Idén om en rutig tröja

Idén om en rutig tröja hade jag redan förra våren. Det var liksom ett självklart nästa steg efter att jag hade gjort den rutiga ryggsäcken. Alltså att fortsätta på det rutiga temat. Nu var idén dels att det måste bli något bärbart, helst i smygmaskvirkning, och att rutmönstret måste ha något mer, något annat än "bara" kvadrater. Här ovan är en av de första provlapparna från förra året. Jag tänkte att genom att arbeta med dubbelt garn skulle jag kunna använda en så stor virknål att det hela inte skulle behöva ta så lång tid, fastän jag smygmaskvirkar! 

I provlappen har jag virkat med en tråd vanligt bomullsgarn och en tråd glansigt bambu-blandgarn. Ja, precis det som jag använde till den historiska virkningen. Jag har blivit lite kär i det garnet.

Men att göra rutorna på det sättet som syns i den här provlappen, det tyckte jag inte var godkänt. Jag behövde få till de där smalare rutorna på något annat sätt.

Lösningen var att frångå smygmaskorna i de ljusa mönstervarven, de orangea i bilden ovan. I stället bestämde jag att virka dem med stolpar (med en något mindre virknål).

Här syns början på tröjan, som alltså skulle vara öppen fram och bli en kofta. Inte samma färger, men samma garn som i provlappen. Bomullens stelhet kompenseras av bambuviskosens lena mjukhet.  Jag började med en nedre grön ribbkant, virkad i bakre maskbågen på det vanliga sättet. (B/B) De bruna rutorna är virkade i främre maskbågen (F/F) med en 8 mm virknål. De smala blå partierna har jag virkat som stolpar med en 5 mm virknål. Det bredare blå "basvarvet" har jag virkat på samma sätt som de bruna rutorna (F/F). 

Ser det ut som raggsocksgarn när jag blandar garn så här? Jag tycker att det ger liv åt färgerna, det blir mindre "platt". 

Detta var nu ganska enkelt och gick till och med ganska fort! Jag gjorde halva rutor i ytterkanterna, även kanterna mot ärmhålen. Vilket jag senare insåg att jag inte hade behövt göra, men just då jag gjorde det var jag inte säker på hur jag skulle göra ärmarna. Om de ens skulle ha samma mönster. Så jag gjorde raka kanter.

Ett annat misstag var den totala vidden: fastän jag provvirkat och räknat fram och tillbaka lyckades jag göra storleken något för liten! Jag hade varit angelägen om att inte göra för stort, vilket jag ofta har gjort med tidigare projekt. ("För säkerhets skull.") Men när koftan hade blivit så här stor och jag kunde prova den på kroppen blev det tydligt att jag skulle behöva lägga till lite vidd mitt fram för att få ihop den.

Så fick den en riktigt bred framkant med knappar och knapphål.

Runt halsöppningen blev det en smygmaskvirkad ribbkant. Jag bestämde också att göra ärmarna lika rutiga som kroppen. Jag virkade dem direkt på den halvfärdiga koftan och fortsatte tills jag tyckte de var tillräckligt långa.

Kanske hade de inte behövt vara riktigt så vida längst ner, ärmarna?

Till slut har det ändå blivit en helt vanlig, eller ovanlig, kofta! Inget som kan köpas på Ellos eller HM faktiskt. Det är väl därför man virkar sina egna kläder? De stora maskorna släpper igenom luft så att tyget andas. Den är helt enkelt lagom. 

Smygmaskvirkning - en tekniksammanställning kommer

Smygmaskvirkning. Ett "smalt intresse" som jag ständigt återkommer till. Det har blivit en så självklar del av min virkvärld att jag tar tekniken för given. Behövs det en ribbmudd på ett ärmslut eller runt en halsringning så vet jag hur den bäst ska göras. Behövs det sockar till jul så smygmaskvirkar jag dem! 

