En långsjal

Jag har ju berättat tidigare om Anette Petavi och hennes nyhetsbrev som man kan prenumerera på. Där har jag den senaste tiden läst om olika sätt att konstruera sjalar.

Jag har virkat sjalar av många olika modeller. Ändå kom Anette nu senast med en idé som jag inte tänkt på eller provat tidigare! Hon kallade det en "baktus". En lång smal sjal som man kan linda om halsen. Man virkar den från ena sidan till andra.

Naturligtvis måste jag prova genast. Jag väntade inte på att hitta något passande garn utan tog vad jag hade. Det blev rester av ett vitt sockgarn, men jag hade också en blankglittrande bananfibertråd att piffa upp ullgarnet med. Den supertunna, som jag inte visste vad jag skulle göra med. Kanske syns den på närbilden här nedan.

Ett blommönster hade jag också att återanvända, det som jag använde till en bomullstopp tidigare i sommar. (Augustivädret har gett mig användning för den också!)

För det har jag ju sett - att så gör de professionella virkdesignerna också:  hittar på ett grundmönster och använder det till flera olika saker. Det kan bli en hel bok med bara olika variationer på ett och samma mönster. En sjal, en kofta, en kjol, en väska, osv av samma stjärna eller blomma, eller samma kombination av maskor.

Min sjal är 190 cm lång och 20 cm bred. Det gick åt ca 100 g (ca 410 m)  av sockgarnet Funny Strumpf och ca 50 g av banangarnet (Banangarn Lace som jag köpt från Textera).

Jag har virkat med en 3,5 mm virknål och mönstret är inte särskilt komplicerat. Jag delar med mig av det här i form av några handritade diagram för den som vill prova.
Sjalen är virkad i stolpar, som jag virkat i främre maskbågen för en tunnare effekt. Men diagrammen går förstås att följa lika bra även om man virkar i båda maskbågarna.
 Varannan blomma har ett blomblad på första varvet och två på det tredje varvet, varannan är tvärtom.

1. Början.

Ena sidan virkas rak, på den andra ökas en stolpe för varje varv. På den sidan har jag också gjort en sorts långa picoter för att få den pluppiga kanten.

2. Övergången till mittpartiet.

Sluta helt enkelt att göra ökningarna (varv 40).

Man skulle också kunna fortsätta att virka sjalen bredare och bredare (längre och längre varv) tills den blir så bred som man vill. Kanske till en hel triangel. När du då ska börja ett nytt varv med blommor kan du titta varannan gång på varv 31 och varannan gång på varv 35 för att räkna ut var den första blomman ska placeras. Sedan gäller varannan av den ena och varannan av den andra blom-modellen.

3. Mitten.

Dessa 16 varv upprepas 4 gånger eller så många (eller få) gånger som man vill. Efter varv 57 går man tillbaka till varv 42 igen.

4. Avsmalningen på andra sidan.
Här har jag numrerat varven som om mittersta delen bara virkades en gång, jag hoppas ni förstår hur jag menar. Första minskningen är på varv 65 (motsvarande).

 Fortsätt att virka ihop de yttersta två maskorna  på ena sidan på varje varv. På den här delen av sjalen är den första blomman på varje nytt blomvarv av samma modell varje gång. Du kan räkna maskorna från kanten på vilket varv du vill för att hitta rätt ställe att placera blomman. Antalet blommor per varv på den delen som inte syns i diagrammet blir lika som på den första delen: två, sedan två, sedan en, sedan en, sedan ingen.

Som vanligt: tala om för mig vad som är obegripligt eller fel!
Lycka till!

Uppdatering den 1a september: Jag har redigerat texten något och lagt till några rader om hur du kan fortsätta öka och göra sjalen bredare!

Uppdatering 2 den 8e december: Jag har bytt ut den sista bilden. Det är meningen att man nu ska kunna se tydligare på vilket varv den första hoptagningen ska göras, så att blommorna alltid hamnar snett ovanför varandra.

En virknörds bekännelse

Vågar jag erkänna att jag köpt en ny virkbok igen?

Så där ja, redan gjort.

Jag köper ju virkböcker för att läsa om virkning, se hur andra har gjort, hur man tänker. Den här boken handlar extremt mycket om ett visst sätt att tänka. 

Det är ett nytryck av en bok som kom ut redan 1978!

Så var det också med boken Die Grosse Häkelschule som jag köpte i våras. Jag har kollat om det är samma förlag som gett sig på att nytrycka gamla klassiker - men så är det inte. Die Grosse Häkelschule har kommit ut på ett förlag som heter Basserman Verlag och den här boken har getts ut av Dover Publications.

Boken heter "Modular crochet" med undertiteln "The revolutionary method for creating custom-designed pullovers". Författaren heter Judith Copeland. Jag har köpt den på Adlibris.

Den beskriver en metod att virka tröjor utan att ha ett färdigt mönster att börja med. Man mäter på sig själv. Börja mitt på kroppen och virka utåt åt sidorna - så kan man beskriva grundtanken. Och det tycker jag låter så himla bra! Det är ju ungefär så jag också brukar tänka.

 Så "mönstren" i den här boken är sådana här rektangeldiagram.

