Slip stitch crochet

I have translated my page about Slip stitch crochet into English!  This didn't happen in an afternoon, I have been working on the translation now and then for some time.

Jag har kompletterat och uppdaterat min sida om smygmaskvirkning litegrann. Lagt till några bilder och bytt ut några.

 Och, som ni ser, översatt den till engelska.

Garn - en folkrörelse

Dagens tv-tips: titta på K-special idag kl 14.05! Rubriken är Garn - en folkrörelse. Nu är det inte mycket av folk man får se men väl några garnkonstnärer, och virkningen är inte bara väl representerad utan nästan huvudsak i det här programmet. Hör vad den japanska kvinnan säger.
Programmet finns också på svt play fram till juldagen. Jag såg det igår kväll.

Så här står det om programmet:

Garn – en folkrörelse

K special. Virkning och stickning har gått från traditionellt hantverk till att bli en av dagens hetaste konsttrender. I den här dokumentären möter vi några av de konstnärer som omdefinierar traditionen och tar garnet från vardagsrummet, ut i världen. Vi följer internationella konstnärer och stickare, ull-graffitikonstnärer, cirkusartister och designers som alla är med och bidrar till nya sätt att tolka den klassiska konstformen på. Det blir en färgstark och global resa som visar hur garn kan förena oss alla.

Historien bakom

 

Historien bakom den röda västen börjar någon gång i våras. Jag råkade få se en annons om den här tävlingen "Wålstedts Textile Art Competition". En tävling där det skulle gå an att skicka ett virkat bidrag lika gärna som ett stickat! 

Rubriken löd sedan: “handmade fashion to express the singularity of the self”. Jag tog utmaningen på allvar: Jag bestämde snabbt att mitt "jag" symboliseras bäst av trädformer. Jag bor i en skog, ser träd hela dagarna genom bilfönstret medan jag kör de små grusvägarna mellan vårdtagarna i mitt jobb i hemtjänsten. Granar, tallar, inga shoppingcenter. (Men en stor såg/limträfabrik.)  Dessutom är jag själv skogsägare och sist men inte minst har jag en trädhobby sedan trettio år (som jag nog nämnt då och då även på den här bloggen): bonsai.

Det var självklart att jag skulle försöka skapa ett mönster med trädsilhuetter.

Använde mig av min erfarenhet att virkade plagg blir bäst om de virkas vertikalt. Dessutom passade det så bra till träd-motivet: Stammen blir rak, hur krokiga grenarna än är. Som de raka stammarna i en välskött produktionsskog... Därför kallade jag projektet för "Swedish forestry" på ravelry, "svenskt skogsbruk".

Jag gjorde många provlappar innan jag fick till granarna och tallarna någotsånär. Tja, dvs så som de nu blev. (Just nu grubblar jag lite på ytterligare förbättringar i utformningen.)

En av förutsättningarna i tävlingen var att bara Wålstedts garn skulle användas. Jag valde att prova z-tvinnat garn, så kallat tvåändsstickningsgarn. Jag har tidigare läst på flera ställen att z-tvinnat garn skulle vara bra att virka med. Nu får jag en anledning att prova, tänkte jag.
Kan härmed dementera den idén helt och hållet! Det funkar inte alls bra. Garnet tvinnar sig och blir bara ännu fortare trassligt än vanligt garn.

Jag virkade både bakstycket och framstyckena från mitten och utåt. Mätte på mig själv allt eftersom för att få rätt storlek. 

Tekniken är flerfärgsvirkning, där den färgen som inte används ligger invirkad så inga långa trådar finns på baksidan. Jag har också använt mig av att virka "tillbakavarven" avigt, så som jag tidigare beskrivit. (Se här!) Man får en slät yta, men å andra sidan lutar maskorna vartannat varv åt ena hållet, vartannat varv åt det andra. Jag försökte utnyttja detta på ett positivt sätt i utformningen av trädsilhuetterna i stället för att reta mig på det. Stammarna är som sagt raka, genom att de följer varven.

Jag talade inte om för min man att jag tänkte delta i en tävling som kostade 500 kr i anmälningsavgift...

Under semestern tog jag med mig virkningen till Skåne, så att jag skulle kunna utnyttja varje minut...

