Blågula sockar

Om man vill virka sockar är smygmaskvirkning en bra teknik att använda.

Jag har virkat ganska många - ett fyrtiotal finns det belägg för på ravelry, jag menar med foto och allt.

Så behövs det göras flera? Absolut! Det gäller ju att fortsätta utmana sig själv och åstadkomma något mer, eller i alla fall något annat än detsamma som man hittills gjort.

Nu har jag gjort ett par mönstrade blågula sockar, och eftersom jag gjort det till en tradition att fota mina alster utomhus så gick jag även ut en sväng i trädgården med dessa.

Tidigare har jag virkat några par med det här hjärtmönstret inlagt på sidorna. Men nu funderade jag på att placera ett mönster mitt fram. Skulle sockan ändå sitta bra på foten eller skulle den flerfärgsvirkade panelremsan bli stel och vecka sig mitt fram i vinkeln?

Visst funkar sockarna!

Tack vare den starka resårvirkningen i sockstaftet, och självfallet den smygmaskvirkade foten också. 

För att åstadkomma den här kombinationen har jag använt två olika virknålar. De smygmaskvirkade partierna är virkade med en 4,5 mm tjock trävirknål medan flerfärgsvirkningen är gjord med 2,5 mm. Jag har alltså bytt virknål under de gula varven. De går uppifrån sockans överkant och ända ner till tån. 

Det ljusblå garnet är Bambu Raggi, därför har det lite olika färgskiftningar. Det mörkblå och det gula är Junior Raggi.

En ribbtröja

Jag hade en idé om en enkel ribbtröja.

Enkel i betydelsen raka stycken och utan några särskilda dekorationer.

Jag repade upp ett par gamla tröjor (som jag inte kan ha längre tyvärr) i garnet Tropik (50% bambu, 25% bomull, 25% akryl). Svart och vitt. Lade till lite rött och lila för att få något intressant i det stora randiga.

Tropik tillverkas inte längre men jag tycker det är så mjukt och fint, därför kändes det extra bra att återanvända garnet till något som jag verkligen skulle kunna använda.

Jag ville göra tröjan i min briocheteknik. Dvs den teknik som jag beskriver i mönstret Late Vacation. Jag kallar maskorna "neck stitch" på engelska. Så kanske "halsmaska" på svenska då. 

Att virka en hel tröja med denna halsmaska skulle liksom bli som ett test. Hur bra skulle det funka? Hur stretchigt? 

När jag hade gjort bakstycket och framstycket fick jag för mig att tröjan - trots noggranna mätningar! - skulle kunna bli för kort! Så jag passade på att infoga ett litet axelstycke då jag sydde ihop delarna.

Ärmarna blev kanske lite väl vida i överkanten, men, måste jag säga, precis lagom längst ner vid handleden. Vida ärmar som fladdrar kring handlederna är kanske snyggt men man kan ju inte göra någonting med sådana! 

Jag vet att den ser inte märkvärdig ut, det är liksom inte en gåbort-tröja, men

den är SÅ himla mjuk och skön! 

.

Late Vacation

Till slut blev det ett mönster av den här sjalen ändå! Det finns i min ravelry-store.

Jag kallar det Late Vacation. 

Jag är så glad att jag fick ihop det, efter så många olika försök.

Virkad flerfärgspatent

Mera crochet brioche! Eller virkad flerfärgspatent som jag tycker det skulle kunna heta på svenska. Jag har fortsatt att utforska detta ett tag nu. Jobbat på ett specifikt mönster också, som jag tidigare nämnt. Puh, det är kämpigt. Att få det som man vill ha det, och att beskriva det så att folk förstår.

Min idé var att jobba på diagonalen. Jag ville också få in något mer än bara raka ränder. Då blev det några vågiga ränder, och det var ju inte så mycket kanske, men jag gillar dem. Och så några partier som är ribbade på andra ledden... Första prototypen gjorde jag med olika restgarner (finns en bild i inlägget från september). Steg två är denna i gult och blått, bilden här ovan och de två nedan. Den är också ett restgarnsprojekt, i stort sett, med flera olika garner inblandade. Men jag var fortfarande inte säker på hur jag skulle göra de tvärribbade delarna, så de är virkade på tre olika sätt i samma halsduk... Jag ville känna, titta och jämföra.

