Höjden av långsamhet

 

Måste få visa att jag fått den andra växtfärgade väskan klar. Ja det är nog två månader sedan - allt utom fodret. Men nu, till slut, fodrad och klar. 

Som jag alltså nämnt tidigare så gjorde jag denna av det växtfärgade garn som blev över efter att jag virkat den förra väskan, den som jag gjorde i höstas. Till den hade jag tagit de färgstarkaste garnerna - vad som var kvar var alltså nu de grådaskiga, beigeaktiga, tråkiga...

Jag började med en rund botten och fortsatte sedan att virka runt runt. Den lila färgen är från lysticka, den härrör från en kurs i svampfärgning som jag själv deltog i för ett par år sedan.

Till mönstret på sidorna kombinerade jag allt det beigeaktiga med ett mörkblått ullgarn, som inte fanns bland det växtfärgade.

Tvättade alltihopa i maskin precis som förra gången.

De smygande färgövergångarna (eller åtminstone försöken till dem) har jag åstadkommit genom att virka med två färger samtidigt, och byta den ena först och den andra sedan, aldrig samtidigt.

Handtagen är gjorda efter min justerbara modell, kort eller lång vilket som passar bäst för stunden.

Så var det fodret då. Ville gärna ha något blått. Så vad hittade jag i mina gömmor? Detta handtryckta med mönster av kundvagnar! Jag har själv tryckt det någon gång på åttitalet.

Höjden av långsamhet: garnerna växtfärgas av min mamma, lagras av henne i några årtionden, ärvs av mig, virkas, filtas, och fodras till slut med ett tyg som jag handtryckt med screentryck ungefär vid samma tid som mamma färgade garnet. Som alltså legat ungefär lika länge... Då kan man väl tolka kundvagnarna som en ironisk kommentar till konsumtionssamhället?

Rapport

I höstas virkade jag en väska i ullgarn som jag filtade i tvättmaskin. Jag visste att den skulle krympa, men blev förvånad över att den inte krympte lika mycket på höjden som på bredden. Siffrorna var från 100 till 88 cm (12%) på bredden men ingenting alls på höjden! Proportionerna ändrades alltså. Det spelar ju mindre roll när det gäller en väska, men sämre om man vill göra ett plagg. Jag tänkte inte på det då, men har funderat mer sedan dess - ett annat minne har dykt upp ur hjärnans dammiga arkiv. Virkade en kofta/jacka till en kompis för ett par år sedan. Då erfor jag samma sak! Otroligt att jag inte tänkte på det, men har väl förträngt incidenten. Jag hade virkat den med framstycke, bakstycke och ärmar, sytt ihop och sedan tvättat. Ärmarna satt i 90 graders vinkel mot framstycket och bakstycket, vilket inte gick ihop då delarna krympt på sitt asymmetriska sätt.

Nu har jag alltså gjort ett högst ovetenskapligt test med en liten hög av provlappar som jag tvättat. Jag mätte dem före och efter tvätten. De rosa provlapparna på första bilden är virkade i bomullsgarn, de vita på andra bilden är virkade i vanligt tvåtrådigt ullgarn, samma som det växtfärgade garnet som jag använde till väskan förra året (det fanns ett nystan ofärgat garn i samma påse). Ett ganska strävt stickigt garn, men det blir väldigt lent och mjukt efter tvätten! Jag tvättade alla lapparna i samma maskin i 40 grader tillsammans med några klädesplagg.

Kommentarer:

Bomull krymper ju det också, även om det inte filtar sig som ullen, därför tyckte jag det var vitsigt att ha med det som jämförelse. Proportionerna ändras efter tvätt även med bomullsgarn.

Jag ville också se om det var skillnad på olika maskor, vilket ju tydligt visar sig att så är fallet.

Flerfärgsvirkningen är gjord i bakre maskbågen. liksom slätvirkningen. Med slätvirkning menar jag vartannat varv fasta maskor, vartannat varv aviga fasta maskor. Jag har tagit till mig och översatt Carol Venturas uttryck "flat crochet" som hon använder för samma sak.

Naturligtvis måste man förstå att man inte kan dra för stora slutsatser av ett sånt här litet test, särskilt när det gäller millimetrar och decimaler! Men det kan ge en fingervisning. 

Ullen har tex generellt krympt mer än bomullen, vilket var väntat. Slätvirkningen är lite speciell i det fallet; läser man bredden och höjden för sig så har bomullen krympt mer än ullen på bredden! Men lägger man ihop siffrorna så stämmer det även på slätvirkningen att ullen krympt mer totalt än bomullen.

