Visar inlägg med etikett andra virkare. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett andra virkare. Visa alla inlägg

tisdag 6 februari 2024

Fake knit




Fuskstickning. Ja det är tydligen vad jag hållit på med i tiotals år utan att veta om det. Eller utan att kalla det för fuskstickning i alla fall. Jag har kallat det för allt möjligt annat, ofta smygmaskvirkning. Ja, för det är ju det det visar sig vara när jag läser den senaste, absolut allra nyutkomnaste svenska virkboken.

Nu känner jag mig som hundra år gammal. 

Boken heter Virka för livet och författaren Moa Blomqvist.

Det är ju svårt att låta bli att kommentera denna händelse, så mycket uppmärksamhet som den fått från alla möjliga håll. Men svårt för mig att göra en rättvis beskrivning. 

Moa kallar alltså sin virkning för fake knit, fuskstickning. Och det viktigaste med den är att den ska se stickad ut och att människor ska bli chockade när de får veta att det är virkning det är fråga om. Det högsta betyg ett virkat plagg kan få är att folk tror att det är stickat.

Och är man inte insatt i virkvärlden så är det kanske verkligen en nyhet och en överraskning att virkning kan se ut som stickning.

Men bara att kalla det för fuskstickning är ju som att erkänna att stickning skulle vara bättre, eller?




Jag ska nu försöka se på boken bara som virkbok. Det är ju tekniken jag är intresserad av. Vad man kan göra med den. Följaktligen spanar jag först in tekniksidorna i början av boken.

Det stickade utseendet får man alltså med hjälp av (bland annat) smygmaskor.

Framför allt är det smygmaskan med omslag som används (i åtminstone två tredjedelar av bokens 16 mönster). Därför är det ju synd att instruktionen till just den maskan verkar ha försvunnit! Eller är det jag som har fel? De övriga maskorna som används beskrivs både i ord och med bilder, men just den här smygmaskan med omslag, den har förlorat sina bilder. Jag kan inte tänka mig att det är något annat än ett misstag, eftersom den är den enda maskan som man inte snabbt kan hitta i vilken annan virkbok som helst. Vilket ju är fallet med luftmaska, smygmaska, fast maska, halvstolpe och stolpe. 

Därför bjuder jag på den här bilden av denna nu så heta virkmaska.



Gör ett omslag, stick nålen i den maska där smygmaskan ska placeras, gör ett omtag och dra garnet genom alla öglor på nålen. 


Men är det några bra mönster och modeller då? Jadå! 

Boken innehåller alltså 16 mönster och det är bärbara plagg det handlar om. Det är som sagt inte varje dag det kommer en sådan virkbok. Det handlar om prydliga, snygga tröjor som ser lättvirkade ut med raka kanter. Jag har inte provat att virka efter något av mönstren, men det gör jag ju aldrig så det är inget särskilt med det. 

Med alla bilder från Moas egen uppväxt känns det som om målgruppen för boken är någon helt annan än jag själv. (Jag är ju bara virkboksamlare.) OCH! Jag kan faktiskt tänka att det är ändå bra om det kommer en ny virkgeneration, intresserad av att virka plagg! Och som lär sig en och annan smygmaska utan att ha behövt höra ordet smygmaskvirkning, och som sätter snygga virkade muddar och halskanter på sina tröjor.


måndag 22 januari 2024

Colorwork I

Naturligtvis finns det andra intressanta jämförelser man skulle kunna göra än den jag gjorde för någon vecka sedan mellan tunisisk virkning och smygmaskvirkning. Jag kollade hur många böcker det finns på Adlibris som dyker upp om man i deras sökruta skriver in "tunisian crochet" respektive "slip stitch crochet".

Så om man då tänker vidare, hur många titlar finns det just nu som innefattar tex ordet mosaikvirkning? Svaret är 5 stycken - dvs om man söker på engelska, "mosaic crochet". På svenska ingenting alls.

Andra sökningar jag testat:

"granny squares":  90 träffar

"amigurumi": 239 träffar.

"crochet mandala":  28 träffar

"easy crochet": 133 träffar

Det där sista fick jag för mig att testa för att jag då och då reagerat på att virkböcker ofta har ett "easy" inklämt i sin titel, oftare än stickböcker. Men är det sant? Om man jämför med stickning alltså. Jag kollade det också. 

