Besök i Korsnäs

I sommar gjorde jag en resa över Kvarken till Österbotten. Jag ville besöka Korsnäs, där de berömda korsnäströjorna finns. Jag lyckades övertala maken att följa med. Vi åkte över med färjan mellan Umeå och Vasa, det tog fyra timmar. Korsnäs ligger inte så långt från Vasa.

Årets kraftiga värmebölja hade inte börjat den där första veckan i juli. Jag tror den började ungefär en och en halv vecka senare, när jag började om att jobba efter semestern. Så under våra dagar i Österbotten var det regnigt och ganska... "svalt". Allra värsta störtregnet kom just när vi hittat till Korsnäs och satt i bilen och väntade på att hembygdsgården skulle öppna. Vi hade också sett en skylt med texten CAFÉ som vi hoppades mycket på.  Vi såg inte till någon människa. Tänkte de inte öppna alls den här regniga dagen? De förväntade sig säkert inga turistströmmar. 

Men klockan ett hände det! Inte mindre än två guider dök upp från var sitt håll och öppnade, den ena till hembygdsmuseet och den andra till prästgårdsmuseet som låg på samma gård. Det var där man kunde köpa kaffe, och det var det första vi gjorde. 

 

Efter att ha studerat prästgårdens alla rum, tillsammans med guiden och ett tyskt par, fick vi kaffe och  en ansjovissmörgås. Först därefter sprang vi alltså i regnet tvärs över gårdsplanen till hembygdsmuseet med de speciella tröjorna. 

Vad är det för speciellt med  korsnäströjorna? De är traditionella tröjor (från 1800-talet) som är både stickade och virkade. Längst upp och längst ner är de virkade - de röda, mönstrade partierna. Den ljusa delen i mitten är stickad. Här kan man läsa vidare. 

Ingen annanstans har man gjort liknande tröjor, alltså kombinerat stickning och virkning på samma sätt. 

De virkade delarna är förstås de jag själv tycker är mest intressanta. De är mönstrade. De stickade delarna är bara  "transportsträckor"! Som virkare är jag naturligtvis partisk, men ändå: de vita och -okej-  prickmönstrade mittenbitarna av tröjan skulle inte väcka någon uppmärksamhet utan de virkade och mönstrade ytterkanterna.

Virktekniken är flerfärgsvirkning med fasta maskor i bakre maskbågen, hela tiden virkat från samma håll. Nederdelen virkas runt. Den övre mönsterdelen, där det ska vara öppning för ärmarna, beskrivs i Gretel Dahlbergs bok från 1987 (Korsnäströjor förr och nu) som att man virkar från höger till vänster och klipper av garnet efter varje varv. "Fäst in garnändarna i nästa varv" står det. Jag tolkar det som att detta var det traditionella sättet. I ett modernare mönster står det att man virkar även den övre delen runt och sedan klipper upp för ärmhålen.

Ofta är det tre färger på samma mönstervarv.

Jag tänker att det virkade är mer slittåligt än det stickade. Nu är jag kanske partisk igen. Men det känns ganska naturligt att använda virktekniken just till ytterkanterna som ofta nöts: ärmslut, halsöppning, nederkant. Det stickade står för elasticiteten i de här tröjorna, att man kan använda samma tröja år efter år fastän midjemåttet varierar.

 

Mönsterfigurerna då, de enskilda dekor-elementen, är de också Korsnäs-specifika? Förutom universella geometriska mönster finns tex stjärnor, blommor och så "de dansande flickorna". Det är väl det mönstret som korsnäströjorna mest förknippas med.

 

De dansande flickorna syns nederst på den här tröjan, och även på mössan. Det är kanske ingen bra bild av just det mönstret men jag försökte heller aldrig fota just det. Det var ju ett annat mönster jag hade nördat ner mig i i höstas, de olika slingvariationerna.

 

På tröjorna förekommer de allra mest stiliserade versionerna. Korsnäs hembygdsförening kallar dem s-krokar eller s-slinga. På min "rana" från i höstas är det nummer fem, sex och sju uppifrån. 

