En långsjal

Jag har ju berättat tidigare om Anette Petavi och hennes nyhetsbrev som man kan prenumerera på. Där har jag den senaste tiden läst om olika sätt att konstruera sjalar.

Jag har virkat sjalar av många olika modeller. Ändå kom Anette nu senast med en idé som jag inte tänkt på eller provat tidigare! Hon kallade det en "baktus". En lång smal sjal som man kan linda om halsen. Man virkar den från ena sidan till andra.

Naturligtvis måste jag prova genast. Jag väntade inte på att hitta något passande garn utan tog vad jag hade. Det blev rester av ett vitt sockgarn, men jag hade också en blankglittrande bananfibertråd att piffa upp ullgarnet med. Den supertunna, som jag inte visste vad jag skulle göra med. Kanske syns den på närbilden här nedan.

Ett blommönster hade jag också att återanvända, det som jag använde till en bomullstopp tidigare i sommar. (Augustivädret har gett mig användning för den också!)

För det har jag ju sett - att så gör de professionella virkdesignerna också:  hittar på ett grundmönster och använder det till flera olika saker. Det kan bli en hel bok med bara olika variationer på ett och samma mönster. En sjal, en kofta, en kjol, en väska, osv av samma stjärna eller blomma, eller samma kombination av maskor.

Min sjal är 190 cm lång och 20 cm bred. Det gick åt ca 100 g (ca 410 m)  av sockgarnet Funny Strumpf och ca 50 g av banangarnet (Banangarn Lace som jag köpt från Textera).

Jag har virkat med en 3,5 mm virknål och mönstret är inte särskilt komplicerat. Jag delar med mig av det här i form av några handritade diagram för den som vill prova.
Sjalen är virkad i stolpar, som jag virkat i främre maskbågen för en tunnare effekt. Men diagrammen går förstås att följa lika bra även om man virkar i båda maskbågarna.
 Varannan blomma har ett blomblad på första varvet och två på det tredje varvet, varannan är tvärtom.

1. Början.

Ena sidan virkas rak, på den andra ökas en stolpe för varje varv. På den sidan har jag också gjort en sorts långa picoter för att få den pluppiga kanten.

2. Övergången till mittpartiet.

Sluta helt enkelt att göra ökningarna (varv 40).

Man skulle också kunna fortsätta att virka sjalen bredare och bredare (längre och längre varv) tills den blir så bred som man vill. Kanske till en hel triangel. När du då ska börja ett nytt varv med blommor kan du titta varannan gång på varv 31 och varannan gång på varv 35 för att räkna ut var den första blomman ska placeras. Sedan gäller varannan av den ena och varannan av den andra blom-modellen.

3. Mitten.

Dessa 16 varv upprepas 4 gånger eller så många (eller få) gånger som man vill. Efter varv 57 går man tillbaka till varv 42 igen.

4. Avsmalningen på andra sidan.
Här har jag numrerat varven som om mittersta delen bara virkades en gång, jag hoppas ni förstår hur jag menar. Första minskningen är på varv 65 (motsvarande).

 Fortsätt att virka ihop de yttersta två maskorna  på ena sidan på varje varv. På den här delen av sjalen är den första blomman på varje nytt blomvarv av samma modell varje gång. Du kan räkna maskorna från kanten på vilket varv du vill för att hitta rätt ställe att placera blomman. Antalet blommor per varv på den delen som inte syns i diagrammet blir lika som på den första delen: två, sedan två, sedan en, sedan en, sedan ingen.

Som vanligt: tala om för mig vad som är obegripligt eller fel!
Lycka till!

Uppdatering den 1a september: Jag har redigerat texten något och lagt till några rader om hur du kan fortsätta öka och göra sjalen bredare!

Uppdatering 2 den 8e december: Jag har bytt ut den sista bilden. Det är meningen att man nu ska kunna se tydligare på vilket varv den första hoptagningen ska göras, så att blommorna alltid hamnar snett ovanför varandra.