"knitting" - 2435 träffar, och "easy knitting" - 73 träffar   = 3% 

"crochet" - 2131 träffar, och "easy crochet" - 133 träffar   = 6%

Så det stämmer till viss del då, det är inte enbart min subjektiva misstanke! Tydligen finns även stickböcker som vill sälja sin idé genom att kalla den för enkel, men det är alltså vanligare bland virkböckerna.


Jag testade också att söka "colorwork crochet" eftersom det var vad jag egentligen hade att berätta något om idag. En träff fick jag, och den boken sägs beskriva tre färgtekniker inom virkning: tapestry, intarsia och fair isle.

'På Adlibris finns ingen bok med "flerfärgsvirkning" i titeln. När jag söker på den engelska motsvarigheten "tapestry crochet" får jag 6 träffar. Ungefär på samma nivå som mosaikvirkning alltså.


Tofflorna (tevesockarna) med stjärnmönster på de två bilderna här ovan är både smygmaskvirkade och flerfärgsvirkade. Det är rutan uppepå som är gjord i flerfärgsvirkning. Det är ju den teknik som jag brukar ägna mig åt förutom smygmaskvirkning.  Jag tycker det är ett så himla bra sätt att göra mönster! Det blir inte extra tjockt och klumpigt, inga dubbla lager, utan slätt och fint. 
En video som visar hur man gör är denna. Där virkas under båda maskbågarna, men man kan alltså göra det även under bara den bakre maskbågen, som jag gjort både med tevesockarna och dessa nyss färdiga vantar:





Kontrasten mellan det grå och det rosa är lite för dålig egentligen för att mönstret ska komma fram, särskilt på bild, jag är medveten om det. Som vanligt var jag för ivrig och började omedelbart när andan föll på. och med det garn som jag hade hemma.

 


Man kan flerfärgsvirka med stolpar eller andra maskor också om man vill. Min svärmor gjorde det med alla mönstrade dukar och löpare hon virkade.




De här är gamla böcker som jag hittat på andrahandsmarknaden. De är skrivna av Carol Ventura,  en som verkligen nördat ner sig i tekniken. (Hon hette Norton innan hon gifte sig, därför är det inte samma namn på alla tre böckerna.) Hon har en egen sida dedicerad till flerfärgsvirkning. Jag såg där att hennes artikel om hur tekniken använts i olika länder nu publicerats i Piecework. Jag har läst den tidigare, man kan hitta den här. Där nämner hon bland annat lite om de finska Korsnäströjorna, de som är både stickade och virkade. De är virkade längst ner och längst upp, medan mittendelen är stickad. Jag är övertygad om att det har med virkningens hållbarhet att göra. Virktekniken i Korsnäströjornas är fasta maskor i bakre maskbågen. Så är det även med det mesta av de flerfärgsvirkade mössor sjalar med mera som finns på museum i Sverige, från bland annat Dalarna. 

Carol Ventura har också tänkt ut ett sätt att göra vad hon kallar för flat tapestry crochet. Hon gör det genom att virka med vänster hand, från vänster till höger, virka baklänges liksom. Resultatet blir detsamma som jag gör med aviga maskor. (Jag har skrivit om denna upptäckt för ganska länge sedan, se här!)




Sök gärna på Youtube på "tapestry crochet" och "flat tapestry crochet", nu för tiden finns det flera bra videor som visar sånt som jag var tvungen att uppfinna själv för tjugo år sedan...



lördag 13 januari 2024

En trendspaning i virkvärlden



Jag är en sockvirkare. Och ganska stolt över det. Jag känner inget behov av att börja sticka sockar. Det går precis lika bra med selleri... alltså smygmaskvirkning.

Och nu till slut finns mitt mönster på Ravelry för den som vill prova!

Jag är väldigt tacksam till den som hjälpt mig med att testvirka det här mönstret. Det är kvinnan bakom bloggen the pulled stitch, Rachel Parmee.  

Jag har nämnt hennes blogg tidigare, se här

Hennes blogg är som en hel virkbok. Grundligt och med tydliga bilder går hon igenom olika virktekniker i tur och ordning. Mitt eget virkande, och bloggande, är verkligen en mer ostrukturerad historia... Hur som helst, där på sommaren 2022 tog hon upp smygmaskvirkning, och det råkade jag upptäcka, jag vet inte hur.

