Blågula sockar

Om man vill virka sockar är smygmaskvirkning en bra teknik att använda.

Jag har virkat ganska många - ett fyrtiotal finns det belägg för på ravelry, jag menar med foto och allt.

Så behövs det göras flera? Absolut! Det gäller ju att fortsätta utmana sig själv och åstadkomma något mer, eller i alla fall något annat än detsamma som man hittills gjort.

Nu har jag gjort ett par mönstrade blågula sockar, och eftersom jag gjort det till en tradition att fota mina alster utomhus så gick jag även ut en sväng i trädgården med dessa.

Tidigare har jag virkat några par med det här hjärtmönstret inlagt på sidorna. Men nu funderade jag på att placera ett mönster mitt fram. Skulle sockan ändå sitta bra på foten eller skulle den flerfärgsvirkade panelremsan bli stel och vecka sig mitt fram i vinkeln?

Visst funkar sockarna!

Tack vare den starka resårvirkningen i sockstaftet, och självfallet den smygmaskvirkade foten också. 

För att åstadkomma den här kombinationen har jag använt två olika virknålar. De smygmaskvirkade partierna är virkade med en 4,5 mm tjock trävirknål medan flerfärgsvirkningen är gjord med 2,5 mm. Jag har alltså bytt virknål under de gula varven. De går uppifrån sockans överkant och ända ner till tån. 

Det ljusblå garnet är Bambu Raggi, därför har det lite olika färgskiftningar. Det mörkblå och det gula är Junior Raggi.

Läst och lyssnat

Läst

...har jag en ny virkbok. Den är helt nyutkommen. Den heter Virka fritt och visade sig vara finsk! Intressant.

Författarna heter Marketta Luutonen, Anna-Maija Bäckman och Gunnar Bäckman.

Den tar sin utgångspunkt i gamla virkningar som finns bevarade i museer (i Finland) och låter dessa saker inspirera till nya skapelser. En ganska fantastisk bok måste jag säga, otroligt vacker med massor av bilder.

Mönstren tar upp mer än halva boken. De ser tydliga och bra ut, men egentligen ska jag inte försöka recensera dem, jag virkar ju i stort sett aldrig efter mönster. Namnet till trots, fri virkning handlar det inte om.  Fri virkning, eller free form crochet, kan vara otroligt konstnärligt och speciellt, kan även vara helt groteskt... Nej i den här boken rör det sig om flerfärgsvirkning, och andra bundna mönster. Det finns mönster till vantar, tofflor, påsar, väskor, mössor, klänning, tröja, jacka, smycken, en filt, en korg...

Jag känner igen beskrivningen av virkningens historia, med dess osäkerhet om hur det hela började. Jag känner igen korsnäströjorna, pälsbältena, anknytningen till folkdräkterna. Jag känner igen beskrivningen av "den ringaktade virkningen"!  Hemslöjden och Lilli Zickerman nämns, även om det rör Sverige och det står att det nog inte funnits auktoriteter som Zickerman i Finland, men att åsikter om vad som bör uppmuntras respektive undvikas, det har naturligtvis funnits även där.

Jag tror att författarna har valt titeln för att de vill befria virkningen från gamla fördomar?

En intressant del i boken är personporträtt av elva olika virkare, från 1800-talet till nutid. Tio finska namn och så Carol Ventura! Jag antar för att hon specialiserat sig på tapestry crochet, alltså flerfärgsvirkning. 

Lyssnat

har jag gjort på en virkpodd. Den heter helt enkelt Virkpodden. 

Den som startat denna eventuellt första svenskspråkiga virkpodd (jag har inte kollat så noga) heter Maria Yvell, "virkare och garnaktivist". Hon kallar sig för Virka Dygnet Runt och virkar och gerillaslöjdar. Enligt egen beskrivning utforskar hon virkningens  möjligheter i sitt arbete. Ja tänk ändå, det är ungefär vad jag brukar säga om min (fritids) virkning. Så olika det kan bli.

Första avsnittet är en intervju med Maria Gullberg. Rekommenderas!

Barnbarn?

Barnbarn?

Jo det är sant, jag har blivit farmor.

Så jag har fått anledning att virka små babysaker. Har varit urusel på att fota dem, de flesta saker har jag hunnit ge bort utan att ens komma ihåg att jag brukar fota mina alster.

Babyfilten med fågelmönster har jag visat, den var naturligtvis till barnbarnet.

Bilden ovan: smygmaskvirkad kofta i Bambu Raggi, improviserat mönster.