 

 

Jag upptäckte smygmaskvirkning gradvis. Först lärde jag mig att det var en traditionell teknik som mest använts till vantar, och det är nog tjugo år sedan. Jag virkade några vantar och var nöjd med dem.

Någon tid senare råkade jag läsa ordet slip stitch ribbing. Aha, tänkte jag, man kan alltså göra som när man virkar fasta maskor i bakre maskbågen - men man gör det med smygmaskor? Efter att ha provat insåg jag att smygmaskribben var överlägsen den fastmaskvirkade dito.

 

 

 

Därigenom hade jag upptäckt den elastiska smygmaskvirkningen, den som virkas fram och tillbaka (i motsats till i rundvarv). Nästa steg var att experimentera och variera. Blanda olika maskor för att få olika resultat. Virka större grejer, inte bara kantningar. 

 

Den starka reliefeffekten av det smygmaskvirkade ribbmönstret gav mig idén att försöka korsa varven och på så sätt skapa ett flätmönster. Jag gjorde det faktiskt inte bara med smygmaskor utan det funkade även med tex halvstolpar och reliefmaskor. Jag experimenterade mycket och det var väldigt spännande! Kan man göra si, kan man göra så?

 

Sedan dess har jag använt smygmaskvirkning som teknik till allt möjligt. Det mest uppenbara och, som även många andra gör, är ju ribbade mössor.  Men vad jag själv gläder mig mest åt är att smygmaskvirkningen gör att jag kan virka sockar! Tjocka och tunna, stora och små. Jag har gjort till mig själv, till maken och sönerna, till barnbarnet. Jag har heller inga problem med att blanda olika tekniker i samma projekt, tex små eller stora flerfärgsvirkade mönsterpartier inkorporerade i smygmaskvirkade sockar eller vantar.

Se  mina smygmaskvirkade projekt på Ravelry, 166 stycken. Jag menar inte att det är fråga om några "perfekta" grejer, snarare exempel på olika experiment, som visar på teknikens möjligheter till variation.

 

 

Jag har skrivit mycket om det här på bloggen. Jag har också en längre tid velat samla det jag hittills kommit fram till i ett sorts kompendium, mera ordnat, strukturerat, och så fullständigt som möjligt. Och tro det eller ej, men just nu verkar det vara nära att det blir verklighet!

Min sammanställning innehåller sju grundläggande sätt att virka smygmaskan inklusive aviga maskor och smygmaska med omslag, samt de mest relevanta kombinationerna av dessa maskor. Jag visar på skillnaden mellan att virka runt och att virka fram och tillbaka. Dessutom basmönster till vantar, halvvantar, sockar, mössor, med mera, några enkla att börja med, några mer avancerade.

Även beskriver jag principen för det jag kallar kortvarvsflätor, den horisontella flätteknik som jag uppfann. Den är inte densamma som Tanja Osswalds flätteknik, även om båda kan beskrivas som horisontella. Tanja är också en riktigt klurig smygmaskvirkare!  Jag har redan publicerat några mönster på Ravelry med  kortvarvsflätor, de är på engelska eftersom det var engelskspråkiga smygmaskvirkare jag har haft kontakt med på Ravelry. (De mönstren kan behöva gås igenom och förbättras... Och översättas till svenska!) Men den här tekniksammanställningen som jag nu håller på med är helt på svenska.

 

Mitt mål är att hela sammanställningen ska finnas nedladdningsbar från Ravelry under denna höst. Kommer jag att gå iland med det? Kommer tiden att räcka till? Jag gör dagligen små ändringar här och där för att text och mönster ska bli begripliga.

Alla bilder i detta inlägg hör ihop med kompendiet och de mönster som jag har tänkt ska ingå!

 

 

Draksvansar

Under andra halvan av förra året ägnade jag mig mycket åt att studera Digitaltmuseum och andra källor, sökande efter virkningar och mönster från forna tider. Men jag virkade naturligtvis själv också, bara inte riktigt lika mycket som jag brukar.

