Båtrattar

Kanske såg det krångligare ut än det var egentligen, mitt försök till förklaring av Megan Mills vändmaska. Många bilder för en egentligen kort procedur.

Man kan helt enkelt tänka: en luftmaska, en fastmaska i sista stolpen, och så en till fastmaska som virkas i den första fastmaskan, liksom i sidan av den så de står ovanpå varandra. Så har man en mera utfylld första stolpe på sitt stolpvarv.


Min experimentvirkning har växt ut och blivit två. Den första varianten ser litegrann ut som båtrattar, jag såg inte det först, trodde att de skulle kunna bli mera sexkantiga.

Såna där båtrattar är alldeles för vanliga som mönster på sommarkläder, så jag har lite svårt för dom.

Det kanske inte heter båtrattar.

Inte för att det spelar så stor roll, men ändå gjorde jag en variant med stjärnor också.

Nylärd vändning

Jag har lärt mig nånting nytt, som jag gärna vill dela med mig av! Det kommer från Megan Mills, som gjort sidan med den vackra pelerinen i interlock filet stitch, som jag nämnt tidigare. Där finns flera mönster, bland annat en virkad mössa, som jag var tvungen att prova. I det mönstret beskrivs vad hon kallar en "special turn". Det finns en video också, titta gärna på den.

Hon beskriver hur man gör den första stolpen på ett varv, den som vanligtvis ersätts med tre luftmaskor. Sättet att göra detta skiljer sig åt litegrann mellan videon och hennes text. Så här har jag gjort, det stämmer bäst överens med hur hon beskriver i texten:




När du virkat den sista stolpen på varvet: gör en luftmaska. Vänd inte ännu.




Stick nålen "bakvänt" alltså mot dig själv, genom den sista stolpens främre maskbåge,






gör ett omslag och dra garnet genom öglan. Vänd.





Gör ett nytt omslag och dra garnet genom båda öglorna på nålen.










Gör en fast maska i sidan av maskan du just gjort.



Du har nu gjort den första stolpen på varvet. Nästa stolpe virkas i den andra maskan på varvet. Enligt Megans beskrivning ska man göra den ännu högre för att den ska passa till ett stolpvarv, men det tycker jag blir alldeles fel. Eller så har jag missuppfattat skillnaden mellan engelskt och amerikanskt virkspråk, det är verkligen jätteknäppt!




Denna provlapp är virkad med Megan Mills "special turn".



För jämförelse: denna provlapp (ovan) är virkad med de vanliga tre lm som första st på varje varv. I min virkbok ser det naturligtvis inte alls ut så här, där är kanterna raka och släta och täta, är det något fusk? Jag kan ju bara tala om att jag själv hellre brukar ha de tre luftmaskorna utöver de räknade maskorna, och alltså göra första stolpen i första maskan, om man säger så. Då blir resultatet så här, lite krokigt i kanten:



Men framöver kommer jag att praktisera Megan Mills special turn, för att se om inte det i de flesta fall blir bättre?

Vinterväder

I helgen har sonen/Charmören varit hemma och skottat tak. Det är Jägarn som står nedanför och mest hjälper till att putta snön över kanten!




Strålande väder som ni ser, men alldeles för kallt. I skrivande stund har vi -28 grader. Imorse var det bara -25, men på jobbet var det -30. Jag är lite trött på vintern nu, det fick gärna börja bli vår...

Som om man kunde önska!





Den svarta koftan har till slut fått sina knappar. Jag hittade dem otroligt nog i mina egna gömmor: de härstammar från en kofta som jag stickade för länge sedan. Av den finns endast några bitar kvar (förutom knapparna då) - sparade för jag tänkte att de skulle gå att använda på något sätt...? När jag slaktade tröjan hade jag nyligen läst en bok om hur man gör om gamla tröjor genom att filta dem i tvättmaskin och dessa bitarna är verkligen stadigt hopfiltade. Just nu finns dock ingen inspiration just på det där området så bitarna blir nog liggande ett tag till.

Dåligt tålamod eller bra?

Den här helgen hade jag tänkt ägna åt mina åtaganden åt hembygdsföreningen. Jag ska skriva en verksamhetsberättelse och sedan leta upp och skriva ut alla gamla protokoll från året som gått, och fara med papperen till revisorn... Det känns "så där" spännande, men har man lovat så får man ju lov att göra det också... Jag ska göra det "strax" - ska bara... först. Kommer på det ena efter det andra som jag "måste" göra först.

