Små och stora krokar

Virke och virkning hör verkligen inte ihop. Eller? När jag spanar efter virkböcker på Bokbörsen eller Tradera kommer det ofta upp även virkesböcker, ha ha.

Och ibland arbetar jag faktiskt med andra sorts krokar än virknålar, tex med en sån här lyftkrok! (timmersax)  Den är som ett sorts löst handtag som man kan haka fast en trästock med för att kunna lyfta den. Den använder jag när jag hjälper min man i skogen, tro't eller ej.

Den är givetvis bra mycket större än någon av mina virknålar, även om jag har en förkärlek för att virka med stora virknålar. De här bambuvirknålarna, nedan, är de som jag använt mest på sista tiden. Dvs till mina smygmaskprojekt; jag virkar ju ibland andra saker också, och då använder jag helt vanliga smala virknålar.

Älskar faktiskt bambuvirknålarna! Köpte ett helt set för ett tag sedan. Ett par stycken hade jag väl dessförinnan (de ljusare), så jag visste att jag tyckte om dem. 

Se det fina tumgreppet en bit ner från kroken räknat.

På bilden syns också att jag spetsat till de flesta nålarna för att få den eftertraktade formen anpassad för smygmaskvirkning. Det är verkligen så enkelt att göra det med just dessa bambunålar! De har en riktigt bra form redan från början.

På min sida om smygmaskvirkning visar jag hur man kan slipa till en virknål till perfekt form. Där gör jag det på ett ganska dåligt utgångsmaterial - men med en av de här bambuvirknålarna är det bara lite sandpapper på sidorna som behövs.

Varför kallar man dem ens för nålar, när de är upp till centimetertjocka och faktiskt helt nål-olika?!

På engelska heter de ju hook, alltså verkligen krok. 

Jag förstår naturligtvis att när virknålarna används att virka spetsar med så är det fråga om smala spetsiga verktyg, ja, alltså mer nål-lika än de tjocka träpinnarna som jag använder.

I  Encyklopedia of needlework (Therese de Dillmont, 1886) används faktiskt båda orden hook och needle om virknålen "Hooks, or needles, as they are generally called" står det där. Vidare att de som ska användas till tjockt ullgarn eller bomull är gjorda av trä, ben eller sköldpaddsskal, och de smalare av stål för finare tråd.

Det är väl bara sköldpaddsskalet som bytts ut mot plast nu för tiden då. Tur för sköldpaddorna.

Smygmaskvirkat på sistone:

En mössa. Ja, det är inte exakt densamma men den påminner om mitt allra första publicerade smygmaskvirkningsmönster "Manfreds hat". Det finns på ravelry på engelska. Min ambition är att  skriva ner dessa mönster på svenska. Det är det jag jobbar på, men hur lång tid ska det ta?

Jag har också virkat en halsduk. Här har jag använt mig av smygmaska med omslag. (Half double slip stitch eller yarnover slip stitch - googla gärna på de orden.)

Till slut måste jag också få visa lodjursmössan jag virkade åt barnbarnet! Den är jag mest stolt över.

Barnbarn?

Barnbarn?

Jo det är sant, jag har blivit farmor.

Så jag har fått anledning att virka små babysaker. Har varit urusel på att fota dem, de flesta saker har jag hunnit ge bort utan att ens komma ihåg att jag brukar fota mina alster.

Babyfilten med fågelmönster har jag visat, den var naturligtvis till barnbarnet.

Bilden ovan: smygmaskvirkad kofta i Bambu Raggi, improviserat mönster.

En sak har jag i alla fall virkat efter mönster. Eller två faktiskt, och nästan identiska. Det är de här nallarna. Ja, det har fötts en till bäbis i bekantskapskretsen, så därför blev det två nallar!

Mönstret är från boken Virka rätt och slätt av Nicki Trench. Jag har den både på svenska och engelska, på engelska heter den Cute and easy crochet.

 Byxorna är min egen modell, smygmaskvirkade förstås. 

Omlottkofta i Järbo Tropik - mera bambu alltså. Ett av mina favoritgarner, men det finns inte längre. (Jag har några nystan liggande kvar här hemma.)

