Back to basics!

Back to basics!

Jag brukar ju tjata om smygmaskvirkning. För jag tycker det är så himla bra att kunna! Allt man kan behöva som kan göras av garn kan man smygmaskvirka. 

(Ja, nu kanske jag överdrev lite. Men bara lite.)

Så till alla som vill prova har jag gjort en nybörjarguide med tre enkla mönster. 

Virka runt, virka fram och tillbaka, och sedan kombinera båda delarna i en och samma grej. 

I mönstret ingår beskrivning av smygmaska i främre maskbågen, smygmaska i bakre maskbågen och smygmaska i tredje maskbågen.

Vidare: rundvirkning, vändvirkning, resårvirkning, ett sätt att virka ihop delar samt ett sätt att sy ihop delar.

Här hittar du mönstret, det heter Smygmaskvirkade handvärmare.

180 år av virkning

Jag har läst ett inlägg på Kungliga bibliotekets samlingsblogg: Virkning under pionjärernas tid, skriven av Linda Sörensen. Den handlar om virkböcker på svenska under virkningens första 100 år, dvs från 1844 till 1944. Jag tycker det är så roligt att någon mer än jag finner det här ämnet intressant! 

Läs Lindas virkbokshistoria! Den avslutas med tre virktrender efter 1945. Vad jag har tänkt göra idag är att ge en längre, och kanske alternativ, trendspaning över svenska virkböcker och mönster efter 1945. Det handlar om ett antal trender som jag som virkbokssamlare lagt märke till. För visst  har både män och vänsterhänta blivit inbjudna till virkgemenskapen efter 1945, men det finns även andra trender att uppmärksamma!

Så här nedan kommer min egen version av virkböckernas värld efter 1945. Jag generaliserar hejdlöst och redovisar mina helt personliga uppfattningar om snyggt och fult.

1950-talet. "Nyttospetsar"! Själva ordet innehåller en lustig motsägelse, eftersom spetsar alltid är något extra som tillsätts endast för dekorationens skull, de har ju inte någon nyttig funktion! Men de räknades ändå som självklara. Man hade spetsar på tex lakan och örngott.  Virkvännens innehållsbeskrivning låter så: "handvirkade dukspetsar, lakanspetsar, mellanspetsar, babyspetsar, spetstabletter, grytlappar m m" -  den beskrivningen kan nog sägas stå för alla böckerna från den här tiden. Husmorsböcker!

Böckerna på bilden är:

Grytlappar av Sara Lawergren 1959, Virka spetsar och smådukar av Holger Stjernström 1952, Mellanspetsen av Mattis Hörlén och Alfhild Salvén 1958, Nyttospetsar av Iris Markström 1955, Spetsskrinet av M Danielsson 1955 och Virkvännen av M Danielsson 1952.

1960-talet - de finaste virkade kläderna!   Förlåt denna mycket subjektiva åsikt, men det är verkligen så jag ser det.  Enkelhet och elegans! Stilrena dräkter och raka klänningar. 

Bilden ovan:  Marks mönsterkatalog nummer 36 (både framsida och baksida) och nummer 40.

Visst ÄR detta virkningens höjdpunkt i historien? 

1970-talet  - de fulaste virkningarna? Förlåt igen för detta är ju lika subjektivt naturligtvis! Och jag vet att det finns massor av folk som gillar de virkade sjuttitalsgrejerna. Själv gillar jag inte de bruna färgerna, inte heller de spräckliga, inte så kallad fri virkning, inte ponchos, inte mormorsrutor, inte fransar. Eller virkade plastmattor. 

Jag antar att man ville bryta med allt gammalt och skapa något nytt? Bryta mot gamla regler!

På bilden: Elefantens långa snabel av Leif Christophersen 1976, Kreativ Haekling av Vibeke Lind 1973, Marks mönsterkataloger nr 54 och 61, Virka av plastremsor av Lena Nessle 1971, Virkboken av Ellen Turkis och Sanna Dammann 1977, Roligt att virka av Vibeke Lind 1973, på svenska 1974 och Fri virkning av Lis Paludan 1980. 