Och nyligen medan jag höll på med det här sock-mönsterskrivandet hade jag kvar minnet av hennes smygmaskvirkade prover. Hon skulle kunna testvirka sockmönstret. Ja, inte bara skulle kunna - hon gjorde det. Tack Rachel!

Jag menar: hur många smygmaskvirkare känner jag? Här fanns en som bevisat att hon kunde i alla fall. Tacksamt tog jag emot hjälpen.





Minns någon den här gamla slagdängan, som jag nyligen hörde någon prata om på radion:

Du ska göra som svenssons gör
och inte skilja dej från mängden
för att jämt vara den som stör
kan inte löna sig i längden

(Ulf Peder Olrog)


Man kan följa med strömmen eller man kan gå sin egen väg. Det snackas mycket om det, att gå sin egen väg, "follow your heart" och liknande. Men. Det går ju bra att snacka! I realiteten gör ju alla tvärtom, jag menar följer den rådande trenden i stället. För om man väljer den där egna vägen, då får man också vara beredd att vandra där i ensamhet. 
Om man hakar på den trend som råder, då är man i alla fall i sällskap med många. Och det är ju mänskligt att vilja vara tillsammans med andra, höra till liksom. Mänskligt. 
Varför tjatar jag nu om det här? Vad är trenden? Trenden är tunisisk virkning. (En trend inom den kanske lite snäva virkvärlden då, inte i världen i stort...)

På skoj sökte jag på  nätbokhandeln Adlibris efter "tunisian crochet" och fick 58 träffar.
Ändrar man i sökrutan till "slip stitch crochet" får man noll träffar.
58 - 0 till tunisisk virkning alltså.

Söker man på svenska i stället är resultatet mer jämställt. Tunisisk virkning - 0 och smygmaskvirkning - 0. Ändrar man stavningen till tunesisk så hittar man några norska och danska böcker.

Det är inget fel med tunisisk virkning, det är ju inte det jag menar. Jag menar bara att det är tråkigt att alla drar åt samma håll. Varför ge ut en till bok om samma ämne som det redan finns så mycket av? Jo just därför, gissar jag. "Det här är inne, folk känner igen det, det går att sälja". Det är väl så man tänker.

Men jag i min enfald, jag fortsätter med det som jag gillar och det som jag tycker går att ha användning för.. Det som jag kan virka sockar med, alltså smygmaskvirkning.


söndag 17 december 2023

December utan julpyssel

 

Tredje advent idag! Julen närmar sig. Vilken tur att vi har svärmors virkade dukar, för när det gäller mitt eget virkande så blir det inga juldukar! Ärligt talat varken dukar, tomtar, hjärtan, stjärnor eller andra julprydnader, inget att hänga i granen, inga små gulligheter till en julkalender.

Skäms jag lite?  Jag fortsätter med mina gamla vanliga projekt, jag blir ju liksom aldrig färdig med dem. Det handlar tex om de ständigt närvarande virkade sockarna. Jag har ett mönster till dessa, i princip färdigt. Det är skrivet på engelska precis som mina tidigare smygmaskvirkningsmönster, eftersom det fortfarande finns så få smygmaskvirkare i det här landet. Det bör bli tillgängligt på ravelry i början på nästa år.

Till den som vill ha en introduktion av smygmaskvirkning på svenska har jag gjort det här mönstret, det finns på ravelry. 

Det är inte bara en beskrivning till ett par handledsvärmare, det är även: instruktion till: smygmaska i främre maskbågen, smygmaska i bakre maskbågen, smygmaska i tredje maskbågen, rundvirkning, vändvirkning, resårvirkning, sy ihop virkade delar, och virka ihop delar.




Sockmönstret är uträknat för sju olika storlekar, jag har virkat upp sex än så länge. 


Samtidigt kan jag inte låta bli att  experimentera med en del mönstervirkning...  Mer om detta nästa år. 

