Påta, pöta, potäter?

Mitt i julstöket snubblade jag över en intressant virkningsrelaterad artikel, en språkartikel på en språkblogg. Det var nog en bild på en smygmaskvirkning som fick mig att haja till mitt i en googlesökning, efter vad, det minns jag inte så här efteråt. 

Bloggen heter Dialektbloggen och finns hos Institutet för språk och folkminnen. Den intressanta artikeln heter Påta - ett verb för flera textila tekniker och är skriven av Eva Thelin, forskningsarkivarie. 

Där skriver hon utförligt och bra om ordet påta, och hur det har använts i olika dialekter för lite allt möjligt! Precis som jag redan upptäckt tidigare! Jag brukar ju reta mig på begreppsförvirringen inom virkområdet. Hon förklarar det som att påta har med peta att göra, och jag köper det. Så har det kommit att betyda någon särskild form av virkning, gärna en "petigare" version, ibland tunisisk, ibland smygmaskvirkning. Och ibland stickning faktiskt! 

Jag har spanat en hel del på Digitalt museum på sista tiden, som jag kanske nämnt, för att söka vad som finns av virkat på våra museer runt om i landet. Ja, begränsat till de museer som har lagt in (vissa delar av) sina samlingar där då. Så helt säkert finns det på andra ställen en del intressanta saker som jag går miste om...

Det är inte helt lätt att söka i det där digitala museet. Skriver man in tex ordet virkning så får man ett visst antal träffar. (Varav en stor andel av träffarna i och för sig visar sig handla om att någon sak har en virkad ytterkant, bara några maskor längst ner på en vante eller runt halsringningen på en tröja.)

Söker man i stället på ordet virkat får man ett helt annat antal träffar. Detta är delvis samma träffar som de i första sökningen, men bara delvis. Där finns alltså en hög med nya träffar (samtidigt som det ingår lika stor andel virkade kantringningar). Så där kan man sedan fortsätta. Om jag skriver virkad får jag ytterligare andra träffar, om jag skriver virkade ytterligare andra och så vidare. Man får ha lite fantasi för att hitta de pärlor som finns gömda här och där. Jag vill bara förklara detta som en bakgrund, jag förstår vad det beror på och jag är jätteglad att bilderna, de som finns, faktiskt är tillgängliga.

Ordet påta då? Genom att söka på det, med sina varianter påtat påtad osv hittar man både krokade och smygmaskvirkade saker, och en hel del påtade snoddar. 

På något sätt hittade jag sedan fyra mössor som är klassificerade som pötastickning. Alltså en annan stavning men jag tror att detta är samma ord. Att stava dialektala uttryck är en svår konst. Om nu ordet påta har uttalats mer som pöta på vissa ställen? Jag menar så att det rimmar på ordet tjöta så som en göteborgare uttalar det (tjôta).

De fyra mössorna finns på Nordiska museet och är från Nederkalix i Norrbotten. De är förmedlade av Hugo Samzelius redan 1893. Han var enligt Wikipedia författare, redaktör och jägmästare. Han gjorde "etnografiska resor" bland annat för  Nordiska museet. Under någon sådan resa tänker jag mig fick han tag på dessa fyra mössor. Han verkar också ha bidragit med en del andra saker från Lappland och Norrbotten.

Två av mössorna är stickade, två är virkade. Därför är det lustigt att man skriver pötastickning just under rubriken teknik. Tekniken är ju det som skiljer dem åt, fastän de till utseende och form har vissa likheter. De två som är virkade är dessutom inte gjorda riktigt på samma sätt heller, den ena virkad om båda maskbågarna uppifrån och ned, den andra bara i bakre maskbågen, nedifrån och upp. 

Kanske människorna som gav honom mössorna kallade dem för pötastickade. De brydde sig inte om hur mössan var gjord, de bara använde den. 