Det hade varit pedagogiskt om man kunnat se ett mönster, som att tex höga maskor som stolpar stod i motsatsförhållande till riktigt låga maskor som smygmaskor... men så är det ju inte.

Just när det gäller flerfärgsvirkningen ser det i alla fall ut som att i båda fallen har provlappen krympt rätt mycket mer på bredden än på höjden.

Nästa test måste göras med superwashgarn, det ska väl inte krympa alls?

Nu håller jag på med en ny väska av det växtfärgade garn som blev över efter den förra.

Den här gången är bakgrunden ljusare och mönstret mörkare. (Det blålila garnet är från Ullcentrum.) Jag har ritat om mönstret litegrann, gjort slingorna en aning bredare eftersom jag tyckte de bitvis syntes för dåligt mot bakgrunden.

Det har blivit en del sådant här flerfärgsvirkande på slutet. Och jag gör det alltså enligt den nordiska traditionen i bakre maskbågen.

Fick nyligen hem två böcker av Carol Ventura. Varför jag inte skaffat dem förrän nu är endast ett stort förbiseende! Jag har hyllmeter efter hyllmeter med andra virkböcker, men så insåg jag en dag i höstas att jag saknade Carol Ventura. Jag har nämnt henne tidigare på den här bloggen, första gången (tror jag) just i samband med slätvirkningen, då jag skrev att intet är nytt under solen.

Jag har alltså beställt dessa secondhandböcker från Alibris UK. (Det är More tapestry crochet från 2002 och Bead and felted tapestry crochet från 2006. På första sidan i den första boken fick jag också förklaringen till att jag inte hittat hennes första bok om ämnet, som helt enkelt heter Tapestry crochet. Hon publicerade den under sitt flicknamn Carol Norton! Så nu har jag hittat och beställt ett exemplar av den också.) De är skickade från USA! Det var därför de häromdagen damp ner i min brevlåda, några månader efter beställningen. Det kändes lite spännande första gången jag gjorde en sådan beställning, och innan den anlände hit hann jag naturligtvis glömma bort den flera gånger om. Men eftersom det har funkat så har jag fortsatt att köpa gamla böcker på det sättet, från här och där i världen.

Man kan ju flerfärgsvirka på olika sätt, jag har provat flera. Carol Ventura använder sig av fasta maskor om båda maskbågarna. I boken visas flerfärgsvirkning i bakre maskbågen som exempel från Europa, närmare bestämt Schweiz, i den historiska bakgrunden. Sedan använder alla hennes mönster den andra varianten, att virka om båda maskbågarna. Det finns fördelar och nackdelar med båda! Hon verkar inte uppskatta den vågräta tråden som blir synlig i maskans överkant när man gör på det här "europeiska" sättet. OK, jag ser den också (som i bilden ovan). Men det finns en fördel med den här metoden, nämligen att man kan få virkningen rätvinklig. Att göra på det andra sättet blir alltid lutande, och mönstren i hennes böcker är anpassade efter den lutningen. 

Jag gjorde ett sånt anpassat mönster en gång:

(Fler bilder här!)

Men den här gången vill jag ha rätvinklighet.

Mysteriet med ullgarnets krympning

Att ullgarn krymper när man tvättar det är väl inget mysterium, det är ju välbekant. Vi använder ju också effekten medvetet som en teknik för att filta virkade alster. (Ja, stickade också om man är lagd åt det hållet.) 

Jag hade en hel kasse med växtfärgat garn i alla möjliga kulörer. Små kvantiteter av de flesta färger - ja ni vet såna där prover som man gör när man går på kurs. Och så ett par färger som fanns i lite större mängd, ett eller två nystan av dem.

Av dessa garnprover blev det en väska. Som vanligt är den ett resultat av min vana att delvis planera mitt jobb, delvis improvisera! Jag ritade upp ett mönster (motsvarande de gula slingorna) och sedan började jag virka. Bakgrunden fick randas allt eftersom, de små minihärvorna räckte till ett och ett halvt eller två varv per färg.

Hela väskan är gjord i flerfärgsvirkning i bakre maskbågen. Det mörkblå garnet tillhör inte de växtfärgade utan var ett köpt ullgarnsnystan som jag tyckte komplementerade de andra färgerna perfekt.

Sedan klippte jag ett foder ur en gammal grårandig kjol som jag själv haft för flera årtionden sedan! (Bilden ovan är tagen lite tidigare än de andra, som ni ser innan snön kom, men nu har vi riktig vinter här i Västerbotten!)