Bestämde till slut att denna variant med reliefstolpar skulle bli bäst. På den här bilden syns båda sidorna av samma del av sjalen, gult på ena sidan och blått på den andra.

I väntan på att jag skulle hitta ett passande garn hann jag virka en smalare variant i vitt och grönt. De vågiga ränderna och de tvärribbade delarna är med på samma sätt. Den här är virkad i garnet Tropik, som är så mjukt och lent.

Slutligen har jag virkat en ganska stor och bred sjal i ett garn som heter Verona Fine från Cewec. Det är 53% ull och 47% akryl och känns mjukt och fint. Jag valde två färger som jag tyckte liknade de gula och blå nyanserna från min tidigare prototyp. Vad jag kan tycka nu efteråt är att det blev lite väl flammigt och oroligt liksom med dessa båda multifärgade garn. Man borde väl ha haft ett enfärgat tillsammans med det multifärgade. Men det är ju lätt att säga efteråt! Hå hå ja ja.
Efter blockning blev storleken ca 220 x 40 cm.
Nedan en hopklistrad bild där man ser båda sidorna samtidigt, en blå-grön sida och en gul-beige-brun sida. I de tvärribbade partierna byter färgerna plats.
Och mönstret är nog inte så långt borta nu!

(På marken syns resterna av årets första snö, som vi fick häromdagen, närmare bestämt den 3e oktober!)

Vafan sa människan?

Vad fick jag höra igår på radion? Det var i Nordegren & Epstein som Thomas Nordegren tog upp att en moderat politiker kritiserat ett förslag om friår för att det skulle leda till att ingenjörer skulle komma att stanna hemma och knyppla. Thomas ställde frågan Vad tycker du om att knyppling används som en metafor för att göra något meningslöst och lata sig? till en Fredrike Rodebeck, kanslichef på Nämnden för hemslöjdsfrågor. Hon försvarade knypplingen med att det är komplicerat, det är high tec hantverk. Någon minut senare kommer det här:

Annars kunde jag rekommendera dem att i stället prata om virkning, för att hemslöjdens urmoder Lilli Zickerman hon tyckte att virkning det var nånting för de lata, för att virkning det kan nämligen utföras liggande.

Man häpnar! Det där med Lilli Zickerman har man ju hört många gånger, men i det här sammanhanget. Mycket besynnerligt. Människan kände sig trängd och ville flytta fokus på något ännu värre??? Som ett barn som blir retad av kompisarna och som då i sin tur börjar hacka på någon som står ännu lägre på rangskalan. Ja just så lät det här uttalandet. Barnsligt alltså. Att jag ens bryr mig om att kommentera det.

Nämnden för hemslöjdsfrågor hade jag aldrig hört talas om. De har en hemsida, och man kan söka pengar från dem. Ett tips! Prova söka för ett knypplingsprojekt! Eller ett virkprojekt kanske?! Det vore intressant, bara för att testa.

Louise Epstein försvarade i alla fall sina virkande kompisar.
Radioprogrammet kan höras på sr.se och inslaget om knyppling kommer efter ca 34 minuter.

Bilden ovan är ett av mina projekt i virkad flerfärgspatent. Jag jobbar hårt på mönsterskrivning...

Crochet brioche

Ett nytt intressant tema för min virkmani! Jag har djupdykt ner i crochetbrioche. Eller briochecrochet -  eller ja, vad ska det heta egentligen? Och framför allt, vad heter det på svenska?

 Brioche, franskt frukostbröd (främst), troligen härstammande från landskapet Brie. Brödet är ett lätt och luftigt vetebröd med kraftig smörsmak. Detta uppnås genom att kraftigt bearbeta (knåda) degen elastisk och smidig innan rumstempererat smör tillsätts degen.

Citat: Wikipedia.

Mycket konstigt (eller ska man säga komiskt) att ordet även kan betyda patentstickning! Ja det är alltså det man försöker efterlikna när man virkar "brioche". Kanske sticktekniken också härstammar från Brie?

