Emellanåt lyckas man göra färdigt nåt projekt, till och med nåt i större skala. Som en kofta.
Grejen med den här koftan var att den skulle tovas; dvs delvis tovas.
Jag virkade den i två garner, ett ullgarn som tovar sig och ett blandgarn som inte tovar sig, ett varv av varje. Tanken var att varven av det icke tovande garnet skulle förhindra det färdiga arbetet att bli helt stelt och stumt, utan ha kvar lite töjbarhet.
Och det funkade.
Enkel konstruktion av i stort sett raka stycken, sen en avvikande färg för halskanten och till de där axelflätorna. Jag kopierade helt enkelt
min kofta från ifjol.
Det svåra var naturligtvis tovningen. Mätningen, beräkningen; när man tovar så krymper det ju. Och det krymper olika på längden och bredden... För att göra en lång historia
kort: det gick inte så bra. Jag har fått virka om den här koftan innan
den blev som den skulle.
Ja, jag gillar ju att utmana mig själv när det gäller virkningen, men det innebär naturligtvis även att man ibland testar saker som man kanske inte kommer att lyckas med... Men man kan ju inte veta förrän man har provat!
Och är man envis så fortsätter man och gör om tills man lyckas.
Så till slut blev det en kofta i alla fall!
Och jag har lämnat över koftan till den som ville ha den. Som ni ser saknas knappar, men det ska hon själv skaffa dit.