På syjuntan i torsdags började jag på denna halsduk. Den röda som jag gjorde till mamma till jul var såpass uppskattad att hon vill att jag ska göra en till, som hon har tänkt ge bort.

Jag började så här, med ungefär så många maskor som jag trodde att jag gjort sist men jag ser att det blir alldeles för smalt så jag kommer att repa upp det och börja om... Lustigt det där med tålamodet: Å ena sidan kan jag repa upp en hel tröja och börja om från början, bara jag får göra om den på ett nytt sätt så det inte blir likadant! Å andra sidan har jag så svårt för att göra samma sak två gånger så jag vill inte göra den andra av något som ska vara ett par, tex den andra vanten eller den andra ärmen på en tröja. Då brukar jag försöka göra dem parallellt, så jag aldrig kommer till läget där jag måste "börja om" och göra samma sak en gång till.

Så den andra röda halsduken blir inte exakt likadan som den första utan bara nästan. Jag har ritat ett nytt mönster. Om jag nu lyckas hålla mig till det.

Folk och fåglar

Vilken dag det har varit! Vilket solsken vi har haft, jag känner mig som jag just vaknat ur en vintersömn, som en björn som går ur idet. Precis som om jag inte sett solen på väldigt länge (men det är förstås en väldigt subjektiv upplevelse). Jobbade bara halvdag idag och gick ut och gick mitt på dagen och blev helt nersolad. Dagens händelse kan man också kalla det faktum att jag mötte två människor på vägen, de hade gått de sex kilometerna från byn. (En älg eller björn hade varit en mindre sensation. Maken/jägarn såg två kungsörnar imorse.)

Sedan blev jag fågelfotograf igen: inte nån kungsörn tyvärr, bara en hackspett som äter från vårat fågelträd.
Alltså mina kokosbollar håller ihop bara fint, jag var kanske snål med nötterna? - men som sagt så föredrar fåglarna ändå de köpta talgbollarna.

När man bor så till att det är en sensation att man träffar två människor på vägen så är det även glest mellan shoppingrundorna. Shoppingen är helt enkelt en bit bort så den blir inte av varenda vecka. Soffsittning blir däremot av varenda dag, dumt men sant. Kan därför kännas meningsfullt att göra sig en stor soffsittningssjal och inte bara gåpåstansjalar...

På fredag ska jag i alla fall till stan, har bokat in lunch med mina "inredningskompisar". (Kallar dem så för det är verkligen deras största intresse.) Då försöker jag nog hinna med en shoppingrunda också!

De flesta gångerna jag far till stan har jag en lång lång lista med saker jag vill hinna med. Jag tar det som är absolut viktigast och sedan får resten vara till nästa gång.






Måste även förtydliga att jag inte ser nån motsättning mellan stickning och virkning, om nu någon trodde det. Den roliga filmen handlar litegrann om det, och jag tyckte verkligen att den hade en poäng! Men visst måste man få skämta om saker o ting? Och ibland måste man överdriva för att få fram en poäng, jag gör det hela tiden. Oj, nu gjorde jag det igen.

Experimentera måste man också få göra, ovan en bild av mitt senaste experiment.

Mini och maxiprojekt

Miniprojekt.


Har jag klagat nån gång att det är svårt att fota sina virkade alster? Det är då lättare än att fota småfåglar i alla fall! Fåglarna är ju aldrig stilla och de flesta sorter är skygga och försvinner så fort man kommer i närheten. Till slut fick jag i alla fall den här bilden på två talltitor - jo de syns om man tittar noga, en längst upp och en längst ner!

Jag har provat att ge dem kokosfettet som blev över efter julens ischokladtillverkning. Varje jul brukar vi göra en sats ischoklad, och köper ett paket kokosfett till det, varav det mesta alltså blir över. Och varje år brukar jag tänka att man borde hänga ut det överblivna fettet till fåglarna. Nu har jag gjort slag i saken och virkat tre små påsar som jag satte in fettet i, i två är det blandat med hasselnötter också.
Kan meddela att fåglarna föredrar dem med nötterna, och dessutom att de föredrar de köpta talgbollarna före dessa "kokosbollar".
Men jag har provat i alla fall och helt oätligt kan det inte vara för det går ändå åt, kokosfettet.



Ett annat miniprojekt är denna nyckelpåse som jag gjorde igår kväll under melodifestivalen. Som vanligt gick det dåligt för den låt som jag röstade på: jag tyckte om hon som sjöng på svenska, hon hette visst Pernilla. Men hon gick åtminstone vidare till andra chansen.