Jag kallade dem akantusblad och akantusbårder när jag skrev om dem förra året. Gissa vad guiden i Korsnäs sa? Hon sa, ordagrant: "det är stiliserade växtornament". Vilken bekräftelse! Det var inte ens så att jag frågade, hon bara sa det helt apropå inget särskilt. Hon verkade helt insatt, trovärdig och kunnig och berättade mycket om tröjorna och deras historia. Hon hade även stickat och virkat sin egen Korsnäströja.

 

 Samma mönster på tillhörande hängslen.

 På andra virkade saker i museet fanns även de nästan bladlika slingorna.

 

I den här samlingen av vantar i olika tekniker hittar jag minst fem olika varianter av slingor. Då har jag inte räknat med de enkla löpande hundmönstren. 

Det här mönstret på en liten virkad påse tyckte jag var intressant, och inte riktigt likt något av dem jag kopierat i höstas. Så nu har jag gjort mig en egen liten påse och använt mönstret på den:

 

Det nedre mönstret på samma påse har jag hittat på en mössa på Digitalt museum. Mössan finns på Nordiska museet men kommer från Gagnef i Dalarna. Den har flera eleganta slingmönster, och just det här mönstret sitter på framkanten och nedre kanten runt om. Det märkvärdiga med mönstret är hur det är komponerat med flera färger. I mitten har man använt grönt till de delarna som sticker ut och är fransiga. För mig är det en tydlig markering att det är ett blad! 

 

Jag har virkat min påse i bomullsgarn. Jag brukar inte notera märke, tillverkare eller tjocklek på mina bomullsgarner. Många av dem har jag köpt secondhand eller fått till skänks. Jag blandar dem huller om buller, så länge det handlar om ungefär samma tjocklek. På det sättet är jag kanske lika oseriös som dem som bara kallar det för "virkgarn" - ett uttryck som jag absolut tar avstånd ifrån! Man kan ju virka med alla garn, kanske det motsatta också: sticka med virkgarn?

I Gagnef-mönstret är det på vissa varv fyra färger samtidigt att hålla reda på! Jag är i en svart period så valde svart bakgrund och lite karamelliga färger till mönstret. 

Upptäckte att mönstret är symmetriskt eller vändbart så när som på en maska! Kollade noga på bilden på digitalt museum om jag tolkat fel, men så var det inte. Det kliade i fingrarna att ändra den där enstaka maskan, men jag höll mig, gjorde mönstret så som det såg ut på bilden.

Flaskhållare

Sommar, sol och värme! Semester, ledighet, heta dagar... Nja, just den där värmen har det väl varit lite si och så med än så länge. Åtminstone här i norr. Men hoppet är som bekant det sista som lämnar människan, så vi tror på kommande soliga dagar. Och då blir vi törstiga i värmen.

Fick en fråga av en av sönerna om det gick att göra en liten påse för en vattenflaska, och med möjlighet att hänga den på bältet. Inga problem! svarade jag naturligtvis meddetsamma. Vad är virkning bäst för om inte lagomt små påsar av alla de slag. På bilden ovan demonstreras den färdiga versionen av maken. 

 

 Första försöket blev som en nätpåse med förstärkt botten, dekorerad med min gamla lodjursdesign för att den skulle vara roligare att göra. Påsen går att dra ihop i toppen med ett resårband. Jag hade först inte riktigt kommit på hur påsen skulle gå att hänga på bältet så den hade några ytterligare lösa remmar på baksidan för att åstadkomma upphängningen.

Den slutgiltiga (? eller den för tillfället rådande) versionen ser ut så här. Den är fastmaskvirkad ända upp och har en inbyggd hank för möjlighet att hänga på bältet. Den har ingen stängning, men det behövs inte! Jag har själv provgått med den för att försäkra mig om den saken. Ska man krypa i grottor eller göra något liknande dramatiskt kan man alltid virka en hopsnörningsbar överdel längst upp om man vill.

 

Lodjuret är min "gamla vanliga" modell, bara lite modifierat sedan jag först använde det på en väska kring år 2000, se det här gamla inlägget från 2010. Jag tycker faktiskt att det ser bättre ut så här, lite lutande framåt, så som det blir med fastmaskvirkning om båda maskbågarna. Med huvudet sänkt, smygande som ett kattdjur gör, lyftande bara en tass i taget.