Och nu är jag inne i ett halsduksstim.

 

Det började med ett stickmönster, måste jag erkänna. Jag fick se mönstret  Gulf of Mexico av Kieran Foley. Idén med namnet var ju så humoristisk, man borde göra en halsduk bara för att hålla med om det idiotiska i idén om ett namnbyte. Sedan dess har det hänt så mycket värre saker så man vill inte tänka på det.

I stickmönstret är halsduken rätstickad. "Så enkelt det vore att smygmaskvirka den i främre maskbågen" tänkte jag. Sagt och gjort. Jag hade lite blått Bambu Raggi som jag blandade med några olika färger av Tropik, båda garnen från Järbo. 

Nittigradersvinkeln på mitten (halsdukens "ryggrad")  har jag åstadkommit genom att virka två smygmaskor med en luftmaska emellan i den mittersta maskan på varje varv.

Det gick så lätt med den mexikanska golfen att jag av bara farten gjorde några halsdukar till. Hm, har jag testat virkad näverstickning någon gång? Nej det har jag nog inte. Men här är mina försök. I stället för att virka tunisiskt, eller kroka som det också kallas, så har jag alltså gjort det med smygmaskor virkade i främre maskbågen. Man får ett mindre stelt och mer fluffigt resultat.

Den gulbruna halsduken är virkad i Verona Fine från Cewec, en liten snutt som jag hade kvar efter min Late Vacation.

De blålila halsdukarna är virkade i Järbos Cookie, färgen Bohemian.

Anledningen till att två av dessa är taggiga som draksvansar är att jag inte räknade ut hur kanterna skulle göras förrän på tredje försöket.

 

 

 

Jag gjorde också en ganska tråkig helt vit en. Men användbar hoppas jag.

 

En gång gjorde jag en kort video på Instagram för att visa hur smygmaskan i främre maskbågen virkas.

Den finns här: front loop only slip stitch 

 

 

Alla halsdukarna ovan har jag gjort i denna teknik - jag brukar kalla det ribbvirkning med smygmaskor i främre maskbågen  (F/F).

 

 

 

Men till slut har jag här en annan variant, en riktigt tjock halsduk. Garnet heter Vera från Gjestal, och det är så tjockt att jag använt en 12 mm virknål till denna.

Här har jag virkat vartannat varv smygmaskor i bakre maskbågen, vartannat varv aviga smygmaskor i främre maskbågen:

 

Vänster - framsidan. Höger - baksidan.

 

 

 

Det här med "flätmönstren" eller snedrutorna var så spännande att jag kommer att fortsätta utforska det vidare...

 

Colorwork I

Naturligtvis finns det andra intressanta jämförelser man skulle kunna göra än den jag gjorde för någon vecka sedan mellan tunisisk virkning och smygmaskvirkning. Jag kollade hur många böcker det finns på Adlibris som dyker upp om man i deras sökruta skriver in "tunisian crochet" respektive "slip stitch crochet".

Så om man då tänker vidare, hur många titlar finns det just nu som innefattar tex ordet mosaikvirkning? Svaret är 5 stycken - dvs om man söker på engelska, "mosaic crochet". På svenska ingenting alls.

Andra sökningar jag testat:

"granny squares":  90 träffar

"amigurumi": 239 träffar.

"crochet mandala":  28 träffar

"easy crochet": 133 träffar

Det där sista fick jag för mig att testa för att jag då och då reagerat på att virkböcker ofta har ett "easy" inklämt i sin titel, oftare än stickböcker. Men är det sant? Om man jämför med stickning alltså. Jag kollade det också. 

"knitting" - 2435 träffar, och "easy knitting" - 73 träffar   = 3% 

"crochet" - 2131 träffar, och "easy crochet" - 133 träffar   = 6%

Så det stämmer till viss del då, det är inte enbart min subjektiva misstanke! Tydligen finns även stickböcker som vill sälja sin idé genom att kalla den för enkel, men det är alltså vanligare bland virkböckerna.

