Virkad entrelac

 

I vintras gjorde jag halsdukar i smygmaskvirkning, där jag försökte efterlikna den stickade entrelactekniken som gör att rutorna ser ut som flätade med näver. Näverstickning kallas det ju också! Nu har jag fortsatt på den inslagna entrelacvägen.

En typisk grej att göra av näver förr i tiden var förstås en ryggsäck. Den kallas kont.

 

 

Och nu har jag alltså gjort en ryggsäck i virkad näverstickning! Den här gången har jag använt den vanliga tekniken, där man gör rutorna i tunisisk virkning. Jag har alltid tyckt att den tekniken ser ganska stel och liksom platt ut med sina enfärgade kvadratiska rutor. Det fattas liksom en dimension, man får inte samma illusion av flätning eller vävning som i den stickade versionen.

Men man ska väl inte döma innan man har provat, så nu var det dags för mig att prova.

Till en ryggsäck får man se det som en fördel att det virkade resultatet blir stumt och håller formen.

De platta, enfärgade rutorna kan man ge lite liv om man i stället virkar med dubbelt garn så det blir en melerad effekt tänkte jag, och dessutom blandar diverse restgarner i olika färger.  Här har jag använt garn som blivit över och garn som inte passade till något annat. Det är både ull, akryl och bomull. Många ändar blev det på baksidan!  De knöt jag ihop i skarvarna och fäste nödtorftigt.

 

 

När man virkar så här små enheter (8 maskor) behöver man inte ens ha en särskild tunisisk virknål, utan det går bra med en helt vanlig.

Efter en snabb googling började jag som vanligt utan att ha någon färdig plan för resten av arbetet. "Jag tar väl reda på hur man gör allt eftersom" tänkte jag, och beställde samtidigt en bok - "Entrelac Crochet for beginners". I bilden ovan syns det som ska bli botten.

 

Efter ett tag hade jag fått ihop något som liknade en påse. På översta varvet gjorde jag hål mitt i rutorna så det skulle gå att trä en dragsko genom och dra ihop den.

 

 

Sedan tänkte jag mig ett lock som skulle täcka öppningen. Bara att virka ett slätt stycke och sedan sy fast? Då märkte jag hur kraftigt den tunisiska virkningen rullade sig i kanterna. (Som om jag inte hade märkt det när jag gjorde själva påsen?)

 För att förhindra rullkanterna gjorde jag locket dubbelt.

 

 

Och längst ut på locket satte jag en lång virkad remsa, det ser ut som en ormtunga ser jag. Den har tre hål för att kunna knäppa fast locket på ryggsäckens framsida.

 

 

När så småningom den beställda boken landade i min brevlåda undrade jag om det hade blivit något fel eller missförstånd. Den här brochyren, är det vad jag hade beställt? Den är 30 sidor med endast några rader text på varje sida... Säger mig inte mer än det jag redan vet!

Fler titlar i ämnet virkad entrelac hittade jag inte heller.

Det finns kanske inga djupare kunskaper att få angående den här tekniken.

 

 

Remmar och spännen grävde jag fram ur mitt pysselförråd. Sån tur kan man ha när man haft ett intresse länge och skaffat material som kanske bara delvis blivit använt. Precis som med garnet!

 

 

Insidan fodrade jag enligt min vanliga modell med en uppochnedvänd sliten t-shirt. Den döljer knutarna och de slarvigt fästa trådändarna.

 

Jag vet att den är lite sned och vind (men den är ju handgjord). Och jag kanske måste förstärka lite kring remmarnas fästplatser. Men får man lov att ändå vara ganska nöjd?

 

På västfronten något gammalt

2015 var jag på virkkurs med Maria Gullberg. Jag har skrivit om det här. 

Det var på Textilarkivet i Sollefteå. Nu finns inte textilarkivet kvar längre. Synd!

I samband med kursen var det ordnat en utställning med olika typer av virkade föremål. (Egentligen var det kanske tvärtom, att det var kursen som var ordnad i samband med utställningen...) Bland annat fanns den här fantastiska röda jackan utställd. Den är från 1800talet. Tekniken är krokning, eller tunisisk virkning som det också kallas. När jag såg den, och resten av virkutställningen för den delen, fäste jag mig väl inte så särskilt mycket vid den. Jag såg den som ett virkat museiföremål bland alla många andra. Som om det skulle finnas en uppsjö av liknande grejer från 1800-talet och framåt. Virkade plagg i olika utföranden. Jag hade ingen kunskap eller förståelse för hur lite sånt det finns!