 Patentstickat är töjbart, tjockt och fluffigt. Och så kan det ju vara så där förföriskt tvåfärgat - med en dominerande färg och en kontrastfärg liksom bakomliggande. Och den där tvåfärgade patentstickningen är väldigt inne just nu, gärna till stora sjalar.

När man försöker skapa en virkad variant, vad är det då man mest vill kopiera? Svaret verkar vara olika för olika crochetbrioche-mönster. Jag tänkte göra en liten sammanställning här av vilka varianter jag har hittat hittills.

Men hallå. NYTT? Visst har jag gjort detta tidigare, inte är det något direkt nytt tema för mig? Nej, precis, men nu finns det plötsligt många andra som skapar olika randiga mönster som kallas crochetbrioche eller briochecrochet.

Jag skapade min virkade flerfärgspatent 2012 (som jag alltså kallar det på svenska) - se mitt blogginlägg från januari 2012: Tvåfärgsvirkning.

Tre år senare vågade jag publicera ett mönster: Oliksidig halsduk och strax därefter ett till, Geologens halsduk.

 Båda mönstren finns på ravelry att ladda ner gratis och på svenska! 

Inga särskilda finesser med dessa halsdukar kanske men de är exempel på det grundläggande briochemönstret, så som jag skapade det från början. Tekniken bygger på att använda reliefmaskor, virka vartannat varv med ena och vartannat med andra färgen; och låta maskornas översida bilda ränder så att arbetets framsida och baksida blir olika. Resultat blir både tjockt och fluffigt samt superstretchigt.  Varsågod att testa! Om man inte orkar göra en halsduk kan man orka en disktrasa. Jag har gjort ett antal sådana.

Bristen på intresse från omvärlden gjorde i alla fall att jag inte omedelbart gick vidare med tekniken utan fortsatte virka allt möjligt annat. Ja det vill säga, åt mig själv (och till nära och kära) har jag använt den här tekniken till en hel del. 

Alldeles nyligen har jag gjort en helt vanlig rak halsduk av det ursprungliga mönstret och det är den som syns på första bilden i detta inlägg. Den snygga fotomodellen är min svärdotter!

Bilden nedan visar några av de saker jag har liggande här hemma som är virkade i samma teknik.

ANDRA BRIOCHE-VARIANTER ATT JÄMFÖRA MED

(Eftersom jag inte testat alla mönster i världen så kan den som gjort det gärna rätta mig om jag skulle säga något i det följande som kanske inte skulle vara helt korrekt.)

1.Först kan jag nämna en halsduk som ser ut att vara gjord på samma sätt som mina, fast med avklippt garn efter varje varv och bara med maskor framifrån:

Faux Brioche Scarf  av Jessie Rayot. Om man gillar fransar är det naturligtvis ett steg enklare (bara en sorts maska).

2. Det som jag uppfattar som vanligast är att virka reliefstolpar och "använda dem vertikalt" om jag får använda det uttrycket - jämfört med mina mönster där jag använder dem horisontellt. Medan jag låter maskornas topp bilda ränder så används maskornas kropp/stam/stolpe (?saknar ordet?) i de här mönstren. De bildar lodräta ränder på framsidan och vågräta ränder på baksidan. Men man kan även skapa andra mönster än bara ränder och det är kanske det roligaste, man kan tex korsa maskorna som när man gör flätmönster. Tatsiana Kupryianchyk alias Lilla Björn är väl den som verkligen lyckats skapa några populära mönster på det här sättet, och jag erkänner att de är snygga. Men jag borde givetvis också nämna Mamachee som verkar ha gjort flera liknande mönster, och före Lilla Björn. 

Ett liknande som jag själv provat att virka är Ninety Degrees Cowl av Deanne Ramsay. Den rullar sig längst upp och längst ner som synes, och på en tubhalsduk passar det ju ganska bra. Man kan till och med rulla ner lite mer med flit för att visa båda sidor.

Stretchigt och fluffigt? Ja inte helt stumt i alla fall. 

3. De som jag inte omedelbart från en bild kan räkna ut hur de är gjorda: (och därför kan beundra)

Vajra infinity scarf  av Arunima Goel  och
Breathtaking Brioche Cowl   av Juliette Bezold
När det gäller dessa kan jag inte säga någonting om stretchighet eller fluffighet, kan bara konstatera att de är snygga på bild.

