En trendspaning i virkvärlden

Jag är en sockvirkare. Och ganska stolt över det. Jag känner inget behov av att börja sticka sockar. Det går precis lika bra med selleri... alltså smygmaskvirkning.

Och nu till slut finns mitt mönster på Ravelry för den som vill prova!

Jag är väldigt tacksam till den som hjälpt mig med att testvirka det här mönstret. Det är kvinnan bakom bloggen the pulled stitch, Rachel Parmee.  

Jag har nämnt hennes blogg tidigare, se här. 

Hennes blogg är som en hel virkbok. Grundligt och med tydliga bilder går hon igenom olika virktekniker i tur och ordning. Mitt eget virkande, och bloggande, är verkligen en mer ostrukturerad historia... Hur som helst, där på sommaren 2022 tog hon upp smygmaskvirkning, och det råkade jag upptäcka, jag vet inte hur.

Och nyligen medan jag höll på med det här sock-mönsterskrivandet hade jag kvar minnet av hennes smygmaskvirkade prover. Hon skulle kunna testvirka sockmönstret. Ja, inte bara skulle kunna - hon gjorde det. Tack Rachel!

Jag menar: hur många smygmaskvirkare känner jag? Här fanns en som bevisat att hon kunde i alla fall. Tacksamt tog jag emot hjälpen.

Minns någon den här gamla slagdängan, som jag nyligen hörde någon prata om på radion:

Du ska göra som svenssons gör

och inte skilja dej från mängden

för att jämt vara den som stör

kan inte löna sig i längden

(Ulf Peder Olrog)

Man kan följa med strömmen eller man kan gå sin egen väg. Det snackas mycket om det, att gå sin egen väg, "follow your heart" och liknande. Men. Det går ju bra att snacka! I realiteten gör ju alla tvärtom, jag menar följer den rådande trenden i stället. För om man väljer den där egna vägen, då får man också vara beredd att vandra där i ensamhet. 

Om man hakar på den trend som råder, då är man i alla fall i sällskap med många. Och det är ju mänskligt att vilja vara tillsammans med andra, höra till liksom. Mänskligt. 

Varför tjatar jag nu om det här? Vad är trenden? Trenden är tunisisk virkning. (En trend inom den kanske lite snäva virkvärlden då, inte i världen i stort...)

På skoj sökte jag på  nätbokhandeln Adlibris efter "tunisian crochet" och fick 58 träffar.

Ändrar man i sökrutan till "slip stitch crochet" får man noll träffar.

58 - 0 till tunisisk virkning alltså.

Söker man på svenska i stället är resultatet mer jämställt. Tunisisk virkning - 0 och smygmaskvirkning - 0. Ändrar man stavningen till tunesisk så hittar man några norska och danska böcker.

Det är inget fel med tunisisk virkning, det är ju inte det jag menar. Jag menar bara att det är tråkigt att alla drar åt samma håll. Varför ge ut en till bok om samma ämne som det redan finns så mycket av? Jo just därför, gissar jag. "Det här är inne, folk känner igen det, det går att sälja". Det är väl så man tänker.

Men jag i min enfald, jag fortsätter med det som jag gillar och det som jag tycker går att ha användning för.. Det som jag kan virka sockar med, alltså smygmaskvirkning.

December utan julpyssel

 

Tredje advent idag! Julen närmar sig. Vilken tur att vi har svärmors virkade dukar, för när det gäller mitt eget virkande så blir det inga juldukar! Ärligt talat varken dukar, tomtar, hjärtan, stjärnor eller andra julprydnader, inget att hänga i granen, inga små gulligheter till en julkalender.

Skäms jag lite?  Jag fortsätter med mina gamla vanliga projekt, jag blir ju liksom aldrig färdig med dem. Det handlar tex om de ständigt närvarande virkade sockarna. Jag har ett mönster till dessa, i princip färdigt. Det är skrivet på engelska precis som mina tidigare smygmaskvirkningsmönster, eftersom det fortfarande finns så få smygmaskvirkare i det här landet. Det bör bli tillgängligt på ravelry i början på nästa år.