 50% bambu, 25% bomull och 25% akryl.

Ett annat favoritgarn som jag tror jag nämnt några gånger är det mjuka Viking Alpaca Storm. Det är 40% alpaca 40% merino och 20% nylon. Här har jag använt det till en mössa.

Och här är huvudpersonen själv! Med mössan på. Även tröjan har jag virkat (i samma garn), men någon bild på den tog jag visst aldrig (varför?).

Den här bilden är väl två månader gammal så barnet är lite större idag! Om vädret är bättre imorgon har vi tänkt åka och hälsa på. Från början hade vi tänkt göra det idag, men vädret är helt fruktansvärt så det är bäst att stanna hemma. Var det inte nog med de snöstormar vi fick i januari-februari? Måste vi ha samma i april? 

Japp, så här ser det ut nu på morgonen! Och det snöar och blåser fortfarande...

Fördelar med virkning

 För en vecka sedan fick jag frågan vad som är bäst med virkning. Jag brukar ju säga att det är lätt att improvisera med virkning. Man kan virka några varv på prov och se hur det blir, sedan - om man inte är nöjd - riva upp det och göra om på ett annat sätt.
Men man kan tänka att om jag i stället var väldigt van vid att sticka, så skulle detsamma gälla stickning? Att just det var den enklaste tekniken, snabbt och lätt att arbeta med och improvisera. Jag vet inte.
Jag tycker i alla fall att virkning är lätt att ta med sig, och lätt att lägga ifrån sig för att ta upp en annan gång.

Kanske för att man har en enda maska på nålen åt gången. Det gör då också att man inte tappar alla maskor på en gång, om nålen tappas. Sedan kan man även använda samma virknål till många olika pågående virkningar samtidigt. Man drar bara ut den ur den ena virkningen och använder den till en annan.
Därför är det enkelt att göra två samtidigt om man ska göra ett par av någonting. Tex ett par vantar eller sockar, eller ärmar på en tröja. Ett varv på den ena, ett på den andra. Perfekt att kombinera med improvisation, att virka på fri hand: gör du ett extra varv eller en maska mer eller mindre på ett visst ställe, så gör du detta på båda samtidigt och måste inte försöka minnas arbetsgången i efterhand.
Det blir då även mindre risk att drabbas av "second sock syndrome"! Båda delarna av ett par blir klara samtidigt.

Virkning är så mångsidigt och kan göras på så många olika sätt. Det kan bli allt från skir tunn spets till stadiga korgar. En del menar att det går snabbt, och så är det nog också, om man inte envisas med att just experimentera så mycket som jag gör och ständigt bli tvungen att göra om!

Personligen undrar jag om det helt enkelt är så att jag är så överdrivet högerhänt att det är enklare för mig med en nål än två. Jag skriver med höger, och när jag virkar känns det som att jag skriver med garnet.
Hur som helst.

Den som kom med den här frågan förra helgen kände till en jämförelse som var ny för mig. Hon jämförde med nålbindning. Jag talade om att nålbindning aldrig lockat mig att lägga ner mycket tid på när jag väl upptäckt att det inte går att enkelt repa upp och göra om. Hon sa att det hade en fördel ändå: nämligen att det inte heller repar upp sig om man råkat nöta ett hål på en nålbunden sak, en vante tex. Det som är stickat kan relativt enkelt repa upp sig, det "går en maska" ner genom varven , det där känner man ju till. Beroende på garn förstås! Det finns luddiga garner som nästan aldrig repar upp sig, oavsett om det handlar om nötta hål eller om en pågående arbete som man vill göra om.

Hur är det med ett nött hål i en virkning? Jag vet egentligen inte. Jag kanske har nött för lite på mina virkade alster (gör ju ständigt nytt)...

På bilderna den här gången är tre olika mössor som jag gjort i samband med marknaden "Kyrkhelgen" i Skellefteå. Alla tre är smygmaskvirkade. Två av dem var klara innan och den tredje hade jag med mig halvfärdig för att kunna visa hur man smygmaskvirkar. Om det blir nån studiecirkel sedan - ja det återstår att se.

