Virkning i värmebölja

Här är en virkning som jag skulle kunna kalla ganska somrig. Dvs det är inte ett ullprojekt utan är någorlunda svalt att hålla i om jag vill sitta ute i värmen och virka. De senaste dagarna har det nu varit så varmt att det i princip inte gått att vara ute alls...  Man sätter sig i skuggan eller går in.

Det här är ett restgarnsprojekt. Enligt mina anteckningar på ravelry har jag haft det sedan sommarn 2019. 

Att det inte är ett ullgarnsprojekt stämmer faktiskt bara delvis, för det finns inslag av ull i de restgarner jag använt.

Att det är ett restgarnsprojekt stämmer dessutom också bara till 50%, det svarta mellan alla blandade färger är inget restgarn utan jag tyckte det var ett sätt att hålla ihop det hela färgmässigt. Det är Adlibris Bamboo Cotton (50% bambu 50% bomull). 

När jag började var det en trekantsjal. Jag började med det blåa i mitten. Sedan har den växt och växt, den är nu 170 cm tvärs över, och nu klassificerar jag den som en filt att lägga över sig i soffan! Jag vet inte hur länge jag vill hålla på med den, helt plötsligt kanske jag gör som med den blå virkningen och bestämmer att nu får det vara nog. (Men man vill ha en snygg ytterkant eller avslutning eller hur?)

Den är virkad helt i fasta maskor i en maskbåge, ibland fram och tillbaka, ibland flera varv runt åt samma håll. När jag virkar på ett varv som går åt samma håll som det förra virkar jag i bakre maskbågen, när jag virkar på ett varv åt motsatt håll virkar jag i främre. Allt för att få ett tunt och slätt resultat, så lite veckat som möjligt.

Ganska skönt att ha en virkning som är så planlös och kravlös. Som ombyte mellan mina andra virkningar som kräver både beräkning och maskräkning! Både planering och omplanering när det inte går som jag tänkt. 

Ullsockar tex. Så mycket sockar jag virkat, till slut har jag kommit fram till att ett mönster måste skrivas. Dvs ett mönster för smygmaskvirkade sockar. Det finns några sådana, men inget som liknar hur jag gör, och inget på svenska. Så detta kämpar jag på med i hettan. Tänker att jag måste försöka medan jag har semester, för tiden och orken blir sämre sedan. Är någon intresserad att testa mönstret så är jag intresserad av feedback!  Meddela mig i så fall på virkstaden(at)hotmail.se  Just nu har jag gjort sockar som passar min fot plus två större och två mindre storlekar (=storlekar ca 35-43). Och det här är den enklaste modellen jag kan tänka mig, så enkel att vem som helst ska kunna klara det. Det är liksom ett grundmönster, flexibelt så att det kan varieras på olika sätt.

Kan för övrigt tala om att de virkade sockar som jag gjorde 2013, mina två första par, (se här och här) använder jag fortfarande och de är inte utslitna! Det är väl garnets förtjänst antar jag, Raggigarnet. Eller det faktum att jag fortsatt virka sockar så att jag har flera att välja på?... Men faktiskt, jag har försökt använda de två äldsta paren i första hand, tänkt att man borde nöta ut dessa först... Naturligtvis syns det att de är använda, de är liksom hoptovade på undersidan. Men fortfarande utan hål!

Några flerfärgsvirkade projekt

"Fågel blå"

Fler fåglar! Jag har virkat en hel babyfilt med fåglar, både blå och rosa.

Den här tekniken kallas ju för flerfärgsvirkning, jag har använt den mycket och återkommer till den igen och igen i olika varianter. Man virkar med två (eller flera) färger och virkar in den färgen som för tillfället inte används.

En enkel och bra grundbeskrivning har Annette Petavi gjort.

De här fåglarna har jag inte utformat helt själv, utan hittat grundmodellen i en gammal virkbok, Corticellis "Lessons in Crochet" från 1917. Där ingår fåglarna i ett filévirkningsmönster, men jag ville hellre göra en någorlunda tät babyfilt.

