggt.

 Fördelarna som jag ser med att använda den tjockare virknålen jämfört med den smalare:

1. Den som redan har lärt sig att virka "som vanligt" kan omedelbart börja smygmaskvirka utan att resultatet blir ojämnt. Maskorna blir jämnstora utan att man behöver träna in ett speciellt smygmaskvirkningshandlag.

2. Mönster för smygmaskvirkning blir lättare att läsa rätt.

Och nu har jag träffat på någon som gör som jag, som håller med om ovanstående om den tjockare virknålen. Yes! Ett tag trodde jag att jag var ensam i världen, men det verkar inte riktigt så trots allt.

Sedan senast jag gjorde några noteringar på den här bloggen har jag till slut skrivit färdigt mönstret till de vita smygmaskvirkade sockarna. Det finns nu på ravelry, och jag måste tala om att det är på engelska liksom mönstret till mössan.

För att våga publicera mönstret hade jag tre personer till att testvirka det. Alla tre sa att de använde en mycket mindre virknål än jag för att få samma virkfasthet (och därmed storlek på sockarna). Jag blev osäker hur jag skulle skriva i mönstret, men de var ju i majoritet, så till slut skrev jag 3,5 mm som passade dem bäst. Själv hade jag använt 5 mm.

Men nu plötsligt har jag alltså fått kontakt med en som vill använda samma stora virknål som jag. Hon har berättat för mig om "hook led gauge".  Gauge betyder just virkfasthet, och den som har hittat på det här uttrycket är Vashti Braha. Ni kan läsa om hook led gauge här. Uttrycket skulle väl kunna översättas till virknålsledd virkfasthet.  "Storleken på maskorna ska bestämmas av storleken på virknålen" brukar jag säga, och jag tycker det ligger ganska nära.

 I slutet av texten står själva essensen av det hela, hur man avgör om man har hook led gauge eller inte.

"As you crochet, the space between the two top loops of each stitch should look large enough to fit the size of the crochet hook you're using." Alltså ungefär: när du virkar ska utrymmet mellan de två maskbågarna se ut tillräckligt stort för att passa storleken på den virknål du använder.

Och lite svårt är det att tolka, det finns ju liksom inget utrymme mellan de två maskbågarna, de ligger ju tätt mot varandra, utom just den som man har virknålen i. 

Men om man menar att varje maska ska vara ungefär lika bred som virknålens diameter - då stämmer det väldigt bra.

Här har jag markerat avståndet från den ena maskans mittpunkt till motsvarande på nästa. Det stämmer på samma sätt med virknålen.

Jag ska gräva vidare i detta...

Vashti - är det detta du menar?

I skogen bakom vårt hus pågår avverkningen för fullt. (Där jag fotade min bruna vantar tidigare i höst.) Jodå, de tre asparna står kvar, och även en dunge träd på själva bergstoppen.

Världen är rätt svartvit just nu. Visst ser de här bilderna ut som fotograferade med gammal svartvit film! Jag var tvungen att lägga dit min mössa på för att testa om det var nån färg på bilden:

Ett ljus i mörkret?

Ni vet hur det är under vintern: mörkt. Hur ofta har jag inte klagat över det mörkret?! Man ser ju inte vad man gör! Jag står ibland under en arbetslampa med händerna och virkningen bara centimeter från själva lampan för att se vad jag gör. För att klara att sticka nålen på rätt ställe i en mörkblå eller bara vanlig virkning. Så mindes jag att någon nämnt för mig om virknålar med inbyggd belysning. Efter att ha irriterat mig på den mörka årstidens begränsningar så länge så bestämde jag mig till slut för att kolla upp det där med de lysande virknålarna. Jag hittade dem via Bautawitch på etsy, här. Jag köpte tre storlekar, 2,5 mm, 4 mm och 6,5 mm.

