Smygmaskvirkade vantar

 Många smygmaskvirkade vantar har jag gjort genom åren. Tex en väldigt traditionellt virkad, bilden nedan:

 - Traditionell men med resårmudd runt handleden i stället för en fast kant. Mönster finns här.

Men vantar, precis som sockar, kan förstås också virkas helt på tvären. Då gör man hela vanten på samma sätt som mudden är gjord till vanten ovan. Det är det jag gjort med den helbruna vanten med flätmönstret. Jag måste ju bara testa alla varianter.

Jag skriver ju inte om virkning med någon avsikt att sälja garn - jag har inget garn att sälja! Jag arbetar i hemtjänsten, som jag nog berättat tidigare. Jag virkar bara för att det är så roligt. Och det roliga ligger mest i att undersöka, testa, lära mig nytt och hitta på nytt. Det har blivit en mani: Jag måste maniskt prova på alla olika virksätt och alla sorts maskor, vad som passar till vad, och kan man utveckla tekniken och virka ännu bättre? Virkning är historiskt sett en ung teknik (tex om man jämför med stickning) så det är inte så konstigt om inte allt man kan göra med den är upptäckt ännu. Den här manin har blivit värre och värre med tiden, och jag vet inte om den kommer att gå över...

Garnet till de här vantarna är i alla fall Drops Karisma, 100 % ull. Det blir varma sköna vantar det.

Så här ser konstruktionen ut, vanten är virkad platt, tummen i mitten, sedan har jag sytt ihop den. Efteråt har jag kommit på att om jag gör ett likadant par någon mer gång så ska jag naturligtvis göra fram- och baksida i ett. Först virka ett varv på utsidan, uppåt, och sedan fortsätta varvet nedåt på insidan av handen. Då behövs inte ens hopsyningen på slutet. Vet inte varför jag inte tänkte på detta.

Jag tog med mig vantarna ut i skogen för att fota dem. Snön kommer och försvinner i omgångar den här tiden på året, och just idag har vi ett yttepyttetunt lager, och här och där ingenting alls.

Och vad hittade jag i skogen?

Jo blåröda plastband med texten HOLMEN NATURHÄNSYN. Jag antar att det betyder att det som de omgärdar ska sparas och inte avverkas. Tidigare i år har jag hittat en bergknalle som var märkt med den här sortens band runt om. Markeringarna som jag hittade idag sitter runt en liten dunge med gamla aspar. Det är bara att glädja sig!

Trädet på bilden är dock en tall. Jag kände mig som en trädkramare när jag fick ullvantarna att sitta så här på trädstammen! Fast inte mycket till trädkrameri eller protestaktion kan man väl säga att det är när man kramar ett träd som skogsbolaget redan skyddat...