En sak har jag i alla fall virkat efter mönster. Eller två faktiskt, och nästan identiska. Det är de här nallarna. Ja, det har fötts en till bäbis i bekantskapskretsen, så därför blev det två nallar!

Mönstret är från boken Virka rätt och slätt av Nicki Trench. Jag har den både på svenska och engelska, på engelska heter den Cute and easy crochet.

 Byxorna är min egen modell, smygmaskvirkade förstås. 

Omlottkofta i Järbo Tropik - mera bambu alltså. Ett av mina favoritgarner, men det finns inte längre. (Jag har några nystan liggande kvar här hemma.)

 50% bambu, 25% bomull och 25% akryl.

Ett annat favoritgarn som jag tror jag nämnt några gånger är det mjuka Viking Alpaca Storm. Det är 40% alpaca 40% merino och 20% nylon. Här har jag använt det till en mössa.

Och här är huvudpersonen själv! Med mössan på. Även tröjan har jag virkat (i samma garn), men någon bild på den tog jag visst aldrig (varför?).

Den här bilden är väl två månader gammal så barnet är lite större idag! Om vädret är bättre imorgon har vi tänkt åka och hälsa på. Från början hade vi tänkt göra det idag, men vädret är helt fruktansvärt så det är bäst att stanna hemma. Var det inte nog med de snöstormar vi fick i januari-februari? Måste vi ha samma i april? 

Japp, så här ser det ut nu på morgonen! Och det snöar och blåser fortfarande...

Kringelikrokar

Nytt spännande projekt på gång! Här har jag gjort en komposition av nio virkade rutor sammanfogade till en helhet - Kringelikrokar! Varje ruta är ca 17 x 17 cm stor och ser ut så här:

Den är virkad med stolpar från mitten och utåt i två färger. Inga lösa trådar ligger på baksidan utan den tråd som inte används virkas in.

Rutorna har virkats ihop allt eftersom ("join as you go"). Det har gått till så att den sida av sista varvet som ska fästas vid en tidigare ruta har virkats från avigan med en maska som fäster i båda rutorna. Lite bökigt men mer tilltalande än att i efterhand sy ihop rutorna (tycker jag - man kan ha olika åsikter om detta).

Den här rutan är så rolig att arbeta med! Jag kan vrida och vända på den hur jag vill och skapa nya kringelikrokar. Det blir rätt hur man än gör. 

Den måste förstås inte sättas ihop huller om buller och bilda det "kaos", som jag gjort med mina nio rutor! Här ett par exempel (skapade i bildprogram) på striktare kompositioner. 

Hur ska jag gå vidare med mina nio rutor? Och vad ska det bli? 

Det har jag väl inte helt klart för mig ännu.

Här är projektet på ravelry, där lägger jag upp fler bilder när det blir förändringar!

Samma igen men ändå inte

 

Mera kuddar!

I somras skrev jag om mina geometriska kvadrater. Som jag kombinerade på olika sätt till olika mönster. Jag lekte verkligen och hade roligt!

Men det var ju det där vanliga trixandet med små virkade rutor: hopsyningen. Jobbigt. 

Så jag har utvecklat mönstret litegrann. Helt enkelt virkat rutorna från mitten så att det finns ett sista varv som löper runt varje ruta och kan användas för hopvirkning!

SÅ SOM MAN BRUKAR ALLTSÅ MED VIRKADE RUTOR. (Varför måste jag alltid gå omvägar innan jag kommer till målet?)

Rutan ser alltså ut ungefär som förut, men virkas från mitten och utåt. Lite pyssel var det förstås innan jag fick detaljerna rätt, men såna utmaningar är ju till för att övervinnas!

Den virkas därmed också från rätan hela tiden, en extra fördel. Ja faktiskt precis som de projekt jag skrev om sist. 

Och rutan fungerar precis likadant som tidigare att skapa olika mönster med. 

Några flerfärgsvirkade projekt

"Fågel blå"

Fler fåglar! Jag har virkat en hel babyfilt med fåglar, både blå och rosa.

Den här tekniken kallas ju för flerfärgsvirkning, jag har använt den mycket och återkommer till den igen och igen i olika varianter. Man virkar med två (eller flera) färger och virkar in den färgen som för tillfället inte används.

En enkel och bra grundbeskrivning har Annette Petavi gjort.

De här fåglarna har jag inte utformat helt själv, utan hittat grundmodellen i en gammal virkbok, Corticellis "Lessons in Crochet" från 1917. Där ingår fåglarna i ett filévirkningsmönster, men jag ville hellre göra en någorlunda tät babyfilt.

