Samma igen men ändå inte

 

Mera kuddar!

I somras skrev jag om mina geometriska kvadrater. Som jag kombinerade på olika sätt till olika mönster. Jag lekte verkligen och hade roligt!

Men det var ju det där vanliga trixandet med små virkade rutor: hopsyningen. Jobbigt. 

Så jag har utvecklat mönstret litegrann. Helt enkelt virkat rutorna från mitten så att det finns ett sista varv som löper runt varje ruta och kan användas för hopvirkning!

SÅ SOM MAN BRUKAR ALLTSÅ MED VIRKADE RUTOR. (Varför måste jag alltid gå omvägar innan jag kommer till målet?)

Rutan ser alltså ut ungefär som förut, men virkas från mitten och utåt. Lite pyssel var det förstås innan jag fick detaljerna rätt, men såna utmaningar är ju till för att övervinnas!

Den virkas därmed också från rätan hela tiden, en extra fördel. Ja faktiskt precis som de projekt jag skrev om sist. 

Och rutan fungerar precis likadant som tidigare att skapa olika mönster med. 

Några flerfärgsvirkade projekt

"Fågel blå"

Fler fåglar! Jag har virkat en hel babyfilt med fåglar, både blå och rosa.

Den här tekniken kallas ju för flerfärgsvirkning, jag har använt den mycket och återkommer till den igen och igen i olika varianter. Man virkar med två (eller flera) färger och virkar in den färgen som för tillfället inte används.

En enkel och bra grundbeskrivning har Annette Petavi gjort.

De här fåglarna har jag inte utformat helt själv, utan hittat grundmodellen i en gammal virkbok, Corticellis "Lessons in Crochet" från 1917. Där ingår fåglarna i ett filévirkningsmönster, men jag ville hellre göra en någorlunda tät babyfilt.

Flerfärgsvirkningen görs traditionellt i rundvirkning, det blir snyggast så. Jag har funderat mycket på det där under åren, provat olika modeller för att få till ett fint resultat  även i fram-och-tillbakavirkning. 

(Tex att virka avigt.)

Här är två exempel på hur jag lyckats virka bara från rätan fast jag gjort platta saker. Förklaringen är att jag börjat från mitten och virkat mig utåt.

Babyfilten har jag börjat med en luftmaskkedja som jag sedan virkat runt. Varven blir större och större ju längre ut jag kommer. Den är helt och hållet virkad i fasta maskor i bakre maskbågen. Hörnen består av tre maskor i samma maska.

Jag gjorde också en fyrkantig kudde på samma vis. Började där med åtta fasta maskor i en ring. Hörnen är gjorda på samma sätt som i filten med tre maskor i samma maska.

Jag ville få den här kudden att krylla av figurer litegrann som om den var en gammal bonad, det skulle se oplanerat och folkloristiskt ut. Jag använde hela tiden bara två färger i taget, dvs bakgrundsfärgen och en annan färg. Virkade några varv i taget med varje mönsterfärg. Mellan de föreställande figurerna fyllde jag ut med geometriska former och blommor.

Jag vet att alla figurerna inte ser perfekta ut på nära håll, men jag gillar ändå helheten.

Älgar!

Katt och hund!

Ett par!  Ja, för det är en bröllopspresent! Gjorde den till en av sönerna som har gift sig i sommar, corona till trots. Det var naturligtvis planerat som ett stort arrangemang med många inbjudna gäster, men i slutändan blev det en liten familjetillställning med endast de närmaste två familjerna, tolv personer. 

Virkade spetsar

Jag har botaniserat lite mer bland min mors efterlämnade textilier. Här är några exempel på virkade spetsar jag hittat i diverse lådor. Sånt här virkade de förr! Som prydnad för lakan och örngott. Nu för tiden ses väl lakan närmast som förbrukningsvaror - att använda en tid och sedan slänga. De nöts ju också upp ganska snabbt. Man lägger inte ner möda på sådana saker - men annat var det förr, med kraftiga hemvävda lakan i linne, skulle hålla många år... Då kunde man virka en spetsremsa att sy dit som dekoration.

Tråden är som sytråd! Jag skulle aldrig klara av att virka något så litet, har inte ögon eller handlag för det. Remsan på bilden ovan är 3 cm bred och jag vet inte hur lång. Den är hoprullad till en rulle omknuten av en liten tråd  (och jag har inte velat rulla ut den).

Närbild av samma.

Här är två bredare remsor i olika längd. Jag tror att de har varit tänkta att sys på ett lakan och ett örngott. Texten tyder väl på det kan man säga...  Den längre är 125 cm och den kortare 60 cm. Båda är 10 cm breda.

De här är med all säkerhet inte virkade av min mamma, utan mer troligt av mormor, eller en moster. En liten papperslapp är fastsatt på den ena med texten Obs! Ca 100 år!  Men jag vet inte när lappen är skriven. Aldrig har mamma visat mig de här sakerna, bara haft dem liggande i något skåp.

På den andra en motsvarande lapp: Obs! Gamla texten!  Ja stavningen är onekligen gammalmodig, både i SOF och i GODT! 