En god jul önskas från det kalla norrland och från virkstaden!


torsdag 24 november 2022

Yarn under


Vad står det i ett svenskt virkmönster att man gör när man hakar nålen om garnet och drar fram det genom maskan? I engelskspråkiga mönster heter det "yarn over" dvs "garn över". Man lägger garnet över nålen när man drar fram det. Jag kollar mina svenska virkböcker. Det uttrycks i stort sett på samma sätt i alla böcker: "gör ett omslag runt nålen och dra garnet genom öglan" - "gör ett omslag (linda garnet runt virknålen)" - "lägg garnet om nålen". Och så finns i alla böcker en illustration där man ser hur garnet läggs över virknålen.
Men man kan ju alltså lägga garnet under virknålen i stället. Det är det jag gjort i min lilla provvirkning här ovan. Nedre halvan är fasta maskor virkade i bakre maskbågen och i övre halvan är maskorna virkade under båda maskbågarna. I båda fallen har jag lagt garnet under virknålen. Maskorna blir liksom mindre och tätare, hela virkningen blir fastare. Jag vet inte exakt vad man kan använda den här kunskapen till men jag är som vanligt intresserad av själva kunskapen i sig!
På engelska heter det yarn under. Vad kan det heta på svenska? Underslag?

Och hur kom jag att börja fundera på detta? Jo jag läste en artikel i Moorit.

 


Moorit är ett oberoende virkmagasin som har sin bas i Skottland och drivs av  Alyson Chu. Man vill råda bot på bristen på tryckta publikationer för virkare. Hur underbart låter inte detta?! Man fokuserar på bärbara moderna plagg och accessoarer i naturfiber. Bara virkade plagg, ingen stickning. 
De vill vara inkluderande på alla olika plan, värdesätter diversitet och arbetar mot rasism och andra former av diskriminering. 
Upplagan som jag har här är nummer 3 - höst-vinter 2022. Den innehåller tio virkmönster, är tjock som en bok (136 sidor) och med lyxiga bilder.



Och här är den intressanta undersökningen gjord av Faye Dashper-Hughes. Hennes namn känner jag igen från The crochet circle podcast.  Här i Moorit har hon jämfört hur virkning med olika maskor påverkas av att garnet läggs under i stället för över virknålen. Tack Fay för din seriösa inställning till virkning!
(Podden har hon tyvärr slutat med nu, nummer 79 är den sista.)


söndag 21 augusti 2022

Smygmaskvirkning - inspiration!



Jag har blivit inspirerad! Upptäckte en intressant blogg om virkning - och ett inlägg om smygmaskvirkning. Och nu menar jag inte ett kort omnämnande i en bisats utan ett mastodontinlägg med virkprover av tjugo olika smygmaskmönster. Med diagram!

Bloggen heter The pulled stitch och här är inlägget om smygmaskvirkning.

Sju av virkproverna har jag virkat upp. De varierar lite i stretchighet och tjockhet och alla är vändbara, alltså har likadan fram- och baksida.

Provet på bilden ovan kallas moss stitch. Finns då någon likhet med "vanlig" mossvirkning eller mosstickning? Kolla gärna min moss stitch collection!
 Likheten ligger kanske mest i hur den virkas, varannan av två motsatta maskor: en smygmaska i främre maskbågen, en avig i bakre maskbågen, upprepa.
Smygmaskan är ju lite speciell på det sättet att den hamnar aldrig rakt över maskan i förra varvet som den virkas på, utan alltid snett bredvid. Så även om du virkar en rät på en avig, och vice versa, hela tiden blir det ändå inte som den andra mossvirkningen (eller stickningen). Men det är en intressant yta ändå!

Nedan övriga virkprover av de jag testade från Rachels blogginlägg:




Ric rac rib 



Waffle weave



Criss cross cable



Flying birds



Furrow stitch



Trellis stitch




onsdag 16 februari 2022

Rapport


I höstas virkade jag en väska i ullgarn som jag filtade i tvättmaskin. Jag visste att den skulle krympa, men blev förvånad över att den inte krympte lika mycket på höjden som på bredden. Siffrorna var från 100 till 88 cm (12%) på bredden men ingenting alls på höjden! Proportionerna ändrades alltså. Det spelar ju mindre roll när det gäller en väska, men sämre om man vill göra ett plagg. Jag tänkte inte på det då, men har funderat mer sedan dess - ett annat minne har dykt upp ur hjärnans dammiga arkiv. Virkade en kofta/jacka till en kompis för ett par år sedan. Då erfor jag samma sak! Otroligt att jag inte tänkte på det, men har väl förträngt incidenten. Jag hade virkat den med framstycke, bakstycke och ärmar, sytt ihop och sedan tvättat. Ärmarna satt i 90 graders vinkel mot framstycket och bakstycket, vilket inte gick ihop då delarna krympt på sitt asymmetriska sätt.