Flerfärgsvirkningen görs traditionellt i rundvirkning, det blir snyggast så. Jag har funderat mycket på det där under åren, provat olika modeller för att få till ett fint resultat  även i fram-och-tillbakavirkning. 

(Tex att virka avigt.)

Här är två exempel på hur jag lyckats virka bara från rätan fast jag gjort platta saker. Förklaringen är att jag börjat från mitten och virkat mig utåt.

Babyfilten har jag börjat med en luftmaskkedja som jag sedan virkat runt. Varven blir större och större ju längre ut jag kommer. Den är helt och hållet virkad i fasta maskor i bakre maskbågen. Hörnen består av tre maskor i samma maska.

Jag gjorde också en fyrkantig kudde på samma vis. Började där med åtta fasta maskor i en ring. Hörnen är gjorda på samma sätt som i filten med tre maskor i samma maska.

Jag ville få den här kudden att krylla av figurer litegrann som om den var en gammal bonad, det skulle se oplanerat och folkloristiskt ut. Jag använde hela tiden bara två färger i taget, dvs bakgrundsfärgen och en annan färg. Virkade några varv i taget med varje mönsterfärg. Mellan de föreställande figurerna fyllde jag ut med geometriska former och blommor.

Jag vet att alla figurerna inte ser perfekta ut på nära håll, men jag gillar ändå helheten.

Älgar!

Katt och hund!

Ett par!  Ja, för det är en bröllopspresent! Gjorde den till en av sönerna som har gift sig i sommar, corona till trots. Det var naturligtvis planerat som ett stort arrangemang med många inbjudna gäster, men i slutändan blev det en liten familjetillställning med endast de närmaste två familjerna, tolv personer. 

Virkade spetsar

Jag har botaniserat lite mer bland min mors efterlämnade textilier. Här är några exempel på virkade spetsar jag hittat i diverse lådor. Sånt här virkade de förr! Som prydnad för lakan och örngott. Nu för tiden ses väl lakan närmast som förbrukningsvaror - att använda en tid och sedan slänga. De nöts ju också upp ganska snabbt. Man lägger inte ner möda på sådana saker - men annat var det förr, med kraftiga hemvävda lakan i linne, skulle hålla många år... Då kunde man virka en spetsremsa att sy dit som dekoration.

Tråden är som sytråd! Jag skulle aldrig klara av att virka något så litet, har inte ögon eller handlag för det. Remsan på bilden ovan är 3 cm bred och jag vet inte hur lång. Den är hoprullad till en rulle omknuten av en liten tråd  (och jag har inte velat rulla ut den).

Närbild av samma.

Här är två bredare remsor i olika längd. Jag tror att de har varit tänkta att sys på ett lakan och ett örngott. Texten tyder väl på det kan man säga...  Den längre är 125 cm och den kortare 60 cm. Båda är 10 cm breda.

De här är med all säkerhet inte virkade av min mamma, utan mer troligt av mormor, eller en moster. En liten papperslapp är fastsatt på den ena med texten Obs! Ca 100 år!  Men jag vet inte när lappen är skriven. Aldrig har mamma visat mig de här sakerna, bara haft dem liggande i något skåp.

På den andra en motsvarande lapp: Obs! Gamla texten!  Ja stavningen är onekligen gammalmodig, både i SOF och i GODT! 

Denna är jag mer osäker på. Fint mönster med en sorts bladranka med klöverliknande blad  Den är 10 cm bred och hopsydd till en ring. Kanske skulle den också sitta på ett örngott? Jag vet inte. Den totala längden är ca 90 cm. Den är lite sliten på ena kanten, skulle kunna tyda på att den varit fastsydd på någonting en gång.

En del av dessa har tydligen suttit fastsydda på någonting, andra ser bara ut som provbitar av ett mönster. 

Här en virkad spets som faktiskt sitter på ett örngott. Det har jag satt upp på väggen. 

Nedan syns mönstret i en förtydligad version. Det är ju ett fint rosmönster - skulle man kunna kopiera till någonting.

Och så har jag hittat de här, som också är virkade med den sytrådstunna tråden! Det måste vara kragar. Det finns några lite längre och några lite kortare. 

Oj så pilligt att göra dessa! Att de orkade. Att titta på dem nu idag är som att titta på fornfynd. Jag ser maskorna, förstår hur de är virkade men kan ändå inte sätta mig in det.