Om man ändrar en bokstav igen och söker på potastickning får man sex träffar i form av nålbundna vantar. När man ser mer noga efter verkar det röra sig om två par vantar, de andra bilderna är ju kopior. Ett par från Uleåborg och ett par från södra Karelen, båda alltså från Finland, men ska finnas på Nordiska museet. Vantparet från Uleåborg har Hugo Samzelius bidragit med. Det karelska vantparet är förmedlat av en Theodor Schvindt ("den finländska folklivsforskningens fader").

Länge undrade jag också vad potatis har att göra med virkning...

Jag måste bjuda på den här historien om min egen felläsning av ett virkord. Maria Gullberg använder ordet potatvirkning i boken Tid att virka från 1998. Där betyder det virkning med fasta maskor med nedtag i bakre maskbågen. När jag läste boken läste jag ordet som att första delen av det skulle betonas på den andra stavelsen: potat-virkning. I början av boken finns faktiskt en förklaring till ordet, men då när jag läste den var jag inte så intresserad av sådan bakgrundsfakta, jag läste nog ganska slarvigt förbi sådan text. Jag bläddrade i stället fort fram till mönsterdelen i boken, ville väl hitta något nytt och spännande, om det skulle finnas. (Det jag hittade var faktiskt smygmaskvirkning, som jag aldrig hade sett eller hört talas om innan dess.)

Vad har potatis med virkning att göra? Idiotiskt tyckte jag, att kalla en virkning för potatvirkning. Men ordet ska alltså läsas som potatvirkning, med betoning på första  stavelsen. Som påtat-virkning. Potat - påtat. 

Mycket humor i den missuppfattningen!

I boken står det så här, under rubriken En flora av virkord:   Termen är en dialektal variant på ordet påta, använd i Norrbotten, men utan någon större spridning.

Den större spridningen har ordet i gengäld fått då det genom den här boken blivit ett allmänt använt ord (i virksammanhang).

Virkade juläpplen

  Virkade juläpplen att hänga i granen

Jag skrev nyss att jag inte virkar julpynt... men någon gång i livet har jag gjort det! Gjorde ju dessa äpplen för några år sedan. Så här är mönstret för den som vill:

Röda äpplen – visst hör de till julen på ett speciellt sätt! Om man vill pyssla och tycker om att virka kan man göra röda äpplen att hänga i julgranen, tillsammans med julgranskulorna eller i stället för?
Jag har virkat äpplen som man virkar bollar, bara lite mer koniska för att få dem mer äppellika.

Så här gjorde jag:

Äpplena kan förstås virkas av vilket garn som helst som man har till hands – jag har använt vanligt 8/4 bomullsgarn, som jag tog dubbelt. Det behövs också en bit brun bomullstråd till varje äpple. Den är till upphängningsögla och för att ge den rätta formen: tråden går igenom äpplet och en knut på översidan och en på undersidan håller ihop det och ger det dess äppelform. Till sist behövs något att fylla äpplena med och en stoppnål.
Jag har använt virknål 2,5 mm och äpplena är ca 6 cm i diameter.
Varven virkas i spiral med nedtag i båda maskbågarna.
Börja med 2 lm.
Varv 1. 6 fm i 2a m fr nålen.
Varv 2. 2 fm i var m. = 12 fm.
Varv 3. 1 fm, 2 fm i nästa m, upprepa varvet ut.  =18 fm.
Varv 4. 2 fm, 2 fm i nästa m, upprepa varvet ut.  =24 fm.
Varv 5. 3 fm, 2 fm i nästa m, upprepa varvet ut.  =30 fm.
Varv 6. 4 fm, 2 fm i nästa m, upprepa varvet ut.  =36 fm.
Varv 7. 5 fm, 2 fm i nästa m, upprepa varvet ut.  =42 fm.
Varv 8. 6 fm, 2 fm i nästa m, 13 fm, 2 fm i nästa m, 13 fm, 2 fm i nästa m, 7 fm.  =45 fm.
Varv 9. 14 fm, 2 fm i nästa m, 14 fm, 2 fm i nästa m, 14 fm, 2 fm i nästa m.   = 48 fm.
Varv 10. 1 fm i var m.  =48 fm.