Till den som vill ha en introduktion av smygmaskvirkning på svenska har jag gjort det här mönstret, det finns på ravelry. 

Det är inte bara en beskrivning till ett par handledsvärmare, det är även: instruktion till: smygmaska i främre maskbågen, smygmaska i bakre maskbågen, smygmaska i tredje maskbågen, rundvirkning, vändvirkning, resårvirkning, sy ihop virkade delar, och virka ihop delar.

Sockmönstret är uträknat för sju olika storlekar, jag har virkat upp sex än så länge. 

Samtidigt kan jag inte låta bli att  experimentera med en del mönstervirkning...  Mer om detta nästa år. 

En god jul önskas från det kalla norrland och från virkstaden!

Kombinationer

Jag har smygmaskvirkat några barnsockar. De är lite olika i storleken men alla tre paren är virkade i Alpaca Storm från Viking garn med en 6,5 mm virknål.

Kombination 1) Viking Alpaca Storm är det garnet jag använt till nästan allt jag nånsin virkat för barn. Det är så otroligt mjukt och skönt! Jag tror visst jag har nämnt det förut... Det är en kombination av merino och alpaca. 

 

Kombination 2)   På ett sockpar lyckades jag även virka in barnets initialer! En ruta mitt bak virkades med fasta maskor och två färger, jag bytte till en 3 mm virknål för dessa maskor. En kombination av tekniker alltså, smygmaskvirkning och flerfärgsvirkning.

Kombination 3)    I april hade jag äran att hålla en workshop om att virka rutor. När jag höll på med förberedelserna för den gjorde jag en upptäckt. Jag hade ritat diagram till tre olika rutor som deltagarna skulle få. När två av diagrammen hamnade bredvid varandra på ett papper såg jag likheten. De borde absolut ha varit kompatibla, så att man skulle kunna kombinera dem med varandra! Jag såg också att jag med lite ansträngning skulle kunna rita om den ena rutan så att de skulle passa ihop. Sagt och gjort. Det var min gamla Peo-ruta som fick bli lite större. Den andra rutan hade jag hittat på för att den skulle vara någorlunda enkel att virka, tillräckligt symmetrisk för att den ska gå att virka ur minnet, utan diagrammet framför ögonen.

Se bilderna från mars i år då jag provar mig fram och funderar på hur jag ska sätta ihop rutorna.

Nu blev det ju helt annorlunda än någon av de varianter jag testade. Så här ser det ut just nu. Varannan ruta är en Peo-ruta och varannan är den som jag lekt med i mars då jag förberedde workshopen.

Det här stycket är hopsytt och blockat nu. Vad det blir till slut återstår att se...

Ett sockgarn är ett sockgarn är ett sockgarn

I augusti fick jag frågan om att skriva ner ett mönster för hur jag gör mina smygmaskvirkade sockar. Alltså ett grundmönster. Jag startade omedelbart genom att virka upp ett antal i olika storlekar. Sedan har en massa andra saker kommit emellan... som det brukar göra. Nu försöker jag återuppta arbetet. 

Och då blir jag så fundersam när jag ställs inför detta: att olika garn beter sig på olika sätt. Det är det bilden här ovan visar. Till höger en socka som jag virkat med ett sockgarn som heter Sockz (från Falkgarn). På banderollen står det 210 meter per 50 gram. Sockan blev bra, tyckte jag, men lite för liten för mig och min storlek 39-fot. Okej, den får gå som storlek 36-37 då. Så jag börjar om, men med ett annat garn. Jag lägger till både på antalet maskor och varv. Men när den är färdig är den ändå inte större än den första! Garnet i den här sockan är Järbos Junior Raggi. Det är 200 meter på 50 gram. Borde alltså inte vara tunnare än Sockz-garnet (hellre tvärtom då), ändå blir maskorna mindre på något sätt. 

