Kofta med barnsligt gul kant

 Tiden ska räcka till så mycket den här tiden på året så mina virkningar tappar lite fart... Men nu har jag till slut fått ihop den blå koftan! 

Det var till halsen och framkanten på den som jag gärna ville ha det gula garnet. En snygg kontrast mot det blå tänkte jag. Och vilken ton av gult det än skulle bli hade jag räknat ut att det skulle se bättre ut än att använda det ljusa garnet som det var. Vet inte om jag kan ändra mig nu efteråt.

 Jag håller ju fortfarande på med en minskning av mitt garnlager och har tänkt att inte köpa något nytt förrän jag åtminstone har minskat lagret ordentligt. Så därför blir det såna här lösningar, med tröjor randade av vartannat varv ett garn och vartannat ett annat. Garnerna är ju aldrig köpta för att "det här ska bli det" och "det här ska bli det" utan bara några nystan då och då för att "kanske kan man göra något av det här nån gång"... I framtiden kommer jag naturligtvis aldrig att göra så. Alltid planera vad jag ska göra och alltid följa mina planer. (Obs ironi.)

På bilderna tycker jag koftan ser ut som en barntröja. Som en barnpyjamas - blev det barnsligt med de gula kontrasterna och det blå som en blå flanellpyjamas? Men liten är den i alla fall inte, den är absolut gjord i fullvuxen storlek!

På den här bilden kan man även se att ärmarna inte är riktigt samma färg som kroppen. På kroppen är det svart och blågrönt, på ärmarna är det ett grått garn jag mixat med samma blå.

Men det är ju bara jag som ska ha den, hur noga får man vara?

Det gula runt halsen och längs framkanten har jag virkat med halvstolpar. 

Knapparna kommer från en gammal kasserad kofta.

På axlarna har jag gjort smygmaskvirkade flätor. Det var lite av en utmaning - och och ni vet att jag gillar att utmana mig själv med mina virkningar! Det gick nämligen inte att göra de här "flätade flätorna" på samma sätt som mina tidigare flätmönster, som "bara" ser tvinnade ut. Jag var tvungen att prova och prova tills jag fann lösningen.

Med orangea flätor på axlarna kan man väl säga att det är en sorts Pippikofta jag har gjort?

Den får väl duga åt mig i alla fall!

Till sist ett grattis till alla mammor på mors dag!

Lökfärgning

Jag har färgat garn!

Hade några vita och ljusgrå nystan som jag tyckte skulle se bättre ut i en starkare färg. Och lökskal hade jag sparat länge.

Sånt här borde man kanske spara till sommaren att syssla med, så man kan göra det ute. Jag vet. Men jag har nu en särskild idé om vad garnet ska vara till så jag ville absolut inte vänta. Medan jag höll på vid spisen och slaskade och blaskade tvivlade jag ändå stundvis på om det verkligen var värt allt detta besvär "bara för att färga lite garn" - var det verkligen värt alla arbetsmoment, allt slask och plask, kollande och hållande av temperatur, all disk som uppstod?

Efteråt var jag helt säker.

På att det var värt besväret.

Färgen kom alltså från lökskal men jag kan inte låta bli att tänka på hjortronsylt när jag ser den...

Eller - de något mörkare - mer som senap?

Garnet betade jag med alun och vinsten.

Hur mycket lök man skulle ta var ganska luddigt men jag öste ner i grytan så mycket som fick rum. Och när det blivit blött och kokat ihop lite öste jag ner mera.

Rätt så nöjd!

Ingen amigurumi precis

Virkning är en spännande och variationsrik teknik som kan användas till så mycket. Man kan virka tunna eller tjocka saker, platta eller tredimensionella, dukar och grytlappar, en sjal eller en kofta eller en nalle. En del virkar kakor! Man kan virka hårt eller mjukt, det kan bli tunna fina spetsar eller slitstarka väskor. Man kan virka i exklusiva garner eller med mattrasor, plastremsor, snören. Eller metalltråd. Det har konstnären Ann Uddin gjort! Hon har virkat hästar.

Om man har vägarna förbi Gotland kan man se något av hennes verk på Gotlands museum  (fram till den 24 maj) tillsammans med andra konstnärer som håller sina ateljéer öppna den 14-17 maj.

Visst är den ganska häftig, den virkade hästen?!