Nu har jag alltså gjort ett högst ovetenskapligt test med en liten hög av provlappar som jag tvättat. Jag mätte dem före och efter tvätten. De rosa provlapparna på första bilden är virkade i bomullsgarn, de vita på andra bilden är virkade i vanligt tvåtrådigt ullgarn, samma som det växtfärgade garnet som jag använde till väskan förra året (det fanns ett nystan ofärgat garn i samma påse). Ett ganska strävt stickigt garn, men det blir väldigt lent och mjukt efter tvätten! Jag tvättade alla lapparna i samma maskin i 40 grader tillsammans med några klädesplagg.


Kommentarer:

Bomull krymper ju det också, även om det inte filtar sig som ullen, därför tyckte jag det var vitsigt att ha med det som jämförelse. Proportionerna ändras efter tvätt även med bomullsgarn.
Jag ville också se om det var skillnad på olika maskor, vilket ju tydligt visar sig att så är fallet.
Flerfärgsvirkningen är gjord i bakre maskbågen. liksom slätvirkningen. Med slätvirkning menar jag vartannat varv fasta maskor, vartannat varv aviga fasta maskor. Jag har tagit till mig och översatt Carol Venturas uttryck "flat crochet" som hon använder för samma sak.

Naturligtvis måste man förstå att man inte kan dra för stora slutsatser av ett sånt här litet test, särskilt när det gäller millimetrar och decimaler! Men det kan ge en fingervisning. 
Ullen har tex generellt krympt mer än bomullen, vilket var väntat. Slätvirkningen är lite speciell i det fallet; läser man bredden och höjden för sig så har bomullen krympt mer än ullen på bredden! Men lägger man ihop siffrorna så stämmer det även på slätvirkningen att ullen krympt mer totalt än bomullen.
Det hade varit pedagogiskt om man kunnat se ett mönster, som att tex höga maskor som stolpar stod i motsatsförhållande till riktigt låga maskor som smygmaskor... men så är det ju inte.
Just när det gäller flerfärgsvirkningen ser det i alla fall ut som att i båda fallen har provlappen krympt rätt mycket mer på bredden än på höjden.


Nästa test måste göras med superwashgarn, det ska väl inte krympa alls?



Nu håller jag på med en ny väska av det växtfärgade garn som blev över efter den förra.

Den här gången är bakgrunden ljusare och mönstret mörkare. (Det blålila garnet är från Ullcentrum.) Jag har ritat om mönstret litegrann, gjort slingorna en aning bredare eftersom jag tyckte de bitvis syntes för dåligt mot bakgrunden.

Det har blivit en del sådant här flerfärgsvirkande på slutet. Och jag gör det alltså enligt den nordiska traditionen i bakre maskbågen.

Fick nyligen hem två böcker av Carol Ventura. Varför jag inte skaffat dem förrän nu är endast ett stort förbiseende! Jag har hyllmeter efter hyllmeter med andra virkböcker, men så insåg jag en dag i höstas att jag saknade Carol Ventura. Jag har nämnt henne tidigare på den här bloggen, första gången (tror jag) just i samband med slätvirkningen, då jag skrev att intet är nytt under solen.

Jag har alltså beställt dessa secondhandböcker från Alibris UK. (Det är More tapestry crochet från 2002 och Bead and felted tapestry crochet från 2006. På första sidan i den första boken fick jag också förklaringen till att jag inte hittat hennes första bok om ämnet, som helt enkelt heter Tapestry crochet. Hon publicerade den under sitt flicknamn Carol Norton! Så nu har jag hittat och beställt ett exemplar av den också.) De är skickade från USA! Det var därför de häromdagen damp ner i min brevlåda, några månader efter beställningen. Det kändes lite spännande första gången jag gjorde en sådan beställning, och innan den anlände hit hann jag naturligtvis glömma bort den flera gånger om. Men eftersom det har funkat så har jag fortsatt att köpa gamla böcker på det sättet, från här och där i världen.