Man tänker ju att garner är utbytbara. Hm. Den som ska provvirka mitt mönster bor inte i Sverige så hon använder helt säkert ett helt annat garn än något av dessa två köpta i Sverige som jag använt. Och vad går man efter när man byter? (Jo de här siffrorna.) 

Ska jag lägga till ytterligare på maskantalet? Känns ju säkrast just nu.

Samtidigt: se nedan. Sockan går ändå på min fot! En socka ska ju ha "negative ease" som det heter, dvs vara mindre än foten man sätter den på, men vara töjbar så den sträcks ut. Den här sockan funkar, men det är på gränsen... Verkar som garnen har olika stretchighet?... Att de två sockorna ser ut att vara precis samma storlek när de bara ligger bredvid varandra, men att den virkad i Junior Raggi har mera stretch i sig, blir större när man tar den på. Båda garnen innehåller 75% ull och 25% polyamid och är superwashbehandlade, det som kallas sockgarn.

Nåja, såna här små svårigheter är väl till för att övervinnas! Dessutom är mitt bas-sockmönster justerbart på tre ställen. Det går alltså att prova under arbetets gång och lägga till eller dra ifrån efter behag.

Bara att kämpa på.

Virkning i värmebölja

Här är en virkning som jag skulle kunna kalla ganska somrig. Dvs det är inte ett ullprojekt utan är någorlunda svalt att hålla i om jag vill sitta ute i värmen och virka. De senaste dagarna har det nu varit så varmt att det i princip inte gått att vara ute alls...  Man sätter sig i skuggan eller går in.

Det här är ett restgarnsprojekt. Enligt mina anteckningar på ravelry har jag haft det sedan sommarn 2019. 

Att det inte är ett ullgarnsprojekt stämmer faktiskt bara delvis, för det finns inslag av ull i de restgarner jag använt.

Att det är ett restgarnsprojekt stämmer dessutom också bara till 50%, det svarta mellan alla blandade färger är inget restgarn utan jag tyckte det var ett sätt att hålla ihop det hela färgmässigt. Det är Adlibris Bamboo Cotton (50% bambu 50% bomull). 

När jag började var det en trekantsjal. Jag började med det blåa i mitten. Sedan har den växt och växt, den är nu 170 cm tvärs över, och nu klassificerar jag den som en filt att lägga över sig i soffan! Jag vet inte hur länge jag vill hålla på med den, helt plötsligt kanske jag gör som med den blå virkningen och bestämmer att nu får det vara nog. (Men man vill ha en snygg ytterkant eller avslutning eller hur?)

Den är virkad helt i fasta maskor i en maskbåge, ibland fram och tillbaka, ibland flera varv runt åt samma håll. När jag virkar på ett varv som går åt samma håll som det förra virkar jag i bakre maskbågen, när jag virkar på ett varv åt motsatt håll virkar jag i främre. Allt för att få ett tunt och slätt resultat, så lite veckat som möjligt.

Ganska skönt att ha en virkning som är så planlös och kravlös. Som ombyte mellan mina andra virkningar som kräver både beräkning och maskräkning! Både planering och omplanering när det inte går som jag tänkt. 

Ullsockar tex. Så mycket sockar jag virkat, till slut har jag kommit fram till att ett mönster måste skrivas. Dvs ett mönster för smygmaskvirkade sockar. Det finns några sådana, men inget som liknar hur jag gör, och inget på svenska. Så detta kämpar jag på med i hettan. Tänker att jag måste försöka medan jag har semester, för tiden och orken blir sämre sedan. Är någon intresserad att testa mönstret så är jag intresserad av feedback!  Meddela mig i så fall på virkstaden(at)hotmail.se  Just nu har jag gjort sockar som passar min fot plus två större och två mindre storlekar (=storlekar ca 35-43). Och det här är den enklaste modellen jag kan tänka mig, så enkel att vem som helst ska kunna klara det. Det är liksom ett grundmönster, flexibelt så att det kan varieras på olika sätt.