Jag önskar att jag kunde skriva en positiv "recension" av de lysande virknålarna och säga att alla mörkerproblem nu är lösta - men riktigt så bra var de inte. Visst lyser de i mörkret och visst är det möjligt att virka några maskor i dålig belysning om det kniper - men någon ersättning för riktig belysning är det ändå inte tal om. Åtminstone mina ögon blir lite bländade av den lysande virknålen. Den är väldigt ljusstark i förhållande till virkningen som man har under den. Den belyser ju också bara ungefär en enda maska i taget och då är det ändå inte helt lätt att hitta rätt punkt att sticka ner nålen.

Men OK. Ibland kan man säkert ha nytta av dem, om man måste sitta i bilen och virka de sista maskorna på en presentvirkning medan man åker till mottagaren... Ja eller så.

Jag kan erkänna att de är väldigt sköna att hålla i och bekväma att virka med - helt okej alltså om man bortser från själva ljusfunktionen!

Vad har jag virkat på slutet då? Kunde inte avsluta min mossvirknings-samling utan att testa en mörkare färgskala. Sånt här kan man göra när man har många restgarner, det behövs så lite av varje, bara en liten tuss av varje färg.

Så det blev några ytterligare muddar och armband.

Nu känner jag mig mätt på det här, åtminstone för tillfället. Jag har hunnit börja på några nya projekt, mer om det en annan gång!

Praktisk virkning

 En praktisk liten smygmaskvirkning som omväxling mellan blom- och stjärn-projekt: ett par handledsvärmare, virkade bara fram och tillbaka med smygmaskor i bakre maskbågen. Dessa har jag gjort åt en kompis som ville ge ett par till sin man, för att han har så ont i lederna och brukar linda in dem  med lite av varje.

Här är det Jägarn som får visa upp handledsvärmarna.

Garnet är  Drops Andes, ett varmt och tjockt garn (100 gram är 100 meter) i 65% ull och 35% alpacka.

 Jag har också "gjort" mig ett par nya smygmaskvirknålar. "Gjort" inom citationstecken, eftersom jag inte har gjort dem riktigt från grunden den här gången.

Jag tänkte att det måste finnas en genväg, ett lättare sätt att göra en virknål än att börja helt från grunden med en träpinne. Jag har alltså sluppit snida och skära och forma själva kroken. Köpte färdiga trävirknålar och slipade bara toppen med sandpapper!

På bilden ovan syns den tjocka, den är 9 millimeter. Den använde jag till Andesgarnet.

Här är den smala, den är 5,5 millimeter. Till vänster - före, till höger - efter slipning!

Vitsen är helt enkelt att få en spetsigare topp.

Jag har använt ett fint sandpapper och ett ännu finare.

 Just när den är nyslipad ser den vit och matt ut i ytan, men sedan när den används så blir den blank och glansig.

Lite virkat

Virkas det nånting i den här virkstaden nån gång? Jo det händer förstås även om det varit mycket annat på sista tiden. Jag kan väl visa den här påbörjade väskan. Den är ett projekt som jag haft i huvudet ganska länge, och nu till slut startat med. Den är grå, grön och vit, och virkas i soft cotton bomullsgarn.

Det är alltid spännande att överföra en vision som finns inne i huvudet till en fysisk sak. Tex att se hur ett ritat mönster gör sig som virkat. Det här mönstret har jag ritat på rutat papper som jag hela tiden måste ha framför mig och titta på när jag virkar. Ja ok inte exakt hela tiden förstås men titta ner då och då i alla fall. Varför blir alla mina projekt just såna som behöver dessa stora mönsterpapper (i det här fallet en gånger en halv meter)? Det gick åt typ ett halvt kollegieblock med skisser innan jag hade fått till det som jag ville. Nu har jag kommit till en punkt då jag funderar på om jag verkligen ska genomföra hela mönstret som det var tänkt från början, eller om jag ska ge upp och avsluta det på nåt förenklat sätt. Det ser nämligen inte riktigt ut som jag tänkt mig. Det gör det nästan aldrig, men oftast duger det ändå på ett ungefär. Den här gången vet jag inte.
De vita ränderna är virkade med reliefstolpar, på samma sätt som mönstret på både sjalen och mössan i "eldgarnet". Jag tyckte flätmönstret på sjalen blev runt och fint i formen, även fast den såg kantig ut på rutpappret. Ja den är också ett sånt projekt som måste ha ett meterstort papper när jag jobbar på den. Det blir så besvärligt att ta med sig såna projekt tex på syjuntan. Man fyller hela bordet med det där stora pappret. Den är fortfarande inte färdig den där sjalen heller.
Nu tycker jag att de vita ränderna är för kantiga i formen på det här väskprojektet.
Kanske för att den här virkningen är hård stel och tät, sjalen är mer lösvirkad, och stolparna blir inte så spända.