Den som framför allt skrivit om flerfärgsvirkning (på engelska) är Dr. Carol Ventura. Hennes sida om flerfärgsvirkning (tapestry crochet) finns här. Hon är inte bara virkare, hon är doktor också: Professor Emerita of Art. Hon har rest världen runt och studerat flerfärgsvirkning i alla världsdelar! 

En pedagogisk och tydlig video hur man gör finns här på Youtube.

Se också Carol Venturas beskrivning av "flat tapestry crochet"! Det är en teknik som får ett liknande resultat som det jag får med mina så kallade aviga maskor. Jag skrev om detta 2011.

Hur var det då med mysteriet? Jo jag visste ju i förväg att väskan skulle krympa, och det var ju själva poängen. Att den skulle bli tätare och lite stadigare. Men jag hade inte helt koll på exakt hur den skulle krympa. Lika mycket på bredden som på höjden? Nej - det var just grejen! På bredden krympte den från 50 cm (eller 100 runt om) till 44 cm (88 runt om). På höjden krympte den inte alls! Snarare tyckte jag den hade ökat en halv centimeter efter tvätten (från 26,5 till 27 cm).

Detta måste undersökas vidare...

FO - en kofta

Emellanåt lyckas man göra färdigt nåt projekt, till och med nåt i större skala. Som en kofta.

Grejen med den här koftan var att den skulle tovas; dvs delvis tovas.

Jag virkade den i två garner, ett ullgarn som tovar sig och ett blandgarn som inte tovar sig, ett varv av varje. Tanken var att varven av det icke tovande garnet skulle förhindra det färdiga arbetet att bli helt stelt och stumt, utan ha kvar lite töjbarhet.
Och det funkade.

Enkel konstruktion av i stort sett raka stycken, sen en avvikande färg för halskanten och till de där axelflätorna. Jag kopierade helt enkelt  min kofta från ifjol.

Det svåra var naturligtvis tovningen. Mätningen, beräkningen; när man tovar så krymper det ju. Och det krymper olika på längden och bredden... För att göra en lång historia kort: det gick inte så bra. Jag har fått virka om den här koftan innan den blev som den skulle.

Ja, jag gillar ju att utmana mig själv när det gäller virkningen, men det innebär naturligtvis även att man ibland testar saker som man kanske inte kommer att lyckas med... Men man kan ju inte veta förrän man har provat!
 Och är man envis så fortsätter man och gör om tills man lyckas.

Så till slut blev det en kofta i alla fall!

Och jag har lämnat över koftan till den som ville ha den. Som ni ser saknas knappar, men det ska hon själv skaffa dit.

Filtning/tovning: två test

Mohair är ett lustigt garn. Som kommer från en get och inte från ett får. Man kanske inte tänker på tovning i första hand när det gäller mohair, men skulle det vara möjligt? I teorin ska det inte gå: Tydligen har det så lite fjäll på ytan - såna fjäll som får ullgarn att haka ihop och filta sig - att det inte borde gå. Detta har jag nu läst på flera ställen, men visst har jag ibland blandat in mohair i nåt tovningsprojekt, visst funkade det ändå?

Jag hade faktiskt inte alls tänkt på att det skulle vara någon skillnad mellan ull och annat "naturligt" garn förrän frågan kom upp i ett forum nyligen. Jag var tvungen att göra ett praktiskt test.

Jag tog några gamla mohairgarner: det är nio olika. Jag hade inte alla banderoller i ordning men tror faktiskt inte att något av de här garnerna hade ullinblandning. Däremot var det akryl och någon annan syntetfiber i olika hög grad i de flesta. Båda bilderna ovan visar provlappen före tvätt i maskin.

Så här ser lappen ut efter tvätt! De olika garnerna reagerade väldigt olika. De två längst ner och de tre längst upp tovade nästan inte alls, medan de fyra i mitten drog ihop sig så hårt att man nästan inte kan se de olika varven.

I motljus framgår det tydligt hur tätt materialet har blivit i de fyra mittersta varven. 

Vad skillnaden beror på kan jag alltså inte exakt säga, kanske bara hur mycket resp lite akryl det var i garnen. Men jag har i alla fall en bra testlapp att utgå från om jag ska använda någon av garnerna.

Om jag ska tova. 

Eller om jag ska undvika det!

Mohair associerar man ju annars lätt med luddiga 80-tals-tröjor. Nån sån har jag inte nåt direkt intresse av att återskapa...

