FO - Svanmönsterkoftan

Början av historien om den här koftan berättade jag i mars, men nu kan jag berätta slutet. Jag berättade om idén att efterlikna en gammal väv som jag sett på bild, och att jag använde tekniken mossvirkning för projektet.

Jag hade måttat och beräknat storleken och virkfastheten någorlunda. Ritat svanmönstret och skaffat garnet (Rauma Finull). Först virkades fram- och bakstycke i ett stycke. Inte runt runt, fastän det kan se ut så när man tittar på den här bilden! Nej jag har virkat fram och tillbaka och vänt mitt fram. Insidan och utsidan ser likadana ut. Inte förrän jag skulle fästa trådarna bestämde jag vilken sida som skulle vara utsida respektive insida.

Att mönstret med svanarna gick jämnt ut är väl mest en lyckträff.

Ärmarna virkades också nedifrån och upp. Det var lite pirrigt om de skulle passa exakt i ärmhålen eftersom de skulle sys fast i vinkel mot fram- och bakstycken, och jag vet att virkningen ändrar proportion litegrann efter att det blötts eller tvättats. Varven blir kortare och högre.

Jag hade i minnet den grå långkoftan som jag gjorde förra året, som jag först sydde ihop av raka stycken. Med den var det så att jag tyckte det blev för mycket tyg under armarna och det retade mig så mycket att jag klippte bort bitar ur det färdigsydda plagget. Den här gången tänkte jag att jag skulle slippa det, så jag formade rundade ärmhål och ärmar med ärmkulle. Bilden ovan är tagen innan ärmkullen är virkad. Bilden visar också rätt tydligt hur jag har virkat båda ärmarna parallellt, bara ett par varv på varje innan jag upprepat samma sak på den andra. Det gjorde att jag kunde få mönstret symmetriskt.

Jag blev nästan hundra procent nöjd med formen på ärmarna, men i slutändan blev det så att jag la till lite extra av det bruna just under armen på båda sidor. Jag visar detta som ett bevis på hur det faktiskt är möjligt att improvisera! Jag hade gjort så bra beräkningar jag kunde, men förbättrade detaljerna i slutändan.

Detsamma gäller längden på ärmarna. De gjordes något för korta, och sedan virkade jag på mudden. Lättare att lägga till än att dra ifrån tänkte jag. Mudden är virkad med vartannat varv fasta maskor och vartannat varv smygmaskor.

Nederkanten är gjord på samma sätt som ärmmuddarna, påvirkad efteråt.

Runt halsen blev det en smalare kant. Den är virkad med enbart smygmaskor i bakre maskbågen.

Mitt fram virkade jag några varv fasta maskor på vardera sidan och sydde dit en dragkedja.

Den tunna sytråden försvinner in i det luddiga ullgarnet och syns inte! Vilket är tur med tanke på mina fula ojämna stygn. Att sy är inte min grej.

Helheten: den känns bra! Lätt och behaglig. Vikt på den färdiga tröjan: 545 gram. Garnet luddade ihop sig till ett slätt "tyg" när jag blötte den.

Och snö syns det visst att vi har fortfarande också.

Colorwork II

Nu håller jag på med mossvirkning igen. Det är ju en enkel teknik som många tycker om. Påbörjade det här projektet redan i höstas. Det började med att jag såg en bild i en bok, se nedan. Det är en gammal väv, en dubbelväv. Jag hittade bilden i en bok som handlade om Jamtli, museet i Östersund, jag läste den i samband med min resa dit i november. 

Det var så fascinerande att mönstret på väven vid första anblicken såg ut som bara geometriska former, men när man tittade närmare på den visade det sig vara svanar. Eller någon annan långhalsad fågel kanske. Jag tänkte att det skulle gå bra att efterlikna formerna med alla sina diagonaler genom att använda just mossvirking. 

Jag vet att det inte är ett vanligt sätt att använda mossvirkning, men jag har gjort det tidigare:

   En röd halsduk från 2011.  

En trekantsjal från 2015.  