Ambitionen är att det ska vara extremt enkelt. Inga konstigheter med ökningar och minskningar, bara virka rakt fram och tillbaka.

Jag kan kanske tycka att författaren dragit den ambitionen lite väl långt. Men jag förlåter det och tar till mig alla de goda idéerna!

På slutet finns de vanliga sidorna med beskrivning av maskor och andra tekniska instruktioner. Ibland är det just de sidorna som är hela behållningen av en viss bok (men inte denna).

Det som man ser här ovan handlar om att få uppläggningen med luftmaskor lagom hårt. Men vi som lärt oss att lägga upp utan att först göra en luftmaskkedja behöver i alla fall inte fundera på just det problemet! 

Nu har jag också hittat en filmsnutt på Drops Design om hur man gör, se här.

 Både uppläggning med halvstolpar och med fasta maskor visas.

Till mina testvirkare kan jag bara säga: så dumt att jag inte hittade den här filmen tidigare.

Bilderna i boken är naturligtvis tidstypiska, en del tydligare än andra. Färgskalan är rätt brun.

Tröjorna virkas vertikalt, i bakre maskbågen så det blir som ribbstickat. Inte helt olikt modellerna i Mary Jane Halls bok "Crochet that fits". I den boken finns det också en idé om att det ska vara enkelt: inga ökningar och minskningar -  i stället blandas högre och lägre maskor (tex stolpar och fasta maskor) så att plaggen ändå får en sorts form. De är inte raka. De är lite som en utveckling av Copelands tröj-idé. Mary Jane Halls bok kom ut 2008 så det är tretti år mellan dem.

Vissa bilder kan man ju bara inte låta bli att skratta åt... som den här coola killen, iklädd nån slags... vadå?

Virkar jag något själv då? Jo jag har förstås flera saker på gång - det handlar just nu om halsdukar. (Jag sa ju nyligen att snart är det höst...) Och jag skriver mönster! Är det någon som vågar testa något nytt så skulle jag kunna ha nytta av flera testvirkare. Det är inga smygmaskprojekt (om någon var rädd för det), handlar i stället om reliefmaskor (se Anette Petavis tydliga beskrivning). Den som har tid och lust kan höra av sig till virkstaden(at)hotmail.se

Så har mitt virkbibliotek vuxit med ännu en titel...

Mitt konstigaste virkuppdrag hittills!

Jag brukar kunna hitta på allt mellan himmel och jord att virka. Men den här gången hittade jag inte på något själv, utan det var äldste sonen som hade en idé om en virkning, en liten inredningsdetalj till hans bil...

Nej jag hade nog aldrig kunnat tänka ut att virka en sådan.

Ni ser ju var den sitter, runt växelspaken, det är som en mössa för växelspaken, eller ska man säga en tröja? För att det som sitter där under är slitet och trasigt. Nu ser det väl fräscht ut?

Om bilen hade varit en Polo hade jag kallat det en polokrage förstås, men nu är bilen en Golf.

Den har fått ny klädsel, och jag skulle försöka matcha den här "påsen" till den.

 Färgen var ganska lätt att fixa, eftersom jag fortfarande har ett rätt bra lager av bomullsgarn efter svärmor. Ungefär liknande blev det i alla fall.

Men utformningen av själva påsen var värre! Det blev en sned bit här, en där, tills det hela räckte runt där det skulle sitta.

Alltihopa är smygmaskvirkat.

Även den blå dekorranden. Den är jag särskilt stolt över, eftersom jag kunde få till en sån här slinga (med min short-row-cables-teknik) med en avvikande bakgrundsfärg. Det hade jag inte gjort tidigare.

Nu är semestern slut och imorgon börjar jag jobba igen. 

Tiden går alltför fort.

Rätt som det är har vi väl snö och vinter... Hå hå ja ja.

Professionell virkning

Jag har semester - och inte för att det betyder att jag vill slippa virka! (Tvärtom.) Men när man är ute och rör på sig kan man råka få se saker. Jag spanar naturligtvis alltid efter virkat. Jag kan inte påstå att man ser massor av folk som går runt på stan i egenvirkade kläder... Ingen alls egentligen. Men i ett skyltfönster i Stockholm fotade jag dessa vackra hattar.

Det speciella med dem är att de har en tydlig ursprungsmärkning. På lappen står det:

Ecua-Andino

Genuine Panama Hats

Ecuador Hat - Panama Hat

De verkar alltså komma från Ecuador. Jag kollade upp varumärket Ecua-Andino. De har många olika hattar, absolut inte alla är virkade. De virkade hattarna tillhör deras "hippie-kollektion"... Jag gillade de här två i fönstret, men annars brukar jag inte gilla när virkning förknippas med hippie-stil! Fransar och liknande...

Man måste virka hårt för att få brättet att stå ut på det här sättet, det vet jag.


När jag ändå är inne på inspiration från andra virkare måste jag ju nämna de  virkade väskorna som görs av Wayuu-folket - också i Sydamerika. Dem har jag bara sett på nätet, inte i nåt skyltfönster.
De har en speciell stil och är helt fantastiska. Se deras bilder här! - man kan ju låta sig inspireras!