Så småningom hade jag ett bakstycke och två framstycken klara. Här är framstyckena på blockning.

Sedan ville jag ha en huva på västen. Visste inte riktigt hur man konstruerar en huva men tittade på de köpta huvtröjor jag hade i garderoben. Jag var ganska säker på att jag ville ha den dubbel, för att få lite bättre vindskydd om man nu skulle vilja fälla upp den nån gång. Och så ville jag ha den med en färg på insidan och en annan på utsidan. Virkade om den ett antal gånger innan jag blev nöjd.

Så här blev det till slut: en huva virkad på ena ledden, en virkad på andra ledden.

Huvorna syddes ihop till en dubbel och sedan sydde jag fast den på västen. (På den här bilden kan man se mönstrets baksida i halsöppningen.)
 Ändå saknades något! Fickor!

Ja jag var tvungen att göra fickor i samma mönster och sy fast dessa mitt fram på västen. De fick en tunn kant i samma orange färg som huvan.

Se där, nu känns det som ett användbart plagg. Jag sydde också dit en dragkedja. (Den skulle ha varit orange den också.)

 Bilderna på den färdiga västen togs i augusti innan tävlingens deadline. Då var det fortfarande grönt och vackert -  idag är det mera snöigt och mörkt som gäller här omkring:

Min röda skogsväst

I somras jobbade jag rätt hårt med en svart och röd väst. Den är mönstrad med granar och tallar i flerfärgsvirkning.  Jag skickade den till Wålstedts Textile Art Competition, som gick ut på att göra en väst på temat "handmade fashion to express the singularity of the self".

Nu när tävlingen är avslutad vågar jag visa upp västen här på bloggen.

Läs om tävlingen här och se de andra vinnande bidragen! (Man får rulla ner en bit för att få se min kreation...)

 Den här västen har jag virkat vertikalt, dvs varven går uppifrån och ner, och nerifrån och upp. (För bekvämligheten!) Den fick dessutom både fickor, huva och dragkedja.

Så vitt jag förstår så finns tävlingsbidragen just nu att beskåda på Galleri Yamanashi i gamla stan i Stockholm, till den 30 november.

Flerfärgsvirkning med knutmaskor

Jaså, jag måste kanske förtydliga mitt förra inlägg!

 Det flerfärgade mönstret var virkat helt igenom, inte i efterhand broderat ovanpå den virkade ytan.

Så här ser det ut, flerfärgsvirkning med knutmaskor:

På sista maskan innan färgbyte, gör sista genomdraget med den färg du ska byta till.

Dra upp en ögla från samma maska som den senast virkade maskan, och en ögla från nästa maska, omslag, dra igenom alla tre öglor på nålen. Den färgen som inte används ligger utmed virkningen och blir invirkad så den blir osynlig - precis som vid vanlig flerfärgsvirkning.

Färdigvirkad knutmaska i kontrasterande färg. Sista genomdraget är gjort i den färg som nästa maska ska virkas med, här blir alltså nästa maska svart.

Exempel: ett enkelt rutmönster. Två orange, två svarta, upprepa. Nästa varv virkas svart på svart och orange på orange. Det pågående varvet i bilden virkas svart på orange och orange på svart. Varje liten ruta i mönstret består av fyra knutmaskor.

Knutmaska

  Jag vill visa några bilder på en virkmaska som jag just för tillfället håller på och utforskar. Ser det inte ut litegrann som korsstygn?
Jag kallar den för knutmaska, eftersom jag har ett luddigt minne av att ha läst om den tidigare en gång och att den då skulle ha kallats knutmaska. Det skulle i så fall ha varit Virkpia som skrev om den, men Virkpias blogg går inte att hitta igen.

Om det är någon annan som känner igen det här, som har ett annat namn på maskan eller vet något annat ställe man kan läsa en beskrivning, så tala gärna om det för mig!

Mitt exempel visar bara hur man virkar från rätan, som när man virkar runt runt i spiral, tex till en väska eller påse. Jag har alltså inte vänt virkningen.

För att göra en knutmaska ska man dra upp två öglor: en från samma maska som den senast virkade maskan, och sedan en från nästa maska. 

Gör ett nytt omslag och dra igenom alla tre öglor på nålen.

