Att lära sig nytt

Så här långt har jag kommit på min gröna filt - som för övrigt inte kommer att bli helgrön, som ni ser. Det måste blandas in lite av varje om det ska bli något av det här...

Man funderar ibland på varför man alls håller på med tidsödande handarbeten. Just nu tänker jag tex på alla trådar som måste fästas på ovanstående, innan jag kommer att kunna börja få ihop delarna... Men något slags behov fyller handarbetet förstås.

Alla som har ett liknande behov som jag, nämligen att ständigt lära sig nytt, kan gå in på Annette Petavis blog. Bilden ovan är lånad därifrån, och sjalen på bilden är designad av EclatDuSoleil.  Inte bara en blog om stickning och virkning, utan man kan även prenumerera på ett nyhetsbrev. Bloggen är på engelska (och franska för den som har såna språkkunskaper...) men nyhetsbrevet kan man läsa på svenska. Och det finns mönster på svenska. För Annette är svenska fast hon numera bor i Frankrike!

Bland annat blev jag glad av att läsa detta, som Annette skriver om sig själv:

Firmly anchored in tradition, I thought of knitting as the fiber craft to make garments, and of crocheting as the fiber craft to make home decor items. I have since changed my mind.

 Är det inte som om jag hade sagt det själv? Att man kan virka vad som helst. Man måste inte följa traditionen. Tekniken går att använda på så många sätt som vi inte har kommit på ännu. Det är bara att utforska vidare och testa olika grejer!

Bland annat kommer jag att använda mig av Annettes hopfogningssätt när jag ska virka det omslutande vita på mina gröna rundlar, ett virksätt som jag fann i nyhetsbrevet.

Ett annat uttryck för min mani att lära mig nytt hela tiden är att jag skaffar alltför många virkböcker. Nu har jag beställt några på japanska. 

Mer om det senare!

Sångsvanarna börjar samla sig i flockar för att flyga söderut!