Häromdagen lyckades jag göra färdigt min "eldsjal" - fast på den här bilden ser färgerna visst inte så särskilt eldiga ut. Och den randiga slingan i mitten, visst ser den ut som en tropisk giftorm?
Nedan - något bättre färgåtergivning:
Jag tänker mycket på giftormar nuförtiden. Och det kanske har något att göra med en annan sak, som jag bara är tvungen att skriva om, och ni kommer antagligen inte att tro mig, utan tänka att det har "snurrat om" för mig.
Det har uppstått lite av en kris i virkstaden den här sista veckan. Kanske känner någon igen dessa tre sjalar, jag gjorde dem ifjol.
Jag höll på länge och jobbade med mina "båtrattar", gjorde sedan en variant som blev en stjärna - och till slut blev det även en blomma. De här tre mönstrena har något gemensamt. De är gjorda blomma för blomma, stjärna för stjärna, båtratt för båtratt, utan att klippa av garnet emellan. Jag la ut bilder här på bloggen och visade precis hur jag hade gjort. De finns fortfarande kvar under etiketten "flerfärgat garn-experiment".
Det finns ju en del virkbeskrivningar som kallas join-as-you-go. Det betyder oftast att man gör smådelar typ mormorsrutor som man virkar fast i varandra allt eftersom. Det kan gå till så att man virkar fast den rutan man håller på med i den senast virkade rutan samtidigt som man gör det sista varvet. Det finns många exempel, det är bara att googla. Men man klipper av garnet mellan varje ruta och börjar om från början med en ny garnände. (Inget fel på den metoden, borde fungera utmärkt tycker jag för övrigt!)
Vad jag var ute efter när jag höll på med mina "experiment" var att kunna använda de fina flerfärgade garnerna som finns nu för tiden till ett mönster som inte bara blev randigt. Inte för att det är något fel på randigt, och min senaste virkning tex, giftormen här ovan, den är ju randig - men som omväxling borde man också kunna använda garnet på andra sätt. Och så hittade jag på det här sättet att bara fortsätta från den ena båtratten till nästa utan att klippa av garnet.
Vad är då problemet?
Eftersom det här har intresserat mig så länge blev jag även väldigt intresserad av en bok som heter "Seamless crochet" av amerikanska virkdesignern Kristin Omdahl. Den har kommit ut precis nu, i år. Jag blev så intresserad att jag var tvungen att köpa den.
Vad ska jag säga.
Boken beskriver min egen teknik, näst intill exakt.
Nu låter det som att jag anser att Kristin Omdahl stulit en idé från mig, men det är inte det jag påstår. Hon kan ju mycket väl ha råkat se en bild i ett "gammalt japanskt virkmagasin" som hon själv säger i nån intervju. Jag har frågat efter det där gamla virkmagasinet. Hon har svarat att hon inte minns i vilken publikation hon hittade bilden, eller var det kanske en text? - och hur som helst har hon inte kvar den tidningen. Boken. Eller vad det var.
Hon kan också mycket väl ha sett mina bilder, det är ju meningen, de är ju helt offentliga!!! Men i så fall erkänner hon inte det.
I all reklam för den här boken kallas metoden för unik och one-of-a-kind, kallas för hennes egen. Och hon håller kurser och lär ut denna nya spännande teknik.
Det är detta som är så retsamt.
Det finns ju en del virkbeskrivningar som kallas join-as-you-go. Det betyder oftast att man gör smådelar typ mormorsrutor som man virkar fast i varandra allt eftersom. Det kan gå till så att man virkar fast den rutan man håller på med i den senast virkade rutan samtidigt som man gör det sista varvet. Det finns många exempel, det är bara att googla. Men man klipper av garnet mellan varje ruta och börjar om från början med en ny garnände. (Inget fel på den metoden, borde fungera utmärkt tycker jag för övrigt!)
Vad jag var ute efter när jag höll på med mina "experiment" var att kunna använda de fina flerfärgade garnerna som finns nu för tiden till ett mönster som inte bara blev randigt. Inte för att det är något fel på randigt, och min senaste virkning tex, giftormen här ovan, den är ju randig - men som omväxling borde man också kunna använda garnet på andra sätt. Och så hittade jag på det här sättet att bara fortsätta från den ena båtratten till nästa utan att klippa av garnet.