Kan för övrigt tala om att de virkade sockar som jag gjorde 2013, mina två första par, (se här och här) använder jag fortfarande och de är inte utslitna! Det är väl garnets förtjänst antar jag, Raggigarnet. Eller det faktum att jag fortsatt virka sockar så att jag har flera att välja på?... Men faktiskt, jag har försökt använda de två äldsta paren i första hand, tänkt att man borde nöta ut dessa först... Naturligtvis syns det att de är använda, de är liksom hoptovade på undersidan. Men fortfarande utan hål!

Blågula sockar

Om man vill virka sockar är smygmaskvirkning en bra teknik att använda.

Jag har virkat ganska många - ett fyrtiotal finns det belägg för på ravelry, jag menar med foto och allt.

Så behövs det göras flera? Absolut! Det gäller ju att fortsätta utmana sig själv och åstadkomma något mer, eller i alla fall något annat än detsamma som man hittills gjort.

Nu har jag gjort ett par mönstrade blågula sockar, och eftersom jag gjort det till en tradition att fota mina alster utomhus så gick jag även ut en sväng i trädgården med dessa.

Tidigare har jag virkat några par med det här hjärtmönstret inlagt på sidorna. Men nu funderade jag på att placera ett mönster mitt fram. Skulle sockan ändå sitta bra på foten eller skulle den flerfärgsvirkade panelremsan bli stel och vecka sig mitt fram i vinkeln?

Visst funkar sockarna!

Tack vare den starka resårvirkningen i sockstaftet, och självfallet den smygmaskvirkade foten också. 

För att åstadkomma den här kombinationen har jag använt två olika virknålar. De smygmaskvirkade partierna är virkade med en 4,5 mm tjock trävirknål medan flerfärgsvirkningen är gjord med 2,5 mm. Jag har alltså bytt virknål under de gula varven. De går uppifrån sockans överkant och ända ner till tån. 

Det ljusblå garnet är Bambu Raggi, därför har det lite olika färgskiftningar. Det mörkblå och det gula är Junior Raggi.

Hjärtan och ränder

Jag ville virka sockar med något mönster. Jag har gjort så många slätstrukna par vid det här laget att jag vet att jag klarar att få till ett par som sitter bra på foten - med smygmaskvirkning. Ville utöka repertoaren.

I de här två paren har jag gjort som en panel på vardera sidan med flerfärgsvirkning. Se tex Anette Petavis beskrivning av tekniken!

Jag har samtidigt använt mig av tekniken med avig virkning, dvs virkat vartannat varv avigt för att få ytan att se "rät" ut. 

Här är min beskrivning av vad jag menar med avig virkning! 

Resten av sockarna är virkade vartannat varv med den ljusa och vartannat varv med den mörka färgen. Gäller även foten där jag lyckats greja till mönstret med en annan kombination av aviga och räta smygmaskor...

Raggsockans dag

Idag är det raggsockans dag fick jag veta i nåt reklam-mail.

Då vill jag passa på att visa mina sockar, ett par brun-grå som jag virkade i maj i år.

De är smygmaskvirkade, dvs virkade helt och hållet i smygmaskor. Nej, nu ljuger jag visst; hälen är ju virkad med fasta maskor! Se där. Men resten är alltså smygmaskor.

Jag tycker fortfarande att det var en god idé med den lite kraftigare hälen.

Mönstret är från 2014, och det finns på ravelry, heter Cabled slip stitch socks.

Nu skriver jag inga smygmaskmönster mer, intresset är för litet.

Men mina sockar har jag kvar!

