Smygmaskvirkning, den bästa tekniken!

Mina smygmaskvirkningsprojekt:

De inkluderar allt möjligt, från...

enkla handledsvärmare...

...till...

mössor...

sockar...

... fuskpolo...

...halsdukar...

... babytröjor...

... och rätt så många vantar!

Jag har hållit på med det här i tio år nu, eller blir det tolv? Det började med att jag upptäckte att man kan virka en ribbmudd med smygmaskor och få den dubbelt så elastisk som den man brukar göra med fasta maskor. Sedan var jag fast. Varför använda den bästa virktekniken bara till mudden? Jag började virka hela mössor i smygmaskor. Hittade en grupp på ravelry och såg att det fanns andra som smygmaskvirkar! Men mest i andra länder. Här i Sverige anordnas då och då kurser som beskriver hur man smygmaskvirkar runt runt och gör (mest) vantar. Den tekniken är gammal och det finns sådana vantar på museer. Jag använder naturligtvis den tekniken också, kombinerar den med de andra sätten att använda smygmaskor.

Jag experimenterade. Några experiment ledde till en flätvirkningsteknik som har fått namnet kortvarvsflätor - short row cables. Här på ravelry finns mina mönster som beskriver den. (Där finns även några andra av mina mönster.).  De är skrivna på engelska, eftersom jag inte hade träffat några svenska smygmaskvirkare när jag skrev dem.

På ravelry har jag för närvarande 150 projekt där jag använt smygmaskvirkning på ett eller annat sätt. Mängden beror bara på att jag är så nördig och tvunget ska testa allt som går att testa... Kan man göra det här, kan man göra det där?  Kan man göra si, kan man göra så?

Även om man inte vill virka sockor eller stora grejer är smygmaskvirkning fenomenalt till muddar, halsringning, tröjkanter! Se tex vad Rachel Parmee har skrivit, hon jämför olika sätt att åstadkomma ribbvirkning, mycket intressant!

 

Nu har jag fått frågan om att hålla en workshop i smygmaskvirkning i samband med textilfesten i Skellefteå. Hur spännande känns inte det?! Det blir som en introduktion till tekniken.

Länk till textilfesten här.

Jag kommer även att hålla en workshop som handlar om hur man kan virka rutor och sätta ihop dem till olika mönster. Det har jag nyligen skrivit om här på bloggen (se här).

Kalla golv

I elbristens tider kan det bli lite kallt på golven! Ullsockar behövs!

Eller varför inte ett par ulltofflor? Dessa gjorde jag mönster till för ett och ett halvt år sedan. Jag har nu fått anledning att virka några par igen.

Här är mönstret på svenska.

Here is the English version.

Någon gång i höstas måste det ha varit det blev aktuellt att börja spara el. Priset skulle plötsligt gå upp och vi fick veta att det fanns risk för elbrist osv. Då stängde vi dörren till ett rum här i huset för att hålla det kallt. Det har sedan stått ouppvärmt hela vintern. Vi är ju bara två som bor i huset numera, barnen har flyttat hemifrån för mer än tio år sedan. Häromdagen gjorde jag en intressant upptäckt, som jag tror har med den sänkta temperaturen att göra. Det kan ju även ha att göra med att det dessutom varit mörkt i det kallställda rummet, som ju inte använts på ett antal månader. En taggig krukväxt som stått i den svala temperaturen har plötsligt skjutit upp två blomknoppar! Har ingen aning om hur de kommer att se ut, det blir spännande att se.

Virka rutor, nu igen?

Nya geometriska utmaningar.

 Jag har virkat rutor igen.

Har försökt göra det enkelt men ändå med kreativa möjligheter.

Idén är att det ska bli en helhet som är något mer än summan av delarna.

2020 höll jag på ganska länge och experimenterade med att virka rutor. Jag gjorde en ruta som jag kallade Pe-O, efter Per-Olof Enqvist. Jag virkade den först fram och tillbaka, sedan även i en runt-runt-version. Jag satte ihop rutorna till olika mönster och använde dem till kuddar. Alla dem har jag sålt eller gett bort, ingen finns kvar här hemma. (Men jag har ju mina bilder.)

Här och här finns bilder.

Då jag fått smak för rutvirkningen skapade jag denna ruta 2021, virkad i flerfärgsvirkning med stolpar. Skrivit om den flera gånger, se tex här.   24 rutor av den satte jag ihop till kompositionen som jag vill kalla Livsvägar:

Livsvägar. Vi ingår ju alla i den här komplicerade livsväven. Vi är alla beroende av varandra. Våra livsvägar är aldrig raka utan krokiga och korsar varandra ideligen. Man kan också se här att för de flesta av oss går livet bara runt i samma banor! Endast ett fåtal kommer någon vart här i världen - och även de hamnar ofta till slut tillbaka där de kom från...

Nu en nykomponerad ruta: är den för simpel?  Men det har blivit en kudde av den i alla fall, med två olika sidor. Har virkat med ullgarn, använt upp några gamla växtfärgade och svampfärgade garner som jag hade liggande.

Så till slut... Är jag tillbaka på "ruta ett"? Om man får vitsa lite.

Jag har alltså även börjat om med PeO-rutan...