Mönster till flaskhållare

 Garn: vanligt bomullsgarn 8/4, använt dubbelt - två trådar tillsammans

 Garnåtgång: sammanlagt ca 70 gram

Virknål: 3 mm 

Hela påsen, utom där jag angett något annat, virkas med fasta maskor om båda maskbågarna. Lodjuret är gjort med flerfärgsvirkning. De flesta beskrivningar av flerfärgsvirkning visar virkning i bakre maskbågen, men de här två har jag hittat som visar den teknik jag använt i det här fallet:

 Garnstudio

Annies attic

Börja med att virka en rundel: gör 7 ökningar per varv så att efter 8 varv har du 56 maskor runt om. Virka i spiral utan avslutade varv.

Virka ett varv i bakre maskbågen (utan ökningar). Det är övergångsvarvet mellan botten och sidorna. På slutet av detta varv kan du börja virka in en ände av garnet som ska vara till mönsterfärgen, så behöver den inte fästas senare. 

Härifrån virkas runt utan ökningar. Påbörja mönstret på första varvet. Läs diagrammet nedifrån och upp, från höger till vänster. 

 

Om du vill göra två lodjur, som jag gjort, virka 12 maskor av bottenfärgen mellan ena lodjurets bakfot och det andra djurets framfot, då kommer de att hamna mitt emot varandra.

Ovanför ryggen har jag ritat in symboler för att virka i bakre maskbågen, som gör ryggen lite slätare, mindre "raggig". Det gäller alltså maskorna ovanför djurets rygg, de som virkas med bottenfärgen.

När mönstret är klart, virka ytterligare 10 varv, eller tills påsen är 12 cm hög. 

 

Nu påbörjar vi hanken, den som påsen kan hängas i. Börja med 16 luftmaskor, den sista räknas som vändmaska.

 Vänd och virka 15 fasta maskor längs luftmaskkedjan, därefter 2 fasta maskor längs fortsättningen på varvet där vi var nyss.

 Vänd igen, hoppa över de två fasta maskorna och virka 15 maskor upp längs hanken. Fortsätt på samma sätt att virka fram och tillbaka på hanken. Vänd med en luftmaka längst upp och med två fasta maskor längst ned. När hanken är 10 varv bred fortsätts på varvet som går runt flaskan. 

När du har kommit runt och fram till hanken igen, gör en vändmaska, vänd och virka tillbaka. 

Virka fram och tillbaka i 10 varv (46 maskor). Sedan är det dags att fästa hanken. Virka ut över hankens överkant, fortsätt även över på andra sidan. Nu har du ett helt runt varv igen och kan fortsätta i spiralform liksom i början.

Virka till slut fyra varv ovanför hanken. Gör några hoptagningar på det första eller andra varvet så att maskantalet blir 50, diametern går ihop litegrann längst upp. Fäst tråden.

Färdigt! 

 

 

Virkad entrelac

 

I vintras gjorde jag halsdukar i smygmaskvirkning, där jag försökte efterlikna den stickade entrelactekniken som gör att rutorna ser ut som flätade med näver. Näverstickning kallas det ju också! Nu har jag fortsatt på den inslagna entrelacvägen.

En typisk grej att göra av näver förr i tiden var förstås en ryggsäck. Den kallas kont.

 

 

Och nu har jag alltså gjort en ryggsäck i virkad näverstickning! Den här gången har jag använt den vanliga tekniken, där man gör rutorna i tunisisk virkning. Jag har alltid tyckt att den tekniken ser ganska stel och liksom platt ut med sina enfärgade kvadratiska rutor. Det fattas liksom en dimension, man får inte samma illusion av flätning eller vävning som i den stickade versionen.

Men man ska väl inte döma innan man har provat, så nu var det dags för mig att prova.

Till en ryggsäck får man se det som en fördel att det virkade resultatet blir stumt och håller formen.

De platta, enfärgade rutorna kan man ge lite liv om man i stället virkar med dubbelt garn så det blir en melerad effekt tänkte jag, och dessutom blandar diverse restgarner i olika färger.  Här har jag använt garn som blivit över och garn som inte passade till något annat. Det är både ull, akryl och bomull. Många ändar blev det på baksidan!  De knöt jag ihop i skarvarna och fäste nödtorftigt.

 

 

När man virkar så här små enheter (8 maskor) behöver man inte ens ha en särskild tunisisk virknål, utan det går bra med en helt vanlig.