Varv 11. 6 fm, 2 fm tills, 14 fm, 2 fm tills, 14 fm, 2 fm tills, 8 fm.  =45 fm.
Varv 12. 13 fm, 2 fm tills, 13 fm, 2 fm tills, 13 fm, 2 fm tills.  = 42 fm.
Varv 13.  5 fm, 2 fm tills, 12 fm, 2 fm tills, 12 fm, 2 fm tills, 7 fm.  =39 fm.
Varv 14. 11 fm, 2 fm tills, 11 fm, 2 fm tills, 11 fm, 2 fm tills.  = 36 fm.
Varv 15.  4 fm, 2 fm tills, 10 fm, 2 fm tills, 10 fm, 2 fm tills, 6 fm.  =33 fm.
Varv 16. 9 fm, 2 fm tills, 9 fm, 2 fm tills, 9 fm, 2 fm tills.  = 30 fm.
Varv 17. 3 fm, 2 fm tills, 8 fm, 2 fm tills, 8 fm, 2 fm tills, 5 fm.  =27 fm.
Varv 18. 7 fm, 2 fm tills, 7 fm, 2 fm tills, 7 fm, 2 fm tills.  = 24 fm.

Ta ca 75 cm av den bruna tråden, vik den på mitten och gör en knut 5-10 cm från där den är vikt, så att du får en stängd lång ögla. Det är upphängningsöglan. Stick de två ändarna med hjälp av stoppnålen i mitten av virkningen, men inte i samma maska utan några millimeter från varandra! Se bild.

Fyll äpplet. Se till att de två bruna trådändarna sticker fram ur öppningen, och virka ihop äpplet så här:
Varv 19. 2 fm, 2 m tills, upprepa varvet ut.  = 18 fm.
Varv 20. 1 fm, 2 m tills, upprepa varvet ut.  = 12 fm.
Varv 21. 2 m tills, upprepa varvet ut.  = 6 fm.
Dra med virknålen ut den ena av de två bruna trådarna genom en maska alldeles intill mittenöppningen, så att de två ändarna inte kommer ut ur äpplet på samma ställe. Klipp av det röda garnet, dra ihop de sista maskorna, stick in och göm trådänden inuti äpplet. Dra i de två bruna trådändarna så att äpplet dras ihop på höjden och knyt ihop ändarna med en knut som håller. Sy några stygn kors och tvärs med det bruna, stoppa in ändarna.

December utan julpyssel

 

Tredje advent idag! Julen närmar sig. Vilken tur att vi har svärmors virkade dukar, för när det gäller mitt eget virkande så blir det inga juldukar! Ärligt talat varken dukar, tomtar, hjärtan, stjärnor eller andra julprydnader, inget att hänga i granen, inga små gulligheter till en julkalender.

Skäms jag lite?  Jag fortsätter med mina gamla vanliga projekt, jag blir ju liksom aldrig färdig med dem. Det handlar tex om de ständigt närvarande virkade sockarna. Jag har ett mönster till dessa, i princip färdigt. Det är skrivet på engelska precis som mina tidigare smygmaskvirkningsmönster, eftersom det fortfarande finns så få smygmaskvirkare i det här landet. Det bör bli tillgängligt på ravelry i början på nästa år.

Till den som vill ha en introduktion av smygmaskvirkning på svenska har jag gjort det här mönstret, det finns på ravelry. 

Det är inte bara en beskrivning till ett par handledsvärmare, det är även: instruktion till: smygmaska i främre maskbågen, smygmaska i bakre maskbågen, smygmaska i tredje maskbågen, rundvirkning, vändvirkning, resårvirkning, sy ihop virkade delar, och virka ihop delar.

Sockmönstret är uträknat för sju olika storlekar, jag har virkat upp sex än så länge. 

Samtidigt kan jag inte låta bli att  experimentera med en del mönstervirkning...  Mer om detta nästa år. 