Jag har nu återsett den röda 1800-talsjackan! Den finns inte utställd någonstans, utställningen 2015 var en engångshändelse, men jackan finns bevarad i alla fall och jag har fått ynnesten att komma och titta på den.

Jag tror att den är hopsydd av bakstycke, framstycken och ärmar. Varven tror jag är vertikala, uppifrån och ner eller nerifrån och upp, alltså inte vågrätt över kroppen. Jag är ju ingen tunisiskvirkare, men det är de där lodräta trådarna som man brukar se som jag tänker på, varje maska har en lodrät tråd på det färdiga materialet. Här på jackan ligger de vågrätt.

Ärmarna tror jag däremot är virkade vågrätt - men inte runt hela armen, det gick en söm längs ärmens undersida. Vilket betyder att ärmens form är gjord med ökningar och minskningar, och det syns här på bilden.

Baksidan visar två sömmar samt hur formningen, den tydliga midjan och den utsvängda nederdelen ser ut att ha åstadkommits med förkortade varv.

Hur alla dekorationsplupparna är gjorda vet jag naturligtvis inte heller. Fanns det ett mönster? undrar jag.  Vem krokade jackan? Och när? Kunde hon (troligen inte en han) skapa själv? Är detta det enda hon gjorde? Det är det jag har så svårt att tro! Kunde man göra denna jacka så prydlig och perfekt och med alla detaljerna så måste man ha gjort andra saker tidigare.

Tyvärr finns det ingen information om vem som krokat jackan, inte var den kommer ifrån eller exakt hur gammal den är. Men vilken tur att den är bevarad ändå!

Vet ni att det finns något som heter Digitalt museum? Där kan man söka och hitta bilder på museiföremål. Jag vet inte hur stor del av museernas innehåll som är digitaliserat men jag antar att det är en pågående process. Jag har letat en hel del där bland bilderna på sista tiden. Där hittade jag helt plötsligt en väst som var registrerad som virkad. Av bilden var det omöjligt att avgöra om så verkligen var fallet, och dessutom fanns tillsammans med västen ett gammalt dokument där det stod "broderad med röda blommor på svart botten". Var den virkad? Begreppsförvirringen är ibland stor när det gäller att skilja på olika tekniker, men virkning och broderi är ändå två olika saker! Jag skickade en fråga till museet för att få veta, och det fantastiska är att västen visade sig verkligen vara virkad.

Nu har jag sett även den i verkligheten! Med sjalkrage och fickor och virkad framsida och ett annat tyg på ryggen.

Västen finns i på Örnsköldsviks museum.

Den kallas för brudgumsväst.

Den har ett helt otroligt blommönster flerfärgsvirkat i svart och rött. Maskorna är så små att det går 44 maskor på en decimeter (jag mätte 22 maskor per 5 cm). Tekniken är alltså densamma som i de virkade pälsbältena, samma som i Korsnäströjorna, samma som i Dalarnas virkade mössor och hjärtvärmare. Fasta maskor virkade i bakre maskbågen och hela tiden åt samma håll, från rätan.

Inga ökningar eller minskningar eller förkortade varv syns här. Västens framstycken måste vara klippta ur ett helt virkat platt tygstycke! Att man gjorde så har jag läst om på flera ställen. Man virkade tyget för att man inte hade möjlighet eller råd att få tag på det fina tyg man annars hade velat ha. Virkningen skulle likna ett vävt tyg, därför virkade man så tätt och hårt. Vilket också gör resultatet mer hållbart och slitstarkt.

Vi kunde konstatera att det svarta garnet kom från olika färgningar, då man ser att det blekts på olika sätt på olika varv. Samt att västen verkar vara sydd på symaskin. 

Men precis som med den krokade jackan så finns det inga mera uppgifter sedan! Inte vem som virkat, inte varifrån plagget kommer eller när det är tillverkat. Det ska var från någonstans inom Örnsköldsviks kommun, det är vad man vet, och ha funnits på museet i hundra år.

Hade upphovsmakaren ett mönster att tillgå? Kopierades kanske något modetyg, eller komponerades blommorna av virkaren? Mönstret är så genialiskt komponerat. Se tex blommornas placering på västen, det kan inte vara en slump att blommorna sitter spegelvänt mitt emot varandra på höger och vänster sida.

Precis som när det gäller den röda jackan så tänker jag att den som virkade den här västen gjorde inte det som sitt första virkförsök. Måste ha gjort andra grejer tidigare.

Tack till Maggis Frisk i Örnsköldsvik och Ylva Bergstedt i Sollefteå för att ni ställde upp och visade mig de virkade skatterna!