Efter en snabb googling började jag som vanligt utan att ha någon färdig plan för resten av arbetet. "Jag tar väl reda på hur man gör allt eftersom" tänkte jag, och beställde samtidigt en bok - "Entrelac Crochet for beginners". I bilden ovan syns det som ska bli botten.

 

Efter ett tag hade jag fått ihop något som liknade en påse. På översta varvet gjorde jag hål mitt i rutorna så det skulle gå att trä en dragsko genom och dra ihop den.

 

 

Sedan tänkte jag mig ett lock som skulle täcka öppningen. Bara att virka ett slätt stycke och sedan sy fast? Då märkte jag hur kraftigt den tunisiska virkningen rullade sig i kanterna. (Som om jag inte hade märkt det när jag gjorde själva påsen?)

 För att förhindra rullkanterna gjorde jag locket dubbelt.

 

 

Och längst ut på locket satte jag en lång virkad remsa, det ser ut som en ormtunga ser jag. Den har tre hål för att kunna knäppa fast locket på ryggsäckens framsida.

 

 

När så småningom den beställda boken landade i min brevlåda undrade jag om det hade blivit något fel eller missförstånd. Den här brochyren, är det vad jag hade beställt? Den är 30 sidor med endast några rader text på varje sida... Säger mig inte mer än det jag redan vet!

Fler titlar i ämnet virkad entrelac hittade jag inte heller.

Det finns kanske inga djupare kunskaper att få angående den här tekniken.

 

 

Remmar och spännen grävde jag fram ur mitt pysselförråd. Sån tur kan man ha när man haft ett intresse länge och skaffat material som kanske bara delvis blivit använt. Precis som med garnet!

 

 

Insidan fodrade jag enligt min vanliga modell med en uppochnedvänd sliten t-shirt. Den döljer knutarna och de slarvigt fästa trådändarna.

 

Jag vet att den är lite sned och vind (men den är ju handgjord). Och jag kanske måste förstärka lite kring remmarnas fästplatser. Men får man lov att ändå vara ganska nöjd?

 

Mina trollburkar

Jag som ägnat det mesta av min virktid åt att virka mjukt, tunt och elastiskt, jag tänkte att jag måste också utmana mig själv åt det andra hållet och virka något riktigt hårt och stadigt. Resultatet är de här små fantasimönstrade burkarna. Jag har använt bomullsgarn och i något fall blandat med lingarn. Jag har använt en så liten virknål som möjligt för att få hårda maskor. 

Burkarna är ganska sneda och vinda, och jag kallar dem för mina trollburkar.

Jag låtsas inte att de är något slags nyttoprylar, men visst kan man ha små saker i dem.

De första gjorde jag med utanpålock. Ja vad ska man kalla det? Locket sitter utanpå burken. Sedan ville jag prova en annan modell, som inte döljer burkens sidor. Om man tex har ansträngt sig och gjort ett mönster på sidan.

Då får jag lov att kalla det för innanförlock då.

En enkel beskrivning av burken med innanförlock ser ut så:

Själva burken virkas, helt vanligt, till att börja med som en rundel, ca 8 ökningar per varv för att få den platt. Därefter går jag över till inga ökningar alls för att få väggarna rakt upp. Locket virkas platt eller kupigt, och det görs något varv större än diametern på själva burken. Redan nu går det naturligtvis att lägga locket på burken men det kommer inte att sitta stadigt på. Nu till själva locklösningen:

Jag visar det först med ett garn i avvikande färg för att maskorna ska synas.

(1) Vänd locket avigt. stick nålen ner och upp så att den ligger under en maska två varv från ytterkanten.

(2) Hämta garn och dra igenom. Nu har du en startögla.

(3) Hämta garn och dra en ögla genom den första maskan.

(4) Stick nålen under nästa maska, ner och upp, hämta garn och dra upp en ögla. =två öglor på nålen. 

(5) Avsluta som en vanlig fast maska genom att dra nytt garn genom de två öglorna på nålen. I fortsättningen sticker du ner i det mellanrum där du nyss dragit upp garn och upp i nästa mellanrum på samma varv. Virka fasta maskor på detta sätt runt hela lockets insida. Följ varvet så att du virkar lika långt från ytterkanten hela tiden.