Sommarens huvudbonader

Den här varma sommaren tyckte jag det var en bra idé att virka solhattar.

De är virkade på fri hand i bomullsgarn.

Men sen kunde jag förstås inte låta bli att göra några varma yllemössor också - de ligger nu och väntar på att vädret ska slå om till höst...

Båda dessa sista är smygmaskvirkade, den ena rundvirkad, den andra virkad fram och tillbaka och hopsydd i slutet - så som jag brukar göra mössor.

En otrolig gammal bok

 Ja jag erkänner, jag är en boksamlare. Av virkböcker. Nu har jag köpt en till.

Det här är en 100 år gammal bok (copyright 1918 står det) som jag hittade på Tradera, eller var det kanske på Bokbörsen.

Såna här böcker samlar jag ju på för att de är intressanta som kuriosa. Man kan skratta åt de gammaldags modellerna, men jag har inga intentioner att försöka virka efter någon sådan gammal beskrivning.

De flesta virkböcker från 1900-talet beskriver dukar och spetsar. Men i den här boken är det bärbart som gäller. Babykläder, tröjor, koftor, västar, hattar, tofflor. Ja det är några filtar också. Men inga spetsar. Inte ens på de virkade sjalar som finns med är det direkt några iögonfallande spetskanter. Nej just 1918 verkar det ha varit mer rejäla modeller som gällde.

Boken heter the Columbia Book of Yarns, författaren heter Anna Schumacker.

Som synes av omslaget handlar den om både stickning och virkning. Och det är en ovanlig balans mellan stickade och virkade beskrivningar. Ett uppslag med en stickad tröja följs av en virkad motsvarande på nästa uppslag. Det är det ena intressanta med den här boken. Det andra är ännu mer intressant: den innehåller flera mönster som är helt smygmaskvirkade!

Som den här kraftiga koftan eller jackan som virkas med smygmaskor i bakre maskbågen. Hela plagget! Den gossen behöver inte frysa. Smygmaskribb i sin icke uttöjda form är ju som ett dubbelt material. 

På nästa sidan finns en annan pojktröja virkad med fasta maskor i bakre maskbågen (som också bildar ett ribbmönster) och där används smygmaskribb till muddar på ärmarna.

"Bäddsockorna" här: virkas helt med smygmaskor i främre maskbågen, alltså samma som jag använt till massor av sockar, tex de vita med flätmönster.

(Bäddsockor: något jag aldrig förstått mig på.)

Sist men inte minst har jag hittat en damtröja helt virkad i smygmaskor. Den kallas Misses' Crocheted Middy sweater. Här är mönstret: en smygmaska i främre maskbågen, en smygmaska i bakre maskbågen, upprepa, vänd, virka nästa varv lika. Tröjan virkas på längden.

Detta mönster hade jag inte provat tidigare och min nyfikenhet tvingade mig att testa! Jag har inte gjort en hel tröja men däremot en mössa.

Den blev jätteskön! Det är ett stretchigt ribbmönster, passande just för en mössa, men får ett alldeles eget utseende.

Jag låter bli att skriva här om allt jag tänkte när jag upptäckte de här smygmaskvirkade mönstren. Men intressant är det att de fanns för så länge sedan, och att jag aldrig hittat något liknande någon annanstans fastän jag bläddrat igenom ganska många mönsterböcker från 1900-talet och nyare. (Men där hittar man alltså dukar och spetsar...!)

Virkning i värsta vintern

En blek vintersol ligger lågt över horisonten. Inte är den till mycket hjälp för en otålig virknörd inte. (Med svag syn och starka glasögon.) Här krävs starka arbetslampor! Vi har möblerat med såna i varje rum.

Och allt detta snöande. Jag har skottat SÅ mycket snö den här vintern!

Borde väl inte klaga, eftersom jag också gillar att åka skidor (bara jag får göra det i min egen takt, och utan att bli jagad av någon annan i skogen).

