Virkad västerbottensdräll

Ända sedan i vintras har jag kämpat med en virk-idé som nu börjar klarna... Idén är att göra min egen virkade tolkning av ett vävmönster som kallas västerbottensdräll. Det vävda originalet syns här nedan och min virkade version i bilden ovan.

Första försöket tyckte jag blev lite stort. För många maskor per yta liksom, det borde inte behövas så många. Jag ville tajta ihop mönstret. Bilden är från februari! Jag ute på skidor, väskan i perfekt färgmatch med omgivningen.

Hela mönstret är här virkat med fasta maskor i bakre maskbågen, som enligt den gamla nordiska traditionen.

Andra försöket blev aldrig fotat ordentligt innan jag gav bort väskan. Och här var det visst botten som var viktigast när jag tog bilden... 

På den här väskan provade jag flera olika sätt att virka. 

Blev inte nöjd förrän jag hittat på den lilla fyrkantiga maskan som syns i det översta partiet, det som har en ljusare blå färg.

Så här ser den ut, min tvåbenta maska. Inte lika taggig i kanterna som den vanliga flerfärgsvirkningen med fasta maskor. Ingen lutning åt ena eller andra hållet heller.

Försöker nu skriva ett mönster för den här sista väskversionen!

På spaning efter den tid som flytt

Alla dessa dukar!

Så tänker jag när jag sitter och bläddrar i gamla virkböcker. Jag har snöat in på ett visst mönster och har nu bläddrat igenom en stor del av min samling av gamla virkböcker i jakt på detta specifika mönster. Hundratals bilder av andra virkade dukar passerar framför min syn. Alla dessa dukar. Fanns det utrymme för dem i något hem en gång? Eller virkades de (som jag tror) mest för att det är så roligt att virka? Själv har jag aldrig gjort det, virkat dukar. Men den här mängden av mönster! Den fascinerar mig. 

Efter en stunds bläddrande och tittande på dessa bilder förflyttas jag liksom bakåt i tiden. Särskilt där det finns interiörbilder och inte bara virkade dukar. För att inte tala om bilder med människor...

När det gäller just det här mönstret som jag nu fått på hjärnan började det med att jag tyckte jag såg samma dukar "överallt". Dvs hemma hos de olika vårdtagare jag arbetar hos i mitt arbete i hemtjänsten. Inte alltid exakt samma heller, men variationer på samma tema. Olika storlekar, ibland en liten fyrkantig duk, ibland en hel löpare.

Ja, och bland min mammas efterlämnade grejer hittade jag dem ju också. (Första bilden och sista bilden. Om man tittar noga ser man att de hör ihop, de har samma mönster i mitten.)

Det gemensamma är en fyrkantig innerdel som inramas av runda, luftiga, skira bågar (=spindelnät!) placerade på hörnen,  och mellan bågarna trappstegsformade trekanter av stolpgrupper.

Den fyrkantiga innerdelen kan dekoreras eller utsmyckas på olika sätt, och ibland är en bara ett enkelt rutmönster.

I bok 5 av Virka-serien finns den som tallriksmellanlägg, där i sin enklaste form, en liten knubbig fyrkant. Ser kanske ut så för där är den virkad med ett något tjockare garn. 

Och till slut hittar jag - inte svaret jag söker, men början till en ledtråd i alla fall. Det är i Virka stjärnor 7, Året Runts handböcker 2 från 1973. Där står det att den heter Spindeludd och att den skulle vara från 1800-talet.

Är det någon som vet något mer så vill jag gärna veta! 

 

Här har jag hittat beskrivningar (olika versioner och varianter av mönstret):

Virka 5, Semic, Åhlen & Åkerlunds förlag, IngerLise Skjöldebrand. Liten fyrkant, kallas Tallriksmellanlägg.

Virka stjärnor 7, Året Runts handböcker 2,Semic i samarbete med Året Runt, IngerLise Skjöldebrand. Här är den en löpare och kallas Spindeludd.

Nygamla virkningar, Mölnlycke sytråd AB, ett tunt häfte med 6virkmönster.  Här står också namnet Spindeludd och finns samma mönster som i Virka stjärnor.