En god jul önskas från det kalla norrland och från virkstaden!

Mera museala plagg

 

Mitt i årets värsta oväder passade jag på att vara ute och resa i vårt vintriga norrland. Ja vintern kom tidigt i år, redan i november.

Att resa i sydvästlig riktning i den här delen av landet innebär alltid omvägar eftersom både vägar och järnvägar är anpassade efter de stora älvar och älvdalar som bryter sönder landskapet i nordväst-sydostlig riktning. 

Det är i Östersund jag har varit, och det för att få se på några virkade saker på museet Jamtli. Trots snöstormen lyckades jag alltså ta mig dit!

På bilden ovan syns en ribbvirkad kofta i svart och rött med en kant runt om av ett flamfärgat garn. Koftan är virkad vertikalt i ribbvirkning, alltså fasta maskor i bakre maskbågen, med vartannat varv rött, vartannat svart. Det ger effekten att koftans utsida ser (huvudsakligen) svart ut och insidan röd. Visst liknar det på håll nästan ett manchestertyg...

När man ser bilderna kan man också tro att den är rätt kraftig och tung, men den kändes snarare mjuk och lätt att ta i, gjord i ganska tunt garn.

Jag hade hittat bilder på den här koftan på Digitalt museum, där den anges ingå i hemslöjdens samlingar. Det var tydligen mest själva fotona som var hemslöjdens, var fanns då egentligen koftan i sin fysiska form? Fanns den alls längre? Till slut fick jag reda på att den skulle finnas på museet Jamtli i Östersund. Där förvaras den på något som heter Havremagasinet. Uppseendeväckande nog används den sommartid när museet har "Jamtli historieland". Någon går omkring med den på kroppen.

Jag har gjort en provlapp med den ribbvirkade tekniken, fasta maskor i bakre maskbågen. Min provlapp är röd på ena sidan och grå på den andra. Den här tekniken har Maria Gullberg använt en hel del, jag kom genast att tänka på hennes skapelser (de något äldre, inte årets) när jag först såg bilderna av den här koftan. (Men hon har inte varit här och sett den säger hon.)

Knäppningen: knappar på båda sidor om öppningen framtill och lösa dubbelknapphål! Något att ta efter?

Jag fick också en överraskning när vi kom in i utrymmet där Marie Möhring Madsen lagt fram det vi skulle få se. Det finns en till kofta!  Bonus!

Denna hör till museets samlingar, den ingår inte som den andra i rekvisitan som används i de historiska levande miljöerna.

Modellen är kortare, utan utsvängd nedre del. Men liksom den första koftan har den en påvirkad kant i ett röd-svart-vitt flamfärgat garn.

Den är också virkad vertikalt i ribbvirkning. Dessutom har den ett geometriskt mönster i flerfärgsvirkninng! 

Den här koftan har "proveniens" dvs man har antecknat varifrån den kommer, det finns en historia, den kan knytas till en viss tid och plats. Den ska vara från slutet av 1800talet.

Jag har gjort en provlapp med det geometriska mönstret från den här koftan också. 

Båda de här plaggen är så unika. Med tanke på hur lite virkade plagg som finns bevarat över huvud taget så är de här i mina ögon oersättliga. Jag är så tacksam att jag har fått förmånen att se dem i verkligheten! Det kan jag tacka Brita Dixelius för, ordförande i Jämtland Härjedalens hemslöjdsförbund, som ordnade så att vi fick komma in i Havremagasinet och beskåda både koftorna och ett antal flerfärgsvirkade föremål.

Hur krånglig hemresan blev vill jag helst inte berätta. Jag var dum nog att försöka åka tåg, och det tåget skulle passera Sundsvall. Inga tåg passerade Sundsvall de här dagarna efter snöstormen. Men efter många delmoment i form av en blandning av buss- och tågsträckor, avstigningar och påstigningar, och bil sista åtta milen kom jag hem till slut. Och jag är helnöjd!