4. Det finns flera ytterligare exempel på virkmönster som kallas för brioche, men jag nämner inga fler här. Kan i stället tala om att jag förändrat min grundteknik en liten aning och håller på att skriva på ett mönster. Första testet med den nya varianten är en långsmal sjal som ÄR olik på ena och andra sidan, fast det är inte jättetydligt i de här ljusa färgerna. Nästa projekt (det som blir ett mönster) är lite annorlunda...

Fördelar med virkning

 För en vecka sedan fick jag frågan vad som är bäst med virkning. Jag brukar ju säga att det är lätt att improvisera med virkning. Man kan virka några varv på prov och se hur det blir, sedan - om man inte är nöjd - riva upp det och göra om på ett annat sätt.
Men man kan tänka att om jag i stället var väldigt van vid att sticka, så skulle detsamma gälla stickning? Att just det var den enklaste tekniken, snabbt och lätt att arbeta med och improvisera. Jag vet inte.
Jag tycker i alla fall att virkning är lätt att ta med sig, och lätt att lägga ifrån sig för att ta upp en annan gång.

Kanske för att man har en enda maska på nålen åt gången. Det gör då också att man inte tappar alla maskor på en gång, om nålen tappas. Sedan kan man även använda samma virknål till många olika pågående virkningar samtidigt. Man drar bara ut den ur den ena virkningen och använder den till en annan.
Därför är det enkelt att göra två samtidigt om man ska göra ett par av någonting. Tex ett par vantar eller sockar, eller ärmar på en tröja. Ett varv på den ena, ett på den andra. Perfekt att kombinera med improvisation, att virka på fri hand: gör du ett extra varv eller en maska mer eller mindre på ett visst ställe, så gör du detta på båda samtidigt och måste inte försöka minnas arbetsgången i efterhand.
Det blir då även mindre risk att drabbas av "second sock syndrome"! Båda delarna av ett par blir klara samtidigt.

Virkning är så mångsidigt och kan göras på så många olika sätt. Det kan bli allt från skir tunn spets till stadiga korgar. En del menar att det går snabbt, och så är det nog också, om man inte envisas med att just experimentera så mycket som jag gör och ständigt bli tvungen att göra om!

Personligen undrar jag om det helt enkelt är så att jag är så överdrivet högerhänt att det är enklare för mig med en nål än två. Jag skriver med höger, och när jag virkar känns det som att jag skriver med garnet.
Hur som helst.

Den som kom med den här frågan förra helgen kände till en jämförelse som var ny för mig. Hon jämförde med nålbindning. Jag talade om att nålbindning aldrig lockat mig att lägga ner mycket tid på när jag väl upptäckt att det inte går att enkelt repa upp och göra om. Hon sa att det hade en fördel ändå: nämligen att det inte heller repar upp sig om man råkat nöta ett hål på en nålbunden sak, en vante tex. Det som är stickat kan relativt enkelt repa upp sig, det "går en maska" ner genom varven , det där känner man ju till. Beroende på garn förstås! Det finns luddiga garner som nästan aldrig repar upp sig, oavsett om det handlar om nötta hål eller om en pågående arbete som man vill göra om.

Hur är det med ett nött hål i en virkning? Jag vet egentligen inte. Jag kanske har nött för lite på mina virkade alster (gör ju ständigt nytt)...

På bilderna den här gången är tre olika mössor som jag gjort i samband med marknaden "Kyrkhelgen" i Skellefteå. Alla tre är smygmaskvirkade. Två av dem var klara innan och den tredje hade jag med mig halvfärdig för att kunna visa hur man smygmaskvirkar. Om det blir nån studiecirkel sedan - ja det återstår att se.

Nävarnas hus

Tänk att man kan ändra sig om nästan allting. Tänk att man kan ge upp nästan alla sina principer! I somras gav jag ju med mig och satte mig och sålde virkade alster på en marknad (som jag berättade om i juni). Varför jag har varit så emot det är för att det där producerandet tar tid från experimenterandet. 

Att experimentera och upptäcka och hitta på nytt är ju det mest spännande med virkningen, det som driver mig.