Man kan ju flerfärgsvirka på olika sätt, jag har provat flera. Carol Ventura använder sig av fasta maskor om båda maskbågarna. I boken visas flerfärgsvirkning i bakre maskbågen som exempel från Europa, närmare bestämt Schweiz, i den historiska bakgrunden. Sedan använder alla hennes mönster den andra varianten, att virka om båda maskbågarna. Det finns fördelar och nackdelar med båda! Hon verkar inte uppskatta den vågräta tråden som blir synlig i maskans överkant när man gör på det här "europeiska" sättet. OK, jag ser den också (som i bilden ovan). Men det finns en fördel med den här metoden, nämligen att man kan få virkningen rätvinklig. Att göra på det andra sättet blir alltid lutande, och mönstren i hennes böcker är anpassade efter den lutningen. 

Jag gjorde ett sånt anpassat mönster en gång:


(Fler bilder här!)

Men den här gången vill jag ha rätvinklighet.




lördag 9 maj 2020

Möten i soffan


Jag har virkat en Maria Gullberg.
Dvs ett mönster ur boken Virkad mönstermagi som jag skrev om när den kom ut 2017.

Jag satte ihop rutorna till en kudde, nio rutor till framsidan och nio till baksidan.
Ena sidan är lite ljusare och den andra lite mörkare blå.



Mönstret heter Möten.



När jag hade satt ihop rutorna till den ljusare sidan upptäckte jag att det blivit lite fel...
 Eller vadå fel, mönstret blev lite annorlunda men lika roligt tycker jag!


torsdag 15 augusti 2019

Crochet brioche


Ett nytt intressant tema för min virkmani! Jag har djupdykt ner i crochetbrioche. Eller briochecrochet -  eller ja, vad ska det heta egentligen? Och framför allt, vad heter det på svenska?

 Brioche, franskt frukostbröd (främst), troligen härstammande från landskapet Brie. Brödet är ett lätt och luftigt vetebröd med kraftig smörsmak. Detta uppnås genom att kraftigt bearbeta (knåda) degen elastisk och smidig innan rumstempererat smör tillsätts degen.
Citat: Wikipedia.

Mycket konstigt (eller ska man säga komiskt) att ordet även kan betyda patentstickning! Ja det är alltså det man försöker efterlikna när man virkar "brioche". Kanske sticktekniken också härstammar från Brie?
 Patentstickat är töjbart, tjockt och fluffigt. Och så kan det ju vara så där förföriskt tvåfärgat - med en dominerande färg och en kontrastfärg liksom bakomliggande. Och den där tvåfärgade patentstickningen är väldigt inne just nu, gärna till stora sjalar.

När man försöker skapa en virkad variant, vad är det då man mest vill kopiera? Svaret verkar vara olika för olika crochetbrioche-mönster. Jag tänkte göra en liten sammanställning här av vilka varianter jag har hittat hittills.


Men hallå. NYTT? Visst har jag gjort detta tidigare, inte är det något direkt nytt tema för mig? Nej, precis, men nu finns det plötsligt många andra som skapar olika randiga mönster som kallas crochetbrioche eller briochecrochet.

Jag skapade min virkade flerfärgspatent 2012 (som jag alltså kallar det på svenska) - se mitt blogginlägg från januari 2012: Tvåfärgsvirkning.
Tre år senare vågade jag publicera ett mönster: Oliksidig halsduk och strax därefter ett till, Geologens halsduk.


 Båda mönstren finns på ravelry att ladda ner gratis och på svenska! 
Inga särskilda finesser med dessa halsdukar kanske men de är exempel på det grundläggande briochemönstret, så som jag skapade det från början. Tekniken bygger på att använda reliefmaskor, virka vartannat varv med ena och vartannat med andra färgen; och låta maskornas översida bilda ränder så att arbetets framsida och baksida blir olika. Resultat blir både tjockt och fluffigt samt superstretchigt.  Varsågod att testa! Om man inte orkar göra en halsduk kan man orka en disktrasa. Jag har gjort ett antal sådana.
Bristen på intresse från omvärlden gjorde i alla fall att jag inte omedelbart gick vidare med tekniken utan fortsatte virka allt möjligt annat. Ja det vill säga, åt mig själv (och till nära och kära) har jag använt den här tekniken till en hel del. 

Alldeles nyligen har jag gjort en helt vanlig rak halsduk av det ursprungliga mönstret och det är den som syns på första bilden i detta inlägg. Den snygga fotomodellen är min svärdotter!

Bilden nedan visar några av de saker jag har liggande här hemma som är virkade i samma teknik.




