Wow, Hemslöjden skriver om virkning!
I det senaste numret kan man läsa inte mindre än två artiklar om virkning. Den ena handlar om flerfärgsvirkning och om en nyligen utkommen bok i samma ämne. Den andra handlar om Olek, som gjort ett konstvirk i Avesta.
Den nya virkboken heter "Folklig virkning - Nås socken Dalarna", och den finns här i mitt virkbibliotek den också.
Boken är full av fantastiska bilder från en inventering av flerfärgsvirkade föremål som gjordes i Nås i Dalarna på 1990-talet.
Artikeln i Hemslöjden refererar innehållet i boken och lyckas dessutom få in en bit av sin egen historia genom att erkänna hur hemslöjdsrörelsens förgrundsgestalter sett ner på virkning genom tiderna och bland annat bidragit till att virkade föremål inte samlades in eller noterades på samma sätt som stickade, vävda, broderade, till och med knypplade föremål (och allt möjligt annat).
Men just flerfärgsvirkning har haft en lite privilegierad ställning inom hemslöjden. I de fallen den användes i folkdräkterna.
Jag flerfärgsvirkar på mitt eget sätt jag. Inte enligt traditionen, inte så hårt och fast som möjligt. Här är mitt senaste bidrag till nytänkande: De här vantarna är smygmaskvirkade med en flerfärgsvirkad mudd - alldeles nyss färdiga! Smygmaskvirkningen gör vantarna smidiga och bekväma. Flerfärgsvirkningen ville jag ha dit för att kunna göra mönster, eller ja den här gången blev det bara ett årtal.
Stumheten i det flerfärgsvirkade sitter främst på ena hållet, längs med varven. Det är lätt att förstå om man betänker att det finns en invirkad tråd av den icke använda färgen, och den ligger längs med varven genom hela flerfärgsvirkningen. Bakom varje vit maska en svart tråd, som följer varvet, bakom varje svart maska en vit tråd, som följer varvet. Men på höjden, tvärs över varven, är virkningen fortfarande rörlig, töjbar.
Därför räknade jag ut följande sätt att få en mönstrad mudd på en vante: virka en tub, platta till den och sy ihop den till en ring, sy fast den på vanten.
Jag har tidigare provat att virka fram och tillbaka, med aviga maskor på tillbakavarven, se tex här. Men om man vill slippa att virka avigt, om man väldigt gärna vill ha rätan mot sig hela tiden: så kan man virka runt på det här sättet och få en dubbel virkning. Mudden på en vante kan ju gärna vara dubbel, det blir inte något negativt utan bara plus!
För övrigt gjorde jag på samma sätt förra vintern när jag virkade axelbandet till min nya handväska.
På det här sättet går mudden lätt att dra över handen, med sitter ändå så tätt runt handleden att ingen snö ska komma in, när den tiden kommer...
Måste erkänna också att vantarna är bara nästan perfekta. De blev en aning små, jag hade inte tagit med i beräkningen hur mycket vanten och mudden skulle måsta överlappa varandra för att det skulle se bra ut. Men jag ser dem som en prototyp (som vanligt). Håller redan på med nästa par, som förstås ska bli helt perfekta (?!)...