Men är man en virknörd så är man, inget ska hindra mig från att virka. Den här vintern har jag åstadkommit både vantar, mössa, sockar till olika familjemedlemmar, och kanske lite annat som jag inte minns just nu. De underliga vantarna på bilden ovan är särskilt utformade för att användas vid cykling. Ja jag har tydligen en son som är modig nog att cykla på vintern. Och han ville till och med ha vantarna dubbla så de skulle bli riktigt varma. 

De är smygmaskvirkade i ullgarnet med det passande namnet Ylle (Järbo garn). Virknålen är 5 mm. 

Innervantarna är i färgen 15403 (den beigeaktiga färgen) och yttervantarna i färgen 15405 - den snygga blå!

En till svart och gul mössa som behövs för att de jag har gjort tidigare börjar vara uttjänta...

Sockar i blandade restgarner: de är också smygmaskvirkade.

De vita handledsvärmarna har jag gjort åt en vän som önskade ett par åt sin mor. Jag har gjort två par, ett i merino och ett par i alpacka - så får hon välja dem som hon tycker bäst om.

De är smygmaskvirkade med mönstret till Humulus som en sorts bas, sedan har jag lagt till några mönstervarv på handryggen så jag fick den här lite bredare mönsterbården.

Håller också på med några större projekt - som kanske blir klara någon gång under våren. Det ena är en tröja virkad på snedden, helt improviserat - har ingen aning om hur detta ska sluta! Det rosa garnet är färgat med koschenill, jag fick några härvor av det i höstas och tror att det ska räcka till en tröja om jag blandar med garn från mitt rätt stora garnlager...

Nedan syns till sist ett pågående projekt med virkade flätmönster. Det är inte smygmaskor den här gången. Nu håller jag på och testar att virka flätmönster med maskor i tredje maskbågen. Tekniken att virka dem horisontellt - längs med varven i stället för tvärs över varven - är dock densamma som jag tidigare har använt till mina smygmaskmönster. Det som jag har kallat short row cables. 

Nävarnas hus

Tänk att man kan ändra sig om nästan allting. Tänk att man kan ge upp nästan alla sina principer! I somras gav jag ju med mig och satte mig och sålde virkade alster på en marknad (som jag berättade om i juni). Varför jag har varit så emot det är för att det där producerandet tar tid från experimenterandet. 

Att experimentera och upptäcka och hitta på nytt är ju det mest spännande med virkningen, det som driver mig.

Men sen är det ju det där att vad är det för mening med att upptäcka och uppfinna om ingen får veta om det? Det var roligt att få visa smygmaskvirkning för folk IRL, och helt annorlunda än att skriva blogg kan man säga! 

Så nu har jag fortsatt vidare på den banan, alltså som hantverksförsäljare. Det som jag fick över i Skellefteå lämnade jag lite senare in på en hantverksbod i Burträsk som heter Nävarnas hus.

Och det ena behöver ju inte utesluta det andra, fast visst skulle det behövas några fler timmar på dygnet. Mössan och de svarta vantarna på bilderna ovan är exempel på en ny variant av tvåfärgad ribbvirkning som jag testat fram. I mössans uppvik syns hur baksidan ser ut.

Hur sakerna känns kan man däremot inte visa med en bild! Det är därför som det är så bra att grejerna ligger där till försäljning på Nävarnas hus så att folk kan ta i dem, dra i dem och klämma och känna!

För det är i första hand hur sakerna känns som är den stora fördelen med smygmaskvirkning, om ni frågar mig.

Ovan några av mina mössor, sockar och vantar bland fina smycken och tovade fåglar (av andra hantverkares hand)... Och nedan några bättre bilder på de två blå mössorna, fotade i somras då det fortfarande fanns dagsljus.

Sen kan jag även berätta att jag numera också finns på Instagram. Där heter virkstaden Annas virkstad - jag tog helt enkelt tillbaka mitt tilltalsnamn Anna. Det finns förstås många både Annor och Matildor på Instagram, ja till och med några virkstäder. Det sista tycker jag är kul, eftersom det i alla fall inte fanns någon virkstad 2010 när jag startade min blogg. Jag valde ju namnet för att det var unikt.