Påsen gjorde jag så att den ska matcha min svarta väska, som ersättning för en liten ficka som jag borde ha sytt in i fodret. Den är virkad med samma garn och fodrad med samma tyg som väskan.


Ett maxiprojekt blev Eva-sjalen, som blev så stor att man kan ha den som en filt omkring sig när man sitter i soffan. Gå på stan med den utesluter jag nog, den är för iögonfallande för det!






Och så några bilder på den svarta koftan, utan knappar fortfarande. (Jag har tjuvanvänt den ändå!) Höll på att frysa ihjäl då vi stod ute och skulle ta bilden och det var 12 grader kallt, och som ni vet blir det inte att ta en bild och vara nöjd med den, utan många... Det är ju det där med att se sig själv på bild, inte roligt...









Till sist, till alla som orkat läsa ända hit, måste jag få dela med mig av en rolig film som jag hittat på Youtube: Crochet kween (Crocheters Anonymous) Även om man inte uppfattar varenda ord de säger så tycker jag poängen går fram: stickning som nåt socialt accepterat, en konstart, och virkning - ett missbruk som man borde söka vård för...

Knasiga ord

Vad blev det av min provbit i "interlocking filet stitch"?

Ja till att börja med repade jag upp den för att prova om jag också kunde få till det fina mönstret på "pellerinen". Som vanligt började jag att virka direkt utan att egentligen ha läst sidan, ett utslag av min dumma otålighet. Jag tittade bara på bilden och tänkte "det där skulle jag nog kunna räkna ut hur man gör". Efteråt såg jag att mönstret finns beskrivet där, om man bara ger sig tid att läsa texten! Och nu när jag tittar noga efter så är mitt mönster inte heller riktigt likadant som det på pellerinen. (Och inte för att det spelar nån roll.)

Alltså "pellerin". Vad är det för ord egentligen? Man tänker ju mest på "Pappa Pellerins dotter". Men enligt Wikipedia: Pelerin kallas en extra krage, i formen liknande en kort cape, ovanpå en kappa. Kragen är i form av en kortare kappa, utan ärmar, som bildar ett extra skydd för axlarna.

Droskförare hade vid förra sekelskiftet ofta kappor med pelerin för att skydda sig mot regn.

Och så finns där en bild av en virkad pelerin från 1911!

Jag slår gärna upp ord i wikipedia - när jag var liten slog jag upp allt jag undrade över i ett uppslagsverk vi hade hemma, kan det ha hetat Nordisk familjebok? Det upptog, som jag minns det, en hel hyllmeter med böcker.

Jag har i alla fall inte gjort nån pelerin utan helt enkelt sytt ihop min provbit till en mudd.
Den är burrig och tjock och full med luft. Mönstret fungerar utmärkt till det här ändamålet.

Och sedan ordet "interlocking filet stitch" - det är ju inte nåt man slänger sig med heller bara så där. Det skulle kunna finnas en svensk översättning - och det kanske det gör. Typ "hopflätad filévirkning" eller nåt annat. Eller helt enkelt kan man använda förkortningen IFS-virkning?

Någon svensk beskrivning av tekniken har jag inte heller hittat, kanske gör jag en själv nån dag för det var ganska roligt, och man kan åstadkomma en massa olika mönster.


Andra muddar.





Denna mudd med stjärnmönster gjorde jag förra året. Mönstret finns antagligen i boken "Virka muddar" av Maria Gullberg, som jag lånade från biblioteket. Många fina mönster, stjärnor och fåglar minns jag från den boken.

Dock finns ett problem med det här mönstret: att det är virkat runt handleden. Det som särskilt gör detta till ett problem är randen med smygmaskor längst upp och längst ner. Den gör hela mudden otöjbar! Den ska ju vara så vid att den går att dra över handen, och så åtsittande att den inte ramlar av.

Om man i stället virkar sina muddar på andra ledden så blir de inte bara automatiskt bekvämare, man kan också prova dem och justera storleken efter hand: ta bort ett varv om de är för vida eller virka på ett varv om de är för snäva.

De större projekten min svarta kofta och Ewas shawl är färdiga (förutom knappar på koftan då) och kanske kan jag få maken/jägarn att hjälpa mig med fotograferingen till helgen så kan ni få se dem...

Nu måste jag nog ut och skotta snö en stund för både virkningen och sittandet vid datorn är ganska stillsamt och kroppen behöver röra på sig också. Ha det bra!