Början av historien om den här koftan berättade jag i mars, men nu kan jag berätta slutet. Jag berättade om idén att efterlikna en gammal väv som jag sett på bild, och att jag använde tekniken mossvirkning för projektet.
Jag hade måttat och beräknat storleken och virkfastheten någorlunda. Ritat svanmönstret och skaffat garnet (Rauma Finull). Först virkades fram- och bakstycke i ett stycke. Inte runt runt, fastän det kan se ut så när man tittar på den här bilden! Nej jag har virkat fram och tillbaka och vänt mitt fram. Insidan och utsidan ser likadana ut. Inte förrän jag skulle fästa trådarna bestämde jag vilken sida som skulle vara utsida respektive insida.
Att mönstret med svanarna gick jämnt ut är väl mest en lyckträff.
Ärmarna virkades också nedifrån och upp. Det var lite pirrigt om de skulle passa exakt i ärmhålen eftersom de skulle sys fast i vinkel mot fram- och bakstycken, och jag vet att virkningen ändrar proportion litegrann efter att det blötts eller tvättats. Varven blir kortare och högre.
Jag hade i minnet den grå långkoftan som jag gjorde förra året, som jag först sydde ihop av raka stycken. Med den var det så att jag tyckte det blev för mycket tyg under armarna och det retade mig så mycket att jag klippte bort bitar ur det färdigsydda plagget. Den här gången tänkte jag att jag skulle slippa det, så jag formade rundade ärmhål och ärmar med ärmkulle. Bilden ovan är tagen innan ärmkullen är virkad. Bilden visar också rätt tydligt hur jag har virkat båda ärmarna parallellt, bara ett par varv på varje innan jag upprepat samma sak på den andra. Det gjorde att jag kunde få mönstret symmetriskt.
Jag blev nästan hundra procent nöjd med formen på ärmarna, men i slutändan blev det så att jag la till lite extra av det bruna just under armen på båda sidor. Jag visar detta som ett bevis på hur det faktiskt är möjligt att improvisera! Jag hade gjort så bra beräkningar jag kunde, men förbättrade detaljerna i slutändan.
Detsamma gäller längden på ärmarna. De gjordes något för korta, och sedan virkade jag på mudden. Lättare att lägga till än att dra ifrån tänkte jag. Mudden är virkad med vartannat varv fasta maskor och vartannat varv smygmaskor.
Nederkanten är gjord på samma sätt som ärmmuddarna, påvirkad efteråt.
Helheten: den känns bra! Lätt och behaglig. Vikt på den färdiga tröjan: 545 gram. Garnet luddade ihop sig till ett slätt "tyg" när jag blötte den.
Och snö syns det visst att vi har fortfarande också.
