Back to basics!
Jag brukar ju tjata om smygmaskvirkning. För jag tycker det är så himla bra att kunna! Allt man kan behöva som kan göras av garn kan man smygmaskvirka.
(Ja, nu kanske jag överdrev lite. Men bara lite.)
I virkstaden virkas det, virkställande direktören Mmatilda basar över virksamheten och hittar på nya virksamhetsområden hela tiden.
Back to basics!
Jag brukar ju tjata om smygmaskvirkning. För jag tycker det är så himla bra att kunna! Allt man kan behöva som kan göras av garn kan man smygmaskvirka.
(Ja, nu kanske jag överdrev lite. Men bara lite.)
Jag har läst ett inlägg på Kungliga bibliotekets samlingsblogg: Virkning under pionjärernas tid, skriven av Linda Sörensen. Den handlar om virkböcker på svenska under virkningens första 100 år, dvs från 1844 till 1944. Jag tycker det är så roligt att någon mer än jag finner det här ämnet intressant!
Läs Lindas virkbokshistoria! Den avslutas med tre virktrender efter 1945. Vad jag har tänkt göra idag är att ge en längre, och kanske alternativ, trendspaning över svenska virkböcker och mönster efter 1945. Det handlar om ett antal trender som jag som virkbokssamlare lagt märke till. För visst har både män och vänsterhänta blivit inbjudna till virkgemenskapen efter 1945, men det finns även andra trender att uppmärksamma!
Böckerna på bilden är:
Grytlappar av Sara Lawergren 1959, Virka spetsar och smådukar av Holger Stjernström 1952, Mellanspetsen av Mattis Hörlén och Alfhild Salvén 1958, Nyttospetsar av Iris Markström 1955, Spetsskrinet av M Danielsson 1955 och Virkvännen av M Danielsson 1952.
Visst ÄR detta virkningens höjdpunkt i historien?
På bilden: Elefantens långa snabel av Leif Christophersen 1976, Kreativ Haekling av Vibeke Lind 1973, Marks mönsterkataloger nr 54 och 61, Virka av plastremsor av Lena Nessle 1971, Virkboken av Ellen Turkis och Sanna Dammann 1977, Roligt att virka av Vibeke Lind 1973, på svenska 1974 och Fri virkning av Lis Paludan 1980.
1980-talet - romantiskt vitt, nu blir det spetsar igen! Det är som om de gamla spetsarna från femtitalet dyker upp i ny version, nu i färgbilder och på glansigt papper och fina inbundna böcker. Och i större skala, mer av allt liksom. Virka dukar, sängöverkast, gardiner! Ja mest dukar, dukar... Det är romantiskt, det är drömmar om en svunnen tid. Det är Virka-serien: Jag kollade, den sträcker sig från ca 1970-1992 (om nummer 27 är den sista).
De gula böckerna på bilden är delar av en serie som heter Sy och Handarbeta från 1977-1981.
Virkaböckerna i samma bild är nummer 16, 17, 21, 18, 19, 22, 23 och 24.
Jag har även en samling av "Allers stora handarbetsalbum": de är från 1978-1985 (kanske finns det någon senare som jag inte känner till). Där är också mycket dukar...
1990-talet: virkintresset avtar... Inte så många virkböcker verkar ha getts ut. Ämnet börjar kännas uttömt? Man orkar väl inte virka fler dukar.
De här böckerna har jag hittat. Ingerlise Skjöldebrand: Brodera & virka 1993 och Lapptäcken & virkat 1994. Jeanette Jovik Skarpmo: Stora Virkboken 1999 och Mina bästa Virkbeskrivningar 2000.
2000-talets första år: När någon vågar komma ut med en virkbok igen är det ljust, roligt och färgglatt. Och man får nu virka lite av varje, inte bara spetsar... Här finns mönster till olika saker som applikationer, armband, handledsvärmare och muddar, enkla sjalar och halsdukar, skärp, vantar, mössor! Även små och större väskor och korgar, nallar, kuddar och mormorsfiltar - allt i en glad, ljus och färggrann stil.
Böckerna på bilden är Virka! av Frida Pontén 2008, Virkade accessoarer av Jan Eaton 2006, på svenska 2007, Virka vackert av Tove Fevang 2010, Virka muddar av Maria Gullberg 2007, Virka rätt och slätt av Nicki Trench 2011, Kul och kaxig virkning av Sophie Britten 2005 och Galen i garn av Susanna Zacke och Sania Hedengren 2010.
Från 2008: En ny trend: amigurumi! Och den är stor, den trenden. Det här är inte alla böcker, endast ett urval. Det är virkade figurer. Djur, robotar och kakor. Det där med att virka kakor har jag aldrig riktigt förstått, då jag olyckligtvis föredrar de ätbara varianterna...
På bilden: Amigurumihundar av Mitsuki Hoshi 2008 (på svenska 2011), Lär dig virka supersöta amigurumi av Annie Obaachan 2008 (på svenska 2009), 25 små gulliga amigurumidjur av Annie Obaachan 2009 (på svenska 2010), Virka robotar av Nelly Pailloux 2010, fyra amigurumiböcker av Mia Bengtsson 2009-2012, Välkommen till Virkligheten av Annika Messing 2010 samt Virkade kakor av Jennie Olsson 2012.
Slutligen har jag identifierat en trend som går ut på att kalla virkning för avslappning, meditation eller rentav terapi!
2016 kom de här: Mindful virkning av Carmen Hefferman, Virka dig lugn av Betsan Corkhill ochVirka mandalor av Haafner Linssen. Här är det viktiga inte att det blir något användbart av virkningen utan att man lugnar ner sig medan sitter och virkar.
Framtiden.
Hur skulle jag då kunna säga något om framtiden? Tja, jag vet ju vad som ges ut på engelska, och en del av det kommer väl på svenska senare? Här är mina förslag:
Tunisisk virkning, alltså detsamma som krokning. Det är en virk-gren som funnits länge och ibland under perioder varit mer populär. Jag tror att den nu igen är på uppgående, ganska inne att hålla på med. Men en modern bok på svenska med de nya sätten att använda tekniken saknas än så länge!
Mosaikvirkning. Det finns ingen bok på svenska om den tekniken heller, men jag är övertygad om att den kommer, den också. På engelska finns en bok (kanske flera?) och det skrivs massor av mosaikvirkmönster nu - på engelska. Det är liksom redan stort. Det är en teknik som äter garn, så garnföretagen förespråkar och främjar den ohämmat.
Smygmaskvirkning då? Min egen mest älskade virkteknik som är så ofantligt bra till så mycket praktiska saker! Kommer det någon gång finnas en handbok på svenska för att lära sig denna teknik? Tyvärr inte inom överskådlig tid tror jag - jag är pessimistisk. Det är just det användbara som är provocerande verkar det som.
Time will tell, den som lever får se!
Jag har virkat min väska i bomullsgarn (Järbo 8/4). 100 g oblekt och 100 g svart räcker till hela väskan och en axelrem. Den är ca 25 x 35 cm stor. (Man kan naturligtvis göra en större väska efter samma mönster om man vill det genom att upprepa mönsterrapporten fler gånger.) Och självfallet kan man följa mönstret oavsett vilket garn man vill använda.
Mönstret innehåller en beskrivning med bilder steg för steg hur den tvåbenta maskan görs, och mina testvirkare har lyckats följa den beskrivningen så jag hoppas andra ska klara det också!
I vintras virkade jag en korg och det var så roligt att nu har jag gjort en till! Denna har handtag så att jag kan bära omkring saker i den. Jag ska visa med en liten bildserie hur jag gjorde handtaget. Själva korgen är gjord på samma sätt som den förra: Jag har klippt decimeterbreda remsor av ett kasserat påslakan och virkat runt det med garn. Här är inlägget om den första korgen.
Många har säkert stickat sådana, jag har provat att smygmaskvirka några par.
Det är ett jättebra projekt för att få användning för sina restgarner, och samtidigt öva på smygmaskvirkning.
Simsalabim så blev den långa remsan en toffel!
Måste få visa att jag fått den andra växtfärgade väskan klar. Ja det är nog två månader sedan - allt utom fodret. Men nu, till slut, fodrad och klar.
Som jag alltså nämnt tidigare så gjorde jag denna av det växtfärgade garn som blev över efter att jag virkat den förra väskan, den som jag gjorde i höstas. Till den hade jag tagit de färgstarkaste garnerna - vad som var kvar var alltså nu de grådaskiga, beigeaktiga, tråkiga...
De smygande färgövergångarna (eller åtminstone försöken till dem) har jag åstadkommit genom att virka med två färger samtidigt, och byta den ena först och den andra sedan, aldrig samtidigt.
Handtagen är gjorda efter min justerbara modell, kort eller lång vilket som passar bäst för stunden.
Så var det fodret då. Ville gärna ha något blått. Så vad hittade jag i mina gömmor? Detta handtryckta med mönster av kundvagnar! Jag har själv tryckt det någon gång på åttitalet.
Höjden av långsamhet: garnerna växtfärgas av min mamma, lagras av henne i några årtionden, ärvs av mig, virkas, filtas, och fodras till slut med ett tyg som jag handtryckt med screentryck ungefär vid samma tid som mamma färgade garnet. Som alltså legat ungefär lika länge... Då kan man väl tolka kundvagnarna som en ironisk kommentar till konsumtionssamhället?
Alla dessa dukar!
Så tänker jag när jag sitter och bläddrar i gamla virkböcker. Jag har snöat in på ett visst mönster och har nu bläddrat igenom en stor del av min samling av gamla virkböcker i jakt på detta specifika mönster. Hundratals bilder av andra virkade dukar passerar framför min syn. Alla dessa dukar. Fanns det utrymme för dem i något hem en gång? Eller virkades de (som jag tror) mest för att det är så roligt att virka? Själv har jag aldrig gjort det, virkat dukar. Men den här mängden av mönster! Den fascinerar mig.
Efter en stunds bläddrande och tittande på dessa bilder förflyttas jag liksom bakåt i tiden. Särskilt där det finns interiörbilder och inte bara virkade dukar. För att inte tala om bilder med människor...
När det gäller just det här mönstret som jag nu fått på hjärnan började det med att jag tyckte jag såg samma dukar "överallt". Dvs hemma hos de olika vårdtagare jag arbetar hos i mitt arbete i hemtjänsten. Inte alltid exakt samma heller, men variationer på samma tema. Olika storlekar, ibland en liten fyrkantig duk, ibland en hel löpare.
Ja, och bland min mammas efterlämnade grejer hittade jag dem ju också. (Första bilden och sista bilden. Om man tittar noga ser man att de hör ihop, de har samma mönster i mitten.)
Det gemensamma är en fyrkantig innerdel som inramas av runda, luftiga, skira bågar (=spindelnät!) placerade på hörnen, och mellan bågarna trappstegsformade trekanter av stolpgrupper.
Och till slut hittar jag - inte svaret jag söker, men början till en ledtråd i alla fall. Det är i Virka stjärnor 7, Året Runts handböcker 2 från 1973. Där står det att den heter Spindeludd och att den skulle vara från 1800-talet.
Är det någon som vet något mer så vill jag gärna veta!
Här har jag hittat beskrivningar (olika versioner och varianter av mönstret):
Virka 5, Semic, Åhlen & Åkerlunds förlag, IngerLise Skjöldebrand. Liten fyrkant, kallas Tallriksmellanlägg.
Virka stjärnor 7, Året Runts handböcker 2,Semic i samarbete med Året Runt, IngerLise Skjöldebrand. Här är den en löpare och kallas Spindeludd.
Nygamla virkningar, Mölnlycke sytråd AB, ett tunt häfte med 6virkmönster. Här står också namnet Spindeludd och finns samma mönster som i Virka stjärnor.
Marks Dukar och löpare, Gustaf Werner AB, Ing-Marie Jerlov. Här finns en lite större duk.
Virka spetsar, en idebok, Rabén & Sjögren. Här finns faktiskt en sexkantig duk med namnet Solfjäder. Spindelnätskanten är dock lätt igenkännlig.
Floral crochet, Mary Carolyn Waldrep, Dover Publications. Mönstret är på engelska. En irländsk tredimensionell ros i mitten, och sirliga, riktigt tunna och fina spindelnät på kanterna.