Flerfärgsvirkningen görs traditionellt i rundvirkning, det blir snyggast så. Jag har funderat mycket på det där under åren, provat olika modeller för att få till ett fint resultat  även i fram-och-tillbakavirkning. 

(Tex att virka avigt.)

Här är två exempel på hur jag lyckats virka bara från rätan fast jag gjort platta saker. Förklaringen är att jag börjat från mitten och virkat mig utåt.

Babyfilten har jag börjat med en luftmaskkedja som jag sedan virkat runt. Varven blir större och större ju längre ut jag kommer. Den är helt och hållet virkad i fasta maskor i bakre maskbågen. Hörnen består av tre maskor i samma maska.

Jag gjorde också en fyrkantig kudde på samma vis. Började där med åtta fasta maskor i en ring. Hörnen är gjorda på samma sätt som i filten med tre maskor i samma maska.

Jag ville få den här kudden att krylla av figurer litegrann som om den var en gammal bonad, det skulle se oplanerat och folkloristiskt ut. Jag använde hela tiden bara två färger i taget, dvs bakgrundsfärgen och en annan färg. Virkade några varv i taget med varje mönsterfärg. Mellan de föreställande figurerna fyllde jag ut med geometriska former och blommor.

Jag vet att alla figurerna inte ser perfekta ut på nära håll, men jag gillar ändå helheten.

Älgar!

Katt och hund!

Ett par!  Ja, för det är en bröllopspresent! Gjorde den till en av sönerna som har gift sig i sommar, corona till trots. Det var naturligtvis planerat som ett stort arrangemang med många inbjudna gäster, men i slutändan blev det en liten familjetillställning med endast de närmaste två familjerna, tolv personer. 

Vad är grejen med mormorsrutor?

Vad är egentligen grejen med mormorsrutor?  Hur kan de vara så populära? För mig lite obegripligt.

När jag virkade Maria Gullbergs mönster Möten tidigare i år (förra inlägget) så var det närapå undantaget som bekräftar regeln. Nämligen den regeln att jag inte virkar mormorsrutor! Det är något med det speciella hålade utseendet som inte attraherar mig. Men en filt har jag alltså även gjort en gång, bilden ovan, det var 2013. För jag är ju sån att jag måste testa, jag avfärdar inte någonting utan att ha provat först. Jag virkade de här runda mormors-"rutorna". Men jag blev inte fast för mormorsrutevirkning.
Jag hade färgat garn med lupiner och avocado. Det lupinfärgade blev en fin lys-grön färg. Kanske är den idag inte riktigt lika lysande, men fortfarande en fin grön färg.

Mitt andra test, Maria Gullbergs mönster, det har den fördelen att man tänker mindre på det där med hålen eftersom andra mönster uppstår när man sätter ihop hennes specialdesignade rutor.

"Mormorsruta" kan ibland syfta på nästan vilken ruta som helst som är tänkt att virkas (eller även stickas)  i ett större eller mindre antal och sys eller virkas ihop till en större enhet. Men just nu syftar jag på den mer precisa betydelsen, en ruta som virkas av stolpgrupper med mellanrum av en eller flera luftmaskor, och där stolpgrupperna placeras på förra varvets luftmaskbågar/mellanrum.
Virkboksförfattarna Susanna Zacke och Sania Hedengren varierar mormorsrutan i sina böcker med att göra den med halvstolpar. Ja det kanske finns en poäng med det också - lägre maskor ger tätare varv och därmed mindre hål?

"Rutorna" behöver nu inte vara fyrkantiga utan kan minsann se ut hur som helst! Runda, trekantiga, sexkantiga, åttkantiga... Eller citronformade? Som i Jane Crowfoots Mystical Lanterns. Den kan jag inte låta bli att gilla litegrann. Om ett sådant mönster hade funnits 2013 när jag skulle göra min växtfärgade filt hade jag kanske använt det.