Virkade plastmattor finns fortfarande kvar i gamla hem på landet... Jag har sett dem.

Och vad sägs om dessa "glada gubbar" från boken Fri virkning? Jag skulle då inte exempelvis våga visa dem för något barn pga mardrömsrisken!

1980-talet - romantiskt vitt, nu blir det spetsar igen!  Det är som om de gamla spetsarna från femtitalet dyker upp i ny version, nu i färgbilder och på glansigt papper och fina inbundna böcker. Och i större skala, mer av allt liksom. Virka dukar, sängöverkast, gardiner! Ja mest dukar, dukar... Det är romantiskt, det är drömmar om en svunnen tid.  Det är Virka-serien: Jag kollade, den sträcker sig  från ca 1970-1992 (om nummer 27 är den sista). 

De gula böckerna på bilden är delar av en serie som heter Sy och Handarbeta från  1977-1981.

Virkaböckerna i samma bild är nummer  16, 17, 21, 18, 19, 22, 23 och 24.

Jag har även en samling av "Allers stora handarbetsalbum": de är från 1978-1985 (kanske finns det någon senare som jag inte känner till). Där är också mycket dukar...

1990-talet: virkintresset avtar...   Inte så många virkböcker verkar ha getts ut. Ämnet börjar kännas uttömt? Man orkar väl inte virka fler dukar.

De här böckerna har jag hittat. Ingerlise Skjöldebrand:  Brodera & virka 1993 och Lapptäcken & virkat 1994.  Jeanette Jovik Skarpmo: Stora Virkboken 1999 och Mina bästa Virkbeskrivningar 2000.

2000-talets första år:  När någon vågar komma ut med en virkbok igen är det ljust, roligt och färgglatt. Och man får nu virka lite av varje, inte bara spetsar... Här finns mönster till olika saker som applikationer, armband, handledsvärmare och muddar, enkla sjalar och halsdukar, skärp, vantar, mössor! Även små och större väskor och korgar, nallar, kuddar och mormorsfiltar - allt i en glad, ljus och färggrann stil.

Böckerna på bilden är Virka! av Frida Pontén 2008, Virkade accessoarer av Jan Eaton 2006, på svenska 2007, Virka vackert av Tove Fevang 2010, Virka muddar av Maria Gullberg 2007, Virka rätt och slätt av Nicki Trench 2011, Kul och kaxig virkning av Sophie Britten 2005 och Galen i garn av Susanna Zacke och Sania Hedengren 2010.

Från 2008: En ny trend: amigurumi! Och den är stor, den trenden. Det här är inte alla böcker, endast ett urval. Det är virkade figurer. Djur, robotar och kakor. Det där med att virka kakor har jag aldrig riktigt förstått, då jag olyckligtvis föredrar de ätbara varianterna... 

På bilden: Amigurumihundar av Mitsuki Hoshi 2008 (på svenska 2011), Lär dig virka supersöta amigurumi av Annie Obaachan 2008 (på svenska 2009), 25 små gulliga amigurumidjur av Annie Obaachan 2009 (på svenska 2010), Virka robotar av Nelly Pailloux 2010, fyra amigurumiböcker av Mia Bengtsson 2009-2012, Välkommen till Virkligheten av Annika Messing 2010 samt Virkade kakor av Jennie Olsson 2012.

Slutligen har jag identifierat en trend som går ut på att kalla virkning för avslappning, meditation eller rentav terapi!

2016  kom de här: Mindful virkning av Carmen Hefferman, Virka dig lugn av Betsan Corkhill ochVirka mandalor av Haafner Linssen. Här är det viktiga inte att det blir något användbart av virkningen utan att man lugnar ner sig medan sitter och virkar.

Framtiden. 

Hur skulle jag då kunna säga något om framtiden? Tja, jag vet ju vad som ges ut på engelska, och en del av det kommer väl på svenska senare? Här är mina förslag:

Tunisisk virkning, alltså detsamma som krokning. Det är en virk-gren som funnits länge och ibland under perioder varit mer populär. Jag tror att den nu igen är på uppgående, ganska inne att hålla på med. Men en modern bok på svenska med de nya sätten att använda tekniken saknas än så länge!

