Våren kommer! Kanske, eller i alla fall på sikt (hoppas man). Vädret är fram och tillbaka, ena stunden kvittrar fåglarna glatt och öronbedövande, i nästa stund yr snön så tätt att man inte ser till grannarna.
Jag fortsätter mitt utforskande av tröjvirkning, och den här gången har jag gjort en tröja åt maken.
Utgångspunkten var att konstruera tröjan på samma sätt som jag gjorde
den senaste, dvs den som blev färdig i januari. Med så raka former som möjligt, och utan att räkna ut alla mått och maskantal i förväg: i stället att kunna mäta direkt på kroppen och virka bit för bit allt eftersom.
Man kan beskriva det som en kombination av uppifrån-och-ner och virkad på tvären. (Eller sidledes? -eller vad heter det när varven går lodrätt på kroppen?)
Bilden ovan visar det rundvirkade oket. För att få halsöppningen mera framåt, så att det blir skillnad på bak och fram på tröjan, så kom jag på att virka på några extra varv på ena halvan (som då blir bak).
Själva maskorna i oket är en variant av
förlängda fasta maskor, som jag faktiskt experimenterade fram under arbetets gång.
Ribbmönstret i nederdelen (kroppen och ärmarna) är detsamma som sist: ett varv halvstolpar i bakre maskbågen, nästa varv halvstolpar i tredje maskbågen.
Sen så är det ju ribbvirkade kanter runt halsen, ärmarna och nederkanten också. De är virkade med smygmaskor i bakre maskbågen.
(Jag har gjort ett fel på ett ställe! Det syns i högerkanten av bilden ovan - det vita och det grå har bytt plats. Det spelar förstås ingen roll, men det var ändå lustigt att jag inte upptäckte det förrän jag både virkat klart, sytt ihop tröjan, fotat den och lagt ut bilder på ravelry...)
Garnet heter Nicole (Falkgarn) och består av 50% merino och 50% akryl.