Marks Dukar och löpare, Gustaf Werner AB, Ing-Marie Jerlov. Här finns en lite större duk.

Virka spetsar, en idebok, Rabén & Sjögren. Här finns faktiskt en sexkantig duk med namnet Solfjäder. Spindelnätskanten är dock lätt igenkännlig.

Floral crochet, Mary Carolyn Waldrep, Dover Publications. Mönstret är på engelska. En irländsk tredimensionell ros i mitten, och sirliga, riktigt tunna och fina spindelnät på kanterna.

Rapport

I höstas virkade jag en väska i ullgarn som jag filtade i tvättmaskin. Jag visste att den skulle krympa, men blev förvånad över att den inte krympte lika mycket på höjden som på bredden. Siffrorna var från 100 till 88 cm (12%) på bredden men ingenting alls på höjden! Proportionerna ändrades alltså. Det spelar ju mindre roll när det gäller en väska, men sämre om man vill göra ett plagg. Jag tänkte inte på det då, men har funderat mer sedan dess - ett annat minne har dykt upp ur hjärnans dammiga arkiv. Virkade en kofta/jacka till en kompis för ett par år sedan. Då erfor jag samma sak! Otroligt att jag inte tänkte på det, men har väl förträngt incidenten. Jag hade virkat den med framstycke, bakstycke och ärmar, sytt ihop och sedan tvättat. Ärmarna satt i 90 graders vinkel mot framstycket och bakstycket, vilket inte gick ihop då delarna krympt på sitt asymmetriska sätt.

Nu har jag alltså gjort ett högst ovetenskapligt test med en liten hög av provlappar som jag tvättat. Jag mätte dem före och efter tvätten. De rosa provlapparna på första bilden är virkade i bomullsgarn, de vita på andra bilden är virkade i vanligt tvåtrådigt ullgarn, samma som det växtfärgade garnet som jag använde till väskan förra året (det fanns ett nystan ofärgat garn i samma påse). Ett ganska strävt stickigt garn, men det blir väldigt lent och mjukt efter tvätten! Jag tvättade alla lapparna i samma maskin i 40 grader tillsammans med några klädesplagg.

Kommentarer:

Bomull krymper ju det också, även om det inte filtar sig som ullen, därför tyckte jag det var vitsigt att ha med det som jämförelse. Proportionerna ändras efter tvätt även med bomullsgarn.

Jag ville också se om det var skillnad på olika maskor, vilket ju tydligt visar sig att så är fallet.

Flerfärgsvirkningen är gjord i bakre maskbågen. liksom slätvirkningen. Med slätvirkning menar jag vartannat varv fasta maskor, vartannat varv aviga fasta maskor. Jag har tagit till mig och översatt Carol Venturas uttryck "flat crochet" som hon använder för samma sak.

Naturligtvis måste man förstå att man inte kan dra för stora slutsatser av ett sånt här litet test, särskilt när det gäller millimetrar och decimaler! Men det kan ge en fingervisning. 

Ullen har tex generellt krympt mer än bomullen, vilket var väntat. Slätvirkningen är lite speciell i det fallet; läser man bredden och höjden för sig så har bomullen krympt mer än ullen på bredden! Men lägger man ihop siffrorna så stämmer det även på slätvirkningen att ullen krympt mer totalt än bomullen.

Det hade varit pedagogiskt om man kunnat se ett mönster, som att tex höga maskor som stolpar stod i motsatsförhållande till riktigt låga maskor som smygmaskor... men så är det ju inte.

Just när det gäller flerfärgsvirkningen ser det i alla fall ut som att i båda fallen har provlappen krympt rätt mycket mer på bredden än på höjden.

Nästa test måste göras med superwashgarn, det ska väl inte krympa alls?

Nu håller jag på med en ny väska av det växtfärgade garn som blev över efter den förra.

Den här gången är bakgrunden ljusare och mönstret mörkare. (Det blålila garnet är från Ullcentrum.) Jag har ritat om mönstret litegrann, gjort slingorna en aning bredare eftersom jag tyckte de bitvis syntes för dåligt mot bakgrunden.

Det har blivit en del sådant här flerfärgsvirkande på slutet. Och jag gör det alltså enligt den nordiska traditionen i bakre maskbågen.