Jag testade också att söka "colorwork crochet" eftersom det var vad jag egentligen hade att berätta något om idag. En träff fick jag, och den boken sägs beskriva tre färgtekniker inom virkning: tapestry, intarsia och fair isle.

'På Adlibris finns ingen bok med "flerfärgsvirkning" i titeln. När jag söker på den engelska motsvarigheten "tapestry crochet" får jag 6 träffar. Ungefär på samma nivå som mosaikvirkning alltså.

Tofflorna (tevesockarna) med stjärnmönster på de två bilderna här ovan är både smygmaskvirkade och flerfärgsvirkade. Det är rutan uppepå som är gjord i flerfärgsvirkning. Det är ju den teknik som jag brukar ägna mig åt förutom smygmaskvirkning.  Jag tycker det är ett så himla bra sätt att göra mönster! Det blir inte extra tjockt och klumpigt, inga dubbla lager, utan slätt och fint. 

En video som visar hur man gör är denna. Där virkas under båda maskbågarna, men man kan alltså göra det även under bara den bakre maskbågen, som jag gjort både med tevesockarna och dessa nyss färdiga vantar:

Kontrasten mellan det grå och det rosa är lite för dålig egentligen för att mönstret ska komma fram, särskilt på bild, jag är medveten om det. Som vanligt var jag för ivrig och började omedelbart när andan föll på. och med det garn som jag hade hemma.

 

Man kan flerfärgsvirka med stolpar eller andra maskor också om man vill. Min svärmor gjorde det med alla mönstrade dukar och löpare hon virkade.

De här är gamla böcker som jag hittat på andrahandsmarknaden. De är skrivna av Carol Ventura,  en som verkligen nördat ner sig i tekniken. (Hon hette Norton innan hon gifte sig, därför är det inte samma namn på alla tre böckerna.) Hon har en egen sida dedicerad till flerfärgsvirkning. Jag såg där att hennes artikel om hur tekniken använts i olika länder nu publicerats i Piecework. Jag har läst den tidigare, man kan hitta den här. Där nämner hon bland annat lite om de finska Korsnäströjorna, de som är både stickade och virkade. De är virkade längst ner och längst upp, medan mittendelen är stickad. Jag är övertygad om att det har med virkningens hållbarhet att göra. Virktekniken i Korsnäströjornas är fasta maskor i bakre maskbågen. Så är det även med det mesta av de flerfärgsvirkade mössor sjalar med mera som finns på museum i Sverige, från bland annat Dalarna. 

Carol Ventura har också tänkt ut ett sätt att göra vad hon kallar för flat tapestry crochet. Hon gör det genom att virka med vänster hand, från vänster till höger, virka baklänges liksom. Resultatet blir detsamma som jag gör med aviga maskor. (Jag har skrivit om denna upptäckt för ganska länge sedan, se här!)

Sök gärna på Youtube på "tapestry crochet" och "flat tapestry crochet", nu för tiden finns det flera bra videor som visar sånt som jag var tvungen att uppfinna själv för tjugo år sedan...

En trendspaning i virkvärlden

Jag är en sockvirkare. Och ganska stolt över det. Jag känner inget behov av att börja sticka sockar. Det går precis lika bra med selleri... alltså smygmaskvirkning.

Och nu till slut finns mitt mönster på Ravelry för den som vill prova!

Jag är väldigt tacksam till den som hjälpt mig med att testvirka det här mönstret. Det är kvinnan bakom bloggen the pulled stitch, Rachel Parmee.  

Jag har nämnt hennes blogg tidigare, se här. 

Hennes blogg är som en hel virkbok. Grundligt och med tydliga bilder går hon igenom olika virktekniker i tur och ordning. Mitt eget virkande, och bloggande, är verkligen en mer ostrukturerad historia... Hur som helst, där på sommaren 2022 tog hon upp smygmaskvirkning, och det råkade jag upptäcka, jag vet inte hur.