Nu fick jag för mig att göra en hel kofta i mossvirkning, med fågelmönstret. Jag ritade min egen version av svanarna på ett tegelrutat papper. 

Och så ville jag göra mönstret inte bara i två färger, utan många! Garnet är Rauma finull i många färger. Den rostbruna får hålla ihop och rama in det hela.

Så här långt har jag kommit! Jag virkade bakstycke och framstycken i ett, nedifrån och upp. Delade vid ärmarna och virkade ända upp, virkade ihop fram- och bakstycke på axlarna. Ärmarna virkades för sig och syddes fast. Det fattas fortfarande någon slags kant framtill med knappar (eller en dragkedja?). Ärmarna behöver också kantas. 

Och ja, det blev ganska många trådar att fästa...

Här är min beskrivning av själva tekniken: Mossvirkning, första varvet, är att virka en fast maska och en luftmaska; upprepa hela varvet. På alla kommande varv virkas en luftmaska ovanför fasta maskan  och en fast maska omkring förra varvets luftmaska. När jag gör det med flera färger låter jag det garnet som inte används löpa med längs varvet, precis som vid vanlig flerfärgsvirkning. Man behöver inte tänka på att byta färg innan sista genomdraget av fasta maskan som vid vanlig flerfärgsvirkning, utan  sista genomdraget görs med samma färg. Den öglan bildar ju luftmaskan. Sedan byter man färg och gör luftmaskan. Fastmaskan virkas runt både luftmaskan och tråden av den andra färgen som ligger längs med varvet, samt förra varvets medlöpande tråd under luftmaskan.

Tidiga penséer

Under hösten medan jag virkade sockar och nu under våren som mellanspel mellan vantvirkningarna så har jag haft ett större projekt på gång. Nu har jag bestämt att den är färdig!

Jag har gjort ett varv då och då på den här sjalen. Den är virkad i mossvirkning, denna underbara enkla virkteknik! Garn: minst tolv olika, det här är ett restgarnsprojekt, jag har antecknat dem på ravelry. Grundmönstret är ju enkelt: en luftmaska, en fastmaska om luftmaskbågen från förra varvet. Spetsen har jag åstadkommit genom att i mittersta luftmaskbågen virka två fastmaskor med två luftmaskor mellan. Och i ytterkanterna har jag ökat med en fm + en lm för varje varv.

 Blommorna är en kombination av mossvirkning och flerfärgsvirkning, den färgen som inte används virkas in. Från början syns den men man döljer den när man gör nästa varv.

Blommorna var tänkta som stjärnor när jag påbörjade dem, men sedan ändrade jag mönstret medan jag höll på, så nu kallar jag dem för penséer.

Här blommar dock inga penseer eller andra blommor ännu! Idag har vi tittat på Vasaloppet, och medan vasaloppsåkarna kämpade i de blöta spåren i Dalaskogarna så åkte jag, Jägarn och äldste sonen ett varv runt berget bakom vårt hus. Vi startade efter vasaloppsåkarna hade startat men var ändå hemma igen innan de hade kommit i mål, hur är det möjligt?

 Här är det inte lika blött som i Dalarna, men någon kyla har minsann inte vi heller! Fem grader varmt. Men det gick otroligt bra att åka, det var nästan helt okrossbar skare och vi gled fint över nya hyggen och gamla skogskiften.

Efter lunch sprack det upp och blev nästan klart en stund, då kunde vi fota sjalen.

Ett ljus i mörkret?

Ni vet hur det är under vintern: mörkt. Hur ofta har jag inte klagat över det mörkret?! Man ser ju inte vad man gör! Jag står ibland under en arbetslampa med händerna och virkningen bara centimeter från själva lampan för att se vad jag gör. För att klara att sticka nålen på rätt ställe i en mörkblå eller bara vanlig virkning. Så mindes jag att någon nämnt för mig om virknålar med inbyggd belysning. Efter att ha irriterat mig på den mörka årstidens begränsningar så länge så bestämde jag mig till slut för att kolla upp det där med de lysande virknålarna. Jag hittade dem via Bautawitch på etsy, här. Jag köpte tre storlekar, 2,5 mm, 4 mm och 6,5 mm.