ANDRA BRIOCHE-VARIANTER ATT JÄMFÖRA MED

(Eftersom jag inte testat alla mönster i världen så kan den som gjort det gärna rätta mig om jag skulle säga något i det följande som kanske inte skulle vara helt korrekt.)

1.Först kan jag nämna en halsduk som ser ut att vara gjord på samma sätt som mina, fast med avklippt garn efter varje varv och bara med maskor framifrån:

Faux Brioche Scarf  av Jessie Rayot. Om man gillar fransar är det naturligtvis ett steg enklare (bara en sorts maska).


2. Det som jag uppfattar som vanligast är att virka reliefstolpar och "använda dem vertikalt" om jag får använda det uttrycket - jämfört med mina mönster där jag använder dem horisontellt. Medan jag låter maskornas topp bilda ränder så används maskornas kropp/stam/stolpe (?saknar ordet?) i de här mönstren. De bildar lodräta ränder på framsidan och vågräta ränder på baksidan. Men man kan även skapa andra mönster än bara ränder och det är kanske det roligaste, man kan tex korsa maskorna som när man gör flätmönster. Tatsiana Kupryianchyk alias Lilla Björn är väl den som verkligen lyckats skapa några populära mönster på det här sättet, och jag erkänner att de är snygga. Men jag borde givetvis också nämna Mamachee som verkar ha gjort flera liknande mönster, och före Lilla Björn. 

Ett liknande som jag själv provat att virka är Ninety Degrees Cowl av Deanne Ramsay. Den rullar sig längst upp och längst ner som synes, och på en tubhalsduk passar det ju ganska bra. Man kan till och med rulla ner lite mer med flit för att visa båda sidor.
Stretchigt och fluffigt? Ja inte helt stumt i alla fall. 



3. De som jag inte omedelbart från en bild kan räkna ut hur de är gjorda: (och därför kan beundra)

Vajra infinity scarf  av Arunima Goel  och
Breathtaking Brioche Cowl   av Juliette Bezold
När det gäller dessa kan jag inte säga någonting om stretchighet eller fluffighet, kan bara konstatera att de är snygga på bild.

4. Det finns flera ytterligare exempel på virkmönster som kallas för brioche, men jag nämner inga fler här. Kan i stället tala om att jag förändrat min grundteknik en liten aning och håller på att skriva på ett mönster. Första testet med den nya varianten är en långsmal sjal som ÄR olik på ena och andra sidan, fast det är inte jättetydligt i de här ljusa färgerna. Nästa projekt (det som blir ett mönster) är lite annorlunda...


måndag 21 mars 2016

Små framsteg är också framsteg


Två steg fram och ett tillbaka blir det ibland. Då går det inte fort framåt. Det gör det ju inte heller om man försöker göra många saker samtidigt. "Multitasking" är bara dåligt enligt alla experter, jag hörde det senast för en stund sedan på nån nyhetssändning. Man tappar fokus och koncentration, och känner stress.

Men att ha flera virkprojekt pågående samtidigt kan förstås inte räknas in under den rubriken, eller att ha andra intressen i livet som tar tid. Jag ser att det gått en månad sedan mitt senaste inlägg, och då skrev jag om ett mönster till den där halvvanten. Det är alltså fortfarande inte färdigt. Jag skriver några rader då och då - och däremellan handlar det som vanligt om att ta instruktiva bilder. Det är jättesvårt. Att förklara en teknik som inte finns förklarad nån annanstans - ingen gammal teknik som "alla" lärt sig redan i skolan eller av farmor. Det är ju det som är grejen med det här mönstret, att det handlar om något nytt.
Samtidigt har det blivit årstid för att omplantering av bonsaier som håller på och vaknar, en efter en, därute i vårt garage. Då måste jag ta in dem, plantera om dem och ägna dem mera daglig uppmärksamhet. Vattning och sånt.

Här har jag i alla fall ett bakstycke till en kofta som jag ska virka likadan som den blågröna som jag gjorde förra året. Jag ska göra den till en kompis. Det är en utmaning - att få rätt storlek fast jag inte använder samma garn. Jag har gjort en provlapp och jag mäter och mäter...