Till sist en bild av en av de saker jag virkar på för tillfället. En bredare sorts sjal med samma grundmönster som "en långsjal". Jag la upp 55 maskor till att börja med och använder mig alltså bara av mittdelen av mönstret.

Smygmaskor på längden och på tvären

Mitt i sommaren sitter man och knåpar med sockar och mössor och andra ullgarnsprojekt. Är detta helt sunt?
Ja, just idag är det i och för sig inte någon hetta i luften - tio grader och regn.

Det här är en samling smygmaskvirkningsalster! Jag har gjort alltihopa för att ta med det till stan på ett särskilt evenemang nästa helg: det kallas kyrkhelgen. Jag ska visa smygmaskvirkning, jag gör det för Vuxenskolans räkning och de vill att jag ska ha några saker att sälja... Som jag alltid har sagt att jag ALDRIG skulle. Men nu gör jag det bara för att visa att det går, att tekniken finns. Om tillräckligt många är intresserade kan vi sedan starta en studiecirkel!
Jag har försökt göra så många olika saker som möjligt, utan att börja på något omöjligt som skulle ta för mycket tid. (Har kopierat sånt jag redan gjort tidigare.) Det är ändå inte mer än några veckor sedan jag fick frågan att vara med. Och det är fortfarande några dagar kvar, jag borde hinna göra en eller ett par saker till... Jag vill ju visa på de oändliga möjligheterna!

Mössa som tål en snöstorm

Jag har lyckats göra färdigt en grej - en mössa. Den är virkad i samma dubbelteknik som jag använt till halsdukarna från i höstas, fast med mindre virknål för ett tätare resultat.

Onödigt att göra en mössa just nu när våren är här (och snart sommaren också), tänkte jag först. Och när jag tog den här bilden hade ju också marken börjat synas. Tussilago lyste i dikena. Men det var då det! Igår fick jag minsann plötsligt användning för en varm mössa då vi fick en ordentlig snöstorm. (Och vart hade vi ställt undan snöskyfflarna?)

 Ett bakslag för våren, men jag hoppas att den kommer igen!

Det mörkblå garnet som jag använt till insida och uppvik är Drops Alpaca, färg 5575.

Det ljusare gråblå som jag använt till utsidan, och som jag tycker ser ut som slitna jeans, är Drops Fabel, färg 604.

Lodjursmössa

En sak jag gjort på sista tiden som inte har något med flätmönster att göra är en babymössa med lodjursöron, och en tillhörande kofta. Ja jag har testat den välbekanta hexagonkoftan!

Det ljusgula garnet heter Pure Milk Fiber och är faktiskt gjort av mjölkfibrer! Man kan verkligen fråga sig hur det går till att göra såna fibrer för det fattar jag inte alls. Ett supermjukt garn är det i alla fall. Det mörkare garnet är en blandning av bomull och bambu, det heter Bommix Bamboo.

Mössan är virkad i en blandteknik kan man säga. Det är en upprepning av fyra varv smygmaskor i bakre maskbågen och sen ett varv halvstolpar. I halvstolpvarvet har jag virkat in den mörkare gula färgen för att få något som liknar prickar... Smygmaskvirkningen gör mössa stretchig som resårstickning, medan halvstolpvarven virkas i två färger utan att det bildas några långa trådar på baksidan! En perfekt kombination.

Att få till öronen var inte helt lätt! De är virkade på helt annat sätt än resten av mössan. De skulle ju helst (i motsats till själva mössan) vara någorlunda fasta för att hålla formen så de är virkade hårt med fasta maskor och en smal virknål, sedan påsydda på mössan.

Många barnmössor med djuröron (och ögon och nosar också) av alla möjliga sorter finns det. Mycket katter, hundar och nallebjörnar - men nu hade jag alltså fått en beställning på just en lodjursmössa, för att vi har lodjur häromkring i den här bergiga trakten... Koftan borde väl ha varit prickig den också då, men så seriös var jag inte utan när jag med mycket möda och stort besvär (läs många upprepningar/omvirkningar) fått till mössan, så orkade jag inte göra något mer avancerat än att följa ett färdigt enkelt mönster

Vårliga virkhälsningar via virknörden