Varje maska virkas sedan så: dra upp en  ögla ur samma maska som den senast virkade maskan OCH  en ögla ur nästa maska, gör ett nytt omslag och dra garnet igenom alla tre öglor på nålen. 

Resultatet blir som små knutar. En fördel som jag har upptäckt med den här maskan är att maskorna radar upp sig nästan helt perfekt rakt ovanför varandra, inte lite snett åt höger som när man virkar vanliga fasta maskor.

Om man ska vara petig så lutar de lite lite åt vänster i stället.

Det fina i kråksången är då att den här maskan kan användas när man gör mönster och vill ha ett rakt resultat. Om det raka resultatet är viktigare än en slät yta.

Jag håller på med ett större projekt med den här maskan, som jag kommer att visa så småningom...

Se också vad jag skrivit tidigare om förlängda fasta maskor, som också ger en rak virkning.

Virkspaningar

Inte mindre än tre virkspaningar har jag gjort  nyligen!

Virkspaning 1:
Råkade få se Alexandra De Paoli på teve, jag tror det var i programmet Strömsö. Spanade in denna virkade gardin i bakgrunden.
Läckert eller läskigt?

Fastän jag aldrig har varit något stort fan av virkade gardiner så blev jag fascinerad av mönstret. För det är snyggt. Jag skulle dock hellre ge gardinen en rak kant nedtill - jag vet inte om det är den där vågiga kanten som ger mig de negativa 1970-talsassociationerna...

Virkspaning 2:

En virkspaning på radio, otroligt nog - korallvirkning! Kanske har jag nämnt detta någon gång förut (?) för jag har hört talas om det tidigare. Nu hörde jag det alltså på radio, nämnas i ett kulturprogram. Det här handlar om ett projekt startat i Los Angeles så länge sedan som 2005. Det handlar om ett virkat korallrev, ett konstprojekt, som påminnelse till oss allihopa om att de levande korallreven i havet är hotade. Här kan du också läsa om projektet.

Virkspaning 3:

Shima Niavarani hos Kalle Moraeus. Var inte den rymdinspirerade dräkten virkad så var den i så fall gjord för att se virkad ut!

Förutom den virkliga scenutstyrseln så fick jag en överraskning av hennes sång, som jag aldrig hört förut. Underbar sång tyckte jag!

Se programmet på svt play.

Virkat i Hemslöjden

Wow, Hemslöjden skriver om virkning!

I det senaste numret kan man läsa inte mindre än två artiklar om virkning. Den ena handlar om flerfärgsvirkning och om en nyligen utkommen bok i samma ämne. Den andra handlar om Olek, som gjort ett konstvirk i Avesta.

Den nya virkboken heter "Folklig virkning - Nås socken Dalarna", och den finns här i mitt virkbibliotek den också.

Boken är full av fantastiska bilder från en inventering av flerfärgsvirkade föremål som gjordes i Nås i Dalarna på 1990-talet.

Artikeln i Hemslöjden refererar innehållet i boken och lyckas dessutom få in en bit av sin egen historia genom att erkänna hur hemslöjdsrörelsens förgrundsgestalter sett ner på virkning genom tiderna och bland annat bidragit till att virkade föremål inte samlades in eller noterades på samma sätt som stickade, vävda, broderade, till och med knypplade föremål (och allt möjligt annat).

Men just flerfärgsvirkning har haft en lite privilegierad ställning inom hemslöjden. I de fallen den användes i folkdräkterna.

Jag flerfärgsvirkar på mitt eget sätt jag. Inte enligt traditionen, inte så hårt och fast som möjligt. Här är mitt senaste bidrag till nytänkande: De här vantarna är smygmaskvirkade med en flerfärgsvirkad mudd - alldeles nyss färdiga! Smygmaskvirkningen gör vantarna smidiga och bekväma. Flerfärgsvirkningen ville jag ha dit för att kunna göra mönster, eller ja den här gången blev det bara ett årtal.

Stumheten i det flerfärgsvirkade sitter främst på ena hållet, längs med varven. Det är lätt att förstå om man betänker att det finns en invirkad tråd av den icke använda färgen, och den ligger längs med varven genom hela flerfärgsvirkningen. Bakom varje vit maska en svart tråd, som följer varvet, bakom varje svart maska en vit tråd, som följer varvet. Men på höjden, tvärs över varven, är virkningen fortfarande rörlig, töjbar.