I stället gjorde jag sedan ett annat tovningstest. Den här väskan virkade jag och tovade förra sommaren. Jag kallade den för kylväska, men skulle den verkligen funka som kylväska på riktigt?

Jag kan ju tala om att jag inte har använt den för det ändamålet utan haft allt möjligt annat i den. Inne i en garderob...

För att testa isoleringsförmågan satte jag först en plastkasse i väskan och tog även fram en tovad ull-sittdyna.

Som jämförelse hade jag den här kylväskan. Den har jag minsann använt på riktigt, så sent som när jag senast var ute och åkte tåg för två veckor sedan. Den är ju "riktig". Jag fyllde fyra 50-cl-flaskor med kallt vatten från kranen, och stoppade två i vardera väskan, tillsammans med varsin frysklamp.

Den tovade sittdynan fick ligga som ett lock över flaskorna och frysklampen i ullväskan.

Sedan lät jag båda väskorna stå ute i solen på vår altan. Efter cirka sju timmar tog jag in båda och tempade vattnet i flaskorna. I den köpta väskan var temperaturen 15 grader i en flaska och 16 i den andra. I ullväskan var temperaturen 12 och 14 grader! Jag kände mig nöjd med resultatet, det visade att den tovade ullen till och med funkade bättre än den köpta kylväskan.

Kanske var jämförelsen inte helt rättvis eftersom den köpta väskan innehöll en del luft tillsammans med flaskorna och isklampen, medan min egen konstruktion med det lösa "locket" gick att göra mer tättslutande kring innehållet. Men ändå! Jag har ju använt båda så som de är möjliga att använda.

Grill och gräll-gnäll

Det var så roligt att filta ull i tvättmaskin som jag gjorde med den randiga kylväskan att jag var tvungen att fortsätta.

Jag testade för övrigt väskan med en matlåda och två kylklampar en dag, och kylklamparna tinade aldrig upp på hela dagen!

Nu har jag gjort två omaka grillvantar.

Först gjorde jag en grön- och grårandig. Den tvättades i 40 grader tillsammans med en vanlig tvätt, precis som jag gjorde med väskan. 

 Före filtningen var den 32 cm lång och 18 cm bred. Efteråt var den 27 rest 14 cm. Den hade krympt 16% på längden och 22% på bredden.

 Den är smygmaskvirkad - jag vet inte om siffrorna skulle bli annorlunda med andra sorts maskor.

Och jag tyckte den blev väldigt bra. Det vill säga, den var perfekt för mig, passade min hand perfekt - men inte makens/Jägarns! Han sa att den var för liten.

Det var bara att dyka ner i ullgarnssamlingen igen och leta några ytterligare restgarner.

Nu ska jag göra den ordentligt stor, tänkte jag, och titta, visst ser den tillräckligt stor ut? Den nyvirkade intill den färdigfiltade.

Efter tvätten är de mer lika i storlek, men jag lyckades ändå med min intention att få den andra något större.

Nu var ju Jägarn tvungen att klaga lite ändå: på de alltför grälla färgerna! Han tyckte det var en "gräll grillvante"...

Det var ju meningen!

Som det är den här tiden på året

Det är början av sommaren, fast två veckor kvar till semestern.
Maskrosorna som i år täckt ängarna mer än jag kan minnas nånsin tidigare har nu blommat färdigt och vissa fält är helt vita av de luddiga bollarna...

 
Jag har bonsaiträden att ta hand om. De kräver ganska mycket just den här intensiva perioden, början av sommaren, så de tar stor del av min fritid.
Och så har vi ju plötsligt ovanpå alltihopa skaffat några får! (Men nej - jag ska inte starta nån fårfarm och inte lära mig spinna. De här djuren ska bara hjälpa oss att hålla landskapet öppet.)


Ändå kan jag inte låta bli att virka! Det kan man göra inomhus och därmed slippa bli uppäten av myggen, som plötsligt har kommit i massor.

Måste då en sommarvirkning vara en bomullsvirkning? Jodå jag har ju en sån på gång också. Provlappen till den visade jag redan i början av april.  Då trodde jag väl att den skulle vara klar vid midsommar... kallade den till och med för Midsommarblomster på ravelry.

