Jag gjorde en sjal. Det blev en gardin.
Det började med att jag ville testa hur mycket "spets" jag kunde få till med smygmaskvirkning. Min älskade smygmaskvirkning! Som bara duger till tjocka mössor vantar och sockar. Skulle det inte gå att göra ett tunnare, lite genomskinligt resultat?
Så jag gjorde den här trekanten. (Före blockning ser den helt tät ut.)
För att få ett spetsmönster provade jag att virka en luftmaska mellan varje smygmaska. Dvs: en smygmaska i främre maskbågen, en luftmaska, hoppa över en maska, upprepa. Efter vändning virkades nästa varv med smygmaska på smygmaska och luftmaska över luftmaska. Efter att ha virkat en bit ändrade jag och virkade smygmaskan på luftmaskan och luftmaskan över smygmaskan. De två versionerna syns här ovan, till vänster i bilden. De ser lite olika ut som ni ser. Det roliga är att efter blockning ser de nästan helt lika ut! Till höger i bilden.
Sedan tyckte jag att den släta vita trekanten var ganska tråkig! Jag tog alla mina vita och vitaktiga garnrester och virkade ett gäng blommor...
...som därefter virkades fast på kanten av sjalen.
Sedan improviserade jag vidare och byggde på kanten varv för varv tills den blev ganska bred (och garnet tog slut).
De här blommorna och hela kanten är alltså inte smygmaskvirkade - bäst att jag talar om det. Bara sjalens mittdel.
Och när man ser den mot ljuset så är den tunn och fin, som jag ville.
Om jag vill använda den som en sjal plockar jag väl ner den från fönstret...