Blommor i fruset landskap!

Jag hade egentligen nånting annat i tankarna när jag köpte det här garnet, ett nystan av varje färg. Men nu var det en sån här sjal det blev i alla fall.
Garnet heter Zenta (från Permin). Det är 50% ull, 30% silke och 20% nylon.
Jag har virkat efter mitt blommiga mönster, som kan hittas i ett äldre inlägg här, men ville göra en rak, rektangulär sjal den här gången.

Så här har jag mixat färgerna i ett kubistiskt mönster.

Och här är det blommiga mönstret en gång till, nu utan kanter, och med tre stolpar utanför den yttersta blomman på varje sida, så att det blir symmetriskt:

Jag virkar stolparna i främre maskbågen för ett lagom luftigt resultat.
Till den här rektangulära sjalen började jag med 55 maskor, då ryms det sex blommor på varje rad.


Jag vill gärna påminna om hur enkelt mönstret är egentligen, så jag visar den här bilden med "spegeleffekten" igen! När man kommit en bit på väg behöver man inte försöka komma ihåg var i mönstret man är, man tittar bara på blomraden som är under den förra, och gör en spegelvänd blomma i förhållande till den som man har rakt nedanför. Det är det den här bilden ska illustrera.

Vädret har varit rätt vintrigt sista tiden, så jag började leta efter inomhus-arrangemang för att fota sjalen... Jag som annars alltid vill ha äkta dagsljus och utomhusbilder, ja helst sol förstås! Men soltimmarna är få den här tiden på året, och när det snöar, regnar och blåser om vartannat, så är det lätt att man blir kvar inomhus...

IN ENGLISH:   The original pattern from 2016 is here!

Nävarnas hus

Tänk att man kan ändra sig om nästan allting. Tänk att man kan ge upp nästan alla sina principer! I somras gav jag ju med mig och satte mig och sålde virkade alster på en marknad (som jag berättade om i juni). Varför jag har varit så emot det är för att det där producerandet tar tid från experimenterandet. 

Att experimentera och upptäcka och hitta på nytt är ju det mest spännande med virkningen, det som driver mig.

Men sen är det ju det där att vad är det för mening med att upptäcka och uppfinna om ingen får veta om det? Det var roligt att få visa smygmaskvirkning för folk IRL, och helt annorlunda än att skriva blogg kan man säga! 

Så nu har jag fortsatt vidare på den banan, alltså som hantverksförsäljare. Det som jag fick över i Skellefteå lämnade jag lite senare in på en hantverksbod i Burträsk som heter Nävarnas hus.

Och det ena behöver ju inte utesluta det andra, fast visst skulle det behövas några fler timmar på dygnet. Mössan och de svarta vantarna på bilderna ovan är exempel på en ny variant av tvåfärgad ribbvirkning som jag testat fram. I mössans uppvik syns hur baksidan ser ut.

Hur sakerna känns kan man däremot inte visa med en bild! Det är därför som det är så bra att grejerna ligger där till försäljning på Nävarnas hus så att folk kan ta i dem, dra i dem och klämma och känna!

För det är i första hand hur sakerna känns som är den stora fördelen med smygmaskvirkning, om ni frågar mig.

Ovan några av mina mössor, sockar och vantar bland fina smycken och tovade fåglar (av andra hantverkares hand)... Och nedan några bättre bilder på de två blå mössorna, fotade i somras då det fortfarande fanns dagsljus.

Sen kan jag även berätta att jag numera också finns på Instagram. Där heter virkstaden Annas virkstad - jag tog helt enkelt tillbaka mitt tilltalsnamn Anna. Det finns förstås många både Annor och Matildor på Instagram, ja till och med några virkstäder. Det sista tycker jag är kul, eftersom det i alla fall inte fanns någon virkstad 2010 när jag startade min blogg. Jag valde ju namnet för att det var unikt.

Till sist en bild av en av de saker jag virkar på för tillfället. En bredare sorts sjal med samma grundmönster som "en långsjal". Jag la upp 55 maskor till att börja med och använder mig alltså bara av mittdelen av mönstret.