Hela hösten gick utan något större snöfall. I oktober och november hade vi visserligen vitt på marken, men det var mest frost. Det snöade några flingor ibland, men det blev liksom aldrig något. Bara någon centimeter på marken, gräs och strån stack upp genom snölagret. Men så igår kom snön ordentligt i stället. Ska det vara så ska det liksom. Allt på en gång! Har skottat snö nu fram till lunch.
Till snön passar det med ett par nya kraftiga vantar i helull! Jag hade köpt två härvor Järbos Svensk ull för ett tag sedan utan att ha någon särskild plan med garnet. Ville bara känna på det.
Färgerna går väl fram dåligt på bilderna då ljuset är minimalt den här tiden på året men vantarna är i alla fall virkade i grönt och vitt. De är inte virkade på längden som jag haft för vana att göra ibland, utan virkade i rundvarv. De vita maskorna är stickmaskor. De gröna däremellan är vanliga fasta maskor.
Stickmaskor är det som på engelska kallas för center single crochet, shallow stitch, split stitch eller waistcoat stitch. Man sticker virknålen mellan de två vertikala trådarna som är under maskans topp där man vanligtvis virkar. Det går rätt trögt, det är ju trångt med garn just där i mitten av maskorna. Jag har ibland gjort försök att använda tekniken till mönstervirkning men det är dels besvärligt, dels blir maskorna verkligen väldigt låga, så man måste eventuellt kompensera i mönstret. Och resultat blir rätt stabbigt. Nåja, just till ett par riktiga snöskottningsvantar passar det bra. Och genom att blanda med vanliga fasta maskor så blev vantarna ändå överkomliga att göra! Och resultatet lagom tätt.
Mönstret är som vanligt ganska improviserat... Jag tycker att det enkelt randiga blev bättre än det rutiga. Och hjärtat kunde ju ha varit placerat lite högre opp i stället för längst ner i ytterkanten... Kanske gör jag en tillfixad version av vantarna vid något tillfälle. Kanske gör jag det i ett lite tunnare garn då. Inget bestämt.
Just nu känns det ganska säkert att vi får en vit jul i alla fall.