Eller så virkar man helt enkelt de där stolpgrupperna på långa raka varv, som ränder, fram och tillbaka. Eller i sicksackform.
I stället för att virka många rutor som måste sys eller virkas ihop ser jag ofta en enda jättestor mormorsruta nu för tiden. Man gör bara större och större varv.


Den äldsta bilden av en mormorsruta lär vara i The Art of Crocheting, en bok från 1891.

Där finns inte något mönster i egentlig mening, alltså ingen instruktion om vilka maskor man ska använda. Det står bara: "The engraving clearly explains the method of making, and shows how the colors are used". Sedan räknas några olika färgförslag upp!
Det är inte första gången jag ser vilket förtroende virkdesignern hade för sina läsare förr i tiden.

Men det var nog 70-talet som var mormorsrutans guldålder. Det kanske är det som är problemet? Att man kan förknippa virkning i så hög grad med mormorsrutor och med avskräckande fula virkningar...
En del av detta har Dora Ohrenstein skrivit om i en artikel om mormorsrutans historia. Där skriver hon också att det kallades amerikansk virkning - det hade jag aldrig hört förut.

En liten artikel om hur mormorsrutan dök upp på catwalken för några år sedan hittade jag i Talking Crochet. Där finns några intressanta (eller läskiga) bilder!

Intressant var ordet sa Bull.  Ja det är verkligen det jag tycker om mormorsrutorna - intressant! men inte så snyggt. Det fascinerar mig hur mycket mormorsrutor som virkas i världen. Och för mig finns bara en bra förklaring till denna popularitet: att det är så enkelt. Det är just principen att virka i mellanrummen, hålen, som gör att det är enkelt. Man kan göra det utan att titta, man känner med fingrarna var virknålen ska stickas in. Om du hör någon säga sig kunna virka utan att se på sitt arbete, så ta reda på om det inte är mormorsrutor hen menar då! Tala gärna om för mig om det skulle vara något annat.

Det finns några berättelser om blinda eller synskadade virkare att läsa hos Crochet Concupiscence. Jajamen, mormorsrutor.

Det här med enkelheten gör att mormorsrutorna också funkar bra till allehanda gemensamhetsvirkningar och manifestationer. Jag vet inte vem som för tillfället innehar världerekordet i stor filt, men det är i alla fall inte något fel på entusiasmen i de här båda exemplen, från Småland och Indien. Ska man få så många människor att ställa upp för en gemensam sak så får det nog lov att vara någorlunda enkelt, det man förväntar sig av dem!


Själva principen med små rutor som senare virkas ihop till en större enhet har jag ingenting emot. Jag har gjort ett försök med vanliga fasta maskor som jag kan visa snart. Det här med Corona har ju inte inneburit någon karantän för min del, eller arbete hemifrån eller sysslolöshet eller så. Tvärtom har den gångna våren varit en hektisk tid på många sätt, men nu har sommaren kommit och snart även semestern. Då.


Bilderna på grytlappar är några som jag hittat bland min mammas gamla grejer.

FO - filt med svårfångade färger!

Här kommer ett inlägg utan några virktekniska detaljer. Jag har gjort färdigt den gröna filten!!! Som nu är en filt av blandade färgprover och restgarner.

Och i mörkret som råder den här tiden på året så är det inte lätt att fånga färgerna på bild. Utomhusbilderna får en stark blåton och inomhusbilderna håller sig i det gulröda färgområdet. Ändå har jag varit ute precis mitt på dagen för att fota, då det borde vara som ljusast. Och inne har jag använt blixt. Nej det är inte lätt... Verkligheten är nånstans mittemellan som ni förstår!

Särskilt de vackra gröna lupinfärgerna gick inte alls att få fram på bild, jag tycker de ser mest gråa ut...

Att lära sig nytt

Så här långt har jag kommit på min gröna filt - som för övrigt inte kommer att bli helgrön, som ni ser. Det måste blandas in lite av varje om det ska bli något av det här...