Mosaikvirkning. Det finns ingen bok på svenska om den tekniken heller, men jag är övertygad om att den kommer, den också. På engelska finns en bok (kanske flera?) och det skrivs massor av mosaikvirkmönster nu - på engelska. Det är liksom redan stort. Det är en teknik som äter garn, så garnföretagen förespråkar och främjar den ohämmat.

Smygmaskvirkning då? Min egen mest älskade virkteknik som är så ofantligt bra till så mycket praktiska saker! Kommer det någon gång finnas en handbok på svenska för att lära sig denna teknik? Tyvärr inte inom överskådlig tid tror jag - jag är pessimistisk. Det är just det användbara som är provocerande verkar det som.

Time will tell, den som lever får se!

Mönster till västerbottensväskan

Västerbottensdrällen har blivit ett mönster! Det finns nu på ravelry att ladda ner som pdf. På svenska. Ett lagom sommarvirkprojekt!

Jag har virkat min väska i bomullsgarn (Järbo 8/4). 100 g oblekt och 100 g svart räcker till hela väskan och en axelrem. Den är ca 25 x 35 cm stor. (Man kan naturligtvis göra en större väska efter samma mönster om man vill det genom att upprepa mönsterrapporten fler gånger.) Och självfallet kan man följa mönstret oavsett vilket garn man vill använda. 

Mönstret innehåller en beskrivning med bilder steg för steg hur den tvåbenta maskan görs, och mina testvirkare har lyckats följa den beskrivningen så jag hoppas andra ska klara det också!

Här är mönstret på ravelry!

Korg med handtag

I vintras virkade jag en korg och det var så roligt att nu har jag gjort en till! Denna har handtag så att jag kan bära omkring saker i den. Jag ska visa med en liten bildserie hur jag gjorde handtaget. Själva korgen är gjord på samma sätt som den förra: Jag har klippt decimeterbreda remsor av ett kasserat påslakan och virkat runt det med garn.  Här är inlägget om den första korgen.

Till handtaget klippte jag tre remsor knappt en meter långa. När korgens botten var lagom stor virkade jag in dem i tre maskor i yttersta varvet. 

Remsornas andra ändar virkades fast i bottenplattans andra sida. 

Sedan virkade jag korgens sidor runt runt. För varje varv virkades handtagen fast när jag passerade dem. Som kanske framgår av den här bilden råkade ändarna hamna på utsidan av korgen. Om man vill ha dem inåt får man vända tygremsorna åt andra hållet när man först virkar fast dem.

Korgens insida efter några varv. Det är garnet som går från en maska till nästa (på virkningens baksida) som jag lagt bakom handtaget/tygremsorna varje gång. 

När sidorna sedan var färdiga virkade jag vidare direkt ut på handtaget, först med det ljusa garnet som jag virkade runt mittenremsan, sedan med det mörkare garnet runt remsorna på ömse sidor.

Så här ser korgens insida ut färdig. Jag ville ha handtaget fäst så här långt ner för att det skulle kännas stadigt och hålla för lite tyngd! Inte bara sys fast i överkanten eller något sådant.

Och så här ser det ut på utsidan där handtaget är fäst.

Korgen är helt stadig och står för sig själv - handtaget likaså!

Rutiga tofflor

Rutiga tofflor!

Många har säkert stickat sådana, jag har provat att smygmaskvirka några par.

Det är ett jättebra projekt för att få användning för sina restgarner, och samtidigt öva på smygmaskvirkning.

Så här gjorde jag:

Garn: sockgarn, blandade sorter, ca 100 g behövs till ett par

Virknål 7 mm

Jag virkade med två trådar tillsammans, någon gång faktiskt tre då jag tyckte garnen var alltför tunna. Har man raggsocksgarn kan man nog virka med en tråd.