Fick nyligen hem två böcker av Carol Ventura. Varför jag inte skaffat dem förrän nu är endast ett stort förbiseende! Jag har hyllmeter efter hyllmeter med andra virkböcker, men så insåg jag en dag i höstas att jag saknade Carol Ventura. Jag har nämnt henne tidigare på den här bloggen, första gången (tror jag) just i samband med slätvirkningen, då jag skrev att intet är nytt under solen.

Jag har alltså beställt dessa secondhandböcker från Alibris UK. (Det är More tapestry crochet från 2002 och Bead and felted tapestry crochet från 2006. På första sidan i den första boken fick jag också förklaringen till att jag inte hittat hennes första bok om ämnet, som helt enkelt heter Tapestry crochet. Hon publicerade den under sitt flicknamn Carol Norton! Så nu har jag hittat och beställt ett exemplar av den också.) De är skickade från USA! Det var därför de häromdagen damp ner i min brevlåda, några månader efter beställningen. Det kändes lite spännande första gången jag gjorde en sådan beställning, och innan den anlände hit hann jag naturligtvis glömma bort den flera gånger om. Men eftersom det har funkat så har jag fortsatt att köpa gamla böcker på det sättet, från här och där i världen.

Man kan ju flerfärgsvirka på olika sätt, jag har provat flera. Carol Ventura använder sig av fasta maskor om båda maskbågarna. I boken visas flerfärgsvirkning i bakre maskbågen som exempel från Europa, närmare bestämt Schweiz, i den historiska bakgrunden. Sedan använder alla hennes mönster den andra varianten, att virka om båda maskbågarna. Det finns fördelar och nackdelar med båda! Hon verkar inte uppskatta den vågräta tråden som blir synlig i maskans överkant när man gör på det här "europeiska" sättet. OK, jag ser den också (som i bilden ovan). Men det finns en fördel med den här metoden, nämligen att man kan få virkningen rätvinklig. Att göra på det andra sättet blir alltid lutande, och mönstren i hennes böcker är anpassade efter den lutningen. 

Jag gjorde ett sånt anpassat mönster en gång:

(Fler bilder här!)

Men den här gången vill jag ha rätvinklighet.

Tema ljus

Visst är det något särskilt med ljus som lyser genom en virkning?

Det kan vara ett värmeljus eller det kan vara solen!

Gardiner är kanske inte något som vi virkar så mycket nu för tiden, och kanske inte lampslöjor, men man måste ändå förstå att de som gjort det en gång i tiden gjorde det för att de också ville se ljuset sila genom ett mönster!

Utbudet av tips och mönster på enkla ljuslyktor att virka är stort. Jag googlade och fann en hel hög, olika modeller, och jag avhåller mig från att tipsa om något som skulle vara mer intressant än de andra. Det finns mycket att välja på. På bilden ovan är det en västerbottensstjärna som jag lite slarvigt (ser jag nu) virkat runt en burk. Jag håller på med ett större projekt av västerbottensstjärnan och det jag gjort en ljuslykta av är en del av min provlapp! Hoppas kunna visa något resultat så småningom.

Bilderna nedan är inte mina alster, utom den sista då, men i alla fall bilder på ljus som silar genom en virkning.

Sista bilden är en trekantsjal som jag virkade och sedan satte upp som gardin (se här). Den är den enda av sakerna på dessa bilder som jag är riktigt ansvarig för själv.

Virkad korg

Länge har jag velat virka någon form av korg eller låda. Alltså något som är stadigt och står för sig själv. Jag har provat att virka med trasor - men det är ju så förtvivlat tungt för händerna! Jag har aldrig orkat slutföra en hel grej. 

För länge sedan virkade jag en rund matta av trikåtrasor. Den blev väldigt tung. Inte så snygg heller, väldigt ojämn. 

Jag vet att man kan köpa trikågarn, och någon gång kanske jag gör det. Men just nu har jag gjort mig en korg ändå! Av kraftiga bomullstrasor (sönderrivna lakan) och vanliga restgarner i blandade material. Jag har helt enkelt virkat garnet runt omkring en kärna av trasor.