Vad är då problemet?
Eftersom det här har intresserat mig så länge blev jag även väldigt intresserad av en bok som heter "Seamless crochet" av amerikanska virkdesignern Kristin Omdahl. Den har kommit ut precis nu, i år. Jag blev så intresserad att jag var tvungen att köpa den.
Vad ska jag säga.
Boken beskriver min egen teknik, näst intill exakt.
Nu låter det som att jag anser att Kristin Omdahl stulit en idé från mig, men det är inte det jag påstår. Hon kan ju mycket väl ha råkat se en bild i ett "gammalt japanskt virkmagasin" som hon själv säger i nån intervju. Jag har frågat efter det där gamla virkmagasinet. Hon har svarat att hon inte minns i vilken publikation hon hittade bilden, eller var det kanske en text? - och hur som helst har hon inte kvar den tidningen. Boken. Eller vad det var.
Hon kan också mycket väl ha sett mina bilder, det är ju meningen, de är ju helt offentliga!!! Men i så fall erkänner hon inte det.
I all reklam för den här boken kallas metoden för unik och one-of-a-kind, kallas för hennes egen. Och hon håller kurser och lär ut denna nya spännande teknik.
Det är detta som är så retsamt.
Jag är en blåögd och intet ont anande amatör. Glatt har jag delat med mig av mina erfarenheter, stora som små, saker jag lärt mig av andra och saker jag upptäckt själv. Men det är slut med det nu.
Jag försöker tänka positivt: "Aha! - Min idé var alltså så bra att man kan göra en hel bok om den!"
Hon har gjort den boken, inte jag. Det är som i alla andra sammanhang i livet att det är nån annan som tjänar pengarna.
Jag ansåg eller insåg ju inte ens att det var en speciell idé eller speciell "teknik". Jag skulle väl då ha lagt in den i min samling av "särskilda virktekniker" som finns här i högerspalten... Nej jag hoppade bara vidare till nya projekt, hade ju utforskat färdigt det där området.
Skulle den gamla japanska förlagan verkligen finnas så förändrar det ingenting. Det förändrar inte det faktum att idén tydligen var tillräckligt bra för att exploateras i större skala. Jag menar även om min idé fanns någon annanstans också. Jag har dock inte själv hittat något sådant mönster fastän jag sökt ganska mycket, särskilt då medan jag höll på med båtrattarna och det.
Så därför kommer jag inte att visa några bilder av de nya projekt jag håller på med för tillfället. De är ju också saker som jag tänkt ut för att jag inte hittade det jag sökte... Bara damerna i syjuntan vet ungefär vad jag håller på med, och de är vänner som jag litar på.
För resten så har mitt sätt sätt att virka "sömlöst" en liten fördel jämfört med Kristins, det finns en liten skillnad, men för säkerhets skull så nämner jag inte närmare vad jag menar.
...
Jag ansåg eller insåg ju inte ens att det var en speciell idé eller speciell "teknik". Jag skulle väl då ha lagt in den i min samling av "särskilda virktekniker" som finns här i högerspalten... Nej jag hoppade bara vidare till nya projekt, hade ju utforskat färdigt det där området.
Skulle den gamla japanska förlagan verkligen finnas så förändrar det ingenting. Det förändrar inte det faktum att idén tydligen var tillräckligt bra för att exploateras i större skala. Jag menar även om min idé fanns någon annanstans också. Jag har dock inte själv hittat något sådant mönster fastän jag sökt ganska mycket, särskilt då medan jag höll på med båtrattarna och det.
Så därför kommer jag inte att visa några bilder av de nya projekt jag håller på med för tillfället. De är ju också saker som jag tänkt ut för att jag inte hittade det jag sökte... Bara damerna i syjuntan vet ungefär vad jag håller på med, och de är vänner som jag litar på.
För resten så har mitt sätt sätt att virka "sömlöst" en liten fördel jämfört med Kristins, det finns en liten skillnad, men för säkerhets skull så nämner jag inte närmare vad jag menar.
...