Därför räknade jag ut följande sätt att få en mönstrad mudd på en vante: virka en tub, platta till den och sy ihop den till en ring, sy fast den på vanten.

Jag har tidigare provat att virka fram och tillbaka, med aviga maskor på tillbakavarven, se tex här. Men om man vill slippa att virka avigt, om man väldigt gärna vill ha rätan mot sig hela tiden: så kan man virka runt på det här sättet och få en dubbel virkning. Mudden på en vante kan ju gärna vara dubbel, det blir inte något negativt utan bara plus! 

För övrigt gjorde jag på samma sätt förra vintern när jag virkade axelbandet till min nya handväska. 

På det här sättet går mudden lätt att dra över handen, med sitter ändå så tätt runt handleden att ingen snö ska komma in, när den tiden kommer...

Måste erkänna också att vantarna är bara nästan perfekta. De blev en aning små, jag hade inte tagit med i beräkningen hur mycket vanten och mudden skulle måsta överlappa varandra för att det skulle se bra ut. Men jag ser dem som en prototyp (som vanligt). Håller redan på med nästa par, som förstås ska bli helt perfekta (?!)...

Tubhalsduk

Visst är det suveränt när man kan använda samma mönster till flera olika saker. Jag har sagt det förut, jag säger det igen.

Nu har jag återanvänt det här mönstret en gång till!

Jag virkade fram och tillbaka, en lång rektangel bara, tills det räckte runt halsen, virkade ihop till en tub, färdigt!

Garnet är Drops Alpaca i färgerna 2020 Light camel och 7815 som är en grönaktig färg, vilket kanske inte riktigt framgår av bilderna.

Och när virkade jag en grytlapp senast?

Bara för att ni ska få se de vackra höstfärgerna visar jag här en nyvirkad grytlapp! Jag brukar använda mig av det naturliga ljuset när jag fotar, tex i fönstret på det här sättet.

Det speciella med grytlappen är att den är smygmaskvirkad. Mönstret finns här. (På norska, men går att förstå ändå. Pjoning = smygmaskvirkning.)

Garn: Soft cotton.

Höstprojekt

Några höstprojekt.

Temperaturen sjunker, naturen gör sig beredd för vinter - då får vi människor göra det också.

Jag har smygmaskvirkat ihop sockar och vantar. De första sockarna är virkade av restgarner, lite blått, lite vitt, lite grönt.

Vantar: testade att randa på längden - liknande det senast virkade vantparet, fast nu med smalare ränder (ett varv).

Ett annat par sockar - dessa är virkade i Raggi, färg 15128. Jättesnygg blågrön färgblandning - något mer grön än vad den ser ut på bilden här.

FO - en kofta

Emellanåt lyckas man göra färdigt nåt projekt, till och med nåt i större skala. Som en kofta.

Grejen med den här koftan var att den skulle tovas; dvs delvis tovas.

Jag virkade den i två garner, ett ullgarn som tovar sig och ett blandgarn som inte tovar sig, ett varv av varje. Tanken var att varven av det icke tovande garnet skulle förhindra det färdiga arbetet att bli helt stelt och stumt, utan ha kvar lite töjbarhet.
Och det funkade.

Enkel konstruktion av i stort sett raka stycken, sen en avvikande färg för halskanten och till de där axelflätorna. Jag kopierade helt enkelt  min kofta från ifjol.

Det svåra var naturligtvis tovningen. Mätningen, beräkningen; när man tovar så krymper det ju. Och det krymper olika på längden och bredden... För att göra en lång historia kort: det gick inte så bra. Jag har fått virka om den här koftan innan den blev som den skulle.

Ja, jag gillar ju att utmana mig själv när det gäller virkningen, men det innebär naturligtvis även att man ibland testar saker som man kanske inte kommer att lyckas med... Men man kan ju inte veta förrän man har provat!
 Och är man envis så fortsätter man och gör om tills man lyckas.

Så till slut blev det en kofta i alla fall!

Och jag har lämnat över koftan till den som ville ha den. Som ni ser saknas knappar, men det ska hon själv skaffa dit.