Historien bakom

 

Historien bakom den röda västen börjar någon gång i våras. Jag råkade få se en annons om den här tävlingen "Wålstedts Textile Art Competition". En tävling där det skulle gå an att skicka ett virkat bidrag lika gärna som ett stickat! 

Rubriken löd sedan: “handmade fashion to express the singularity of the self”. Jag tog utmaningen på allvar: Jag bestämde snabbt att mitt "jag" symboliseras bäst av trädformer. Jag bor i en skog, ser träd hela dagarna genom bilfönstret medan jag kör de små grusvägarna mellan vårdtagarna i mitt jobb i hemtjänsten. Granar, tallar, inga shoppingcenter. (Men en stor såg/limträfabrik.)  Dessutom är jag själv skogsägare och sist men inte minst har jag en trädhobby sedan trettio år (som jag nog nämnt då och då även på den här bloggen): bonsai.

Det var självklart att jag skulle försöka skapa ett mönster med trädsilhuetter.

Använde mig av min erfarenhet att virkade plagg blir bäst om de virkas vertikalt. Dessutom passade det så bra till träd-motivet: Stammen blir rak, hur krokiga grenarna än är. Som de raka stammarna i en välskött produktionsskog... Därför kallade jag projektet för "Swedish forestry" på ravelry, "svenskt skogsbruk".

Jag gjorde många provlappar innan jag fick till granarna och tallarna någotsånär. Tja, dvs så som de nu blev. (Just nu grubblar jag lite på ytterligare förbättringar i utformningen.)

En av förutsättningarna i tävlingen var att bara Wålstedts garn skulle användas. Jag valde att prova z-tvinnat garn, så kallat tvåändsstickningsgarn. Jag har tidigare läst på flera ställen att z-tvinnat garn skulle vara bra att virka med. Nu får jag en anledning att prova, tänkte jag.
Kan härmed dementera den idén helt och hållet! Det funkar inte alls bra. Garnet tvinnar sig och blir bara ännu fortare trassligt än vanligt garn.

Jag virkade både bakstycket och framstyckena från mitten och utåt. Mätte på mig själv allt eftersom för att få rätt storlek. 

Tekniken är flerfärgsvirkning, där den färgen som inte används ligger invirkad så inga långa trådar finns på baksidan. Jag har också använt mig av att virka "tillbakavarven" avigt, så som jag tidigare beskrivit. (Se här!) Man får en slät yta, men å andra sidan lutar maskorna vartannat varv åt ena hållet, vartannat varv åt det andra. Jag försökte utnyttja detta på ett positivt sätt i utformningen av trädsilhuetterna i stället för att reta mig på det. Stammarna är som sagt raka, genom att de följer varven.

Jag talade inte om för min man att jag tänkte delta i en tävling som kostade 500 kr i anmälningsavgift...

Under semestern tog jag med mig virkningen till Skåne, så att jag skulle kunna utnyttja varje minut...

Så småningom hade jag ett bakstycke och två framstycken klara. Här är framstyckena på blockning.

Sedan ville jag ha en huva på västen. Visste inte riktigt hur man konstruerar en huva men tittade på de köpta huvtröjor jag hade i garderoben. Jag var ganska säker på att jag ville ha den dubbel, för att få lite bättre vindskydd om man nu skulle vilja fälla upp den nån gång. Och så ville jag ha den med en färg på insidan och en annan på utsidan. Virkade om den ett antal gånger innan jag blev nöjd.

Så här blev det till slut: en huva virkad på ena ledden, en virkad på andra ledden.

Huvorna syddes ihop till en dubbel och sedan sydde jag fast den på västen. (På den här bilden kan man se mönstrets baksida i halsöppningen.)
 Ändå saknades något! Fickor!

Ja jag var tvungen att göra fickor i samma mönster och sy fast dessa mitt fram på västen. De fick en tunn kant i samma orange färg som huvan.

Se där, nu känns det som ett användbart plagg. Jag sydde också dit en dragkedja. (Den skulle ha varit orange den också.)

 Bilderna på den färdiga västen togs i augusti innan tävlingens deadline. Då var det fortfarande grönt och vackert -  idag är det mera snöigt och mörkt som gäller här omkring: