Gamla böcker, gamla mönster

Fantastiskt det här med gamla böcker som digitaliserats så man får fri tillgång till dem! Vilket privilegium! Utan resor eller besvär kan jag ta del av innehållet i alla möjliga intressanta böcker, trots att de befinner sig på olika bibliotek runt om i världen. De kommer snällt flygande till min dator hemma i Sverige, i den norrländska ödemarken... 

Tyvärr har det underbara Internet Archive legat nere sista veckan, men jag hoppas att det kommer tillbaka snart.

Och så finns ju även Digitalt museum, som jag nämnt tidigare. Hur fantastiskt är inte det. 

Jag har spanat en del både i gamla böcker och på det digitala museet på sistone. Dessutom har jag tagit fram och läst om böcker och artiklar från mitt eget helt fysiska virkbibliotek. Där finns bland annat ett nummer av Hemslöjden från 1986 (nr6) med några artiklar om virkning. Där har Lis Paludan skrivit en artikel med rubriken "Virkat tyg till västar". Den handlar om den virkade väst som finns på Västerbottens museum, och om det speciella tillvägagångssättet att virka ett tygstycke och sedan klippa till och sy en väst av det. Lis Paludan är författaren till boken "Haekling - historie og teknik" från 1986.  Jag har den engelska översättningen från 1995 ("Crochet - history and technique").

Den randiga västen på Västerbottens museum har jag ett minne av att ha sett för länge sedan. Den här artikeln, däremot, har jag inget minne av att ha läst! Men om jag läste den för länge sedan så betydde informationen inte mycket för mig och fastnade inte. Namnet Lis Paludan betydde ingenting heller om det var innan jag sett och läst boken om virkningens historia.

Tillvägagångssättet att virka ett tygstycke  för att sedan klippa till delar av det att sy en väst av beskrivs i boken Den nye heklebog eller udförlig anviisning til farvet hekling av Jenny Lambert 1847. Den är en översättning från den tyska boken Das neue Häkelbuch från 1846. Den norska boken är i tre delar, medan den tyska, dvs den som jag hittat digitaliserad på SLUB, bara verkar innehålla del två av dessa tre.

Namnet Jenny Lambert är för övrigt en pseudonym, avslöjar Hanna Bäckström i sin bok "Förmedling av mönsterförlagor för stickning och virkning". Kvinnan hette egentligen Francis Lambert, och var en brittisk brodös och författare till flera olika handarbetsmanualer och mönsterböcker. Så ursprungligen skrevs virkboken på engelska! Översättningar verkar, om jag förstår Bäckström rätt, ibland ha gjorts helt fritt från ursprungsförfattarens medverkan eller tillstånd. Vi vet inte om det var så i det här fallet.

Fanns det inte en svensk översättning? Jag har ju "Den nya Wirkboken" i min ägo sedan länge. (Se här!) Den är en sammanställning av mönster av tre olika författare (Charlotte Leander, Minna Korn och Jenny Lambert) men Lamberts stycke om västtyg är i alla fall inte med. 

Saxat ur Lamberts förord (den norska översättningen): De simplere og lettere Mönstre egne sig ogsaa isaer til de nu saa meget yndede heklede Veste.  De enklare och lättare mönstren passar särskilt till de nu så omtyckta virkade västarna.

När man läser den meningen kan man inte tolka det på annat sätt än att virkade västar redan var något välkänt. I Hanna Bäckströms bok framgår det också att mönsterförlagor för flerfärgsvirkning gavs ut cirka femton år tidigare än skriftliga beskrivningar av hur tekniken utförs. Dvs folket (vissa personer, får man anta) var redan van vid tekniken och kunde tillgodogöra sig en bild och virka efter den utan förklaringar.

Lis Paludan skriver att västen i Umeå är den enda väst av denna typ som hon lyckats finna i europeiska museer. Så spännande att jag nu känner till ytterligare två stycken! 

I Sollefteå såg jag en virkad väst med vackert mönster. Undrar om den var formvirkad eller klippt och sydd? 

Blommönstren.

I de versioner av Lamberts virkbok som jag sett finns inga blommönster som liknar någon av de blommiga västarna jag skrivit om. Men! Mönster för flerfärgsvirkning kan man hitta lite var som helst, det måste inte vara en virkbok. Man kan virka efter ett korsstygnsmönster eller varför inte en vävbok?

Den här blomman finns i Lovisa Nylanders Vävbok - "Lärobok i ny, patenterad konstväfnad för

alla som idka hus-väfnadsslöjd, enligt lättfattlig och ändamålsenlig metod" från 1872.

Jämför med den här blomman från den virkade västen i Tingsås. Även om jag ser att virkaren Mimmi Englander rationaliserat bort två blad och ytterligare några enstaka maskor så är det ingen tvekan om att det är samma blomma! 

Blommönstret från västen i Örnsköldsvik hittade jag inte på samma ställe. Så den gåtan finns fortfarande kvar att lösa.

Two old Swedish tapestry crochet waistcoats

Being a real crochet nerd, I have a habit to search for crochet in museums. I have used the Digitalt museum to find crocheted objects, and in some cases I have then been able to see them IRL! This is the story of two of those crochet objects, two tapestry crochet waistcoats. They are probably from the second half of the 19th century. I say probably, because everything about these objects is very uncertain!

I found the first one in 2022 (picture above). In the Digital museum there was a blurry image, a very bad black and white photo of a waistcoat, but the text said it was crocheted. I sent a question to the museum and asked if this was correct, was the floral patterned vest really crocheted? Yes, it was! And would it be possible to come and see it? Yes to this too!

This garment exists in the real world in Örnsköldsvik, which is about a three hours drive from where I live. I persuaded my husband that we should make a little vacation trip...

The waistcoat is not exhibited in the museum, but is stored. An employee at the museum had to open a locked room where she had put it on a table for us to see. I could take pictures of it. I could count the stitches: 44 stitches/10 centimeters.

This waistcoat has a shawl collar, four buttons, two pockets. Only the front is crocheted, while the back is a woven cotton fabric.

No shaping is done by increasing, decreasing or utilising short rows. No, it is obvious that the two front pieces (and collar and pockets) are cut out from a large flat crocheted fabric and then sewed together. The crocheting is made to imitate a woven fabric. It is crocheted as tight as possible, which has made it really durable. The floral pattern is also very clear and perfect when you work tightly like this.

All cut edges are bound with a brown ribbon.

The technique is the traditional nordic style tapestry crochet, when you work single crochet (double crochet in British terms) in the back loop only.The colour not in use is hidden inside the stitch, so there are no floats on the back (which you always have in multicolour knitting).  Work is never turned; all rows are worked in the same direction. On this waistcoat the rows are horizontal on the finished garment.

It was obvious that the black yarn did not come all fom the same dying batch, as it has bleached differently. And we could see that the garment was sewed with a sewing machine. But all my questions about where did it come from? - who made it? - when was it made? - and all other contexts, those questions were not answered. There were no notes about the origin of the vest. It comes from some place in or around Örnsköldsvik and it has been in the museum for a hundred years, those were the only facts I got.

You can see in the first picture how the two front pieces are mirrored. The pattern i so ingeniously composed and it is a perfectly executed work. Did the maker have a pattern? Was there an instruction in a magazine? Did one person crochet and a tailor sew it, or was it all home-made?

Crochet has a history of  being looked down upon. Textile researcher Anneli Palmsköld has written interestingly about how crochet as craft and art has been purposely excluded by the people that started to collect things for museums in the 19th century and the beginning of the 20th. I believe this could be the reason that so little crochet can be found in the museums today. So when you find one thing of this quality, it is remarkable. If you find one more, it is doubly  remarkable!

And I did find one more.

 

This happened about a year ago. It popped up in the Digitalt museum. Another crocheted flower-decorated waistcoat! Red flowers on a dark background, but not the same flowers. The overall style of the  waistcoat is a little different with a different type of collar and placing of the buttons.

But still. There are thousands of  preserved waistcoats in the Swedish museums sewed in silk, satin, linen and other textiles . And then there are these two, that have a crocheted front.

I could not immediately ask David to follow me on a new crochet-vacation, as this object is found in the south of Sweden, not three hours from our home, but rather thirteen hours (1170 km)... The opportunity turned up this year. I decided to go to Småland, which is in the south of Sweden, together with my sister. We wanted to see the area where our grandmother was born. And I could make a small detour to Växjö where I thought I would find the crocheted waistcoat. It suited David that I would be away from the house while he worked with our kitchen floor.

Instead of in the museum in Växjö I found out that the waistcoat was in a smaller community called Tingsryd.

The procedure for making this garment seems to be similar to the one in Örnsköldsvik; a piece of textile has been created by crocheting, and then cut and sewed.

The pattern is red flowers on a dark blue background. It looks grey, but we could see the original colour on places that were not exposed to light. The yarn is cotton. I think it was cotton in the Örnsköldsvik vest too, but I can't see any note about that. The technique is the same, single crochet in the back loop only. 

In this object, the Tingsryd waistcoat, the rows run vertically. When you look at the waistcoat from the front, the rows on the left side run from shoulder to waist. On the right side, they run from waist to shoulder.

The two front pieces are mirrored, just as was the case in Örnsköldsvik. But the flower pattern is not quite as ingenious . The crocheter must have had to work half of the total fabric in a mirrored pattern. 

All cut edges are hidden inside the lining. Unlike the Övik vest, this garment is completely handsewn. 

.

The number of stitches per 10 centimeters is here 47!

For this object there is at least a little bit of provenance. It has belonged to a family with the name Englander. (The name must originally mean "from England"!) This family lived in Tingsryd for several generations and was important for the community. Among other things, they were the owners of a wine factory. (Unexpected!) The waistcoat is believed to have been crocheted by Mimmi Englander, born in 1856. Why she chose to crochet the fabric instead of buying silk or satin, we don't know. Maybe she was just very interested in needlework?  We also got to see a number of very beautifully knitted socks that she had made.

The questions remain: Is there any sort of connection between the two objects? So far apart, and from a time when travelling was not as easy as it is today. Did one of the two crocheters see the other one and wanted to replicate the idea (without replicating the exact floral pattern obviously)? Or these two objects are perhaps not the only two that have existed, there may have been many more around this long country. Or, again, was there a pattern in a magazine?  And did the crocheter also do the sewing? 

Årets museiföremål

I höstas berättade jag att jag upptäckt en  ny virkad väst på Digitalt museum. Ny endast i betydelsen ny för mig, dvs att jag inte sett den eller känt till den tidigare. Den har heller inte publicerats på Digitalt museum förrän i juni 2023. 

Nu har jag sett den i verkligheten! Jag passade på då jag var på semester i Småland för att besöka olika platser kring Vetlanda där min mormor kom ifrån. 

Västen finns i Tingsryd. Det är ganska långt söderut i vårt land, nästan i Blekinge.

Det är framstyckena som är virkade. Bakstycket är ett vanligt vitt linnetyg. Det var på samma sätt med västen från Örnsköldsvik. 

Mönstret är röda blommor på mörk botten.  Den mörka färgen har varit blå, närmast marinblå, vilket vi kunde se på ställen som varit mindre utsatta för ljus. Materialet är bomullsgarn. Tekniken är flerfärgsvirkning med fasta maskor i bakre maskbågen, dvs den traditionella flerfärgsvirkningstekniken. Alla varv är virkade åt samma håll, man har aldrig vänt virkningen. Mest troligt har man virkat runt så att det blev en cylinder, och sedan klippt ut delarna från det färdigvirkade stycket, alltså behandlat sin virkning som ett tygstycke. Det syns ju också att västen är hopsatt av flera små delar, det är många detaljer och sömmar, precis som när man tar ett tygstycke och syr ett plagg. 

De två framstyckena är spegelbilder av varandra. Man ser det om man tittar på blommornas lutning, de lutar från västens framkant snett ut mot ärmhålet i båda fallen. Snett åt vänster respektive snett åt höger. Det betyder att den som virkar måste göra halva sitt tyg efter ett spegelvänt mönster. Det duger inte att bara klippa ut spegelvända delar, det skulle inte ge samma resultat.

Till skillnad från västen i Örnsköldsvik löper varven på den här västen lodrätt.

På västens vänstra sida, =bärarens höger, löper varven uppifrån och ned. På västens högra sida, bärarens vänster, löper varven nedifrån och upp. 

Modellen eller snittet på västen är också ett annat än i Örnsköldsvik. Den här västen är dubbelknäppt med  extra knappar  på sidorna där slagen kan vikas ut och knäppas fast. Jag har jämfört modellen med bilder av andra västar på Digitalt museum. De som mest liknar denna är från andra halvan av 1800-talet. Materialet i dem är olika; siden, halvsiden, bomullssatin, bomullssammet... 

Den är fodrad med dels ett vitt och dels ett rutigt tyg, båda linne enligt museets anteckningar. Där är de klippta virkkanterna gömda.

Man kan också se att den är helt handsydd.

När det gäller masktätheten har jag räknat till  47 maskor per decimeter.

Den här västen har till skillnad från den i Örnsköldsvik (som jag måste jämföra med pga alla likheter!) en proveniens. Den kommer från familjen Englander. Englanders verkar ha funnits i Tingsryd i flera generationer och haft stor betydelse. I hembygdsgården fick vi bland annat se bevis för de olika vinsorter som Englanders vinfabrik hade sålt! Västen antas ha virkats av Mimmi Englander, född 1856. Varför hon valt att virka (tyget till) västen i stället för att köpa siden eller sammet kan man ju fundera på. Kanske helt enkelt för att hon var intresserad av handarbete? Det finns också några par mycket fint stickade strumpor av hennes hand, som vi fick se.

Besöket i Tingsryd gav mig även kunskap om området i Småland som kallas Värend, om Värendsdräkten, värendkvinnornas särskilda arvsrättigheter och sagan om Blända.  Intressanta delar av historien som jag inte alls hade koll på innan!

Läs här om västen på Digitalt museum.

Och här (om du scrollar ner förbi den lika uppseendeväckande krokade koftan/jackan) är västen jag såg i Örnsköldsvik 2022.

Tack till Majken Rydén i Tingsås hembygdsförening som visade mig västen och till min syster Eva som följde med mig och skjutsade runt mig på denna sydliga upptäcktsfärd!

På västfronten något gammalt

2015 var jag på virkkurs med Maria Gullberg. Jag har skrivit om det här. 

Det var på Textilarkivet i Sollefteå. Nu finns inte textilarkivet kvar längre. Synd!

I samband med kursen var det ordnat en utställning med olika typer av virkade föremål. (Egentligen var det kanske tvärtom, att det var kursen som var ordnad i samband med utställningen...) Bland annat fanns den här fantastiska röda jackan utställd. Den är från 1800talet. Tekniken är krokning, eller tunisisk virkning som det också kallas. När jag såg den, och resten av virkutställningen för den delen, fäste jag mig väl inte så särskilt mycket vid den. Jag såg den som ett virkat museiföremål bland alla många andra. Som om det skulle finnas en uppsjö av liknande grejer från 1800-talet och framåt. Virkade plagg i olika utföranden. Jag hade ingen kunskap eller förståelse för hur lite sånt det finns!

Jag har nu återsett den röda 1800-talsjackan! Den finns inte utställd någonstans, utställningen 2015 var en engångshändelse, men jackan finns bevarad i alla fall och jag har fått ynnesten att komma och titta på den.

Jag tror att den är hopsydd av bakstycke, framstycken och ärmar. Varven tror jag är vertikala, uppifrån och ner eller nerifrån och upp, alltså inte vågrätt över kroppen. Jag är ju ingen tunisiskvirkare, men det är de där lodräta trådarna som man brukar se som jag tänker på, varje maska har en lodrät tråd på det färdiga materialet. Här på jackan ligger de vågrätt.

Ärmarna tror jag däremot är virkade vågrätt - men inte runt hela armen, det gick en söm längs ärmens undersida. Vilket betyder att ärmens form är gjord med ökningar och minskningar, och det syns här på bilden.

Baksidan visar två sömmar samt hur formningen, den tydliga midjan och den utsvängda nederdelen ser ut att ha åstadkommits med förkortade varv.

Hur alla dekorationsplupparna är gjorda vet jag naturligtvis inte heller. Fanns det ett mönster? undrar jag.  Vem krokade jackan? Och när? Kunde hon (troligen inte en han) skapa själv? Är detta det enda hon gjorde? Det är det jag har så svårt att tro! Kunde man göra denna jacka så prydlig och perfekt och med alla detaljerna så måste man ha gjort andra saker tidigare.

Tyvärr finns det ingen information om vem som krokat jackan, inte var den kommer ifrån eller exakt hur gammal den är. Men vilken tur att den är bevarad ändå!

Vet ni att det finns något som heter Digitalt museum? Där kan man söka och hitta bilder på museiföremål. Jag vet inte hur stor del av museernas innehåll som är digitaliserat men jag antar att det är en pågående process. Jag har letat en hel del där bland bilderna på sista tiden. Där hittade jag helt plötsligt en väst som var registrerad som virkad. Av bilden var det omöjligt att avgöra om så verkligen var fallet, och dessutom fanns tillsammans med västen ett gammalt dokument där det stod "broderad med röda blommor på svart botten". Var den virkad? Begreppsförvirringen är ibland stor när det gäller att skilja på olika tekniker, men virkning och broderi är ändå två olika saker! Jag skickade en fråga till museet för att få veta, och det fantastiska är att västen visade sig verkligen vara virkad.

Nu har jag sett även den i verkligheten! Med sjalkrage och fickor och virkad framsida och ett annat tyg på ryggen.

Västen finns i på Örnsköldsviks museum.

Den kallas för brudgumsväst.

Den har ett helt otroligt blommönster flerfärgsvirkat i svart och rött. Maskorna är så små att det går 44 maskor på en decimeter (jag mätte 22 maskor per 5 cm). Tekniken är alltså densamma som i de virkade pälsbältena, samma som i Korsnäströjorna, samma som i Dalarnas virkade mössor och hjärtvärmare. Fasta maskor virkade i bakre maskbågen och hela tiden åt samma håll, från rätan.

Inga ökningar eller minskningar eller förkortade varv syns här. Västens framstycken måste vara klippta ur ett helt virkat platt tygstycke! Att man gjorde så har jag läst om på flera ställen. Man virkade tyget för att man inte hade möjlighet eller råd att få tag på det fina tyg man annars hade velat ha. Virkningen skulle likna ett vävt tyg, därför virkade man så tätt och hårt. Vilket också gör resultatet mer hållbart och slitstarkt.

Vi kunde konstatera att det svarta garnet kom från olika färgningar, då man ser att det blekts på olika sätt på olika varv. Samt att västen verkar vara sydd på symaskin. 

Men precis som med den krokade jackan så finns det inga mera uppgifter sedan! Inte vem som virkat, inte varifrån plagget kommer eller när det är tillverkat. Det ska var från någonstans inom Örnsköldsviks kommun, det är vad man vet, och ha funnits på museet i hundra år.

Hade upphovsmakaren ett mönster att tillgå? Kopierades kanske något modetyg, eller komponerades blommorna av virkaren? Mönstret är så genialiskt komponerat. Se tex blommornas placering på västen, det kan inte vara en slump att blommorna sitter spegelvänt mitt emot varandra på höger och vänster sida.

Precis som när det gäller den röda jackan så tänker jag att den som virkade den här västen gjorde inte det som sitt första virkförsök. Måste ha gjort andra grejer tidigare.

Tack till Maggis Frisk i Örnsköldsvik och Ylva Bergstedt i Sollefteå för att ni ställde upp och visade mig de virkade skatterna!

Virkad väst

Långt före jul påbörjade jag en väst. Hade en idé om att inkorporera mina "short row cables" i ett klädesplagg. Inte använda smygmaskvirkning, utan i stället virka dem i tredje maskbågen och därigenom få ett plattare resultat, mindre klumpigt. Efter mycket provvirkaande är det här resultatet.

Garnet är Drops Lima (65% ull, 35% alpaca), färg 9015, en neutralt grå.

Jag har virkat med en 4 mm virknål.

Västen består av bakstycke och två framstycken som jag sedan sytt ihop. Delarna är virkade på längden, grundmönstret mellan flätmönsterpartierna är fasta maskor i bakre maskbågen (avigt virkade på tillbakavarven). Sedan virkade jag en huva och två fickor som också syddes fast. Huvan var det värsta (jag som inte gillar att sy!) för jag ville gärna få sömmen snygg på båda sidor. Den ska ju se bra ut både om huvan är uppfälld eller hänger ner.

Sedan vek jag också upp och sydde en fåll nedtill för jag tyckte nederkanten var för ojämn.

Slutligen: sydde dit en dragkedja. Puh.

Kanske gör jag någon gång en beskrivning av dessa flätmönster. Men jag vill nog utforska dem lite till först. 

Historien bakom

 

Historien bakom den röda västen börjar någon gång i våras. Jag råkade få se en annons om den här tävlingen "Wålstedts Textile Art Competition". En tävling där det skulle gå an att skicka ett virkat bidrag lika gärna som ett stickat! 

Rubriken löd sedan: “handmade fashion to express the singularity of the self”. Jag tog utmaningen på allvar: Jag bestämde snabbt att mitt "jag" symboliseras bäst av trädformer. Jag bor i en skog, ser träd hela dagarna genom bilfönstret medan jag kör de små grusvägarna mellan vårdtagarna i mitt jobb i hemtjänsten. Granar, tallar, inga shoppingcenter. (Men en stor såg/limträfabrik.)  Dessutom är jag själv skogsägare och sist men inte minst har jag en trädhobby sedan trettio år (som jag nog nämnt då och då även på den här bloggen): bonsai.

Det var självklart att jag skulle försöka skapa ett mönster med trädsilhuetter.

Använde mig av min erfarenhet att virkade plagg blir bäst om de virkas vertikalt. Dessutom passade det så bra till träd-motivet: Stammen blir rak, hur krokiga grenarna än är. Som de raka stammarna i en välskött produktionsskog... Därför kallade jag projektet för "Swedish forestry" på ravelry, "svenskt skogsbruk".

Jag gjorde många provlappar innan jag fick till granarna och tallarna någotsånär. Tja, dvs så som de nu blev. (Just nu grubblar jag lite på ytterligare förbättringar i utformningen.)

En av förutsättningarna i tävlingen var att bara Wålstedts garn skulle användas. Jag valde att prova z-tvinnat garn, så kallat tvåändsstickningsgarn. Jag har tidigare läst på flera ställen att z-tvinnat garn skulle vara bra att virka med. Nu får jag en anledning att prova, tänkte jag.
Kan härmed dementera den idén helt och hållet! Det funkar inte alls bra. Garnet tvinnar sig och blir bara ännu fortare trassligt än vanligt garn.

Jag virkade både bakstycket och framstyckena från mitten och utåt. Mätte på mig själv allt eftersom för att få rätt storlek. 

Tekniken är flerfärgsvirkning, där den färgen som inte används ligger invirkad så inga långa trådar finns på baksidan. Jag har också använt mig av att virka "tillbakavarven" avigt, så som jag tidigare beskrivit. (Se här!) Man får en slät yta, men å andra sidan lutar maskorna vartannat varv åt ena hållet, vartannat varv åt det andra. Jag försökte utnyttja detta på ett positivt sätt i utformningen av trädsilhuetterna i stället för att reta mig på det. Stammarna är som sagt raka, genom att de följer varven.

Jag talade inte om för min man att jag tänkte delta i en tävling som kostade 500 kr i anmälningsavgift...

Under semestern tog jag med mig virkningen till Skåne, så att jag skulle kunna utnyttja varje minut...

Så småningom hade jag ett bakstycke och två framstycken klara. Här är framstyckena på blockning.

Sedan ville jag ha en huva på västen. Visste inte riktigt hur man konstruerar en huva men tittade på de köpta huvtröjor jag hade i garderoben. Jag var ganska säker på att jag ville ha den dubbel, för att få lite bättre vindskydd om man nu skulle vilja fälla upp den nån gång. Och så ville jag ha den med en färg på insidan och en annan på utsidan. Virkade om den ett antal gånger innan jag blev nöjd.

Så här blev det till slut: en huva virkad på ena ledden, en virkad på andra ledden.

Huvorna syddes ihop till en dubbel och sedan sydde jag fast den på västen. (På den här bilden kan man se mönstrets baksida i halsöppningen.)
 Ändå saknades något! Fickor!

Ja jag var tvungen att göra fickor i samma mönster och sy fast dessa mitt fram på västen. De fick en tunn kant i samma orange färg som huvan.

Se där, nu känns det som ett användbart plagg. Jag sydde också dit en dragkedja. (Den skulle ha varit orange den också.)

 Bilderna på den färdiga västen togs i augusti innan tävlingens deadline. Då var det fortfarande grönt och vackert -  idag är det mera snöigt och mörkt som gäller här omkring:

Min röda skogsväst

I somras jobbade jag rätt hårt med en svart och röd väst. Den är mönstrad med granar och tallar i flerfärgsvirkning.  Jag skickade den till Wålstedts Textile Art Competition, som gick ut på att göra en väst på temat "handmade fashion to express the singularity of the self".

Nu när tävlingen är avslutad vågar jag visa upp västen här på bloggen.

Läs om tävlingen här och se de andra vinnande bidragen! (Man får rulla ner en bit för att få se min kreation...)

 Den här västen har jag virkat vertikalt, dvs varven går uppifrån och ner, och nerifrån och upp. (För bekvämligheten!) Den fick dessutom både fickor, huva och dragkedja.

Så vitt jag förstår så finns tävlingsbidragen just nu att beskåda på Galleri Yamanashi i gamla stan i Stockholm, till den 30 november.

Blev det till slut nåt bärbart...?

... jo - en blommig sommartopp!

- sommartunn, kortärmad, i naturvit bomull.

Efter mycket vånda och stort besvär.

Det började redan i våras, kanske när jag såg den virkade tröjan i elloskatalogen. Nog kan väl jag virka mig en egen tröja till sommaren tänkte jag.

Idén jag hade var att virka två sidostycken, halvor, i stället för ett framstycke och ett bakstycke. Eftersom det som vanligt handlade om improvisation skulle det vara enkelt att lägga till eller dra ifrån ett eller flera varv på bredden allteftersom jag provade mig fram. Längden kändes som mindre viktig för passformen.

Jag tänkte redan från början att sidostyckena skulle vara böjda så att de skulle gå att sätta ihop mitt fram och mitt bak och bilda en v-formad halsöppning.

Och jag visste redan från början att jag skulle fylla i mellanrummet mellan halvorna bak i nacken med en trekantig bit.

Hur denna trekantiga bit skulle utformas hade jag inte klart för mig. Jag gjorde flera provbitar. Faktum var att jag var så säker på att den där lilla kilen som bara var en utfyllnad skulle vara den viktigaste delen på hela tröjan - så jag började fundera på hur den skulle se ut innan jag ens gjort sidostyckena.

När jag väl gjort dem kändes det helt självklart att jag helt enkelt skulle göra en fyllnadsbit i samma mönster som sidorna...

 Jag virkade två långa böjda stycken - tyckte sedan att proportionerna inte blev bra, att det blev för lite maskor till ärmhål, att vinkeln på böjningen var fel. Så jag rev upp alltihopa och började om från början.

När jag ännu en gång hade två långa (140 cm) böjda remsor tyckte jag att de var OK - men jag hade nu ingen aning om hur jag skulle få till ärmhålen! Kände mig helt blåst, tom och utan vägvisare för det fortsatta arbetet.

Jag började virka andra saker. tog fram tjockt garn och stor virknål, vilket kändes som en avkoppling efter virkandet med den smala. Virkade och tovade mig en väska och två grillvantar.  Visste fortfarande inte hur jag skulle göra ärmarna men tyckte till slut att jag var tvungen att ta tag i projektet ändå. Jag gjorde som jag brukade. Några maskor, några varv - hur ser det ut?

 Så här såg styckena ut när jag format ärmhålen. Bilden är kanske lite förvirrande, för det är ju inte mittenpartierna som ska sitta ihop utan ytterkanterna. Om man viker delarna på mitten ser det ut så här:

Då förstår man kanske bättre hur de är tänkta att passa ihop.

Delarna virkades ihop och runt ärmarna virkade jag ett par varv stolpar.

 Själva "sömmarna" - fram, bak och i sidorna - blev inte jättesnygga, jag var så inne på att lägga till ytterligare vidd att jag gjorde dem för vida. Som vanligt.

Och vad blev det av den där trekantiga biten bak i nacken? Bara en obetydlig brygga för att hålla ihop sidorna:

Puh, att den blev klar ändå! Innan hösten...