Varje ruta är 15 maskor bred och 19 varv hög, varje ruta ska vara ca 9x9 cm. Jag provade både smygmaskor i främre maskbågen och i bakre. Dvs jag virkade ett par tofflor helt i främre maskbågen och ett par helt i bakre. De blev ganska lika, men möjligtvis föredrar jag ändå de som är virkade i främre, de andra är jättefluffiga, sitter lösare på foten.

Virka alltså rutor enligt bilden ovan. Man kan virka ruta nummer två direkt på ruta numer ett, och fortsätta så tills man har en lång remsa bestående av sex rutor. De sista två virkas sedan på andra ledden, så som syns på bilden, en åt höger och en åt vänster.

Jag sparade en trådände både i början och i slutet av varje ruta för att sy ihop dem med.

Hur man monterar dem till en toffel kan man se på denna video från Drops!

Simsalabim så blev den långa remsan en toffel!

Jag la till ett moment på slutet, nämligen att även sy ihop de två rutorna som går upp på benet. Då blir det ingen "krage" som viker sig utåt utan mer likt en socka. Det där är väl personligt vad man gillar.

Längst upp - ett par virkade i främre maskbågen.

I mitten på högra kanten - ett par virkade i bakre maskbågen.

Längst ner - ett par i barnstorlek, eller i alla fall för små för mina fötter storlek 39. Dessa var första försöket, dem gjorde jag med 8 cm stora rutor. 

Alla tre paren är stretchiga så de passar flera storlekar. Men ska man göra i herrstorlek (vilket jag inte provat) får man nog lov att gå upp till 10 cm stora rutor. 

Höjden av långsamhet

 

Måste få visa att jag fått den andra växtfärgade väskan klar. Ja det är nog två månader sedan - allt utom fodret. Men nu, till slut, fodrad och klar. 

Som jag alltså nämnt tidigare så gjorde jag denna av det växtfärgade garn som blev över efter att jag virkat den förra väskan, den som jag gjorde i höstas. Till den hade jag tagit de färgstarkaste garnerna - vad som var kvar var alltså nu de grådaskiga, beigeaktiga, tråkiga...

Jag började med en rund botten och fortsatte sedan att virka runt runt. Den lila färgen är från lysticka, den härrör från en kurs i svampfärgning som jag själv deltog i för ett par år sedan.

Till mönstret på sidorna kombinerade jag allt det beigeaktiga med ett mörkblått ullgarn, som inte fanns bland det växtfärgade.

Tvättade alltihopa i maskin precis som förra gången.

De smygande färgövergångarna (eller åtminstone försöken till dem) har jag åstadkommit genom att virka med två färger samtidigt, och byta den ena först och den andra sedan, aldrig samtidigt.

Handtagen är gjorda efter min justerbara modell, kort eller lång vilket som passar bäst för stunden.

Så var det fodret då. Ville gärna ha något blått. Så vad hittade jag i mina gömmor? Detta handtryckta med mönster av kundvagnar! Jag har själv tryckt det någon gång på åttitalet.

Höjden av långsamhet: garnerna växtfärgas av min mamma, lagras av henne i några årtionden, ärvs av mig, virkas, filtas, och fodras till slut med ett tyg som jag handtryckt med screentryck ungefär vid samma tid som mamma färgade garnet. Som alltså legat ungefär lika länge... Då kan man väl tolka kundvagnarna som en ironisk kommentar till konsumtionssamhället?

Virkad västerbottensdräll

Ända sedan i vintras har jag kämpat med en virk-idé som nu börjar klarna... Idén är att göra min egen virkade tolkning av ett vävmönster som kallas västerbottensdräll. Det vävda originalet syns här nedan och min virkade version i bilden ovan.

Första försöket tyckte jag blev lite stort. För många maskor per yta liksom, det borde inte behövas så många. Jag ville tajta ihop mönstret. Bilden är från februari! Jag ute på skidor, väskan i perfekt färgmatch med omgivningen.

Hela mönstret är här virkat med fasta maskor i bakre maskbågen, som enligt den gamla nordiska traditionen.

