FO - virkad tröja!

Till slut har ärmarna kommit dit på min röda tröja.

Det kan ju råka bli lite för mycket innesittande när det är mörkt och tråkigt ute, som nu i november. Hemskt mörkt och trist och deprimerande har det varit de senaste veckorna tycker jag.
Det enda positiva med det där innesittandet är väl att man kan lyckas göra färdigt nåt långdraget virkprojekt.

Tex en röd tröja, nästan lagom till jul!

Så här har jag virkat tröjan: Jag har använt två olika garner, som jag berättat tidigare, och blandat dem så att det skulle bli en någorlunda helgjuten helhet. Okpartiet är virkat runt i spiral, där är det mest smygmaskvirkning. De smalare flätorna är helt smygmaskvirkade och i den bredare i mitten har jag blandat in stolpar och andra långa maskor för att få till mönstret.

Resten av tröjan är virkad fram och tillbaka på tvären, jag kallar det från och med nu för plattvirkat. Den är inte gjord för sig och fastsydd utan jag har virkat fast den i oket med vändmaskorna. Jag har virkat ett varv med det ena garnet och ett varv med det andra, så att det blir en rytm av fyra olika varv som upprepas: varv 1) med Nepal vanliga fasta maskor i bakre maskbågen, varv 2) med Fuga Tweed vanliga fasta maskor i bakre maskbågen, varv 3) med Nepal aviga fasta maskor i främre maskbågen, varv 4) med Fuga aviga fasta maskor i främre maskbågen. Här nedan syns både framsidan och baksidan, och mudden.

Varje varv med Fugagarnet förlängdes nämligen med 8 förlängda halvstolpar medan jag vände Nepal-varven tidigare med hjälp av de små luftmaskbågar, som syns på avigan på bilden ovan. Så blev det en kantmudd av det mörkare garnet, lika på kroppen och ärmarna. Och så fick jag användning för den, nyligen inlärda, förlängda maskan (halvstolpar blev för små, och stolpar för stora).

Smygmaskvirkade vantar

 Många smygmaskvirkade vantar har jag gjort genom åren. Tex en väldigt traditionellt virkad, bilden nedan:

 - Traditionell men med resårmudd runt handleden i stället för en fast kant. Mönster finns här.

Men vantar, precis som sockar, kan förstås också virkas helt på tvären. Då gör man hela vanten på samma sätt som mudden är gjord till vanten ovan. Det är det jag gjort med den helbruna vanten med flätmönstret. Jag måste ju bara testa alla varianter.

Jag skriver ju inte om virkning med någon avsikt att sälja garn - jag har inget garn att sälja! Jag arbetar i hemtjänsten, som jag nog berättat tidigare. Jag virkar bara för att det är så roligt. Och det roliga ligger mest i att undersöka, testa, lära mig nytt och hitta på nytt. Det har blivit en mani: Jag måste maniskt prova på alla olika virksätt och alla sorts maskor, vad som passar till vad, och kan man utveckla tekniken och virka ännu bättre? Virkning är historiskt sett en ung teknik (tex om man jämför med stickning) så det är inte så konstigt om inte allt man kan göra med den är upptäckt ännu. Den här manin har blivit värre och värre med tiden, och jag vet inte om den kommer att gå över...

Garnet till de här vantarna är i alla fall Drops Karisma, 100 % ull. Det blir varma sköna vantar det.

Så här ser konstruktionen ut, vanten är virkad platt, tummen i mitten, sedan har jag sytt ihop den. Efteråt har jag kommit på att om jag gör ett likadant par någon mer gång så ska jag naturligtvis göra fram- och baksida i ett. Först virka ett varv på utsidan, uppåt, och sedan fortsätta varvet nedåt på insidan av handen. Då behövs inte ens hopsyningen på slutet. Vet inte varför jag inte tänkte på detta.

Jag tog med mig vantarna ut i skogen för att fota dem. Snön kommer och försvinner i omgångar den här tiden på året, och just idag har vi ett yttepyttetunt lager, och här och där ingenting alls.

Och vad hittade jag i skogen?

Jo blåröda plastband med texten HOLMEN NATURHÄNSYN. Jag antar att det betyder att det som de omgärdar ska sparas och inte avverkas. Tidigare i år har jag hittat en bergknalle som var märkt med den här sortens band runt om. Markeringarna som jag hittade idag sitter runt en liten dunge med gamla aspar. Det är bara att glädja sig!

Trädet på bilden är dock en tall. Jag kände mig som en trädkramare när jag fick ullvantarna att sitta så här på trädstammen! Fast inte mycket till trädkrameri eller protestaktion kan man väl säga att det är när man kramar ett träd som skogsbolaget redan skyddat...

Farsdagssockar

Ännu ett par virkade sockar! Dessa gjorde jag åt Jägarn och han fick dem igår på fars dag. De är virkade i garnet Sju bröder, jag hade fortfarande kvar en del av det.

Efter ganska mycket testande av olika sätt att virka sockar så har jag alltså utvecklat en sorts konstruktionsmodell för plattvirkade sockar. (Om man virkar fram och tillbaka så det blir en platt bit som man sen syr ihop, vad heter det då? Nu kallar jag det plattvirkat, till skillnad från rundvirkat.) Dessa är inte smygmaskvirkade utan virkade med vanliga fasta maskor. Precis som de vit/beiga jag gjorde åt mig själv.

 Den här konstruktionsmodellen fungerar både för smygmaskvirkning och vanlig virkning

För att det ska bli någorlunda bra hänger det litegrann på att sömmen görs på så sätt att den inte känns. Många oroar sig för att göra sockar på det här sättet pga det måste till en söm någonstans.

Samma grundkonstruktion har jag nu använt till alla de sockar jag gjort på den här sidan midsommar - undantaget de rödgröna med förlängda maskor - de är ju rundvirkade.

Har Far trampat ihjäl katten eller spelar den bara en vanlig fotkudde?...

En lagom varm tröja - snart!

 Jag virkar på en tröja. Hade några nystan av två olika garner, båda röda. Ingen av dem skulle räcka till en tröja var för sig, men båda tillsammans skulle räcka räknade jag ut. Jag tänkte ut idén att virka ett varv av varje till ett randigt mönster.

Den ena sorten heter Fuga Tweed, den är mörkröd och lite prickig. Jag gillade utseendet, det var väl därför jag köpte garnet på impuls nån gång utan att ha nån idé om vad det skulle bli. Det är nämligen egentligen mer akryl och mindre ull i det garnet än jag brukar gilla.

Det andra garnet däremot är ull och alpacka, utan konstfiberinblandning: Nepal. Det är ljusare rött än Fugagarnet och även lite tjockare. De båda garnerna tillsammans blir lagom tjockt och lagom varmt!

 Övre delen av tröjan med flätmönster har jag virkat runt. Här är det blandade tekniker: De båda smalare bårderna är smygmaskvirkade och den bredare i mitten är gjord med stolpar och halvstolpar.

Själva kroppen (ursäkta vad heter det på en tröja?) är virkad vertikalt. Den är gjord i fasta maskor i bakre maskbågen, och med aviga varv när jag virkat från avigan, därav att den ser ut som den gör. Vartannat varv med Fuga, vartannat med Nepal.

Jag har nu kommit lite längre än vad som syns på bilden, kroppen är färdig runt om och det fattas bara ett par ärmar! Förhoppningen är att jag ska kunna ha tröjan den här vintern!

Annars är det mest spännande i min virkvärld just nu att jag har tre provvirkare som håller på och testar mönstret till mina vita sockar (Sommarsockarna). Spännande var ordet, sa Bull...