Och nyligen medan jag höll på med det här sock-mönsterskrivandet hade jag kvar minnet av hennes smygmaskvirkade prover. Hon skulle kunna testvirka sockmönstret. Ja, inte bara skulle kunna - hon gjorde det. Tack Rachel!

Jag menar: hur många smygmaskvirkare känner jag? Här fanns en som bevisat att hon kunde i alla fall. Tacksamt tog jag emot hjälpen.

Minns någon den här gamla slagdängan, som jag nyligen hörde någon prata om på radion:

Du ska göra som svenssons gör

och inte skilja dej från mängden

för att jämt vara den som stör

kan inte löna sig i längden

(Ulf Peder Olrog)

Man kan följa med strömmen eller man kan gå sin egen väg. Det snackas mycket om det, att gå sin egen väg, "follow your heart" och liknande. Men. Det går ju bra att snacka! I realiteten gör ju alla tvärtom, jag menar följer den rådande trenden i stället. För om man väljer den där egna vägen, då får man också vara beredd att vandra där i ensamhet. 

Om man hakar på den trend som råder, då är man i alla fall i sällskap med många. Och det är ju mänskligt att vilja vara tillsammans med andra, höra till liksom. Mänskligt. 

Varför tjatar jag nu om det här? Vad är trenden? Trenden är tunisisk virkning. (En trend inom den kanske lite snäva virkvärlden då, inte i världen i stort...)

På skoj sökte jag på  nätbokhandeln Adlibris efter "tunisian crochet" och fick 58 träffar.

Ändrar man i sökrutan till "slip stitch crochet" får man noll träffar.

58 - 0 till tunisisk virkning alltså.

Söker man på svenska i stället är resultatet mer jämställt. Tunisisk virkning - 0 och smygmaskvirkning - 0. Ändrar man stavningen till tunesisk så hittar man några norska och danska böcker.

Det är inget fel med tunisisk virkning, det är ju inte det jag menar. Jag menar bara att det är tråkigt att alla drar åt samma håll. Varför ge ut en till bok om samma ämne som det redan finns så mycket av? Jo just därför, gissar jag. "Det här är inne, folk känner igen det, det går att sälja". Det är väl så man tänker.

Men jag i min enfald, jag fortsätter med det som jag gillar och det som jag tycker går att ha användning för.. Det som jag kan virka sockar med, alltså smygmaskvirkning.

Kombinationer

Jag har smygmaskvirkat några barnsockar. De är lite olika i storleken men alla tre paren är virkade i Alpaca Storm från Viking garn med en 6,5 mm virknål.

Kombination 1) Viking Alpaca Storm är det garnet jag använt till nästan allt jag nånsin virkat för barn. Det är så otroligt mjukt och skönt! Jag tror visst jag har nämnt det förut... Det är en kombination av merino och alpaca. 

 

Kombination 2)   På ett sockpar lyckades jag även virka in barnets initialer! En ruta mitt bak virkades med fasta maskor och två färger, jag bytte till en 3 mm virknål för dessa maskor. En kombination av tekniker alltså, smygmaskvirkning och flerfärgsvirkning.

Kombination 3)    I april hade jag äran att hålla en workshop om att virka rutor. När jag höll på med förberedelserna för den gjorde jag en upptäckt. Jag hade ritat diagram till tre olika rutor som deltagarna skulle få. När två av diagrammen hamnade bredvid varandra på ett papper såg jag likheten. De borde absolut ha varit kompatibla, så att man skulle kunna kombinera dem med varandra! Jag såg också att jag med lite ansträngning skulle kunna rita om den ena rutan så att de skulle passa ihop. Sagt och gjort. Det var min gamla Peo-ruta som fick bli lite större. Den andra rutan hade jag hittat på för att den skulle vara någorlunda enkel att virka, tillräckligt symmetrisk för att den ska gå att virka ur minnet, utan diagrammet framför ögonen.