Virkning i värsta vintern

En blek vintersol ligger lågt över horisonten. Inte är den till mycket hjälp för en otålig virknörd inte. (Med svag syn och starka glasögon.) Här krävs starka arbetslampor! Vi har möblerat med såna i varje rum.

Och allt detta snöande. Jag har skottat SÅ mycket snö den här vintern!

Borde väl inte klaga, eftersom jag också gillar att åka skidor (bara jag får göra det i min egen takt, och utan att bli jagad av någon annan i skogen).

Men är man en virknörd så är man, inget ska hindra mig från att virka. Den här vintern har jag åstadkommit både vantar, mössa, sockar till olika familjemedlemmar, och kanske lite annat som jag inte minns just nu. De underliga vantarna på bilden ovan är särskilt utformade för att användas vid cykling. Ja jag har tydligen en son som är modig nog att cykla på vintern. Och han ville till och med ha vantarna dubbla så de skulle bli riktigt varma. 

De är smygmaskvirkade i ullgarnet med det passande namnet Ylle (Järbo garn). Virknålen är 5 mm. 

Innervantarna är i färgen 15403 (den beigeaktiga färgen) och yttervantarna i färgen 15405 - den snygga blå!

En till svart och gul mössa som behövs för att de jag har gjort tidigare börjar vara uttjänta...

Sockar i blandade restgarner: de är också smygmaskvirkade.

De vita handledsvärmarna har jag gjort åt en vän som önskade ett par åt sin mor. Jag har gjort två par, ett i merino och ett par i alpacka - så får hon välja dem som hon tycker bäst om.

De är smygmaskvirkade med mönstret till Humulus som en sorts bas, sedan har jag lagt till några mönstervarv på handryggen så jag fick den här lite bredare mönsterbården.

Håller också på med några större projekt - som kanske blir klara någon gång under våren. Det ena är en tröja virkad på snedden, helt improviserat - har ingen aning om hur detta ska sluta! Det rosa garnet är färgat med koschenill, jag fick några härvor av det i höstas och tror att det ska räcka till en tröja om jag blandar med garn från mitt rätt stora garnlager...

Nedan syns till sist ett pågående projekt med virkade flätmönster. Det är inte smygmaskor den här gången. Nu håller jag på och testar att virka flätmönster med maskor i tredje maskbågen. Tekniken att virka dem horisontellt - längs med varven i stället för tvärs över varven - är dock densamma som jag tidigare har använt till mina smygmaskmönster. Det som jag har kallat short row cables. 

Smygmaskor på längden och på tvären

Mitt i sommaren sitter man och knåpar med sockar och mössor och andra ullgarnsprojekt. Är detta helt sunt?
Ja, just idag är det i och för sig inte någon hetta i luften - tio grader och regn.

Det här är en samling smygmaskvirkningsalster! Jag har gjort alltihopa för att ta med det till stan på ett särskilt evenemang nästa helg: det kallas kyrkhelgen. Jag ska visa smygmaskvirkning, jag gör det för Vuxenskolans räkning och de vill att jag ska ha några saker att sälja... Som jag alltid har sagt att jag ALDRIG skulle. Men nu gör jag det bara för att visa att det går, att tekniken finns. Om tillräckligt många är intresserade kan vi sedan starta en studiecirkel!
Jag har försökt göra så många olika saker som möjligt, utan att börja på något omöjligt som skulle ta för mycket tid. (Har kopierat sånt jag redan gjort tidigare.) Det är ändå inte mer än några veckor sedan jag fick frågan att vara med. Och det är fortfarande några dagar kvar, jag borde hinna göra en eller ett par saker till... Jag vill ju visa på de oändliga möjligheterna!

På jakt efter den perfekta virksockan

Smygmaskvirkning har den egenskapen att man kan skapa ett töjbart material, det är nog det som fascinerar mig och som fått mig att fortsätta experimentera med det. En sak som behöver töjbarhet är sockar, och i några år nu har jag jobbat på att utveckla en bra modell för smygmaskvirkade sockar. Så här ser den senaste versionen ut. 