Denna är jag mer osäker på. Fint mönster med en sorts bladranka med klöverliknande blad  Den är 10 cm bred och hopsydd till en ring. Kanske skulle den också sitta på ett örngott? Jag vet inte. Den totala längden är ca 90 cm. Den är lite sliten på ena kanten, skulle kunna tyda på att den varit fastsydd på någonting en gång.

En del av dessa har tydligen suttit fastsydda på någonting, andra ser bara ut som provbitar av ett mönster. 

Här en virkad spets som faktiskt sitter på ett örngott. Det har jag satt upp på väggen. 

Nedan syns mönstret i en förtydligad version. Det är ju ett fint rosmönster - skulle man kunna kopiera till någonting.

Och så har jag hittat de här, som också är virkade med den sytrådstunna tråden! Det måste vara kragar. Det finns några lite längre och några lite kortare. 

Oj så pilligt att göra dessa! Att de orkade. Att titta på dem nu idag är som att titta på fornfynd. Jag ser maskorna, förstår hur de är virkade men kan ändå inte sätta mig in det.

Uppdatering 2023-07-30:  Se fler upphittade gamla spetsar!

En ribbtröja

Jag hade en idé om en enkel ribbtröja.

Enkel i betydelsen raka stycken och utan några särskilda dekorationer.

Jag repade upp ett par gamla tröjor (som jag inte kan ha längre tyvärr) i garnet Tropik (50% bambu, 25% bomull, 25% akryl). Svart och vitt. Lade till lite rött och lila för att få något intressant i det stora randiga.

Tropik tillverkas inte längre men jag tycker det är så mjukt och fint, därför kändes det extra bra att återanvända garnet till något som jag verkligen skulle kunna använda.

Jag ville göra tröjan i min briocheteknik. Dvs den teknik som jag beskriver i mönstret Late Vacation. Jag kallar maskorna "neck stitch" på engelska. Så kanske "halsmaska" på svenska då. 

Att virka en hel tröja med denna halsmaska skulle liksom bli som ett test. Hur bra skulle det funka? Hur stretchigt? 

När jag hade gjort bakstycket och framstycket fick jag för mig att tröjan - trots noggranna mätningar! - skulle kunna bli för kort! Så jag passade på att infoga ett litet axelstycke då jag sydde ihop delarna.

Ärmarna blev kanske lite väl vida i överkanten, men, måste jag säga, precis lagom längst ner vid handleden. Vida ärmar som fladdrar kring handlederna är kanske snyggt men man kan ju inte göra någonting med sådana! 

Jag vet att den ser inte märkvärdig ut, det är liksom inte en gåbort-tröja, men

den är SÅ himla mjuk och skön! 

.

Brokig grytlapp

Här är den brokiga kompositionen som var tänkt som ena sidan av kudden i förra inlägget. Jag tänker nu att det hade kanske gått an om jag sorterat bort ett par stycken av de mörkare rutorna - de andra går väl rätt så fint ihop som håller ungefär samma ljushet.

Hur som helst så blev det nu i stället så här. Jag vek in hörnen mot mitten och sydde ihop. Och voilà så blev det en grytlapp med två olika sidor!

Organiska geometriska kvadrater

Den 26 april hittade jag på ett utkast till en liten ruta virkad i fasta maskor. Jag tänkte mig någonting kvistliknande som man skulle kunna montera ihop till en helhet. En ganska organisk helhet, många små kvistar till en hel "växtlighet". Det var den första tanken. Att kanske lägga till blad eller blommor fanns också i den ursprungliga idén.

Sedan fick jag veta att Per Olov Enquist hade gått bort samma dag och då tänkte jag att det var "Enkvistar" jag virkat och fotade de virkade rutorna med lite enris.

Jag visste inte exakt hur de borde virkas bäst, provade med små variationer. 

Upptäckte att de kunde sättas ihop på mer än ett sätt. Genom att vrida på dem, på en del av dem, kunde nya mönster skapas! 

Mera geometriskt än organiskt blev det när jag fick fram ringar på det här sättet.

Orkade få ihop 16 bitar som jag sydde ihop till en större ruta, lagom för en kudde.

Mönstret passar ihop på både längden och tvären om man säger så. Nitton maskor brett, nitton varv högt. Fasta maskor om båda maskbågarna och med den oanvända färgen invirkad inuti maskorna.

 

För att få maskorna att se "räta" ut, som jag gillar, har jag använt mig av att virka avigt på tillbakavarven.

Jag bestämde mig för att göra en baksida till kudden med mera färg. Gjorde en med alla 16 rutorna i olika färg - blev missnöjd med helheten - började om. 

(Den alltför brokiga sidan sydde jag sedan om till en grytlapp.)

Försök nummer två - bara blått. Jag provade ut ännu fler geometriska kompositioner! De här två bilderna (ovan och nedan) är skapade i ett bildprogram i datorn av bilden av en enda virkad ruta.

Sedan, när jag faktiskt virkat sexton kvadrater i verkligheten, fortsatte jag experimentera och komponera!

De många olika möjligheterna fascinerar mig.

Så här blev den blå sidan till slut.

Slutligen idag har jag virkat ihop den blå och vita sidan och stoppat en innerkudde däri. De två sidorna består av små kvadrater med samma grundmönster hopsatta till två olika mönster. Nu får jag vara nöjd och lämna det här projektet. Jag har som vanligt huvudet fullt av andra virkningar.