Se bilderna från mars i år då jag provar mig fram och funderar på hur jag ska sätta ihop rutorna.

Nu blev det ju helt annorlunda än någon av de varianter jag testade. Så här ser det ut just nu. Varannan ruta är en Peo-ruta och varannan är den som jag lekt med i mars då jag förberedde workshopen.

Det här stycket är hopsytt och blockat nu. Vad det blir till slut återstår att se...

Så gjorde jag ännu varmare vantar

 

Att virka mönster med två färger i smygmaskvirkning betyder att man får lösa trådar på baksidan av arbetet. Detta eftersom smygmaskan inte virkas runt omkring förra varvets maska utan bara genom den, precis som en stickmaska. Precis som i stickning så bildas det flotteringar. När man å andra sidan virkar med fasta maskor kan man som bekant på ett smidigt sätt gömma den oanvända tråden inuti maskan.

De där lösa trådarna är besvärliga att få lagom. De drar gärna ihop virkningen. Inte bra.

Helt plötsligt fick jag för mig att göra ett försök där jag virkar luftmaskor på baksidan i stället för en sträckt tråd. Hm. För luftmaskorna kan jag kontrollera längden på.

Jag virkade de två färgerna var för sig: ett varv rött, sedan ett varv grått. Mönstret är rutigt 2x2 maskor. Så på varje rött varv gjorde jag två luftmaskor där det skulle vara grått och vice versa.

Här nedan syns både rätsidan och avigsidan. På avigan ligger luftmaskbågarna som ett extra foder inuti vanten.

Förra gången jag höll på med något liknande var 2018!

Smygmaskvirkning, den bästa tekniken!

Mina smygmaskvirkningsprojekt:

De inkluderar allt möjligt, från...

enkla handledsvärmare...

...till...

mössor...

sockar...

... fuskpolo...

...halsdukar...

... babytröjor...

... och rätt så många vantar!

Jag har hållit på med det här i tio år nu, eller blir det tolv? Det började med att jag upptäckte att man kan virka en ribbmudd med smygmaskor och få den dubbelt så elastisk som den man brukar göra med fasta maskor. Sedan var jag fast. Varför använda den bästa virktekniken bara till mudden? Jag började virka hela mössor i smygmaskor. Hittade en grupp på ravelry och såg att det fanns andra som smygmaskvirkar! Men mest i andra länder. Här i Sverige anordnas då och då kurser som beskriver hur man smygmaskvirkar runt runt och gör (mest) vantar. Den tekniken är gammal och det finns sådana vantar på museer. Jag använder naturligtvis den tekniken också, kombinerar den med de andra sätten att använda smygmaskor.

Jag experimenterade. Några experiment ledde till en flätvirkningsteknik som har fått namnet kortvarvsflätor - short row cables. Här på ravelry finns mina mönster som beskriver den. (Där finns även några andra av mina mönster.).  De är skrivna på engelska, eftersom jag inte hade träffat några svenska smygmaskvirkare när jag skrev dem.

På ravelry har jag för närvarande 150 projekt där jag använt smygmaskvirkning på ett eller annat sätt. Mängden beror bara på att jag är så nördig och tvunget ska testa allt som går att testa... Kan man göra det här, kan man göra det där?  Kan man göra si, kan man göra så?

Även om man inte vill virka sockor eller stora grejer är smygmaskvirkning fenomenalt till muddar, halsringning, tröjkanter! Se tex vad Rachel Parmee har skrivit, hon jämför olika sätt att åstadkomma ribbvirkning, mycket intressant!

 

Nu har jag fått frågan om att hålla en workshop i smygmaskvirkning i samband med textilfesten i Skellefteå. Hur spännande känns inte det?! Det blir som en introduktion till tekniken.

Länk till textilfesten här.

Jag kommer även att hålla en workshop som handlar om hur man kan virka rutor och sätta ihop dem till olika mönster. Det har jag nyligen skrivit om här på bloggen (se här).