Jag ska låta tiden gå och fundera på saken.

Jag har gjort en till egen virknål - lite smalare än den första. Den här är i björk.

 För att ingen ska tro att det var så himla tvär-enkelt, så visar jag samlingen av eventuellt-blivande-virknålar och burken med halvdana till dåliga exemplar. De sistnämnda borde egentligen kastas.

Det visar sig ibland att en pinne som först ser rak och fin ut blir krokig när den torkar och då är den inget att ha. (Jag formar dom i färskt tillstånd, har fått för mig att det är lättare då.)

 Sen är dom från början sträva och det går trögt att virka med dom och det är först när man använt dom ett tag som dom blir så där släta och glansiga som man vill ha dom.

Den grönaktiga stickningen blev en tröja till sonen. Han ligger gärna på soffan trots att soffan är för liten.

Andra som tycker om att ligga:

Siri.

Hanibal.

.

Gedda och fådda

Kurt Olsson införde ordet fådda (fådda blommor). I enlighet med denna ordbildning kan jag väl kalla dessa saker som jag gjort och gett bort för gedda: Först en tunn sjal som jag virkat i ett fantastiskt fint garn - den är gedd till en som fyller år på annandag jul. Det var denna sjal som jag visade en glimt av senast. Hör på det här, vad som står på garn-etiketten:

MANOS del URUGUAY The Hands of Uruguay, is a non profit organization which assembles over 400 artisans in cooperatives scattered throughout the countryside of Uruguay. The aim of the organization is to bring economic and social opportunities to rural women.
Manos Lace is an opulent blend of three precious fibers, for your finest heirloom lace projects.
70% baby alpaca, 25 % silk, 5 % cashmere.

Det var svårt att ta några bra bilder, mörkt var det, och bråttom var det att få iväg den när den var klar. Men även om bilderna inte blev så snygga så är jag ganska stolt över mönstret!

...

Sen kan jag även under rubriken gedda visa en mössa som jag gjorde till Jägarn. Alla julklappar blir ju inte alltid överraskningar, men den här lyckades jag verkligen göra utan att han märkte det! Bland annat tog jag den med mig till jobbet de gånger jag låg över i det där övernattningsrummet som jag nämnt om. 

Den är virkad med smygmaskor som de andra mössorna, men det här garnet är mycket tunnare än de jag använt tidigare, det är ett sockgarn som heter Regia (75% superwash ull), 420 m per 100 g. Jag  har gjort efter samma mönster som de andra mössorna men med fler maskor, fler varv och smalare virknål (nr 5). Och ränderna "fanns i garnet" - det är därför färgbytena kommer en aning osymmetriskt, men jag tycker de blev fantastiskt regelbundna ändå.

Hur ska det gå, hur ska det gå? Vi leder med tre-noll. 
...
(Slutresultatet blev fem-ett så idag behöver han inte skämmas för mössan!)

...
...

Det finns en sak som jag skulle vilja visa under rubriken fådda också: En av mina julklappar innehöll denna: en clovervirknål! Det var sonen/Datanörden som kommit på den goda idén att ge mig en sån fin julklapp! Tack! (Visste han att jag provat en sån hos Miastickar?)
...

Angående min onda rygg som jag senast skrev om så kan jag meddela att jag känt av den hela julen, och det är fortfarande inte helt bra, men i alla fall något bättre.
 ...


Nu vill jag önska alla ett gott nytt år!