Fuskstickning. Ja det är tydligen vad jag hållit på med i tiotals år utan att veta om det. Eller utan att kalla det för fuskstickning i alla fall. Jag har kallat det för allt möjligt annat, ofta smygmaskvirkning. Ja, för det är ju det det visar sig vara när jag läser den senaste, absolut allra nyutkomnaste svenska virkboken.
Nu känner jag mig som hundra år gammal.
Boken heter Virka för livet och författaren Moa Blomqvist.
Det är ju svårt att låta bli att kommentera denna händelse, så mycket uppmärksamhet som den fått från alla möjliga håll. Men svårt för mig att göra en rättvis beskrivning.
Moa kallar alltså sin virkning för fake knit, fuskstickning. Och det viktigaste med den är att den ska se stickad ut och att människor ska bli chockade när de får veta att det är virkning det är fråga om. Det högsta betyg ett virkat plagg kan få är att folk tror att det är stickat.
Och är man inte insatt i virkvärlden så är det kanske verkligen en nyhet och en överraskning att virkning kan se ut som stickning.
Men bara att kalla det för fuskstickning är ju som att erkänna att stickning skulle vara bättre, eller?
Det stickade utseendet får man alltså med hjälp av (bland annat) smygmaskor.
Framför allt är det smygmaskan med omslag som används (i åtminstone två tredjedelar av bokens 16 mönster). Därför är det ju synd att instruktionen till just den maskan verkar ha försvunnit! Eller är det jag som har fel? De övriga maskorna som används beskrivs både i ord och med bilder, men just den här smygmaskan med omslag, den har förlorat sina bilder. Jag kan inte tänka mig att det är något annat än ett misstag, eftersom den är den enda maskan som man inte snabbt kan hitta i vilken annan virkbok som helst. Vilket ju är fallet med luftmaska, smygmaska, fast maska, halvstolpe och stolpe.
Därför bjuder jag på den här bilden av denna nu så heta virkmaska.
Gör ett omslag, stick nålen i den maska där smygmaskan ska placeras, gör ett omtag och dra garnet genom alla öglor på nålen.
Men är det några bra mönster och modeller då? Jadå!
Boken innehåller alltså 16 mönster och det är bärbara plagg det handlar om. Det är som sagt inte varje dag det kommer en sådan virkbok. Det handlar om prydliga, snygga tröjor som ser lättvirkade ut med raka kanter. Jag har inte provat att virka efter något av mönstren, men det gör jag ju aldrig så det är inget särskilt med det.
Med alla bilder från Moas egen uppväxt känns det som om målgruppen för boken är någon helt annan än jag själv. (Jag är ju bara virkboksamlare.) OCH! Jag kan faktiskt tänka att det är ändå bra om det kommer en ny virkgeneration, intresserad av att virka plagg! Och som lär sig en och annan smygmaska utan att ha behövt höra ordet smygmaskvirkning, och som sätter snygga virkade muddar och halskanter på sina tröjor.