(6)  När man tittar på rätan ser man undersidan av maskorna (de tre ljusblå "stygnen").

Ungefär tre varv eller mer kan behöva virkas på lockets insida. Här syns hur det bildar som en underkjol som sticker ut nedanför locket. Den underkjolen hamnar innanför burkens kant och locket ligger fint ovanpå utan att gå ner på sidorna!

Sex burkar med innanförlock!

Återbrukade blomkvistar

Jag har kopierat mönstret från den virkade västen jag såg i Örnsköldsvik förra hösten (jag skrev om det här).  Jag funderar på vad man helst skulle vilja använda mönstret till. Här är ett första försök, en liten virkad väska, den är 18x18 cm, lagom att ha mobiltelefonen i när man inte har fickor på kläderna. Funderar på om den behöver fodras. Jag brukar fodra mina virkade påsar och väskor. Sedan ska jag söka en lämplig axelrem.

Nedan min bild av den virkade västen.

En spännande sak som hänt sedan förra hösten är att jag upptäckt att det finns en till väst! Den finns i Småland och kan ses på Digitalt museum här.  Den har också röda blomkvistar på mörk botten, det är likt men inte samma blommönster. Virkvarven går uppifrån och ned på den västen medan de ligger horisontellt på den jag såg i Övik. Snittet på de två västarna är inte detsamma, man ser det tydligt på kragen.

Intressant att det finns två plagg som ändå är så liknande! Finns det en gemensam förlaga eller inspiration någonstans? Och... Finns det ytterligare kanske någon liknande väst liggande gömd i  tex en hembygdsgård eller på vinden någonstans i det här landet?...

Mönster till västerbottensväskan

Västerbottensdrällen har blivit ett mönster! Det finns nu på ravelry att ladda ner som pdf. På svenska. Ett lagom sommarvirkprojekt!

Jag har virkat min väska i bomullsgarn (Järbo 8/4). 100 g oblekt och 100 g svart räcker till hela väskan och en axelrem. Den är ca 25 x 35 cm stor. (Man kan naturligtvis göra en större väska efter samma mönster om man vill det genom att upprepa mönsterrapporten fler gånger.) Och självfallet kan man följa mönstret oavsett vilket garn man vill använda. 

Mönstret innehåller en beskrivning med bilder steg för steg hur den tvåbenta maskan görs, och mina testvirkare har lyckats följa den beskrivningen så jag hoppas andra ska klara det också!

Här är mönstret på ravelry!

Höjden av långsamhet

 

Måste få visa att jag fått den andra växtfärgade väskan klar. Ja det är nog två månader sedan - allt utom fodret. Men nu, till slut, fodrad och klar. 

Som jag alltså nämnt tidigare så gjorde jag denna av det växtfärgade garn som blev över efter att jag virkat den förra väskan, den som jag gjorde i höstas. Till den hade jag tagit de färgstarkaste garnerna - vad som var kvar var alltså nu de grådaskiga, beigeaktiga, tråkiga...

Jag började med en rund botten och fortsatte sedan att virka runt runt. Den lila färgen är från lysticka, den härrör från en kurs i svampfärgning som jag själv deltog i för ett par år sedan.

Till mönstret på sidorna kombinerade jag allt det beigeaktiga med ett mörkblått ullgarn, som inte fanns bland det växtfärgade.

Tvättade alltihopa i maskin precis som förra gången.

De smygande färgövergångarna (eller åtminstone försöken till dem) har jag åstadkommit genom att virka med två färger samtidigt, och byta den ena först och den andra sedan, aldrig samtidigt.

Handtagen är gjorda efter min justerbara modell, kort eller lång vilket som passar bäst för stunden.

Så var det fodret då. Ville gärna ha något blått. Så vad hittade jag i mina gömmor? Detta handtryckta med mönster av kundvagnar! Jag har själv tryckt det någon gång på åttitalet.

Höjden av långsamhet: garnerna växtfärgas av min mamma, lagras av henne i några årtionden, ärvs av mig, virkas, filtas, och fodras till slut med ett tyg som jag handtryckt med screentryck ungefär vid samma tid som mamma färgade garnet. Som alltså legat ungefär lika länge... Då kan man väl tolka kundvagnarna som en ironisk kommentar till konsumtionssamhället?