Jag önskar att jag kunde skriva en positiv "recension" av de lysande virknålarna och säga att alla mörkerproblem nu är lösta - men riktigt så bra var de inte. Visst lyser de i mörkret och visst är det möjligt att virka några maskor i dålig belysning om det kniper - men någon ersättning för riktig belysning är det ändå inte tal om. Åtminstone mina ögon blir lite bländade av den lysande virknålen. Den är väldigt ljusstark i förhållande till virkningen som man har under den. Den belyser ju också bara ungefär en enda maska i taget och då är det ändå inte helt lätt att hitta rätt punkt att sticka ner nålen.

Men OK. Ibland kan man säkert ha nytta av dem, om man måste sitta i bilen och virka de sista maskorna på en presentvirkning medan man åker till mottagaren... Ja eller så.

Jag kan erkänna att de är väldigt sköna att hålla i och bekväma att virka med - helt okej alltså om man bortser från själva ljusfunktionen!

Vad har jag virkat på slutet då? Kunde inte avsluta min mossvirknings-samling utan att testa en mörkare färgskala. Sånt här kan man göra när man har många restgarner, det behövs så lite av varje, bara en liten tuss av varje färg.

Så det blev några ytterligare muddar och armband.

Nu känner jag mig mätt på det här, åtminstone för tillfället. Jag har hunnit börja på några nya projekt, mer om det en annan gång!

Småpyssel

 Oj, det har gått länge nu sedan senaste inlägget på den här bloggen, både jul och nyår har hunnit passera och idag är det redan trettondagen. Bloggen har blivit lite lämnad åt sitt öde under tiden, det har varit mer mat och sociala aktiviteter i stället... Pojkarna har varit hemma, och även min 84åriga mamma var hos oss i två veckor. Tyvärr har vädret varit grått och tråkigt mest hela tiden. (Som i resten av landet verkar det.) Och mamma blev nästan som en fånge här i huset, eftersom marken och vägarna utanför varit täckta av blankis hela tiden. Inte läge att gå ut och riskera att bryta benen!

 Lite virkning har det blivit ändå, några maskor då och då. Och vad har jag pysslat med då? Jo mossvirkning.

Jag har försökt kolla upp om det här ska kallas något annat, men mossvirkning verkar användas mest, och det stämmer så bra med det engelska namnet moss stitch. Det är när man virkar varannan luftmaska och varannan fastmaska, så att fastmaskan virkas omkring luftmaskan på varvet inunder. Det används flitigt i de populära pippimönstren.

Jag har inte gjort några pippimönster, men i alla fall utforskat diverse olika mönstervarianter som man kan åstadkomma, och jag har gjort det genom att virka en liten samling armband.

Det började med att jag gjorde två armband av det lilla paljettgarn som var över efter "frost-sjalen". Jag virkade ett på längden och ett på tvären. Precis som med virkning i allmänhet så blir resultatet här töjbart på höjden och mera stumt på längden, därför har det ena armbandet knäppning och det andra är runt och kan dras över handen.

Jag har virkat med en färg, med två färger och med många färger.

Jag har virkat prickigt, randigt och mönstrat.

Jag har virkat på längden och på tvären.

Med knappar och utan.

Smala och breda.

Knapparna är återbruk från diverse plagg, utom den stora röda som jag gjort någon gång av cernitlera. (Till en väska om jag tänker efter, jag gjorde en hel hög knappar men använde bara två.)

För varje sak jag gjort har jag fått flera idéer om nya varianter att testa. Om jag gör verklighet av några av dem så blir det snart fler bilder att visa.

De vita prickarna som (kanske?) kan uppfattas på de här bilderna är snöflingor, eftersom vädret även idag envisades med att krångla till det för mig...

Några armband blev så breda att de får kallas muddar eller handledsvärmare, men de hör ändå till min  moss stitch collection!