Andra försöket blev aldrig fotat ordentligt innan jag gav bort väskan. Och här var det visst botten som var viktigast när jag tog bilden... 

På den här väskan provade jag flera olika sätt att virka. 

Blev inte nöjd förrän jag hittat på den lilla fyrkantiga maskan som syns i det översta partiet, det som har en ljusare blå färg.

Så här ser den ut, min tvåbenta maska. Inte lika taggig i kanterna som den vanliga flerfärgsvirkningen med fasta maskor. Ingen lutning åt ena eller andra hållet heller.

Försöker nu skriva ett mönster för den här sista väskversionen!

På spaning efter den tid som flytt

Alla dessa dukar!

Så tänker jag när jag sitter och bläddrar i gamla virkböcker. Jag har snöat in på ett visst mönster och har nu bläddrat igenom en stor del av min samling av gamla virkböcker i jakt på detta specifika mönster. Hundratals bilder av andra virkade dukar passerar framför min syn. Alla dessa dukar. Fanns det utrymme för dem i något hem en gång? Eller virkades de (som jag tror) mest för att det är så roligt att virka? Själv har jag aldrig gjort det, virkat dukar. Men den här mängden av mönster! Den fascinerar mig. 

Efter en stunds bläddrande och tittande på dessa bilder förflyttas jag liksom bakåt i tiden. Särskilt där det finns interiörbilder och inte bara virkade dukar. För att inte tala om bilder med människor...

När det gäller just det här mönstret som jag nu fått på hjärnan började det med att jag tyckte jag såg samma dukar "överallt". Dvs hemma hos de olika vårdtagare jag arbetar hos i mitt arbete i hemtjänsten. Inte alltid exakt samma heller, men variationer på samma tema. Olika storlekar, ibland en liten fyrkantig duk, ibland en hel löpare.

Ja, och bland min mammas efterlämnade grejer hittade jag dem ju också. (Första bilden och sista bilden. Om man tittar noga ser man att de hör ihop, de har samma mönster i mitten.)

Det gemensamma är en fyrkantig innerdel som inramas av runda, luftiga, skira bågar (=spindelnät!) placerade på hörnen,  och mellan bågarna trappstegsformade trekanter av stolpgrupper.

Den fyrkantiga innerdelen kan dekoreras eller utsmyckas på olika sätt, och ibland är en bara ett enkelt rutmönster.

I bok 5 av Virka-serien finns den som tallriksmellanlägg, där i sin enklaste form, en liten knubbig fyrkant. Ser kanske ut så för där är den virkad med ett något tjockare garn. 

Och till slut hittar jag - inte svaret jag söker, men början till en ledtråd i alla fall. Det är i Virka stjärnor 7, Året Runts handböcker 2 från 1973. Där står det att den heter Spindeludd och att den skulle vara från 1800-talet.

Är det någon som vet något mer så vill jag gärna veta! 

 

Här har jag hittat beskrivningar (olika versioner och varianter av mönstret):

Virka 5, Semic, Åhlen & Åkerlunds förlag, IngerLise Skjöldebrand. Liten fyrkant, kallas Tallriksmellanlägg.

Virka stjärnor 7, Året Runts handböcker 2,Semic i samarbete med Året Runt, IngerLise Skjöldebrand. Här är den en löpare och kallas Spindeludd.

Nygamla virkningar, Mölnlycke sytråd AB, ett tunt häfte med 6virkmönster.  Här står också namnet Spindeludd och finns samma mönster som i Virka stjärnor.

Marks Dukar och löpare, Gustaf Werner AB, Ing-Marie Jerlov. Här finns en lite större duk.

Virka spetsar, en idebok, Rabén & Sjögren. Här finns faktiskt en sexkantig duk med namnet Solfjäder. Spindelnätskanten är dock lätt igenkännlig.

Floral crochet, Mary Carolyn Waldrep, Dover Publications. Mönstret är på engelska. En irländsk tredimensionell ros i mitten, och sirliga, riktigt tunna och fina spindelnät på kanterna.