Jag klippte och rev ett trasigt påslakan till långa remsor, 8-10 cm breda. Virkade sedan runt tygremsan med 4-5 blandade garntrådar och en 5 mm virknål. Det blir helt stadigt!

Jag mönstrade också precis på vanligt sätt genom att virka in en färg i taget tillsammans med tygremsan.

Mysteriet med ullgarnets krympning

Att ullgarn krymper när man tvättar det är väl inget mysterium, det är ju välbekant. Vi använder ju också effekten medvetet som en teknik för att filta virkade alster. (Ja, stickade också om man är lagd åt det hållet.) 

Jag hade en hel kasse med växtfärgat garn i alla möjliga kulörer. Små kvantiteter av de flesta färger - ja ni vet såna där prover som man gör när man går på kurs. Och så ett par färger som fanns i lite större mängd, ett eller två nystan av dem.

Av dessa garnprover blev det en väska. Som vanligt är den ett resultat av min vana att delvis planera mitt jobb, delvis improvisera! Jag ritade upp ett mönster (motsvarande de gula slingorna) och sedan började jag virka. Bakgrunden fick randas allt eftersom, de små minihärvorna räckte till ett och ett halvt eller två varv per färg.

Hela väskan är gjord i flerfärgsvirkning i bakre maskbågen. Det mörkblå garnet tillhör inte de växtfärgade utan var ett köpt ullgarnsnystan som jag tyckte komplementerade de andra färgerna perfekt.

Sedan klippte jag ett foder ur en gammal grårandig kjol som jag själv haft för flera årtionden sedan! (Bilden ovan är tagen lite tidigare än de andra, som ni ser innan snön kom, men nu har vi riktig vinter här i Västerbotten!)

Den som framför allt skrivit om flerfärgsvirkning (på engelska) är Dr. Carol Ventura. Hennes sida om flerfärgsvirkning (tapestry crochet) finns här. Hon är inte bara virkare, hon är doktor också: Professor Emerita of Art. Hon har rest världen runt och studerat flerfärgsvirkning i alla världsdelar! 

En pedagogisk och tydlig video hur man gör finns här på Youtube.

Se också Carol Venturas beskrivning av "flat tapestry crochet"! Det är en teknik som får ett liknande resultat som det jag får med mina så kallade aviga maskor. Jag skrev om detta 2011.

Hur var det då med mysteriet? Jo jag visste ju i förväg att väskan skulle krympa, och det var ju själva poängen. Att den skulle bli tätare och lite stadigare. Men jag hade inte helt koll på exakt hur den skulle krympa. Lika mycket på bredden som på höjden? Nej - det var just grejen! På bredden krympte den från 50 cm (eller 100 runt om) till 44 cm (88 runt om). På höjden krympte den inte alls! Snarare tyckte jag den hade ökat en halv centimeter efter tvätten (från 26,5 till 27 cm).

Detta måste undersökas vidare...

Smygmaska med omslag

Virkningens variationsrikedom tycks inte ha några gränser. Inte heller min fascination för olika maskor och deras användningsområden! Den senaste i raden är smygmaskan med omslag, som jag nämnde lite i förbigående förra veckan. (Den jag använt till den grå halsduken.)

Förutom den här halsduken har jag gjort en vit och grå halstub, första bilden, och en smal-sjal, nedan.

Halstuben: den består helt enkelt av två fyrkantiga stycken, hopvirkade i sidorna, men inte ända ner utan det är lämnat ett litet sprund på var sida.

Ja, jag vet, jag har hållit mig till en lagomt trist grå färgskala, men poängen med den här virkningen är ju reliefeffekten.

Hur gör man då? Gör ett omslag, stick nålen i nästa maska, hämta garn och dra upp en ögla, dra den sista öglan genom de båda första öglorna på nålen. Det är detta att man inte gör något ytterligare omslag utan drar igenom garnet på en gång som gör att den kallas smygmaska.

På engelska kallas den ibland för half double slip stitch och ibland yarnover slip stitch.

Den virkas oftast fram och tillbaka i bakre maskbågen, och det är så man får den här relief-effekten, som ser ut som patentstickat.

Fastän den är en smygmaska kan man relativt snabbt täcka större ytor, helt jämförbart med tex fasta maskor. Nu är det bara att sätta igång och testa!