Lustigt nog sitter alla sockar bra på min egen fot, hur jag än virkar dem, men det är lite kinkigare med makens. När jag har mätt med måttband har det också visat sig att proportionerna är ganska olika!

Det är för att få herrsockarna att sitta bra som jag börjat göra hälpartiet högre och högre.

Det fina blågröna garnet i de två mindre sockparen är Järbo Mellanraggi, färgen heter 28219.

Jag virkar vidare...

Höstprojekt

Några höstprojekt.

Temperaturen sjunker, naturen gör sig beredd för vinter - då får vi människor göra det också.

Jag har smygmaskvirkat ihop sockar och vantar. De första sockarna är virkade av restgarner, lite blått, lite vitt, lite grönt.

Vantar: testade att randa på längden - liknande det senast virkade vantparet, fast nu med smalare ränder (ett varv).

Ett annat par sockar - dessa är virkade i Raggi, färg 15128. Jättesnygg blågrön färgblandning - något mer grön än vad den ser ut på bilden här.

Julklappssockar

Nu har jag virkat sockar igen. Jag gör det med den här smygmasktekniken som jag brukar skriva om med jämna mellanrum.

För resultatet blir så bra så jag ser ingen anledning att börja sticka sockar.

Till paret på bilden nedan (julklapp till yngre sonen) har jag använt ett garn från Falkgarn som heter Sport, färg 608.

Till de grå på bilden ovan (julklapp till maken) har jag använt mest Tresko från Sandnes garn, tretrådigt färg 1042, men också blandat med lite restgarner i blått och brunt.

Smygmaskvirkning: blå sockar, röd bok

Det är aldrig lätt att slita sig från en virkning och man kan bli sittande alldeles för länge! Man vill se hur mönstret utvecklar sig, bara ett varv till för att få se hur det blir, och bara ett varv till, och ett till...  Jag gör några varv varje dag på himmel-och-hav-väskan, och det är så himla spännande att se hur mönstret växer fram. Ändå har jag inte riktigt lyckats bli klar med den.

Här är i stället en bild på ett par smygmaskvirkade sockar, som jag haft färdiga ett tag redan. De

 är virkade "med avigan utåt" liksom de vita/grå som jag visade strax före nyår.

Jag har gjort den här sockmodellen i så många versioner nu att jag börjar känna mig ganska nöjd...

När det gäller frågan om hur hårt eller löst man ska virka smygmaskvirkning, och varifrån de olika uppfattningarna kommer, så har jag forskat vidare. Jag bestämde mig för att gå "tillbaka till källan" - urkällan, boken av Kerstin Jönsson. Den enda bok som finns på svenska om smygmaskvirkning. Jag har inte haft den i min ägo tidigare - men nu har jag det. För länge sedan lånade jag den på biblioteket och lärde mig själva grundtekniken, därefter har jag inte tittat i den. Tills nu då.

Ja, jag vet, jag är en boksamlare. Andra samlar på sig garn, jag samlar på mig böcker.

Naturligtvis står det på flera ställen om hur löst man måste hålla garnet. Framför allt står det att man ska virka med den speciella smygmaskvirknålen, att det är det riktiga och rätta sättet.

Men jag gör ju ändå som jag vill jag, och den där smygmaskvirknålen dumpade jag när jag hade konstaterat att det inte gick att virka med den...

Boken innehåller i alla fall många fina mönster och bilder på vantar och några mössor. Dessutom tycker jag mycket om de inledande sidorna om hur författaren kom i kontakt med smygmaskvirkningen, och de historiska berättelserna om de virkande kvinnorna och deras livsöden. Att läsa om Fina som bara hade en hand, men ändå kunde virka vantar genom att arrangera virkkroken på ett speciellt sätt, det är rörande.