Hur det kan gå för den slarviga

 Idag på morgonen är det dimma och fyra grader kallt. Det ligger is på bortre delen av sjön! Min mossvirkning är klar. Jag kan dock meddela en miss som plötsligt uppenbarade sig när jag nästan nästan var färdig: slutet av halsduken blev virkat med fel garn!!! Det visade sig att jag hade ett svart garn av samma märke som merinoullgarnet, men som var vanligt sockgarn... etiketten är snarlik, båda heter Viking, är exakt lika tjocka, lika svarta. Jag hade råkat ta fel nystan. Blev ganska sur förstås och hela projektet kändes som "ska jag kasta bort den" ungefär... Sen när jag hade lagt bort den några dagar och tänkt på annat så tog jag fram den och kände på den, och funderade och funderade. Den mittersta delen som man har mot halsen är gjord med det rätta garnet, det är ena änden som är fel... Så till slut bestämde jag att den får vara som den är. Hå hå ja ja.

Ska fara och jobba eftermiddag och kväll. Sedan ska jag sova över i ett övernattningsrum som finns på jobbet. Jag har provat det ett par gånger hittills och det är en himla bra lösning när jag jobbar sent på kvällen och ska börja tidigt nästa morgon. Särskilt är det bra den här årstiden när det är mörkt och kallt och isigt på vägen. Skönt att slippa köra både sent och tidigt och så sparar man in bensinen!

Dags för halsduk?

Har grävt fram den röda halsduken, som jag inte virkat en maska på på hela sommarhalvåret. Jag hade med den på syjuntan i förra veckan och när jag tittade på den var min första tanke "hur var det jag gjorde egentligen?"...
Och dags för halsduk är det verkligen även om denna nu inte var tänkt till mig själv utan skulle ges bort. Inatt var det fem grader kallt  här hos oss, och  jag vet att det varit ännu kallare längre söderut!

När jag tittar efter verkar det som om jag inte nämnt halsduken här på bloggen sedan den 17e mars. Då hade jag lärt mig att detta kallas mossvirkning. Försökte då också att beskriva hur jag gör.
Nu börjar det kännas som dags att försöka få den färdig. (Hade ju lovat till jul, men det kan ju hända att detta inte är det enda som ska vara klart just då...)

Den är i alla fall just idag drygt två tredjedelar av sin slutliga längd.

Mossvirkning

Det är nästan hemskt att det är så vackert här hemma medan situationen i Japan blir bara värre och värre.
Nu behöver jag ju inte oroa mig för just mina vänner, som alltså aldrig kom iväg på sin resa - men man tänker ju på alla andra, de som bor i Japan, alla som är drabbade av katastrofen, en jordbävning som blev en tsunami som blev en kärnkraftsolycka.






Som en uppdatering kan jag visa hur min röda halsduk ser ut för tillfället. Jag säger för tillfället för kanske ändrar jag på den igen? Jag gjorde mönstret som en variant på den första halsduken, men just nu tycker jag det är för mycket av julduk över den, så kanske börjar jag om från början en gång till och ändrar mönstret mer radikalt.

Jag har fått lära mig att det här sättet att virka kallas för mossvirkning, och det finns en beskrivning hos virkpia. Där finns mycket annat matnyttigt också!

Det är ju i grunden ett otroligt enkelt mönster. För att göra det tvåfärgade mönstret låter jag den färgen som inte används följa med och virkar in den, precis som man brukar göra när man virkar vanliga tvåfärgade mönster med fasta maskor eller stolpar.

Jag räknar en luftmaska och en fast maska som en enhet och gör alltid luftmaskan i samma färg som den fasta maskan som kommer efter den.

Den som är uppmärksam ser kanske att mönstret inte är helt symmetriskt. Ena kanten är ett varv bredare. Det gick alltså inte att göra på något annat sätt. (Inte som jag kommit på ännu i alla fall.)



Mönstret har jag ritat på ett rutpapper som jag hittade här. Det fina tipset fick jag av Sylke. Pappret blir lite skrynkligt då det ligger i virkpåsen...