Man funderar ibland på varför man alls håller på med tidsödande handarbeten. Just nu tänker jag tex på alla trådar som måste fästas på ovanstående, innan jag kommer att kunna börja få ihop delarna... Men något slags behov fyller handarbetet förstås.

Alla som har ett liknande behov som jag, nämligen att ständigt lära sig nytt, kan gå in på Annette Petavis blog. Bilden ovan är lånad därifrån, och sjalen på bilden är designad av EclatDuSoleil.  Inte bara en blog om stickning och virkning, utan man kan även prenumerera på ett nyhetsbrev. Bloggen är på engelska (och franska för den som har såna språkkunskaper...) men nyhetsbrevet kan man läsa på svenska. Och det finns mönster på svenska. För Annette är svenska fast hon numera bor i Frankrike!

Bland annat blev jag glad av att läsa detta, som Annette skriver om sig själv:

Firmly anchored in tradition, I thought of knitting as the fiber craft to make garments, and of crocheting as the fiber craft to make home decor items. I have since changed my mind.

 Är det inte som om jag hade sagt det själv? Att man kan virka vad som helst. Man måste inte följa traditionen. Tekniken går att använda på så många sätt som vi inte har kommit på ännu. Det är bara att utforska vidare och testa olika grejer!

Bland annat kommer jag att använda mig av Annettes hopfogningssätt när jag ska virka det omslutande vita på mina gröna rundlar, ett virksätt som jag fann i nyhetsbrevet.

Ett annat uttryck för min mani att lära mig nytt hela tiden är att jag skaffar alltför många virkböcker. Nu har jag beställt några på japanska. 

Mer om det senare!

Sångsvanarna börjar samla sig i flockar för att flyga söderut!

Hårda fakta.

Informationen på den här bloggen är visst lite knapphändig! Jag har bland annat berättat om växtfärgning av garn utan att riktigt ange några tydliga fakta kring hur den här färgningen gått till... Så här kommer några kompletteringar, för dem som är särskilt intresserade av själva färgningen!

Jag hade alltså färgat ullgarn med blå lupiner och fått en läcker blågrön färg på garnet, svår att få fram på bild. I verkligheten tycker man att den är närmast självlysande, men här på bilden ser den rätt blek ut.

FAKTA ÄR: Garnet jag färgade på är inte nåt obearbetat naturgarn särskilt inköpt och avsett för växtfärgning. Nej experimentet startade som vanligt utan planering och jag använde ett garn som råkade finnas till hands här hemma! Det heter Viking Toppgarn, är 100 % ull och superwashbehandlat. Jag betade med alun, som jag faktiskt lyckades nämna förra gången.

FAKTA ÄR OCKSÅ: Eftersom den ena färgningen blev lite svagare/blekare försökte jag färga över den för att få en starkare färg, detta hände nån vecka senare. Då fick jag inte den blågröna färgtonen utan en mer vanligt gulgrön. Skillnaden mellan den första och den senare färgningen var att det i stort sett inte var några blommor med i färgbadet den andra gången. Lupinerna hade blommat över då, och det var nästan bara blad i grytan. Kanske är det faktiskt blommorna som ger den blå ingrediensen i färgen. (Detta sista är förstås inte fakta utan min spekulation!) Det gulaktiga garnet ligger till höger i bilden ovan.

FAKTA ÄR DESSUTOM att jag inte alls vet om färgen är ljusbeständig eller tvättäkta. Kanske är det tex den blå ingrediensen i färgen som inte håller i längden, och därför som man aldrig fått färga med lupiner på nån växtfärgningskurs man varit med på.
Det där med färgäktheten får nu tiden utvisa. Jag ska försöka virka en filt av de här olika gröna garnerna, och blir den blekare/gulare/gråare med tiden så är det OK för mig. Jag ska försöka komma ihåg (nån gång i framtiden) att redovisa hur det går!

 Här hittar ni mönstret till filten, så kan ni få ett hum om hur den eventuellt kommer att se ut. Fast i grönt då!