Vill gärna visa något helt annat. När jag läste om Yulia Ustinova tidigare råkade jag hitta ytterligare ett par konstnärer som använder virkning som sin konstart. Och de här två virkar platta bilder, inte skulpturer. Bilden ovan är virkad av Patrick Ahern. Läs också en intervju med honom
Bilden nedan är virkad av Jo Hamilton, och här kan du läsa mer om henne.
Jag är så imponerad, helt häpen över båda två, hur de gör, hur de faktiskt målar med garn!



tisdag 23 februari 2016

Bästa tiden


Visst är den här tiden den bästa på hela året? Ljust på dagen men inga mygg, och inget gräs att klippa. Av någon anledning accepterar jag bättre att skotta snö än att klippa gräs.
Bara ett problem - fortfarande lite för kallt utomhus för att sitta ute och virka...



Så inomhus har jag åstadkommit den här ojämna paraden av torgvantar. Jag har gjort dem för att skriva ner mönstret. Var bara tvungen att göra så här många innan jag blev riktigt nöjd med form och storlek - men nu till slut tycker jag att jag är det, nöjd. Återstår skrivandet, beskrivandet.
Det blir i så fall det fjärde mönstret med "short row cables", min egen smygmaskvirkningsteknik för att göra såna här flätmönster.




Men om ni vill titta på något alldeles extra märkvärdigt virkat, så läs här om Yulia Ustinova, en rysk konstnär som virkar fantastiska skulpturer!
De är helt enkelt enastående, one of a kind, jag har inte sett något liknande tidigare.



måndag 19 oktober 2015

En hel virkhelg


  En mycket ovanlig helg har passerat! För det är väl inte ofta jag har haft möjlighet att ägna hela helgen åt virkning - i form av både kurs och utställning!
Jag menar: varken det ena eller det andra inträffar egentligen nästan aldrig.

Det är i Sollefteå jag har varit.

Där finns Textilarkivet.   
Av en kompis, som inte alls virkar själv, fick jag veta att det skulle vara en utställning med virkat här. (Tack Lotta!) När jag läste om den såg jag att Maria Gullberg skulle komma och hålla kurs också, och då bestämde jag mig för att fara till Sollefteå just den här helgen.



Virkutställningen (kvar till den 15e november) visar dels gamla föremål från museets samlingar, dels den nya virkningen representerad av Sandra Magnusson och Maria Gullberg.



Kontrasten kunde väl inte vara större mellan de två konstnärerna. Sandra Magnussons skapelser i fri virkning, blandat med alla möjliga material och tekniker! Som den jättelika moderkakan här ovan. Under den satt vi och fikade.


Medan Maria Gullbergs kreationer har distinkta mönster i ett strängt stiliserat formspråk. Hon har skapat bärbara föremål som jackor, vantar, muddar och väskor, men utställningsföremål är de i alla fall, menar jag, i lika hög grad som Sandra Magnussons "tavlor" och skulpturer.





Under Maria Gullbergs ledning testvirkades en rad olika mönster och tekniker. Jag testade tex för första gången noppvirkning, pärlvirkning och öglevirkning. Ovan är min testremsa, resultatet av en hel helgs virkande...

Marias speciella nisch är det fast virkade, det stadiga. Det gör de grafiska mönstren rättvisa! Bra för mig att prova att tänka i dessa banor som kontrast till allt annat jag gör, som jag brukar försöka att virka mjukt och följsamt, för att det ska vara användbart.







Jag tror många känner igen de här sakerna, åtminstone om man intresserat sig för virkning ett tag. Maria Gullberg är väl den enda virkaren som släppts in på Hemslöjdens förlag.




Här några av de gamla föremålen, några exempel på flerfärgsvirkning. (Bilderna är som de är för att jag fotat genom monterglas.)
De gamla sakerna är ibland helt otroliga. Den här västen kan man knappast tro att den är virkad. Maskorna är så små, så små. Det mörka garnet som man virkat mönsterbården med är invirkat i hela resten av varvet. Den är virkad först som ett stort stycke, som man sedan har klippt ut västformen ur, som om det var ett tyg på metervara. Jag tänker: vilket arbete att göra alla de där pyttesmå maskorna, som sedan ska klippas bort!



Här en anslående röd jacka, som ser förvånansvärt fräsch ut för att vara från 1800-talet. Den är krokad och någon arbetar tydligen just nu på att försöka återskapa mönstret till den.


Till sist passade jag även på att se de icke virkade delarna av Textilarkivets samlingar. Tex de stickade filtarna av Märta Stina Abrahamsdotter. Fantastiska och inspirerande de också.