Men sen är det ju det där att vad är det för mening med att upptäcka och uppfinna om ingen får veta om det? Det var roligt att få visa smygmaskvirkning för folk IRL, och helt annorlunda än att skriva blogg kan man säga! 

Så nu har jag fortsatt vidare på den banan, alltså som hantverksförsäljare. Det som jag fick över i Skellefteå lämnade jag lite senare in på en hantverksbod i Burträsk som heter Nävarnas hus.

Och det ena behöver ju inte utesluta det andra, fast visst skulle det behövas några fler timmar på dygnet. Mössan och de svarta vantarna på bilderna ovan är exempel på en ny variant av tvåfärgad ribbvirkning som jag testat fram. I mössans uppvik syns hur baksidan ser ut.

Hur sakerna känns kan man däremot inte visa med en bild! Det är därför som det är så bra att grejerna ligger där till försäljning på Nävarnas hus så att folk kan ta i dem, dra i dem och klämma och känna!

För det är i första hand hur sakerna känns som är den stora fördelen med smygmaskvirkning, om ni frågar mig.

Ovan några av mina mössor, sockar och vantar bland fina smycken och tovade fåglar (av andra hantverkares hand)... Och nedan några bättre bilder på de två blå mössorna, fotade i somras då det fortfarande fanns dagsljus.

Sen kan jag även berätta att jag numera också finns på Instagram. Där heter virkstaden Annas virkstad - jag tog helt enkelt tillbaka mitt tilltalsnamn Anna. Det finns förstås många både Annor och Matildor på Instagram, ja till och med några virkstäder. Det sista tycker jag är kul, eftersom det i alla fall inte fanns någon virkstad 2010 när jag startade min blogg. Jag valde ju namnet för att det var unikt.

Till sist en bild av en av de saker jag virkar på för tillfället. En bredare sorts sjal med samma grundmönster som "en långsjal". Jag la upp 55 maskor till att börja med och använder mig alltså bara av mittdelen av mönstret.

Mössa som tål en snöstorm

Jag har lyckats göra färdigt en grej - en mössa. Den är virkad i samma dubbelteknik som jag använt till halsdukarna från i höstas, fast med mindre virknål för ett tätare resultat.

Onödigt att göra en mössa just nu när våren är här (och snart sommaren också), tänkte jag först. Och när jag tog den här bilden hade ju också marken börjat synas. Tussilago lyste i dikena. Men det var då det! Igår fick jag minsann plötsligt användning för en varm mössa då vi fick en ordentlig snöstorm. (Och vart hade vi ställt undan snöskyfflarna?)

 Ett bakslag för våren, men jag hoppas att den kommer igen!

Det mörkblå garnet som jag använt till insida och uppvik är Drops Alpaca, färg 5575.

Det ljusare gråblå som jag använt till utsidan, och som jag tycker ser ut som slitna jeans, är Drops Fabel, färg 604.

Hösthalsdukar

Här har jag tvingat maken att stå modell till två halsdukar - och den här första är väl i hans stil i alla fall!

Den är grön och beige, passar väl en riktig skogsmänniska.

Det gröna garnet är Onion Fino Organic Wool + Nettles, alltså ett ullgarn med nässelfibrer inblandat. Jag var tvungen att testa och gillar det skarpt! Nässlor bränns alltså inte när de har blivit garn.

Det beiga är Drops Alpacka, också underbart mjukt garn.

Jag har tagit upp en idé jag påbörjade för flera år sedan. Titta på det här inlägget från 2012 och jämför!

En färg på ena sidan och en annan på den andra. Ja och med bakgrundsfärgen lysande igenom så det blir en randig effekt liknande stickad flerfärgspatent.

Nu har jag testat olika varianter och förfinat tekniken. Det har blivit en tjock och liksom burrig virkning, med mycket luft i, så den håller ett värmande luftlager.

Jag har beskrivit hur man gör i ett sorts grundmönster, en enkel rak halsduk, som man kan virka i vilket garn man vill.

Färgbytena som jag gjort i den gröna halsduken, de sneda ränderna, ska jag också försöka skriva ner så småningom.