Jag hade kommit ganska långt när jag började tycka att jag hade tänkt fel. Det var bara att repa upp. Den består av två långa remsor, fortfarande inte särskilt breda, som ska virkas ihop så småningom. Om och när det blir något av den ska jag visa upp den!
Kanske för att den blev ett sånt långsamt projekt så har jag ägnat mig åt en massa andra, små, projekt under tiden - disktrasorna tex. Här kommer nu ytterligare snabba projekt som blivit klara under tiden midsommarblomstren har segat på.

Nämligen två virkade påsar med viktiga funktioner: den lilla grå gjorde jag som ett stötdämpande skydd till sonens filmkamera.

Den något större är en filtad ullväska. Tvärtom vad vissa anser så är detta en typiskt perfekt sommarvirkning! Den tjocka filtade ullen ska fungera som en isolering för att bära med sig något kallt, som man vill ska hålla sig kallt! Viktigt i sommarhettan - den som vi tror ska komma.


I båda de här påsarna har jag blandat garner lite hur som helst och virkat med dubbel tråd. Man kan ta två tråkiga enfärgade garn och virka dem tillsammans och få en jätteläcker effekt! En del blandningar kan se ut som raggsockar, lite tråkigt tycker jag, det uppstår oftast om det är två väldigt olika färger, tex svart och vitt. Om man däremot tar tex ljusgrått och mörkgrått så blir det i stället mera av en melerad effekt. Det kan också vara så olika färger som blått och brunt men med samma ljushet, då kan de också smälta ihop visuellt till en fin melerad helhet.

I de tre olika rosaaktiga ränderna har jag virkat en tråd av ett "karamellfärgat" garn tillsammans med en rosa, en gul respektive en röd tråd.

Som nyvirkad var ullpåsen sladdrig och stor.
Efter filtning i 40 grader i tvättmaskinen är den så stel att den står för sig själv!

Till sist lite ull i en mer naturell form: våra buskröjare!

Och plötsligt blev det vår

Har firat påsk. Haft mycket solsken, värme och fint väder, haft mamma boende här hemma hos oss, och båda pojkarna, sjungit i kyrkan flera gånger, firat femtiårskalas (Jägarns nu igen, tidigare var det bara födelsedag, nu fest på riktigt). Tranor och svanar och alla småfåglar har kommit hit och sjunger på mornarna så man inte kan sova. Snön smälte bort på ett par dagar och avslöjade en stenlagd gård som tidigare varit vår gräsmatta. Stenarna har alltså följt med snöskopan från den grusade uppfarten till gräsmattan, och detta i en omfattning som ingen av oss varit med om tidigare!!! Jag menar: plocka sten från gräsmattan är vi vana vid på våren, suck och stön, men så ofantligt mycket, nej detta år var värre än nånsin.



Så därför är dessa två stolar tomma: för vi har allihop legat på knä på gräsmattan och plockat sten, dag efter dag.

Jag har inte läst bloggar på hela veckan, ska ta igen det en bit i taget framöver!

Helt virkledigt har jag inte haft utan har alltså fått ihop dessa sittunderlag, virkade av ullgarn och tovade i maskin. 100 % ull kunde det ha varit men bara för att jag är som jag är så var jag tvungen att på prov virka in ett par ränder av andra gamla garnstumpar. Bara för att se effekten - jag menar hur bra skulle det fastna ihop? Och det har faktiskt fastnat ihop alldeles tillräckligt bra, vi kan väl säga att det beror på att inget varv är gjort i enbart det "otovbara" garnet utan det är bara en eller två maskor i taget av varje färg och de olika garnen är snodda om varandra hela tiden.


En intressant sak som visade sig, helt otippat, var att de två ganska avlånga bitar som jag gjort, blev efter maskintvättningen så gott som kvadratiska!





Och en kattleksak uppstod (nästan) helt av sig själv då jag knöt ihop avklippta garnändar till en totalt oformlig klump och lät dem också följa med i maskinen. De bruna och röda garnen är alltså av okänd kvalitet, syntetgarn eller superwash-ull, och nu sticker de ut ur den släta bollen som läskiga ben på denna ull-mus!
Har försökt att ta ett kort på katten och leksaken, men det verkar omöjligt. Jag vill ju få både katten och musen att synas... Men alla andra som har katt känner väl igen det där att katter dirigerar man inte så lätt - i stället kommer han som bekant med på bild när man fotar något helt annat!



Jag har också virkat ett svart och gult kamerafodral till den nya digitalkameran som jag gav Jägarn med baktanken att jag skulle få ha den här gamla Ica-kameran för mig själv i fortsättningen...




Nu har jag några nya somrigare virkprojekt på gång, hm, vem vet vad det kan bli...