Tack vare några duktiga och tålmodiga testvirkare så blev mönstret både mer noggrannt och innehållsrikt skrivet än jag hade förstått att det måste vara. Stort tack till er som hjälpt mig med detta!

Den blåröda halsduken är virkad i Schachenmayr Bambino Ull (det röda) och Ullcentrums tvåtrådiga, det blå med de fina färgskiftningarna i lila.

 Mönstret finns på ravelry, i min "Ravelry Store". Där har jag kallat det Oliksidig halsduk.

Så här vitt och frostigt är det på morgonen hos oss, precis nu när solen går opp. Det har varit åtta grader kallt inatt, ja det är det fortfarande faktiskt. (Men blir väl varmt på dagen bara solen kommer opp!)

En virknörds bekännelse

Vågar jag erkänna att jag köpt en ny virkbok igen?

Så där ja, redan gjort.

Jag köper ju virkböcker för att läsa om virkning, se hur andra har gjort, hur man tänker. Den här boken handlar extremt mycket om ett visst sätt att tänka. 

Det är ett nytryck av en bok som kom ut redan 1978!

Så var det också med boken Die Grosse Häkelschule som jag köpte i våras. Jag har kollat om det är samma förlag som gett sig på att nytrycka gamla klassiker - men så är det inte. Die Grosse Häkelschule har kommit ut på ett förlag som heter Basserman Verlag och den här boken har getts ut av Dover Publications.

Boken heter "Modular crochet" med undertiteln "The revolutionary method for creating custom-designed pullovers". Författaren heter Judith Copeland. Jag har köpt den på Adlibris.

Den beskriver en metod att virka tröjor utan att ha ett färdigt mönster att börja med. Man mäter på sig själv. Börja mitt på kroppen och virka utåt åt sidorna - så kan man beskriva grundtanken. Och det tycker jag låter så himla bra! Det är ju ungefär så jag också brukar tänka.

 Så "mönstren" i den här boken är sådana här rektangeldiagram.

Ambitionen är att det ska vara extremt enkelt. Inga konstigheter med ökningar och minskningar, bara virka rakt fram och tillbaka.

Jag kan kanske tycka att författaren dragit den ambitionen lite väl långt. Men jag förlåter det och tar till mig alla de goda idéerna!

På slutet finns de vanliga sidorna med beskrivning av maskor och andra tekniska instruktioner. Ibland är det just de sidorna som är hela behållningen av en viss bok (men inte denna).

Det som man ser här ovan handlar om att få uppläggningen med luftmaskor lagom hårt. Men vi som lärt oss att lägga upp utan att först göra en luftmaskkedja behöver i alla fall inte fundera på just det problemet! 

Nu har jag också hittat en filmsnutt på Drops Design om hur man gör, se här.

 Både uppläggning med halvstolpar och med fasta maskor visas.

Till mina testvirkare kan jag bara säga: så dumt att jag inte hittade den här filmen tidigare.

Bilderna i boken är naturligtvis tidstypiska, en del tydligare än andra. Färgskalan är rätt brun.

Tröjorna virkas vertikalt, i bakre maskbågen så det blir som ribbstickat. Inte helt olikt modellerna i Mary Jane Halls bok "Crochet that fits". I den boken finns det också en idé om att det ska vara enkelt: inga ökningar och minskningar -  i stället blandas högre och lägre maskor (tex stolpar och fasta maskor) så att plaggen ändå får en sorts form. De är inte raka. De är lite som en utveckling av Copelands tröj-idé. Mary Jane Halls bok kom ut 2008 så det är tretti år mellan dem.

Vissa bilder kan man ju bara inte låta bli att skratta åt... som den här coola killen, iklädd nån slags... vadå?

Virkar jag något själv då? Jo jag har förstås flera saker på gång - det handlar just nu om halsdukar. (Jag sa ju nyligen att snart är det höst...) Och jag skriver mönster! Är det någon som vågar testa något nytt så skulle jag kunna ha nytta av flera testvirkare. Det är inga smygmaskprojekt (om någon var rädd för det), handlar i stället om reliefmaskor (se Anette Petavis tydliga beskrivning). Den som har tid och lust kan höra av sig till virkstaden(at)hotmail.se

Så har mitt virkbibliotek vuxit med ännu en titel...